Ensidigt engagemang?

Efter att ha haft en hektisk tid både jobbmässigt och privat så har jag inte hunnit med några djupsinniga omvärldsanalyser. Faktum är att jag knappt har läst varken dagstidningar eller sett på nyheter. Om sanningen ska fram så känner jag att det faktiskt har varit riktigt skönt!

Visst har jag snappat upp signaler om att världen är ovanligt galen för tillfället och självklart så har bilder på löpsedlar med drunknade barn susat förbi mitt öga fler än en gång. Jag har hört folk som pratat om världen och dess läge just nu som innehåller allt från flyende folkslag, tiggande romer, knasiga politiker, svenska landslagets dåliga resultat, näthat, mobbning och diverse andra saker som snurrar i både media och människor emellan.

Snackisarna är många och jag blir nästan utmattad så här en söndagmorgon då jag äntligen har tid att plöja nyhetsskörden som jag ligger smått efter med.

Jag älskar ju som bekant att läsa och där ingår ju även nyheter, men sista tiden så har jag ”bara” ägnat mig åt skönlitterära böcker och såklart de få bloggar som jag följer.

Min egen analys är att jag hellre frossar i vardagliga och ”triviala” ting så som böcker och oskyldiga forum på nätet med lättsmälta ting såsom vad folk klär sig i, vad de äter, hur de inreder, var de reser och vad de gör rent allmänt och diverse annat som känns relativt ofarligt!

Hursomhelst, det jag egentligen skulle komma till är det här med engagemanget. Svenskarna rent allmänt verkar ovanligt engagerade just nu och det är jättebra! Helt fenomenalt och jag är stolt över att tillhöra ett sådant engagerat folk där (nästan) alla har en human människosyn och där alla hjälper till efter förmåga.

Mitt eget engagemang då? Var ligger det? Jo, det kan jag tala om.. Det ligger hos en grupp människor nära oss alla som lever på skuggsidan av samhället på grund av olika anledningar. Jag själv har under de senaste tio åren märkt att jag har en dragning åt att engagera mig för människor som har eller har haft missbruk, diagnoser från A till Ö (ofta i kombination med missbruk dessutom), hemlösa, våldsutsatta på grund av sin låga samhällsstatus, ensamma och trasiga människor som (ofta) av missbruk och psykisk ohälsa ÄR ensamma.

DÄR.. ligger mitt engagemang och jag gör vad jag kan på många olika plan. Jag är engagerad, jag är påläst, jag är kunnig, jag har erfarenhet och jag är intresserad. Både ur ett samhällsperspektiv och ur ett både privat och personligt perspektiv. Jag vet att hos just den här gruppen människor så kan just jag göra mycket nytta och därför har jag ”valt” var jag ska lägga mitt engagemang.

Därav INTE sagt att jag ”inte bryr mig” om andra grupper som behöver stöd.

Diskussionerna har varit många kring aktuella ämnen och man hamnar gång på gång i samtal som handlar om olika grupper som är utsatta och hjälpbehövande. Både här i Sverige men också runt om i världen.

Mitt hjärta blöder för varje individ som är i nöd på tusen sätt. Vuxna och barn. Gammal och ung. Svart som vit. Fattiga. Sjuka. Svenskar och icke-svenskar…

Alla har de mina sympatier, men mitt engagemang vet redan var det har sin plats och därför är jag så glad att se att det finns så många människor som brinner för olika saker och som engagerar sig på precis det ställe där just deras hjärta ligger.

Någon tyckte att jag hade en skev bild av vissa saker, medan jag försökte förklara att jag absolut inte kan ta in allt som händer och att jag absolut INTE har möjlighet att engagera mig i precis allt och att jag personligen tycker att det räcker att JAG engagerar mig där JAG tycker att JAG har mest att ge.

Ibland är det bara så svårt att förklara sig, men jag tror att de flesta förstår. Jag är inte alls på något sätt känslokall eller obrydd men jag har valt mitt engagemang och är det inte himla bra då att det finns olika människor som väljer att hjälpa till exakt där just DE kan göra den största nyttan?! Just sayin..

Ja, jag tror och hoppas att de flesta förstår mig och vad jag menar och jag får nöja mig så helt enkelt. Dessutom så tänkte jag själv bjuda på lite vardag eftersom jag själv älskar att frossa i folks vardagar på bloggar och i forum haha..

Min vardag har varit ganska mysig under veckan som varit. Jag har kollat en innebandymatch, umgåtts med fina vänner,planterat om några gröna växter, bytt sängkläder i alla sängar, varit barnvakt åt grannens barn, hängt med Brönemyrs i en lekpark (otroligt härlig familj det där), poppat popcorn, kört yoga i halvmörker, sovit tidigt nästan varje kväll och mest hasat runt i tillvaron utan alltför många ”måsten”

🙂

Här kommer en ofarlig bildkavalkad utan sorgligheter…

Mitt sköna, gröna hem är inte så trendigt men det är härligt och det är MITT!

Utanför börjar hösten synas och jag älskar det men hinken på carporten ser lite övergiven ut..

Den går en ensam vinter till mötes stackarn!

Jimpas t-shirts i en salig färgblandning!

Bastian ser  så stor ut bredvid den lilla kompisen!

”Maaammaaa.. kom å kålla va jaa ha joortt”

Haha..

Jag måste säga att min yngste son har öga för det estetiska när han radar upp sina saker. Och såklart måste ju alla kramdjur och leksaker få vara med på myset en söndagsmorgon som denna. Vad tycks?

Bastian är en av de roligaste killarna jag känner.

Han har även gjort en smått läskig mask. Ser nästan ut som Edvard Munchs ”skriet” haha..

En liten hälsning till alla som lever inom Autismspektrum till höger och vänster, eller mitt i det:

Ni är fantastiska och tack för att ni finns!

🙂

Ja, hörni det var en liten apdejt från mitt håll och jag hoppas att alla har det bra och att ni orkar fortsätta att engagera Er för det som just NI tror på!! Vi ses och hörs!