Med tre barn i helt olika åldrar så får man ju både det bästa och.. eeh.. det mindre bra på en och samma gång. Blöjbyten, läxläsning, trotsåldrar, smakportioner, bolibompa, tweeniesnack och så vidare.. Ja, det är en salig blandning av det mesta skulle jag vilja säga.

Första gången jag  hade att göra med en trotsig sexåring så hade jag ju bara ett barn och inte visste jag väl riktigt hur och vad jag skulle tackla vissa saker, så jag minns den perioden som ganska jobbig. Dessutom fick jag ju en bebis då också.

Nu är det dags för just den bebisen att dra igång sin sexårstrots och precis som sist så har vi en bebis i huset.

Dock känner jag mig själv som förälder både tryggare och mer erfaren denna gång. Jag har lättare för att välja mina strider och det finns fler än mig som han kan trotsa mot.

Dessutom har han väldigt tvära kast mellan superarg-trotsig-vildsint-gummitarzan och supercharmig-älskvärd-gullig-myskille.

Som igår när Sara och hennes lilla Alva, 3 år kom och hälsade på. Han hade just drämt iväg alla pusselbitar och plastägg från ett spel över köksgolvet och gormat lite arga ramsor.

Lilla Alva plingar på dörren och kliver in hos oss i en jättefin rosa sidenklänning varpå sonen glatt utbrister:

"Men Hej Alva, vad fin du är idag"

Snacka om tvära kast alltså. Men något som är kul med Mr Viggopiggo är att han är snabb med att dela ut trevliga komplimanger. Folk som hälsar på här får ofta höra att de är snygg i håret eller har fin tröja. Charmigt eller vad?

Så nog glömmer man de där andra sexårs fasonerna då alltid!

Mr Charming, snart sex bast