Kategori: Graviditet nr 3

Inte ett skit…

Av , , 6 kommentarer 3

…har hänt idag. En ganska skön dag där jag lyckats sova två timmar efter att ha skottat gården. Det är så skönt med fysisk aktivitet, men jag tror att bejbizen blev lite purken efter en halvtimmes skottande för jag fick lite läskiga sammandragningar så det blev sängen. Schöööööönt kan man säga.

Lisa kommer hit ikväll och dricker lite thé med mig. Härligt! Så får jag vädra lite intellektuella tankar. Ska bli trevligt känner jag.

Fsson håller för fullt på att städa sitt rum och hon har kommit ner med jämna mellanrum med massor av plagg och sagt:

"Mamma, sälj det här på tradera. Jag vill inte ha så mycket kläder"

Ja, där har vi en liten bissnisstjej alltså. Så nu ska vi lägga upp massor av annonser så att hon får tjäna sig några hundringar. Hon verkar ha kommit på att det är roligare att ha pengar att GÖRA skojiga saker för med polarna än att bara köpa saker. Mammas flicka minsann.

Men närmaste aktivitet blir nog att försöka kamma till sig lite så att man ser mänsklig ut när Lisa kommer haha…

Ha en finfin kväll!

Överlevnadsguide för gravida…

Av , , 2 kommentarer 1

…enligt MIG och min hemliga bebbe.

  • Varma bad med linfröolja i
  • Niferex
  • Nötter i alla former
  • Mörk choklad
  • Varma sockar
  • Pregnant body oil från GERD & co i Jokkmokk (finns på creative lounge här i stan)
  • Bubbelvatten
  • Elektrisk värmedyna
  • Värmeljus
  • Snälla barn
  • Massage MINST en timme i veckan
  • En st underbar man
  • Hudvårdsprodukter från världens bästa märke DERMANORD!
  • Nära till biblioteket
  • Masajskor
  • Fiskoljekapslar

Jaa.. det var nog det mesta tror jag.. En sån här lista är ju egentligen kul bara för mig och för dem som känner mig, men kanske finns det nåt litet tips som kan hjälpa något mammamonster med bulle i ugnen någonstans därute.

Håll ut! 40 veckor går snabbare än man tror bara man har några saker på sin överlevnadslista.

Och… trevlig kväll till alla förresten 🙂

Jag tar för mycket plats…

Av , , 2 kommentarer 3

…i sängen tror jag. Tro det eller ej, men jag har gått upp 20 kilo (!) Jopp, det är sant! Och allt verkar sitta kring magen av naturliga skäl.

På morgonkvisten när den lilla mannen i familjen vill mysa hos mamman och pappan en liten stund så är det inte lika självklart längre att det finns plats i den lilla 160 cm breda sängen. Imorse ramlade han ner och jag frågade:

-"Oj, var det lubben som knuffade ner dig? Eller var det mammas mage?"

Varpå ungen svarar:

-"Nä, det var nog jag själv"

Ett gott skratt fick vi oss allihopa och idag ska jag fira att det är MINDRE än 60 dagar till kläckning eeh.. förlåt, förlossning heter det ju.

Jag kommer snart att kunna leva som vanligt och ta upp saker från golvet, knyta mina skor, ligga på mage, cykla, krama mina familjemedlemmar ordentligt och allt annat sånt där som kan vara bra!

Nedräkningen har börjat… "It’s the final countdown" Wohooo…

Ha en finfin dag allihopa för det ska jag ha.

 

Morgonstånd…

Av , , 4 kommentarer 8

..trodde jag att jag hade när jag vaknade imorse (UTAN väckarklocka) ända tills jag insåg att jag faktiskt är tjej och inte kan ha morgonstånd haha..

Ni vet alla de där skumma drömmarna man har när man är gravid som jag berättat om tidigare? Nu kan jag lägga ännu en till listan. Nämligen att jag inatt drömde att jag hade en JÄÄÄÄÄÄÄTTESTOR snopp!

*skrattar*

Det var verkligen en annorlunda upplevelse må jag säga. Och verklig också för den delen. Nog för att det var ett tag sedan jag såg hur jag såg ut mellan benen, magen är så gigantisk att det är helt fysiskt omöjligt att se något.

Men lite lättad blev jag när jag till slut hajjade att jag drömt. det känns som att jag passar bäst som tjej och att jag faktiskt trivs ganska bra som det också!

Nä, nu tar jag mitt inbillade morgonstånd och sticker iväg på Volvo och jobbar hela dagen. Är inte ett dugg trött utan känner mig pigg och kry. Skönt. Hmm… det måste bero på allt jag drömde inatt… haha.. Men detaljerna får ni hitta på själva.

Hörs och störs alla med och utan snoppar!!

🙂

Produktiv som bara den…

Av , , 6 kommentarer 6

..idag! Och jag tror absolut på att det beror på att jag börjat äta mina Niferex på allvar.

