Igår hände det. Den där gnisslande övergången från härlig mysig juletid till plågsam lång väntan och vånda.Sonen kom hit och lade sig i soffan. Där låg han kataton och undrade vad han skulle göra. Han fick massor med förslag. Inget var roligt. Det var bara en sak som var roligt… Om det vore julafton imorgon.

Ja, det är ju svårt att fixa, det här med tiden och datum. Så jag fortsatte tålmodigt ge förslag och förklarade att tiden blir längre när man bara ligger och tittar i taket. Han suckade och suckade och jag kände pulsen börja stiga. Drives me crazy! Varför? För jag känner igen mig så in i märgen. Han är mig upp idagen. Ingen väntade på julafton som jag. December var olidlig enligt mamma-ugglan! Jag var odräglig och olidlig i min väntan och vånda. Att tomten ÄNTLIGEN kom var en form av exorcism i min plågade själ och på julaftonskväll gick luften ur och jag blev äntligen mig själv igen.

Tillbaks till gårdagen. Där han låg och såg Bored Beyond Belife i stora soffan. Tillslut sa jag, vill du ha den tråkigaste av alla tråkiga julklappar idag?! Han såg helt ställd ut. Jag sa att det egentligen inte var en julklapp men att jag slagit in den ändå. Han satt med ett mindre paket som såg ut som en smällkaramell i knäet och tittade förvirrat på mig. Men får jag verkligen öppna det här nu?!? Ja, svarade jag. Varsamt öppnade han paketet. Frågade än en gång om det verkligen var säkert. Ur paketet drog han fram en… Måttsats. Ni vet som man har när man bakar.

Vi bakar en hel del. Min nivå på aktivitet är lägre då jag är inne i ett skov av min PSC så att baka är en rätt lugn men ändå trevlig sysselsättning just nu OCH det får tiden att gå. Å vi har ingen komplett måttsats. -Kan vi baka?! frågade han ivrigt och drog in i köket. Han slet fram bunkar och bägare med vatten. Sedan satt han länge och måttade. Hur många tsk går det på en msk. Hur många krm går det på en liter. Han var överlycklig! "Mamma, det här är ju MATTE" Yes it is. Kanske kan vi roa oss med denna måttsats i väntan på tomten?

Jag vet att man INTE skall ge iförväg men jag är helt övertygad om att om han fått måttsatsen på julafton hade den inte skänkt samma nöje och underhållning som igår. Den minsta och mest banala sak kan ge glädje och mening till den som behöver avledning!

//a