När ens läkare ringer och säger att ”det inte ser bra ut” då går i alla fall en jordbävning genom mig. Det skapar vågor utåt. För det är så läskigt att jag vägrar hantera det ensam.
Inlägg om dagens samtal när marken rister till och man får välja hur man hanterar saker och ting.
//a
Dom här två är fruktansvärt söta, goa, kurriga och busiga!
Men jag börjar känna mig måttligt road!
Det galopperas och skenas, hoppas, studsar och krafsas dygnet runt. Det välts saker, det fräser och det lockropas. När den ena somnat är den andre där och retas så dom börjar om igen.
När jag sover tycker tex jag att det är skönt att ha en fot hängandes utanför sängen (nere vid fotändan när jag ligger på mage) -Kan säga att jag är ärrad för livet eftersom jag väcktes av något som kändes som att en människa drog ganska hårt med fingret över fotsulan.
Foten rycktes in och jag satte mig upp, jodå det var bara Elsa som skickade min fot… -Nej, nej nej säger jag.
Balkongen är tydligen värsta ironman-testet för nätklättring och jag känner mig trött.
MR denna morgon var ingen solskenshistoria, mår spyilla ännu, detta vägs upp av förträfflig service och snabbhet på Apoteket där dom hjälpte mig med nytt Schengenintyg!
I alla fall flipprar jag med mina tår när jag mår illa -Så katterna tycker att jag är bästa lektanten i världen!
Alltid något!
//a
Efter MR fick jag hjälp till affären. Hade ju inte ätit sedan kvällen innan, så en baguette ville jag ha. Kördes till mammaugglan för att ha sällskap (alt övervakning) då jag fortfarande var rätt dimmig. Åt och somnade sedan som en stock. Runt 18-snåret vaknade jag till.
Konstaterar att det är LÄSKIGT att vara dimmig. En baguette var ju logiskt, något att äta…. Men i päronens tvättstuga har jag ställt in påsen… Med två kilo vetemjölspecial och två kilo strösocker. Hur tänkte jag där? Hade jag tänkt baka baguetter eller?!?!
En sak är säker, jag skall komma ihåg att tacka min kollega S som rekommenderade att jag bara skulle ta EN av dom två tabletter jag fått inför denna undersökning, vem vet vad jag dragit hem då! Å så trött å muskelfattig som jag känt mig idag hade jag ju runnit längst golven på NUS om jag tagit två!
//a
45 minuter beräknades min MR ta idag. Valde att lyssna på KENT – Tillbaka till framtiden, då jag glömt ta med min egen Pink skiva. Tunnan ÄR öppen! Men då jag är en smurf i kombination med att det är min lever som kollas ser jag inte ljuset.
Kontrollerade att det var öppet uppe vid huvudet innan jag åkte in och därefter blundade jag resten av tiden. Jag tyckte det tog 4ever. Skivan tog slut, det var tyst länge… Sedan berättade dom att det var dags att skjutsa in kontrasten och jag ropade glad och optimistisk ”-Är det klart sen!?!?!?” Nej nej, vi måste vänta i 20 minuter efter att kontrasten gått in innan sista bilden. GÄÄÄÄÄSP. Skivan startades igen, å faktum är att den inte var så där jättebra!
”-Andas in, andas ut och håll andan” så löd instruktionerna. Kan säga att hon sa den frasen i ett enda andetag, tyckte jag varken hann andas in eller ut innan det var dags att vara helt stilla!
Efter en smärre evighet rullades jag ut. Frågade om det ÄR kopplat till andningen och Ja, bilderna tas på utandningen. Jag sa att jag fått för mig det då man vid ett annat tillfälle påtalat att jag andats långsamt. Personalen såg full i skratt ut och lättade. Det visade sig att jag tagit max ett andetag var 10:e sekund, i vanliga fall brukar dom hinna ta närmare tre sekvenser bilder men inte med mig…. Min undersökning därinne i den trånga tunneln tog idag 1h30minuter!
Är glad att det är över. Nu ska jag sova, känns faktiskt som att jag inte har en enda muskel i kroppen.