Idag har jag fått massor gjort på att-göra-listan, till exempel:

Bytt kolsyrepatron till bubbelmaskinen

Bytt hallmattan

Fixat hyllplan till garderoberna

Hämtat en hatthylla till hallen

Fixat present till Viggos kompis som fyller år

Ja, ni märker ju själva.. AJMBÄKK kan man ju nästan säga haha… Borta är den hålögda och eländiga mammavarelsen. Nu ska jäklar anamma ordning bringas i huset och jag ska orka göra massor med roliga saker innan bejbizen kommer.

Och en annan grej.. Idag har jag varit utan kaffe i två veckor. Vad sägs om det va?

 

 

Nu får det vara nog!

Av , , 2 kommentarer 7

…"Jaa, det får det!"

*slår näven i bordet*

Jag VILL ju så mycket, men kroppen låter mig inte göra det. Jag vill absolut inte gnälla, men det verkar som att kroppen med sina små elaka egenheter inte vill vara min kompis denna säsong.

Jag har varit utan järntjuven koffein i över en vecka nu, jag har varit ute i friska luften och knatat varje dag, jag äter rätt, skippar godis, sover regelbundet och faktiskt tar hand om mig själv vilket jag inte gjort på mycket, mycket länge.

Och ändå tappar jag bort halva dagar ibland genom att bara slockna som ett ljus på soffan. Visst, det är skönt att sova och säkert behöver jag göra det också. Men som sagt så VILL jag ju göra annat också.

För nu vet jag liksom inte vilka metoder jag ska ta till för att slippa vara ett hålögt och gnälligt mammamonster.

Synnerligen likt mig!

Tips tages tacksamt emot.

Jag tittar längtansfullt på mina gamla jeans och tänker att till sommaren, DÅ ska jag minsann vara smal och alert igen. Jag ska vara fylld med energi och jag ska vara en sån där pigg och glad morsa som gör massa kul med ungarna. Hmm.. Visioner är ju alltid bra *skrattar*  Jaja, kommer jag i mina gamla jeans så kommer jag att vara jätteglad bara för det.

Jag lovar!

"Någonstans inne i denna sälformade och trötta stackars kropp, gömmer sig en pigg, glad och ganska smal morsa som längtar ut. Kanske ses vi redan till våren?"

 

 

Hiskeliga mammor…

Av , , 2 kommentarer 6

Igår när jag och Lisa var ute på promenad igår så pratade vi om MAMMOR. Och hurdana mammor det finns.

Typen som alltid vet bäst om allt är väl den jobbigaste sorten. Men oftast tycks de inte ens förstå hur jobbiga de är, utan spyr sin "kunskap" över nyblivna eller blivande mammor och över dem som inte har lika mycket erfarenhet. I folkmun även kallade: "rabiata familjelivsmorsor"

De vill säkert bara väl, men det kan ju bli så himla fel. Att vara lyhörd och att kanske hålla inne med sin OFANTLIGA kunskap kanske kunde vara en idé?

Åtminstone tills "kunskapen" efterfrågas? Att vara / bli mamma är ju det största man kan vara med om och det kanske man vill göra i sin egen takt?

Jag minns när jag väntade Fsson försnart tolv år sen. På båten där jag jobbade fanns en kvinna som gärna slog sina klor i mig varenda kafferast och berättade om blodiga och smärtsamma förlossningar och andra hårresande saker som fick mig att gråta varenda dag fram till min egen förlossning. Eller så prackade hon på mig sin "kunskap" om vad hon ansåg att jag borde/skulle göra/köpa/äta och så vidare.

Jag kände mig totalt hjälplös och så fort jag själv klarat av min första förlossning och insåg att det inte var så hemsk som den där draken ville få mig att tro så lovade jag mig själv detta:

Att aldrig hålla på med sådana dumheter och att visa respekt för mina medsystrar som skall äntra moderskapet.

Man kan vara ett stöd utan att för den skull vara påträngande. Och man kan vara ett stöd bara genom att säga: "Om du vill så finns jag här om du vill prata eller fråga om något"

Sen tror jag att det är viktigt att inte alltid utgå från sig själv och sina egna erfarenheter. Alla är vi trots allt otroligt olika. Och tur är väl det.

Tredje dagen utan…

Av , , 2 kommentarer 2

…kaffe och socker! Går riktigt bra, men helt superbra mår man ju inte.

Läser fastebloggen här på vk och blir riktigt inspirerad även om jag inte kan eller får fasta nu när jag är gravid. Men jag gör de ändringar jag kan i kosten för att få kroppen och må lite bättre och en del saker går ju att anpassa efter magen och bebisen. Främst handlar det ju då om att helt enkelt utesluta det som inte är riktigt bra för oss (bägge) det vill säga: För mycket koffein och socker.

