Mitt liv som mullvad….

Jag behöver absolut glasögon (LÄS:linser). Min syn är som en mullvad. Gjorde det där misstaget ikväll när jag gick ut och gick att jag INTE tog på mig linser som jag brukar. Går man på i rask takt och har mössa får man då börja korrigera andningen åt olika håll ty annars… immar glasögonen igen! Skitstörande!

Jättekul att komma in på affären och få nita innanför dörren i väntan på defrost. Eller ännu värre BUSSEN!!! Glasen total immar igen och man ser inte ett smack. Man famlar sig fram och hoppas man inte sätter sig i knäet på någon stackars intet ont anande.

Därför är linser att föredra för att slippa dessa situationer. Då kommer ju andra sidan av myntet fram. Då det är vinter är det kallt ute och TORRT som snus inomhus. Det innebär att ögonen också blir torra och det mina vänner är ingen skön kombination med linser. Ibland känns det som att man skulle behöva lägga ögonen i en humidor över natten!

Då jag jobbar där jag jobbar har jag kört igenom alla ögondroppar som finns. Jag lever med ögondroppar hela kyliga delen av året och linskonsumtionen får en boost när det är kallt alternativt badläge.

Den där önskan jag hade som barn att få glasögon blev bevisligen sann. Så var försiktg med vad Du önskar dig!

//a

Etiketter: , , , , , , ,

2 kommentarer

  1. Svägerskan

    Pa den tiden när jag hoppade runt med hästar var glasögonen ett gissel. Tänk dig, du gör i ordning hästen i ett fuktigt stall med ca +10grader, sedan leder du ut hästen och ute är det -15. Du går 100 meter till det ena ridhuset- därinne är det återigen fuktigt och plusgrader-och typ femton ekipage som värmer upp= damm, varma hästar…. Du värmer upp din häst efter att ha ägnat typ tre minuter till att gnugga glasögonen (med ett papper som ligger i fickan på din oljerock och som kan ha varit använt till allt möjligt…). När hästen är uppvärmd lägger du pa hästen en filt och leder ut den igen. Ute är det fortfarande -15. Du famlar i dimman.Du skrittar runt hästen på en så liten volt som möjligt för att inte kollidera med något/någon. Det är så kallt så hästen far rimfrost runt näsborrarna. Du med. Och på glasögonen (som dessutom är smetiga efter torkandet med papperet som legat i jackfickan…). Sedan ropas ditt namn upp i högtalarna. Swischswosch, av med filten, skritta genom ryttargången och in i stora ridhuset. Som är varmt, eftersom det är fullt med publik, korvförsäljning och sist men inte minst har ca femtio ekipage redan svettats därinne. När du rider in genom portarna blir det totalt grått. Lite som att vara snöblind ungefär. Du ser I n g e t. TUUUUUUT. Det är startsignalen. Du har då sextio sekunder på dig att hälsa på domarna, väcka upp hästen så att den håller lämplig gångart (helst galopp…), låta blicken svepa över banan och ta sikte på första hindret. Men vänta nu. Du ser ju fortfarande inget. Du vet att domartornet ligger till vänster så du stannar hästen och hälsar i blindo på domarna. När det är gjort tar du febrilt av glasögonen. Tick tack tick tack. Om du har tur är det en av de bästa domarna i distriktet-hon som säger ”vi ger ekipaget två minuter extra för att få ordning på glasögonen”. Om det inte är den domaren, ja då får du hoppas att hästen har studerat banskissen som satt på ridhusväggen vid framhoppningen. 😀

  2. Anna Holgersson

    Svar till Svägerskan (2013-01-16 22:23)
    Hahahahahaha sorry men skrattar så tårarna rinner….vilken panik! Det var faktiskt ännu värre än att famla runt på bussen! Respect! KRAM //a

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.