Etikett: Apberget

Jag, en riktig APA!!

Av , , 4 kommentarer 4

Jahapp! Så var det då dags för apberget att lägga ner.

De allra flesta i lite äldre åldrar har väl glömt apberget för länge sedan till förmån för "fejjan".

Jag har varit en "apa" sedan 2003. Jag loggade in med vemod och klickade in mig i min egen statistik. Så här ser den ut:

Registrerad: 2003-07-16, kl. 09.52
Tid inne: 62 dagar, 13 timmar
Inloggningar: 6 989 st
Tid inne/gång: 12 min/gång
Senaste inloggningen: kl. 13.09 (0 minuter)
Antal meddelanden: 4 866 st
Antal gästboksinlägg: 20 979 st

 

Så jo! Nog var jag en frekvent besökare och aktiv på apberget. Det fanns en och annan vuxen som på allvar engagerade sig trots att apberget var ett ställe för de yngre kidsen. Vi aktiva vuxna fick en hel del spott och spe både av andra medlemmar och faktiskt även av ägarna som även de tyckte att sajten var för de yngre. Detta då vi gick in med synpunkter bland annat då hur de skötte hanteringen av nätmobbning (som var helt bedrövlig). Jättetråkigt och synd att inte apberget har förvaltats lite bättre ur den synvinkeln.

Det hände rätt ofta att jag fick privata mail av yngre medlemmar som ville berätta hur de hade det. Både i skolan och hemma. Hur de mådde dåligt av en eller annan anledning. En del av dessa ungdomar har jag fortfarande kontakt med och jag är glad och stolt över att ha kunnat göra lite skillnad för en och annan. De flesta har jag inte ens träffat irl, men de har aktivt sökt upp mig och fått förtroende för mig. Det ska jag förvalta väl och jag kommer aldrig att yppa någons hemligheter.

Jag har även blivit hotad vid många tillfällen på apberget. Både hotad och trakasserad vilket såklart suger FETT, men jag antar att man får räkna med det när man vill vara en närvarande virtuell vuxen på nätet.

Jag skrev även en insändare för sex år sedan i vk där jag uppmanade fler vuxna/föräldrar att bli medlemmar och försöka sätta sig in i den virtuella världen där kidsen hänger allt mer och mer. Inte för att så många brydde sig. Men ändå. Jag försökte ju i alla fall.

Jag har även lyckats hamna i en polisutredning som hamnade om stöld, häleri och narkotikabrott. Som vittne då förstås.

Dessutom har jag köpt en och annan pryl via apbergets egen "köp-och-sälj" marknad som varit en av de största gruperna.

Jag hade / har fortfarande en grupp på apberget med ca 70 medlemmar som handlar om diagnoser av olika slag: ADHD / Aspergers/Tourettes etc… etc…

Helt klart kommer jag att sakna Apberget även om man sällan och aldrig hade tid att vara inne på slutet.

Numera är apberget bara ett ställe där kidsen skriver mer än någonsin massa skit till varandra. I gästböckerna står det mycket BÖG-HORA-JÄVLA FITTA-JAG SKA SPÖA DIG osv… osv…

Fast numera orkar jag inte bry mig så mycket. Jag har gjort mitt där. Men jag ska i alla fall avsluta med att säga att jag var en stolt apa och jag är glad över alla mina år på apberget!

Hej då Apberget!!

Virtuell vuxennärvaro…

Av , , 2 kommentarer 11

…ett ständigt aktuellt ämne. Speciellt för oss som har barn som börjar närma sig eller befinner sig i tonåren.

Jag har skrivit om detta förut och för fyra-fem år sedan så skrev jag en insändare i vk som handlade om just detta. Den insändaren skrev jag främst efter att ha sett och upplevt hur ungarna betedde sig mot varandra främst då på apberget.se där jag har haft en användare sedan sju år tillbaks.

Det på grund av ganska många faktorer faktiskt. Dels för att jag vill ha koll på de  unga nära och kära som kanske behöver en vuxen någonstans i cyberspace att vända sig till och dels för att apberget.se är en otroligt källa till information vad gäller det mesta. Sen känner jag att om jag var tonåring så skulle jag nog känna mig lite trygg att mamma eller pappa fanns där med sin virtuella närhet, även om jag för mitt liv A-L-D-R-I-G skulle erkänna det. Nä fyyy vad pinsamt!

Jag kan se en liten ökning av föräldranärvaro på apberget sedan jag blev medlem och det är jättebra!

Men jag kan ju säga att det inte alltid är helt lätt. Ibland får man mycket skit för sin närvaro och får stå ut med en hel del otrevligheter av ungdomar som störs över att man finns där.

Oräkneliga gånger har jag blivit kallad för "gammal kärring som borde skaffa mig ett liv" och andra gånger har jag fått privata mail av dem som tycker att det känns tryggt att jag är där. Då är det helt klart värt det.

När det gäller internet och dess aldrig sinande informationsflöde så tror jag att det är oerhört viktigt att man som förälder finns vid sina barns sida och att man visar att man är intresserad av vad de gör på internet.

Dagens artikel på vk talar sitt tydliga språk tycker jag. Har man ett barn som inte mår bra så känns det ju som en ganska ogenomtänkt att låta barnet få ha en egen dator utan vuxenkoll på trafiken. Det gäller förresten de flesta skulle jag vilja säga. För HUR säker kan man egentligen vara på att ens barn mår BRA?

Det kan vara farligt att försöka kontrollera sina barn för mycket eftersom de alltid kan hitta andra (skadliga) saker som vi INTE kan kontrollera.

Men jag står fast vid min övertygelse att barn och unga behöver vuxna vid sin sida för att lära sig hantera den teknik som har med mobiltelefoner och datorer att göra.

Framför allt behöver de lära sig uppförande och någon slags vett och etikett i att interagera med andra människor via nätet och jag kan verkligen inte fatta att det inte finns som obligatoriska ämnen redan nu i skolan.

Det finns ju en hel del som är farligt för oss vuxna också såklart, men att låta sin oskyddade tonåring surfa helt fritt på sin egna dator i sitt stängda rum är ju som att slänga ungen till vargarna. Fy så hemskt! Ungarna kan då antingen bete sig som elaka idioter, eller bli utsatta för elaka idioter. Bägge är lika illa tycker jag!

VARNING FÖR IRONI:

Handen på hjärtat? Visst tycker du att du är en toppenmorsa eller toppenfarsa när du har råd att förse din unge med egen dator på rummet? Och visst känns det toppen att du får så mycket TID för dig själv när ungen sitter där uppe och surfar? Och visst känner du dig ofantligt lyckad när du ser att DIN unge minsann inte är ute och ränner på kvällarna, utan sitter hemma och glor in i skärmen?

Ni får förlåta mig om jag är aningens ironisk, men det går liksom inte att låta bli.

Nu ska jag inte skriva om det här längre, för det här inlägget blev redan nu alldeles för långt. Men, om någon mot all förmodan orkade läsa ända hit:

"Snälla morsor och farsor, skaffa er bättre koll innan det är försent. Hur mycket motstånd ni än möter så kommer det en dag när ni får ett stort TACK för att ni orkade stå pall i den här frågan"