Etikett: nyfikenhet

Det hände -På riktigt!

Av , , 1 kommentar 8

För några år sedan, i december, ringde det på min dörr runt 19-snåret. Jag gick och öppnade och där stod en ung man som ville diskutera inomhusmiljön med mig. Vi hade just haft mätningar kring våra dörrar i föreningen och jag var helt övertygad om att detta var någon från föreningen som ville kolla hur jag upplevde lyan. Idiotiskt nog frågade jag ju inte… Utan korkat nog började JAG surra om att jag funderat på att skaffa en luftfuktare då jag upplevde luften extremt torr… Det är EXAKT därför jag är här svara han.

Det som sedan händer är, att jag ett antal minuter senare, befinner mig i min egen soffa. På golvet i mitt vardagsrum står en människa med en gigantisk väska och börjar riva upp en dammsugare som ser ut som ett smärre rymdskepp. Jag inser där och då att jag har en livslevande DAMMSUGARförsäljare i MITT hem!

Insikten får mig att vilja ställa mig upp och bara säga "plocka ihop och gå" för någon affär kommer det inte bli men så drabbas jag av den där nyfikenheten. Jag har nämligen hört helt rediga människor de facto köpa en dammsugare för bisarra summor pengar. Vi snackar närmare 30.000kr. Jag har även fått bevittna rediga människor vakna upp dagen efter och i fullständig panik insett vad dom gjort och ånga sig bittert. Beteendevetaren i mig vaknar därför och mina sinnen skärps.

Människan bökar och snackar om den fantastiska maskinen. Han vill demonstrera den på en matta, som tur är ligger alla ute på balkongen. Jag blåljuger och säger att jag inte har en matta i mitt hem. Han ger sig icket. Jag tar då fram den minimala lilla lila mattan från badrummet och han dammsuger den frenetiskt några sekunder. Sedan öppnar han ufo:t och plockar ut lilla påsen för att demonstrera exakt hur mycket skit det var på den lilla mattans hörn, han tömmer den nogrannt på mitt golv. En imponerande samling måste jag erkänna. Jag noterar även att när han ska montera tillbaks påsen att han diskret tar en näve av bosset på golvet och låter det följa med påsen tillbaks i ufot. Jag drar mina egna slutsatser. Å min tanke är att hälften av det som nu ligger på mitt golv kommer från någon annans stackars matta…

Han vill sälja paketdeal till mig, dammsugare och luftfuktare för optimal inomhusmiljö för mig och min son. Tror vi är uppe över 40.000kr. Han skriver summor på ett block som han sedan visar mig "-Vad säger du om det här?" frågar han. "-Inte aktuellt" svara jag. Sedan frågar jag honom rakt ut "-Är det verkligen någon som köper en dammsugare, i december, för 30.000kr?" Han gör ett sista försök att sälja trasor men jag är obeveklig. Luften går ur honom och han sjunker ner i min soffa. Han är i det ögonblicket en trött människa och inte en dammsugarförsäljare. Där är slaget avgjort. Det blir ingen affär i mitt hem. No way! Å han vet det.

Fruktansvärt bisarr upplevelse, men fantastiskt intressant. Å jag förstår människor som köper dessa maskiner. Dom är säkert helt fantastiska men för den där summan, skulle jag och min son kunna flyga nästan tre gånger till bror i Schweiz och HADE jag valet skulle jag välja att träffa min bror med familj 100 gånger om istället för en dammsugare. Den jag har fungerar förträffligt och den kostade ungefär som skaftet på den där manicken.

NEJ är ett fantastiskt bra ord att kunna när det gäller försäljare, vare sig dom knackar på dörren eller stör i telefonen!

//a

Don’t tell…eller DO!

Av , , Bli först att kommentera 8

Nu talar vi om något trevligt istället! Julklappar! Eller egentligen är det inte julklappar utan överraskningar ty i denna tid är det mycket smussel, tissel och tassel (in a goodway!) Jag och mamma-ugglan har en inneboende nyfikenhet som heter duga runt julen, födelsedagar etc. då man förväntas hålla tyst!

På tiden då jag bodde hemma kunde man konstatera på julafton att alla mamma-ugglans paket var mer eller mindre smygöppnade! En jul skulle hon få en ring och då gick vi andra ihop oss och gjorde en kupp som höll på sluta med separation (ja, metaforiskt inte faktiskt!). Vi slog in ringen i en stor kartong med böcker. Efter att vi slagit in kartongen i julpapper lindade vi hela paketet med självhäftande plast. Det var OMÖJLIGT att krafsa upp något hörn för att smygtitta. På den här tiden var microvågsugnar nyaste trenden.

När mamma fick se paketet några dagar före julafton bad hon att få lyfta på det! Munnen snörptes ihop till ett streck. Hon var upprörd! Hon förkunnade högljut att en microvågsugn INTE var en julklapp!! Hon var faktiskt uppriktigt sur. Julaftonen kom och vi höll på explodera och morsan var allt annat än nöjd. När hon fått upp paketet innanför plasten och började dra upp böcker och hittade det "riktiga" paketet där inne sken hon upp som en sol. Jag tror hon var så lättad att hon grät. På äldre dagar förstår jag henne. Jag skulle inte heller vilja ha en hushållsmaskin i julklapp. Eller ja.. en kitchen aid har jag hört mycket gott om, men jag vill hellre ha något till MiG!

Det bästa jag varit med om i adventstid var förra julen. Jag låg på min säng och min son höll på grejja, sedan kom han till dörröppningen och sa "-Men mamma"" Det har hänt något magiskt under granen!! Du måste komma och titta" Jag gick med honom till granen och där låg en vit ask med ett hjärta (han hade ritat). Jag frågade om han trodde att jag fick öppna. Jodå det var självklart. Där låg en tråd som han trätt upp fantastiska glaspärlor och kristaller. "-Till ditt fönster kanske?!" sa han och såg finurlig ut. Just sådant är det bästa jag vet! Otippat, oväntat och helt rätt.

Gåvor handlar inte om pengar utan om hjärtan som ser!

//a