När man är trött är man inte alltid genomtänkt! Nu skall jag tala i klartext JAG är inte genomtänkt.
Igår när jag skulle sova blåste det tydligen ute. Det innebär att det knakar och låter i mina klena fönster. Det betyder också att den ängel som hänger i mitt fönster fick fart och började dingla i stället för att hålla sig stilla. När den börjar dingla börjar den knocka in i fönstret med ett mycket irriterande pet/pock/knockljud. Jag gjorde mitt bästa för att ignorera ljudet!
När jag legat länge och halvt slappnat av flög jag liksom på ren reflex upp, tog dom två kliven som behövs för att nå fram till fönstret och tryckte igen vädringsluckan! Bevisligen stod jag inte ut med det där där irriterande knack-ljudet.
Stegade tillbaks till sängen och gosade ner mig likt Sir Väs i Robin Hood.
Nu vet ju jag redan att mina fönster är si så där… Vilket betydde att trots att vädringsluckan var stängd så snurrade ängeln fortfarande runt och stötte i fönstret hEla tiden -Sjukt irriterande! Då händer en sådan där sak som KUNDE ha blivit mycket värre än det blev…
Innan jag ens vet ordet av har jag flugit upp ur sängen, jag befinner mig på min extremt vingliga pall och är på väg UPPÅT för att haka ner ängeln från den lilla spiken ovanför fönstret. Eftersom jag är allt annat än klarvaken, eftersom jag sekunden innan faktiskt legat i sängen tänker jag inte alls. Det är reptilhjärnan som bara vill döda ljudet.
Pallen vinglar till -SÅ KLART! Jag tappar givetvis balansen i mitt halvsovande ”state”, jag fladdrar av pallen bakåt (som med en smäll smackar ner i trägolvet) och landar LYCKLiGTViS halvsittandes på sängen med en studs. I handen håller jag ängeln!
Utan vidare jidder lägger jag mig ånyo tillrätta för att sova, konstaterar att fönstret i sig knakar, men somnar utan flera incidenter.
Vaknar således idag och hittar min ängel liggandes bredvid sängen och minnena kommer tillbaks och jag flinar för mig själv när jag ser den där ”Papphammar-scenen” för mitt inre… Trött kvinna som vinglar och flippar bakåt men som landar med en studs…
Med den dramatiken bakom mig är jag väldigt tacksam att det är fredag! OCH att det är -10 grader ute! Med tanke på att det var kyliga vindar ute i natt och inget regnoväder var det totaly värt att hålla på snubbla ihjäl sig någonstans mellan dröm och verklighet denna natt!
//a
Kommentarer som inkommit