Känner mig lite avslagen för tillfället. Det märks kanske i bloggen också? Kanske dax för tillfälligt avbrott?

Sömnbrist och för lite tid på dygnet att göra allt jag måste, vill och ska gör ju också att livet mest känns lite ekorrhjulaktigt just nu.

För det mesta prioriteras alla måsten först. Jobb, skola, hem och hus naturligtvis. Men varenda ledig tid så träffar jag mina få, men formidabla vänner som får mig att må precis så bra som jag behöver. Man hinner klämma in mer än vad man tror om det handlar om någon man verkligen vill träffa.

En promenad, en fika, ett telefonsamtal, en snabb lunch på stan, en dejt på biblioteket, en träff i lekparken eller bara vad som helst där man kan klämma in en stund med en god vän med eller utan barn.

Jag känner mer och mer hur mycket jag uppskattar vad jag har i alla mina relationer. Både i och utanför hemmet. Ibland blir jag bara trött när utomstående påkallar min uppmärksamhet. I alla fall nu när jag mest är trött och har för lite tid på mitt dygn. Jag prioriterar så gott jag kan. Ibland blir det bra och ibland blir det fel såklart.

Jag önskar bara att jag hade mer tid att hälsa på min mor som bor hiskeliga tre mil lååångt bort. Nåja, det kommer väl tid till det också.

Hursomhelst så funderar jag lite på varför jag har så lite att skriva om numera? Beror det på tröttheten? Eller för att det händer lite och ingenting? Har jag slut på uppslag? Eller beror det på att det händer saker i mitt liv som jag inte kan skriva om förns det blir mer konkret? Hjääälp.. hur kan det bli så här? Borde jag ta bloggpaus ett tag? Vad tycker ni som läser? Ge mig förslag eller synpunkter så blir jag glad såklart.

Mi änd maj bejb