Ny bubblare på trendometern: Politiskt sjöröveri

Den 10 oktober publicerades i Folkbladet en diger programförklaring från vilhelminatrion K G Abramsson (S), Vanja Marthin (V) och den s.k. politiskt oberoende Bengt Bergsten, en politisk vilde som hoppat av den lokala kommunlistan Politiskt Alternativ (PA). http://www.folkbladet.nu/1415510/politiken-i-vilhemina-behover-samarbeten Det var närmare ett 8000 tecken långt inlägg på lördagsdebatten. Kanske kunde man förväntat sig rätten till ett repliksvar med samma omfång. Kanske man åtminstone kunde förväntat sig ett svar från den politiske ledarskribenten (eller debattredaktören) om vilket antal tecken jag kunde få spendera på ett svar. Kanske man inte kan förvänta sig någonting. Veckorna rinner iväg. Oavsett anser jag inte att den massiva programförklaringen kan få stå oemotsagd. Därför publicerar jag en replik, ett debattinlägg, här på VK-bloggen. Förvisso aningen åldrat, men lika aktuellt.

Ska politiskt sjöröveri fördjupa förra mandatperiodens mörka kulturrevolution?

De sista månadens händelser i politikens Vilhelmina omvittnar att socialdemokraterna (S) nu befäst kulturrevolutionen från förra mandatperioden då (S) röstade bort alliansens nominering av Maria Kristoffersson (C) till vice ordförande i kommunstyrelsen (Ks). Precis som när Göran Jonzon (Kd) röstades bort av (S) som ersättare i Ks. Följetången om ansvarsbefrielse kring Regnbågens förskola, var ännu ett exempel där partipolitiken från (S) gick bortom all rimlighet. I dag ser vilhelminaborna följden av spelet, flera partier tog rejäl skada och många uttalar ren rädsla för att engagera sig i politiken.

Att partier och politiker används som schackpjäser vittnar också om en cynisk människosyn där vissa närmast går över politiska lik för sin sak. Att det sker inom socialdemokratin är en bedrövelse. Till vad tjänar en värdegrund om den inte tillämpas?

Nu har en ”politisk vilde” värvats för en bräcklig politisk majoritet och (S) tillskansar sig makten genom politiskt sjöröveri. Det måste vara sverige-unikt att i ett valfullmäktige använda en avhoppad listetta som majoritetsbrygga men också att vilden Bengt Bergsten fått betydande poster. Andre vice ordförande i kommunstyrelsen betraktas som ersättare för kommunalrådet vid längre frånvaro. En plats i prestigefyllda arbetsutskottet innebär även betydelsefull plats i personalnämnden. Ett tungt ansvar som kräver stort förtroende. Om detta rådde inte enighet vid valfullmäktige (15/10).

(S)&(V) markerar samtidigt att ett nej till samarbete från Politiskt Alternativ (PA) inte äger giltighet då en avhoppare används som bräckjärn. Istället etableras normen att politiska vildar ges fet belöning i utbyte mot makt. Vem ska köpas dyrt efter nästa val? Vilka partier ska väljarna kunna lita på? Demokratin blir oförutsägbar. Risken ökar att partipiskorna viner hårdare för att hålla samman skakiga majoriteter, vilket kan förstärka blocktänkandet och minskar öppenheten.

Efter avhoppet uttalade Bergsten att han ska föra sin politik samt få väsentligt inflytande i arbetsutskottet. Om en partilös ledamot endast representerar sig själv och talar i eget intresse, vid nomineringar och personval, är denne då inte jävig? Problematiken understryks av partiernas undertecknade uppförandekod vari en punkt lyder ”att en ledamots uppenbara egenintresse får inte avgöra utgången av ett beslut”. I alla omröstningar i fullmäktige, gällande Bergsten, förelåg ett egenintresse som faktiskt kan ses som jäv men också brott mot uppförandekoden.

I intervjuer rättfärdigar Bergsten fullmäktigeplatsen med att minst en tredjedel av väljarna stödjer hans val. Vilka skulle ”kryssat” om vildeplanerna varit kända? Med 13,7% av partirösterna erhålls 0,4 mandat. Det är trots allt partier som går till val och företräder väljarna. Vidare betraktar Bergsten sig som eget parti för att få tillträde till fullmäktigeberedningar, men han representerar inget parti, inte de som valt PA, bara sig själv. Det får på inga villkor innebära några privilegier. Partilös är och förblir partilös. Punkt.

Enligt en debattartikel (Folkbladet 10/10) ska även K G Abramsson (S) och Vanja Marthin (V) verka för det partipolitiska programmet för Politiskt Alternativ som Bengt Bergsten ställt sig bakom. Ingenting legitimerar ett stulet mandat och en stulen politik. Ett odemokratiskt övertramp som kräver en offentlig ursäkt. Utan samverkan driver ingen PA:s partiprogram utom partiet och dess medlemmar. Bilden framtonar av ett politisk förmynderi där behovet av PA ska elimineras.

