Det blir killkväll hos mig ikväll -Exakt vart JAG skall ta vägen är oklart MEN jag kan få hålla mig i mitt sovrum 😀
Ryslig tur att jag piffat till dom där dörrarna helt enkelt, kanske får fixa mig ett nytt korsord eller två.
I alla fall fixas Spotify-listor just nu.
Det är exakt så här livet skall vara!
//a
Ibland slår det mig hur obegripligt det är att vissa saker börjar och slutar!
Som igår, en bilfärd på ca 1h20minuter. Hur kommer man från sommarlov till jullov?! Svetten och stressen jag kände över diskussionen om jullov och höstlov var en obegriplig kontrast till sommaren som svepte förbi utanför rutorna.
Under samma bilfärd beslöt sig bensintanken att nå Omega -Det började pipa, och jag vet att det innebär ca 10 liter kvar, så det är ingen större panik -Men det var en obegriplig snabb färd från ”Alfa-rödpiiiip” till ”Omega-bensinpump”.
Sedan har det även hänt något fullkomligt obegripligt och som jag bara är grymt förvirrad över. Jag var ute och vankade igår, jag hade tagit med mina solglasögon som jag ALLTiD har till hands. Mina fina solglasögon som jag köpte som en 40-års present till mig själv. Dom behövdes inte på kvällskvisten men dom hängde med.
Idag när jag skulle åka och handla låg dom inte på ”sin plats” -Jag stod bara och stirrade på den tomma platsen på hyllan i hallen. What liksom. Jag gick upp och sökte, jag kollade hela hallen, jag rotade i alla jackor och fickor, jag dök ner bland skor och fiskade och tömde, jag rotade i påsen full med returpapper men dom var putsväck.
Så jag fick kisande stolpa till bilen utan mina solglasögon, för i bilen finns ett annat reservpar. Så började jag åka iväg och när jag skulle svänga ut från området såg jag mina fina älskade solglasögon hänga… -Prydligt upphängda på gårdens orienteringstavla.
Jag nitade och hoppade ur och hämtade in mina darling glasögon -Sedan slog det mig… NÄR tappade jag dom?! Å vart? Å hur kan det possible har gått till?!?! Den andra tanken var att prisa mänskligheten, att det finns HOPP, att någon så vänligt hängt upp dom där i stället för att låta dom ligga kvar, eller stoppat dom i egen ficka.
Med detta konstaterat håller jag ögonen öppna av nyfikenhet för vad nästa alfa-omega tråd skall bli i min tillvaro. Man vet sanna mina ord aldrig vad som väntar, händer eller sker.
Mer än lunch!
Typ!
//a
Här har tjattret tystnat -En vill bara låsa dörren och rulla ifrån den öronbedövande tystnaden som lagt sig.
Men så fungerar det inte riktigt, istället har jag googlat klarhet kring Transformers filmerna -Och kunnat konstatera att det är TVÅAN vi tittar på.
Katten ser lika chockad ut som jag känner mig -Vad hände liksom?
Jo, sommaren fick tillslut sin punkt. Kvällar med skratt, eld, fiske (för alla utom mig!) och oändliga kvällsfika blev plötsligt då-tid.
Ingen i sällskapet som skall återvända till skolan är vidare värst roade, det är väl bara jag som med värsta fnisset sökt fram arbetsbyxorna!
Det är just tackvare vardagen veckor som dessa blir så värdefulla!
//a
Jag har kört försiktigt och aktat bilen!
Idag är det antiklimax i stugan. Kontrasterna är totala -Middag downtown igår och skogen idag. Än en gång slåss jag med myggor, får begäran om att delta i ”Kung Kaktus” varannan minut och får finna mig i att få mina äppelkinder nypt av min yngsta nevö.
Parallellt har jag och min chef ringt om varandra då jag söker henne för att börja planera för v.a.r.d.a.g 😀
Så nu ligger jag utslagen på en säng, blir visad fångsten från myggsugen och har MAX 10 minuter på mig att infinna mig vid studsmattan…
Å jag åkte hit f.r.i.v.i.l.l.i.g.t -Det är kärlek om något!
//a
PS: svägerskan blev pepprad av kottar imorse….av en hackspett som tyckte hon kunde gå någon annanstans!
Gårdagen var då så rörig att jag vet knappt vad som hände -Jag skyller så klart på BiLEN!
Den är fixad nu! Det blev inte alls så dyrt som jag tänkte, laddade kontot med 10.000kr vilket tydligen var högst överdrivet! Bilen var liksom Alfa-Omega av måndagen. Inlämning på morgonen och hämtning på aftonen. Det blev väldigt mycket promenader vilket var fantastiskt skönt. Jag fixade även så att jag kan åka in med bilen direkt i vinter… Det vill säga när den börjar agera HoppeHare på någon parkering! Så jag är redo för vintern so to speak!
Om bilen var ramen på dagen var VÄNNER innehållet. Vad jag är tacksam för mina fantastiska vänner!!!