//a
När denna blogg publiceras rullas jag in i tunnan. Dags för MR eller Magnetisk Resonanstomografi. Det är ingenting som gör ont. Det gäller bara att ligga stilla och inte flippa ur därinne.. I handen får man hålla i en panik-knapp om man vill något, man förses med öronproppar och hörlurar. Det går bra att ta med en skiva om man vill försöka lyssna på något annat än slamret av maskinen. Genom hörlurarna får man även instruktioner av kalibern -Andas in, håll andan……….och andas ut!
Ibland frågar dom om man är vaken 🙂
Detta är inte min första MR, jag vet faktiskt inte hur mång jag gjort sedan 2004, men igår fick jag en fråga: Är huvet också inne i tunnan eller ligger huvet utanför? Synnerligen bra fråga, jag har ingen aning. Så fort jag skall åka in börjar jag blunda och jag öppnar inte ögonen förrän jag är ute. Jag vill verkligen inte veta hur litet det är därinne i tunnan. Jag brukar försiktigt röra på armarna och vet att väggarna är vÄldigt tätt inpå. Jag brukar försöka fokusera på musiken i lurarna istället på alla ljud som surrar och blonkar runtomkring.
Jag vet inte heller om det är inbillning att man blir helt varm runt området som undersöks men jag upplever det så. Jag brukar ha eskort dit och hem då jag inte lägger mig där igen utan premedicinering! En gång räckte och den panikupplevelsen klarar jag mig utan om det är möjligt!
Gick förbi mitt jobb igår och fick stOra kramen av min fina vän J -LadyBabe, hon tyckte det var en bra idé att jag skulle hänga en adresslapp runt halsen OM jag tänkte åka buss hem efteråt!
Kanske kanske vågar jag titta om huvet är inne eller ute…. Kanske kan jag spana på det efteråt! Det jag absolut måste komma ihåg är att INTE ta med mobilen dit in, den slås ut totalt -Been there, done that (trots stora skyltar och uppmaningar!!) är man luddig i huvet av medicin så är man bevisligen VÄLDIGT cool och disträ!
Hur lång tid tar en MR?! Ja tydligen väldigt olika. Vet inte hur det fungerar egentligen. Har fått för mig att det är kopplat till hur man andas men det låter ju udda?! När jag ligger därinne så bukandas jag för att hålla mig lugn och dom sa någon gång att det tagit tid för att jag andades så långsamt… Å jag lovar det är inte det lättaste att försöka speeda upp andningen, det blir aningen forcerat. Bara det kan ju få en att flippa ur. Summasumarum är att MR är en smärtfri undersökning men som tar tid, låter mycket och kräver väldigt lite av mig som ligger där. Annat är det med koloskopi… men det är en annan blogg (eller inte!). Önskar alla en fin tisdag och jag önskar alla barn en bra skolstart! //a
På nyårsdagen åkte julgardinerna ner. Allt julpynt samlades i en hög på vardagsrumsgolven och ett kluster hamnade på diskbänken. Där ligger dom två högarna och skriker på mig. Tror banne mig jag skall viga EN hylla i en garderob åt dessa saker. Då kan jag kasta allt annat som är i källaren. Det vore radikal feng-shui…
Får dock fortfarande inte avjula sonens rum. Adventsstjärnan får inte plockas ner förrän han fått en hängande lampa till sitt fönster i form av en boll, gärna en cool och gärna en sådan som blinkar!
Lördag till trots har polkagrisar, pollypåsar, geléhallon och annat julrelaterat godis åkt i soporna! Nu får det vara nog. Är så spyless på godis och sonen ville inte ens äta upp pepparkakshuset som han demolerat med en hammare!
Till veckan börjar skolan. Det är skönt att vara redo för den starten. Skridskor och skidor är fixade, nya inneskor inköpta och gympakläderna ligger på plats i gympapåsen. Avskyr när man får hem ett brev från skolan eller dagis där det står "Imorgon skall vi åka skidor på eftermiddagen" å så har man inte en stav hemma. Tänkter icket börja nya året med stirriga ögon och Omeprazol.
Själv har jag äntligen tid för MR. Ska bli skönt och kan bara tacksamt konstatera att helgerna passerat lugnt. Äntligen kan det nya året rulla igång på riktigt. Tänk att vardagen kan vara så efterlängtad!
//a
.JPG)
Kommentarer som inkommit