Alla partier bör göra tankeexperimentet om vardera en ledamot från (S) och (V) hoppar av i protest. Vilket hände i Haninge kommun. Politiska vildar har i alla tider betraktats som oönskade och måste så behandlas, om partier ska kunna bygga upp ömsesidigt förtroende som beslutande parter. Utan tillit och konsistens undermineras partiväsendet och samarbetsförutsättningarna i sin grund.

I massmedia har Bergsten efter sitt avhopp upprepat kritiserat PA. Internt öppnade han en avgrund genom en rad grova anklagelser i ett avskedsmejl. Ingen kan undgått en kvarvarande konflikt, synnerligen då Bergsten behöll fullmäktigeplatsen. Denna konflikt lyfts nu rakt in i politiken. Ingen kan på allvar tro att (S) och (V) är omedvetna om denna konsekvens. En ”härska genom att söndra”-kultur fortsätter därmed att odlas. Att stjäla ett mandat genom en dissident (som sade sig avgå för partiets intresse), lägga vantarna på partiprogram och förpassa PA decimerade till opposition är ingen fredsinvit, snarare en politisk krigsförklaring.

Nya majoriteten talar i debattartikeln om att det ”finns inget utrymme för grälsjuka och politiskt taktiserande”, men vad tror de deras omoraliska iscensättning nu skapat? Frid och fröjd och ett lyckligare Vilhelmina som fått en majoritet p.g.a. antipolitiken att så många som möjligt ska uteslutas på grund av Sverigedemokraternas enda mandat? Interveneringen i partierna syns blivit norm. En tolerans för det intolerabla, resulterar i att partiväsendet inte längre utgör grunden för den representativa demokratin. Utan att partilösa privatpersoner nu avgör den politiska majoriteten.

Debattörernas tes att ett förödande samtalsklimat uteslutande har skapats genom ett oförsvarligt agerande i sociala medier, stämmer inte. Bergsten kan inte glömt att ledamöter otaliga gånger blivit illa sedda och behandlade. Ändå undertecknar han artikeln, vilket är anmärkningsvärt. Vidare skriver trion att nämndarbetet har präglats av kamratlig och positiv stämning överlag. I utbildningsnämnden stämplades PA-ledamöter som främlingsfientliga. Uttalade omdömen som ”gammstutar” om föreningsmedlemmar som kämpar för byautveckling talar ett annat språk – i kommunstyrelsen. Exemplen kan radas långa över härskartekniker och vuxenmobbing över åren. Den politiska kulturen är inte sällan ett arbetsmiljöproblem vilket debattörerna försöker skyla över.

Kommunens ekonomiska situation har socialdemokraterna ett stort ansvar för, borträknas de s.k. AFA-pengarna var det minus för 2012 och 2013. Prognosen för 2014 pekade i senaste delårsbokslut mot -27 mkr i verksamhetsunderskott och -17 mkr i resultat. Så bjöd nya majoriteten in till överläggningar då läget såg och ser kärvt ut. Många obekväma beslut kan stå för dörren, vilka  ”Positiva Vilhelmina” i samförstånd självfallet vill dela ansvar för. Med ”risk” att ingen kan uträva ansvar nästa val. I fyra år har (S) hunsat oppositionen, sen snor man makten och nu ska alla krisarbeta som i en idyllisk enpartikommun. Min rekommendation är när man illegitimt tillskansat sig makten: Styr eller avgå. PA kommer dra sitt strå till stacken, men inte tillsammans i något kuddhörn i kommunhuset. PA agerar nu i opposition. Och vill (S) möta upp, så visst gör PA det också.

I ett pressmeddelande (Vilhelminasossarna 6/10) från (S), vill Bergsten se sig som brobyggare mellan blocket. Vid ett tillfälle då oppositionspartier sökte gemensam linje i debatten kring inlandssjukvården, ville Bergsten inte förknippas med alliansen. Då bröt vilhelminaalliansen med PA i oppositionsarbetet vilket krävde insatser för att repareras. Under valarbetet uttalade Bergsten till engagerade i DKL och Doroteaupproret, att de var populistiska. En politisk örfil. Två exempel på brända broar. Sedan skriver Bergsten själv in PA i ett block trots att partiet arbetat för blockupplösning under fem år – utan att släppas in. Trovärdigheten för Bergsten som brobyggare är obefintlig.

Det är mellan (S), (V) och övriga partier Politiskt Alternativ önskar ett gott arbetsklimat och utbyte. PA:s förtroende för Bergsten är dock förbrukat, inte bara som ordförande utan som politiker. Enda sättet att bygga broar mellan alla partier idag, är att vilden Bergsten avsäger sig fullmäktigeplatsen. Det är också en uppmaning.

Oavsett en annan majoritet, lotterimajoriteter i nämnder och styrelser, eller nyval, anser undertecknad att det är enda sättet att respektera väljarna och valresultatet där socialdemokraterna var valets stora förlorare. Går man alla till mötes och lämnar maktfullkomlighetens väg kan kommunen bli en vinnare – på alla plan. Men behovet av samarbete kräver först respekt och ett återupprättat förtroende mellan partierna, därefter följer begynnelsen för framtidens Vilhelmina.

/ Tommy Streling