Etikett: hejdå

Social Jetlag…

Av , , 4 kommentarer 8

Denna afton lider jag av social jetlag. Det känns som att senaste åtta dagarna varit ett långt crescendo som slutade i total ensamhet! Ja, förutom katten…

Det har varit min väninna som packat och flyttat, det har varit mina päron som packat och åkt och det har varit min ljuvliga son som kommit hem för några dagar med mig men som mest varit oroad över att han så snart skulle åka igen.

Nu när alla sagt sina Hejdå och jag dragit igen dörren känner jag att jag är trött. Jag är en sådan människa. Absolut introvert. Många misstolkar introvert med blyg/timid/socialt skygg vilket inte stämmer ett smack på mig. Introvert/extrovert handlar väl mera om hur man laddar EFTER socialinteraktion.

Detta åtta dagars långa crescendo har iallafall gjort att jag känner att jag behöver vara ifred, ladda mina batterier och sortera allt som hänt. Jag vill inte ignorera det faktum att jag kommer sakna min vän och jag är faktiskt ledsen över att hon inte kommer sladda in och slänga sig i min soffa en helt vanlig tisdag!

Jag tror det är vanligt men jag kan ha fel… Att vi ignorerar våra känslor, stoppar undan dom, sväljer och sätter på ett fett leende som inte riktigt når våra ögon.Jag har liksom lärt mig att det inte fungerar särskilt väl för mig i det långa loppet.

Så denna afton tillåter jag alla känslor komma så att jag själv kan köra ett fem-dagas crescendo på egenhand som får kulminera i semester…

Äntligen nedräkning även för mig!

//a

Bon Voyage…

Av , , Bli först att kommentera 8

Igår kom Ugglan och Tarzan hem till oss och åt middag som avrundades med jordgubbar! Jag tycktes mig ana en viss ”nerv” i hos Ugglan och Tarzan, lite sammanbitna… Att ta avsked är ingen höjdare! Jag tror Tarzan tyckte det var värst att lämna fina kisse hos oss redan igår!

När vi sagt våra ”Bon Voyage”, ”Hälsa”, ”Njut & Ha underbart KUL” och ”Messa när ni landat” såg jag en Uggla som sakta drog igen min dörr med en rörande tår i ögonvrån. (-Ni är SÅ söta mina älskade päron!!!!)

Det där var i allafall på tok för tråkigt för kiddo så vi drog på oss skor och slet fram en kick för att gå ut och se om NÅGON kompis kunde finnas hemma! Någonstans liksom…

Vi drog till kompisens gård, som enligt utsago, KANSKE skulle komma hem på onsdag. Där satt vi runt 20:30 och konstaterade att det inte fanns en kotte ute någonstans. Min son började tala om sina kompisar, vem han känner, vem som är ”som han”, om hans bästa vän som flyttat och nu hans andra bästis som är bortrest… När vi satt där ute sa han plötsligt ”-Mamma, du måste bli väldigt ensam nu när jag åker bort….”

Det var sättet han sa det på som rörde mig.

Han konstaterade att min bästa vän flyttat från stan, att Ugglan och Tarzan rest bort och nu skulle även HAN och hans far resa bort… Jag konstaterade att han hade rätt men att jag inte känner mig ensam och att det är den stora skillnaden. Jag förklarade för honom att jag HAR flera vänner som finns nära mig och jag fick även påminna honom om att jag inte har semester utan faktiskt fyller en viss funktion på mitt jobb! Han såg ändå inte helt övertygad ut!

Trösten i detta resonemang blev när han slutligen kom på att jag inte alls skulle vara SÅ ensam…

Kurr-maskinen..

Kurr-maskinen..

Ty vem kan vara ensam när man har en helt egen kurr-maskin som gosar med ens fötter så fort man kliver upp, som kurrar vid ens sida om natten?

Jag önskar denna morgon mina päron en HÄRLIG flygning på väg mot äventyret! Hälsa och krama om dem som med stor glädje och längtan står och väntar på er när ni landar! Jag håller ställningarna här och så får jag se om jag lyckas hålla Cujo inspärrad en hel dag eller inte… Så här på morgonkvisten är det i allafall höga och ljudliga protester!

//a