En annan sak som stod som absolut to-do var att fixa TAPETEN på mina tråkiga svarta skåpdörrar.
Så jag drog i gång i köket.. Förvandlade köksbordet till en så kallad ”arbetsyta” -Och det gjorde jag ganska SENT igår kväll. Tjurig och envis som jag är ville jag få klart projektet.
Så blev det ju frågan om t.a.p.e.t.k.l.i.s.t.e.r -Det känns som lite väl nära till hands att bli påmind om dom där fina ”snörbollarna” som jag skulle smeta ihop i början av sommaren….
Nästa sak som fick mig att bita mig i läppen var när jag började läsa ord som ”mönsterpassning”. Då blev jag tvungen att lägga mig i soffan och titta i taket en stund. Det inte bara kändes som, det var ett absolut faktum, att ”mönsterpassning” är överkurs i min värld -I synnerhet när det gäller ett litet projekt som att ”få in lite färg i mitt sovrum”.
Då kom jag på att JAG struntar i mönsterpassning! (Kommer garanterat störa ihjäl mig framöver men det ignorerar jag idag!).
Sedan kom jag på att man kanske inte m.å.s.t.e. ha tapetklister…
HA! Exakt så lät det när jag hittade stora tejprullen! Tejp…. Länge frikking leve tejp!
Så nu är allt klart, monterat och på plats.
Jag har sinnet i behåll och skall gå ut och lyssna på musik och ta mig en promenad idag också. Dammsuga måste jag också göra för det ligger tämligen mycket skrot och skrutt runt och omkring ”arbetsplatsen”.
Glädje känner jag idag. Glädje för att jag fixade bilen. Glädje för att det fungerar så bra att vara ute och gå och att äta riktigt mat utan horribla konsekvenser. Glädje för mina enastående vänner som frikking finns där när det är akut eller när det bara ÄR. Glädje för att jag fixade lite färg i sovrummet! Glädje för att jag får träffa La famiglia i morgon igen -Även om det är för att runda av och sätta punkt för sommaren i stugan så känner jag enbart glädje och tacksamhet.
Det här är ju en riktigt bra tisdag också!
//a
Inte för att jag tror att någon undrat vart jag tagit vägen… Men godmorgon!
Fredagen tog fullkomligt musten ur mig, därför har helgen tillbringats i total stillhet, i stort sett bakom persiennerna som värsta skummisen.
Har konstaterat att det inte bara är bilen som tycks ha flippat ur den här sommaren, ljudet på TV:n till exempel, låter helt galet (som att basen är sprängd) och sedan har det varit det här med torktumlaren. För att reda i kaoset (efter torsdagens hemkomst) har inneburit att tvätta och det har varit mycket handdukar och sängkläder. Och att då inse att torktumlaren verkligen inte alls fungerar har verkligen varit ett ”Jaha…”-moment. Alltså har jag haft saker hängandes på tvätt precis överallt. För att göra kaoset totalt typ!
Inte konstigt att man bara vill dra ner persiennerna.
Jag har läst böcker. Sett film. Sett dokumentärer. Pysslat med tapetrullen har jag inte ens orkat däremot tog jag mig en lång härlig promenad igår vilket var ohyggligt skönt. Jag har behövt vara tyst och själv helt klart! Och som jag har sovit!
Sedan har jag testat larmet denna morgon. Ställde Debussy’s Clair De Lune, som är så vacker att jag lycklig sov vidare. Sedan började nästa låt, The Verve’s Bittersweet symphony som jag också blev så lycklig över att höra. Tills jag någonstans insåg att det inte alls var ett larm utan min ringsignal.
Det var Tarzan som undrade om jag var på väg med bilen… Tack säger jag för att han ringde!
Jajjebopp, nu är jag redo att köra sista svängen med fladderljudet och sedan ta en låååång promenad hem. Jag behöver en riktig måndagsstart -Såå på med skorna!
//a
PS: Bra påminnelse att det här med somlig musik som ”wake-up call” inte alls fungerar för mig… Det måste vara betydligt högre BMP för att få upp mig ur gosiga fluffiga varma kuddiga sängen!!!
Upp som en sol och ner som en pannkaka IRL…
Alltså häromdagen när jag var ute och körde bil, på väg till stugan, (antar att jag varit och handlat i metropolen Vindeln) så låg det en kvist på vägen… Eller det var nog snarare en gren, en tallgren av kalibern att den skulle behövt klyvas om man skulle slänga in den i en öppenspis. I allafall låg den mitt på den kurviga vägen och såg uppkäftig ut, jag fick samtidigt möte och kunde i alla fall parera så pass att jag inte tjongade över den med däcket. I stället small det liksom rätt rejält någonstans nära mina fötter… Ja fast UNDER bilen.
Jag var ytterst försiktig när jag körde vidare, kontrollerade däck och att bromsarna fungerade och att det gick att ratta som det skulle. Självaste grenen studsade bort från vägen.
