Kan det verkligen vara så trist och tråkigt att man för tillfället hamnat i en bloggsvacka?

Precis som Linnéa skriver så känns det lite som att man tagit slut. Men när jag tänker efter så är det nog bara så att inspirationen sinat lite efter ett par långa och kalla vintermånader. I mitt fall är det nog lite så också att jag varit sorgsen över Anna och hennes Gustav som jag skrev om i mitt tidigare inlägg som fått mig att stanna upp.

För hux flux så hade jag fullt upp med att glädjas över allt i mitt liv som tidigare varit så självklart. Så bloggen fick vila lite helt enkelt.

Igår satt jag och tokläste bloggar. Både kända OCH okända. Och när de gäller de så kallade "KÄNDISBLOGGARNA" så kan jag inte låta bli att undra:

Varför, varför, varför… har folk ett intresse av att VETA att Linda Rosing nyligt vaxat pillan?? (Jo, jag säger Pilla om det kvinnliga könsorganet) Och varför vill hon ens tala om det för folk undrar jag?

Och varför har folk ett intresse av att veta att nu har KISSIE opererat in silikon i sina tuttar?

Brr.. det känns lite makabert på något vis och det är inte utan att jag undrar hur de tänker sig framtiden?

Hur vill jag att folk ska minnas mig när jag blir gammal och dör till exempel? Gör jag ett bestående intryck med min vaxade pilla och mina läskiga silikonbröst? Eller vill jag att folk ska minnas mig som någon som faktiskt hade något viktigt att säga?

Självklart så fattar jag ju att fröken Rosings pilla och Kissies bröst är viktiga för just dem och att de vill berätta för alla om detta.

Men… Allt annat som är viktigt då? Ja, jag antar att vi "ICKE-KÄNDISBLOGGARE" får fortsätta avhandla sådant som silikonbrudarna inte anser är viktigt.

Så att vi får en slags balans menar jag. Eller vad tror du om det Linnéa?

"Nästa gång ska jag försöka att vara ännu mer sarkastisk och ironisk. Det är lite roligt eftersom folk inte alltid fattar ATT man är det"