…från 1996 till 2001 håller jag på att läsa igenom just nu. Det är verkligen.. hmm.. underhållande läsning må jag säga *skrattar*

Fast det känns som att det var helt nyligt så är det ju faktiskt ganska många år sedan nu. Jag får upp en bild av mig själv som jag TROR att jag var och såg ut men ändå vet jag ju att det är ljusår från den person jag är idag.

1997 verkar mest handla om krogarna i Göteborg (där jag verkade spendera all vaken tid haha..) vilka kläder och skor jag shoppade, polarna och alla jobb jag hoppade runt mellan.

Jag skrattar högt när jag väldigt ingående i detalj skriver om vem jag umgås med, vem jag pratar med i telefon, vem jag shoppar med, vilka jag jobbar med och så vidare. Det enda ordentliga jag verkar ha gjort på den tiden var att jag körde spinning tre till fyra gånger i veckan. Kanske var därför man orkade hålla igång som man gjorde?

Jag ser framför mig en spinkig blondin (Jag..? Kan det vara möjligt?) med tajta jeans, höga klackar, alldeles för stort hår, piercad navel och bara så pass intellektuell att det enda jag läste var drinklistorna var vi än åt eller drack. Nattklubbar, svartklubbar, tvivelaktiga vänner, skumma polare som använde olagliga substanser, otaliga partyn med glittriga och ytliga vänner (vad hette du nu igen?) Marlboro lights, snakebites, snygga killar och flirtiga dörrvakter. Rena rama "6&city" ju. Fast i svensk miljö.

Ett fåtal namn känner jag inte ens igen och jag kan för mitt liv inte minnas vem till exempel "Madde" eller "Malin"  eller "Jeppe" eller "Hasse" är.? Hmm.. "Pernilla" känner jag igen. Henne jobbade jag ju med. Likaså "Micke" som var en återkommande bekant som verkade bra att känna då! Smått läskig motorcykelkille med tvivelaktiga bekantingar. (Vad tänkte jag med?) Sara, Jennie och Jessica var trogna flickvänner och vi hade sjukt roligt tillsammans.

Nu är jag halvvägs genom 1998 och läser om min förväntan då jag väntar mitt första barn som jag kallade för "astronauten" då hon låg i min mage.

Hälften av alla krogpolare verkar ha försvunnit i en grisblink och jag blev antagligen jävligt trist att umgås med men jag verkar nöjd ändå och allt verkar handla om just: Min lilla "astronaut" *ler*

Det är lite terapi att läsa igenom alla dagböcker och en del av dem kan jag nog efterlämna utan att skämmas. En del kan till och med vara bra att ha i framtiden. Om inte annat för att vara ett avskräckande exempel haha..

Nu vore ju faktiskt ett bildbevis på sin plats, men jag har ingen scanner så det får vänta.. men jag lovar att ni kommer att få ett gott skratt hihi..