Att kroppen är van vid detta blir extra tydligt nu på tredje dagen då jag fått lite ont i huvudet. Men det går över. Jag brukar göra ett koffein-socker uppehåll ca tre gånger per år och jag mår kanonbra efter en månad utan.

Idag är vi ju dessutom hundvakt åt den vita, mjuka, fluffiga, ulliga och bulliga vovven Nelly. Så det blir ett gäng hundpromenader i detta milda (!) vinterväder. Låter hurtigt och bra va?

Men först ska vi gå och spana på pappan som har bortamatch så nära som i Sjöfruhallen bara ett stenkast bort. Det blir en kul lördag FAST jag ska skippa lördagsgodiset. Det får väl bli fruktsallad istället helt enkelt.

"Du är vad du äter är ju inte bara ett tvprogram.. Det är ju faktiskt sant också"

Hemma!! Vilket vackert ord…

Av , , 2 kommentarer 2

Idag ska jag och barnen roa oss med att städa bort allt som har med julen att göra. För nu är vi nog alla lite less på tomtar och julgranskulor.

Samtliga i familjen var i alla fall helnöjda att få komma hem igen. Speciellt barnen.

Vi har haft det jättemysigt i Gällivare och kylan bekommer oss egentligen inte så jättemycket. Vi som är uppvuxna norr om Norra polcirkeln kan ju det här med bitande kyla och vad vi ska göra för att skydda oss mot den. Ibland ÄR det kallt på vintern, det borde ju inte direkt komma som en plötslig chock tycker man. Vi lever ju trots allt i ett nordligt land. Så lite road är jag faktiskt av att det slås upp så stort överallt i nyhetsrapporteringen. Såg ett inslag där en vädertjej till och med lät oss höra hur det knarrade under hennes skor när hon gick och gjorde världens grej av det..

*skrattar*

WOW liksom.. snacka om att idiotförklara en stor del av folket  som faktiskt bor i Norrland. Jaa.. vi HAR snö.. och Jaa.. det ÄR kallt! Dessutom är vi vana vid det, så alla stackars sörlänningar som "lamslås" av kylan osv osv… Jag säger bara: *suck* Vintern kan vara kall, vatten kan vara vått och solen är ganska varm. Inte mer med det liksom…

Vinterkylan ÄR skitjobbig om man inte har ordentliga kläder och skor så det kanske kan vara en idé att lägga sina modekrav åt sidan nu? Och dra på sig pälsmössan och de fula vinterkängorna? Själv insåg jag just att jag inte har ett enda vinterplagg som jag ryms i nu.. *suck* Jag får nog ta och låna Jimmies helt enkelt. För annars slutar det väl med att jag bara går hemma i min grymt fula morgonrock och det vore ju inte så passande nu när jag faktiskt lovat mig själv MINST en rask promenad om dagen. För nu jäklar ska här rustas kondition inför förlossningen har jag tänkt. Nu är det motion, bra mat och mycket sömn som gäller för mig ett tag framöver. Börjar se fram emot att få tillbaks min kropp. Är lite less på den här sälformen just nu.

"Snö, kyla och isiga vindar hör vintern till, klä dig ordentligt så slipper du vara en lipande sill…"

🙂

Så var det över för denna gång…

Av , , Bli först att kommentera 2

…lite skönt ändå får man säga.

Barnen ser sina julklappsfilmer på den nya familjemedlemmen, det vill säga tvn som med hemmabioanläggningen har ett HISKELIGT ljud som får det att krulla i tårna fast man sitter ända borta i köket. Huvva.

Helgens projekt blir att hänga upp tvn på väggen och hoppas att man aldrig mer måste vara med om något liknande. Nu i efterhand så spelas scenen upp i mitt huvud fast denna gång så hamnar någon UNDER tvn. Usch, det känns hemskt.

Nåväl, nu har det hänt och det är ingen idé att gräma sig över det. Julen har flutit smidigt annars med god mat, trevliga julklappar och familjen i soffan.

De närmsta dagarna skall tillbringas med barnen i snön samt lite nattjobb på securitas. Känns kul att få komma ut och jobba lite extra. Dessutom börjar jag ju få upp mitt usla hb så jag känner mig faktsikt ganska pigg. Och mitt mål är att kunna jobba en del så länge jag kommer i min uniform och jaa.. nog kan jag än så länge klämma in mig i väktarbrallan.

Reglementsenlig uniform?

Ett par lånade byxor och ett par hål-senare-i-bältet senare så går det fortfarande finemang. Ser nog mest ut som att jag ätit för mycket julmat bara. Men det får man bjuda på. Jag har ju haft en hiskelig tur även denna gång och sluppit gravidkrämpor såsom foglossningar och annat otyg så det är lika bra att passa på att kunna göra det man ska medans man orkar.

Jag vill jobba så länge jag kan och det innebär förhoppningsvis några veckor till i alla fall.

Nåväl, önskar alla en god fortsättning i alla fall. Fridens liljor på er. Vi hörs!