Etikett: Reebok

Att sko sig…

Av , , Bli först att kommentera 7

Den perfekta skon -Finns den?

Det här med skor. Vilken grej det är! Att hitta en "vanlig sko" var inte så enkelt som jag trodde. Antingen var det någon klack som jag inte vill ha eller så var skon av kalibern "lackskor". Eller så såg skon ut som en sportsko i promenadkamouflage!

Heels är ju attraktivt och rysligt snyggt men det är inte praktiskt och sällan bekvämt. Jag vet om en enda kvinna i Umeå-området som i ur och skur bär höga klackar -året om! Det är banne mig respect! Själv är jag mera "praktisk" och brukar vilja grina när jag stolpat runt för länge i sådana skor. Jag har ett antal uppradade i min garderob men jag erkänner att det är sällan dom får komma ut på grönbete!

Ett annat alternativ är skor som påminner om gympadojjor. Jag tror dock på senare tid jag utvecklat någon form av allergi mot sådana. Har kört Ecco/Reebok/Puma skor som förvisso är sköna och praktiska skor för att kunna: vara ute och leka med kiddo, gå långt etc… Men fy vad FULT det är med dessa skor till en i övrigt snygg klädsel. Ser bedrövligt ut. Det insåg jag när jag satt på bussen och tittade på mina egna fula eländiga skor!

Det blev en sådan dramatisk insikt att jag tog bussen raka spåret från jobbet till skobutikerna. Målet var att hitta ett par skor -som inte var en slags "sportsko" -sköna att gå i, utan klack och som såg vettiga ut. Det visade sig vara snudd på Mission Impossible. 

Hittade mig dock slutligen ett par skor… som ser ut som tofflor?! Skön som bomull är dom i allafall och allt annat än gympadoj-stuket! Tack för det säger jag och tofflar mig framåt mot en ny dag!

//a

 

Carolina Klüft…

Av , , Bli först att kommentera 9

När jag var gravid såg jag Carolina Klüft "in action" för första gången. När sonen var nyfödd deltog Klüft i OS i Athen 2004. Jag minns att jag satt i soffan och ammade och grät. Jag grät och grät för jag tyckte att hon var helt enastående. Jag var så grymt imponerad av henne och vad hon än gjorde så rördes jag djupt av respekt och beundran. 

Jag minns att jag gick på stan och såg en reklampelare. Det var reklam för Reebok och det var Carolina som stod modell. Jajjemen mitt på stan drog jag igång vattenkanonerna och började böla rakt ut… "-Hon är ju såååå duktig" tjöt jag.

Igår gick dokumentären om Carolina Klüft på SVT. Jag har sett den nu via SVT Play. Jag lipar fortfarande hejdlöst och jag kan ännu inte riktigt få ihop i mitt huvud exakt VAD det är som triggar den reaktionen.

Hennes karriär har varit helt otrolig. Hur hon, så UNG, vann ALLT som går att vinna. Å allt hon gjorde var "bara roligt". Att i denna dokumentär få ta del av hennes vånda för att övergå till längdhopp, hennes skador och rehabilitering var riktigt intressant och bevisar att mina tårar varit helt okej.. hon är fantastisk. Å hon ville icket ge upp!

Inför sommaren 2012 var hon var åter i sitt livs form och skulle testa att kvala inför OS, men när hon skall pröva att hoppa inser hon att det ena benet ÄR slut. Det går inte och det blir inget OS för henne i London. I dokumentären visas en sekvens hemifrån Carolina när hon sitter och ser på OS. och får veta att kvalet för att gå till final i längdhopp för kvinnor hade varit 6.40, ett resultat hon själv haft sedan hon var 17 år…

Då började jag gråta. Att se henne så förtvivlad. Så snubblande nära att kunna ha varit "där"!  Å det är väl kanske just det som är grejen med Carolina Klüft -att trots sina smått övermänskliga resultat känns hon så innerligt human. 

Hennes sista insats i stafetten i höstas… när publiken står upp när hon springer sitt allra sista varv… japp.. då var då jag igång i soffan igen. 

Tror jag får leta upp vätskeersättning här, och näsdukar! Carolina Klüft är min absoluta hjälte! Fan vilken enastående idrottskvinna och vilken fantastisk inspiration hon ÄR!

//a