Arg som jag var idag så hastade jag iväg ett mms om detta jävla SJ. Men det ville inte publiceras av någon anledning.

En lång, arg och jäkligt irriterande story i korthet:

Drygt tre timmars försening med den första timmen redan imorse klockan halvsju. INTE kul.

Sedan när vi hamnade i Älvsbyn så blev det ytterligare några timmars försening, samt buss (!) till Gällivare.

En buss hämtar oss vid tågstationen och där förväntas jag sitta med mina smågrabbar i en buss x antal timmar där det förväntas att jag och sexåringen skall sitta fastspända, medans min lilla ettåring ska sitta helt oskyddad i en långfärdsbuss längs knöliga vägar i höga hastigheter och med x antal renar längs vägen. Vilket i praktiken inneburit att han skulle flyga som en vante om något hänt efter vägen.

Mat och dryck, eller ens en usel banan ser vi inte skymten av så långt ögat kan nå och jag ber snällt chauffören att stanna vid en mack så att jag kan köpa något ätbart till smågrabbarna som vid det här laget är HUNGRIGA, samtidigt som provianten är slut!

Chauffören vägrar!

Tur i oturen så hade jag i alll hast skyndat mig att fylla på vatten från de små tetrorna som SJ har på tåget. Annars hade jag inte ens haft vatten till grabbarna. Blodsockret var lågt där på bussen och jag hade inte långt till ett argt anfall. Men jag sansade mig och gormade lite vid avstigning istället.

Så just nu är SJ ett av mina största "ogillar-som-fan-objekt"

Vi norrlänningar måste visa vårt missnöje angående SJ och deras usla beredskap vad gäller förseningar i Norrland. Här är avstånden längre och ändå är servicen sämre. Hur fan kan det komma sig?

NSD var i alla fall intresserade att skriva om detta. Skitbra säger jag. Nu ska SJ få sig ännu en välförtjänt känga. Rätt åt dem!!

Jag gillar inte att åka buss eller bil när jag är ensam med småkillarna. Då vill jag åka tåg just för att det känns tryggare.

Men nu vette faen…

Men som ett lyckligt slut på den eländiga storyn kan jag bara meddela att jag är här nu. Hemma hos Mimmi och morfar.

Äntligen

<3