…är väl härliga?

Jag minns när jag var barn och jag blev lovad att få gå och köpa en läsk i lanthandeln då vi var i vår stuga. Jag väntade och längtade en hel dag och när det äntligen var dags att få gå och köpa den efterlängtade läsken så bubblade det i mig av lycka när jag skuttade fram genom skogen för att äntligen få köpa min portello i glasflaska.

När jag äntligen fått den i min hand så smuttade jag på den då och då och tro det eller ej, men den räckte en hel dag! Inte för att det var så mycket bubblor kvar på slutet, men ändå. Det var ju en läsk! Och den var MIN!!

Idag är jag inget större fan av läsk och mina (små) barn dricker det inte alls om det inte är väldans speciella stunder eller att någon råkar hinna bjuda på det.

MEN!!

Just det här med att få ha förväntningar är något jag vill ge mina barn. Vissa saker i livet SKA vara just så speciella att man får vänta och längta, lääängta och vänta… Och så när den efterlängtade dagen kommer så ska de få känna precis samma, varma glädje som jag kände när jag var barn över min lilla läsk.

Så i vår familj kan det låta så här:

ONSDAG: -"Mamma! Visst ska vi ha oboy till frukost på lördag?"

TORSDAG: -"Mamma, nu är det bara två dagar tillls det blir oboy!!"

FREDAG: (något uppspelt) –"Mamma.. IMORRN blir det ju OBOY!"

LÖRDAG: "MAMMAAA.. Jag har dukat fram oboyen!!" (Med väldigt glad röst!)

Och samma sak är det ju med lördagsgodiset. Ungar som får läsk och godis varje dag tycker nog inte att det är så gott och märkvärdigt, men jäklar vad GOTT det är om man får det en dag i veckan och dessutom får LÄNGTA efter det.

Eller…? Vad tror ni?

"HOPPAS… Det blir oboy på lördag!!"