Men på hemväg från stugan, när jag låg och körde 100 km/h hördes ett… fladdrande ljud. Inte ett skrammel utan ett fladder. Jag som kan noll och intet om bilar talade givetvis med Tarzan som kan lite mer. Han tittade väldigt skeptiskt på mig. Först när jag berättade om grenen jag haft under bilen och ännu mera när jag kom till beskrivningen av ljudet som ”fladdrigt”. Vi hade inte tid, lust, ork eller vilja att rota mer i den saken utan sade tack och hej.
I alla fall, eftersom jag lät kidzen anordna skumparty i bastun, så hade jag lovat Ugglan att köra henne till Rusta idag för att köpa mera duschtvål och schampo. Passade ju ypperligt då jag själv behövde upprusta (som jag så lyckligt hann skriva om medan hon var inne och köpte kattmat!).
Därefter skulle jag parkera bilen hemma hos mina päron, när jag körde på ettan och gjorde fullt rattutslag började plötsligt min bil låta som en dieseltraktor (asså som jag inbillar mig att dom låter), det lät då verkligen inte som min bil. Det gnekade, knorrade och brummade väldigt konstigt. Då höll Ugglan med mig -Något är skumt med bilen!
Inne hade Tarzan kokat havregrynsgröt som jag blev bjuden på till lunch. Jag förklarade igen att något lät väldigt konstigt i bilen, Ugglan hjälpte till och försökte också förklara ljuden. Det var styrleder och spindlar och växellåda och allehanda förslag på vad som kunde tänkas ha hänt.
”-Jamen har du tittat under bilen?!” frågar min far
Alltså… Frågan är helt rätt men den är så kopiöst FEL till mig. För är det något jag står för så är det att jag inte kan något om bilar, så ÄVEN OM jag nu lade mig ner och kröp och spanade under bilen så skulle jag tycka att ALLT såg fel och märkligt ut alternativt helt normalt. Det är verkligen som att be en katt uttrycka sina känslor liksom.
Han hade inte tid att åka ut och lyssna på min bil utan han konstaterade, medan han tuggade knäckebröd så det knastrade, att det det lät som avgassystemet. Innan han drog var det klart att jag skulle åka iväg med bilen på verkstad…
Någonstans där tog jag en alvedon.
Lite väl mycket hemkomst och vardagsrealism på en gång.
Ja, så jag har varit på bilverkstad. Snälla lugna människan som tog sig en titt kunde ganska snabbt konstatera att något fäste till avgassystemet lossnat och att någon damask såg fransig ut men på måndag skulle han fixa det åt mig. Det var ju väldigt enkelt och trevligt. Fint fint…
Därefter åkte jag och Ugglan och planterade några astrar på graven sedan ville Ugglan på Coop… -Av alla ställen i Umeå… Coop, en fredag… Nolia frikking fredag… Så jag tog henne på coop. Sedan körde jag hem henne och sade på parkeringen ”-Nu får du kliva ut och hejdå”
Äntligen hemma kan jag känna att något pyssel blir det då för i friden inte talan om däremot couscoussallad till middag!
Fast först behöver då jag ta en tupplur för jag är helt overloaded av all trafik, människor, ljud, skrammel och allt annat som hör staden till efter att levt tämligen lugnt ute i skogen!
//a
Hemkommen -Vad gör man?
Jo, en åker på Rusta och bunkrar skurmedel, tvättmedel och hushållspapper OCH en tapetrulle!
Men YÄS -Klart jag kom på något kreativt att pyssla med direkt.
Liljor är ett annat absolut måste då dom befintliga ser tragiskt eländiga ut.
Sol och värme gör susen för mig -Vilken awesome fredag!
//a
Jag tänkte att jag kunde skippa i handlingen! Vi kom hem sent, det var svårt att lämna sällskapet i stugan. Det var svårt att ha tårar i ögonen efter att ha kramat bror hejdå…
Alltså det har varit en sån dag!
Ja, väl hemkommen hade jag en lugn stund med sonen, när han drog vidare till kattungar och guldfiskar lät jag bomben brisera.
Det ser för traaaaagiskt ut hemma och någonstans där blev jag sugen på kaffe.
Så tänkte jag på morgondagen… Att vakna och veta att det inte bara är frukostlöst utan även akut brist på morgonkaffe!!!! -Ja, då drog jag tillslut på Ica.
Med det anser jag landningen total!
Å kaoset kan jag peta i imorgon, nu vill jag ligga och skratta och gråta för att min familj är min!
//a
”Adidasjackan och ett par strumpor!”
Det är nästan så att nackhåren reser sig och ögonlocket börjar fladdra när den begäran når mina öron.
Jag står och lyfter väskor, jagar skor och stövlar, samlar ihop sladdar, konstaterar att det är poänglöst att försöka sortera ren/smutsig tvätt. Bagageutrymmet i bilen bågnar och jag undrar samtidigt vad i friden jag m.å.s.t.e handla på Ica för att typ kunna frambringa middag och frukost…
Å då behövs strumpor och Adidasjackan!
Godegud måtte teleportplattor snart vara realitet!
//a
Kommentarer som inkommit