Making more memories…

Då var det dags för den andra halvan av 2016 och den har varit mest händelserik faktiskt. Både vad gäller bra och dåligt.. Förändringens vindar blåste rätt hårt och det hände mycket på en gång. Nu när det är januari 2017 så kan jag ärligt säga att tiden sedan juli 2016 gått så snabbt så att det känns som om det vore igår…

Detta år ska jag faktiskt försöka att göra mer av ”ingenting”. Det skulle till och med kunna vara tillfredsställande att ha lite tråkigt emellanåt 🙂

Juli 2016

I juli blev det också några resor till Gällivare och jag fick uppleva alla mina känslor på jäkligt nära håll. Jag mådde så jäkla bra över alla fina människor som dök upp här och där i mitt liv. Jag mådde bra över att få vara ute. Jag trivdes att få vara med min familj och jag gladdes över hur mycket jag började släppa allt gammalt som tyngde mig. Jag sa NEJ till det och dem som bara får mig att känna mig… dålig! Jag bestämde mig för att leva lite mer för mig själv och säga JA till det och dem som får mig att må bra. Jag tittade även väldigt sällan på klockan och DET är inte likt mig alls…

Men jag var också ledsen mellan varven… Stora förändringar i livet kan blanda glädje och sorg på ett sådant sätt att det kan bli ganska jobbigt i tillvaron. Att morfars begravning fick mig att inse att min egen tid är begränsad skapade också en slags sorg hos mig… Men också en medvetenhet om hur jag vill leva.

Jag var också fruktansvärt ARG ibland, speciellt då det fanns dem som ville skapa onödig drama och kaos mitt i en svår tid och som inte hade den minsta respekt för andra människor. Varken vuxna eller barn. Men den ilskan försvann ganska snabbt eftersom det egentligen är mest sorgligt. Så jag har också accepterat att somliga alltid kommer att göra vad som helst för uppmärksamhet och jag kommer inte att gå på det igen… (hoppas jag)

Mitt i Juli gick min barndomsvän också bort efter en längre tids sjukdom. Jag spenderade många nätter med henne på sjukhuset där vi låg och höll varandra i handen samtidigt som vi väntade på det oundvikliga slutet. Tiden var utmätt och varje dag tickade minuterna snabbare. I bra stunder kunde vi skratta åt gamla minnen och det kändes plötsligt helt absurt att veta att om bara några dagar så är hon borta.

Vissa kvällar så grät jag så bittert över ALLT i hela världen som är orättvist… speciellt när en ung människa inte får leva längre. Då tröstade hon mig och sa: ”Det kommer att bli bra”

Ibland tänker jag på hennes ord och ja.. det kommer att bli bra. Det sparar jag som det finaste minnet av henne. Hennes optimism och glädje oavsett vad hon mötte i livet.

Juli månad var verkligen en känslomässig berg och dalbana…

Alla dagar i storslagen natur hjälpte mig att hantera allt jag kände…

Barnen var en ständig källa till glädje och vi hann göra mycket trevligt också trots allt jobbigt…

Vi åkte också till Kiruna för att köpa en bil, men det blev inget av eftersom bilhandlaren inte riktigt var av det ärliga slaget… Men det var kul att vara i Kiruna en dag och vi får se det som en utflykt istället…

Vi stack till Övik istället för att köpa en av de första bilarna vi kollade på istället och tog oss en välförtjänt vila på hotell…

Min underbara, trötta, sovande man…

Som ibland sover med andra tjejer än mig haha…

Vi köpte i alla fall en finfin toyota med glastak och sista gången jag pratade med morfar i telefon så hade vi just provkört denna!

Lille B finklädd inför begravningen.. (rosa foppatofflor byttes ut såklart) haha..

Jimmie brydde sig inte om kläder alls i sommar.. här har han (som vanligt) köpt glass i bara kallingar..

Men ibland klär han upp sig ordentligt… (en gång per år typ…?!) Dock ALDRIG med annat än sneakers på fötterna haha…

I somras drabbades jag även av tandlossning (!!?) på grund av bland annat hårdför tandreglering i tidig ålder… Tio tusen spänn och några månader senare är jag dock frisk igen och alla gaddar sitter där de ska! *happy*

Vi hängde vid havet också.. Så mysigt!

Augusti 2016

 

I Augusti försökte jag mest att hänga runt med människor som får mig att må bra… En av dessa människor har en egen buss och DET gillade ju lille B såklart 😀

Hos en fin och nyfunnen vän i hennes otroligt vackra hem… den här vännen lärde jag känna på grund av (MYCKET) tråkiga omständigheter (som förresten resulterade i en intressant dom), men eftersom jag lärde känna henne så var det tråkiga SÅ värt det (Allt som händer och inte händer har en mening!!)

Hon är som Ni kan se en riktig pingla… Lagom hemlig också (till förtret för alla Er som så nyfiket undrar ”vilka jag hänger med nu för tiden…”)

Haha..

Augusti var en fin månad.. på många sätt!

September 2016

September var också en skön månad… förutom att nån J***A idiot snodde två av familjens cyklar så hade vi det ändå ganska bra.. Vi var ute mycket och umgicks mycket med bara familjen. Lille B älskar att vara ute och han har bra inflytande på familjen. Men det sämsta som hände var ju såklart Jimmies knäskada!

Det värsta som kunde hända honom hände tyvärr… Men det har läkt ganska bra och eventuellt så behövs ingen operation 🙂

Jag hann självklart en till tripp till Gällivare också 🙂

Men nu tror jag att det blir ett väldans långt inlägg… Igen… tror det får bli en tredje del också om Ni ska orka läsa!

Hörs sen 🙂