…Igår hade jag besök av Helena som gav mig ett och annat att fundera på. Hon sa en massa kloka saker som jag genast tänker anamma. Bland annat så berättade hon om en förlovningsring som hon sålt för många sköna hundralappar via smsguld.se.

Hon sa något som egentligen är fullkomligt uppenbart, men som jag inte ens tänkt på tidigare.

Som till exempel varför man sparar på gamla smycken och andra prylar bara för att man TROR att det skulle kunna finnas något slags affektionsvärde för en ANNAN person?

Och det är ju så sant. Av vilken anledning ska jag spara gamla förlovningsringar? Som är ett slags minne över den kärlek som en gång fanns? Ett minne som slutade i ledsamheter och bedrövelser och som än idag gör sig påminda genom en liten flickas sorg.

Näe… sådana minnen vill jag INTE spara till henne. Jag vill ge henne nya, trevliga minnen för framtiden. För de där ringarna som en gång burits av hennes mor och far har ändå inget att göra med kärleken till henne och därför ska jag istället omvandla dem till glädje för min lilla flicka. Vad, ska jag berätta senare och jag tror att jag kommer att få en skön slant som vi kan göra om till ett härligt minne fyllt av glädje. En upplevelse.. vad tror ni? Är det rätt att tänka så? Helena fick mig att tänka om igår och jag tycker att hon är så klok.

smsguld.se "Here we come"

Jag hade förresten en riktigt trevlig födelsedag för alla som undrar och jag fick både blommor och presenter. Bland annat så fick jag min efterlängtade mugg till min samling av koppar med muminmotiv. Hmm.. denna blir nog min favorit:

Stinki

Avslutningsvis så måste jag bara visa er en bild av den osminkade sanningen om hur en nybliven trettiosexårig trebarnsmorsa ser ut i sin favoritpyjamas haha.. Inte så sexig, men trettiosexig *skrattar högt*

"Jamen… Liiite kul var det väl ändå?"