Förmiddagen gryr i LaCasa och skratten har äntligen vaknat mellan väggarna.

Det blev ju en tämligen spontan och oplanerad övernattning/”killfest” här igår kväll till tre lyckliga killars förtjusning. Det är fantastiskt med barn i denna ålder då dom är så otroligt kloka och roliga att sitta och prata med. Middagen blev uppskattad och samtalen var givande -ÄVEN för mig!

Så kom sänggången och det var PIRRIGT i lägret. Även där visade killarna fantastisk empati för varandra, kloka och visa ord växlades för hur man skulle hantera att sova borta. Dessa killar diskuterade LÄNGTAN efter mamma, hur man så gärna vill sova över för att få vara med sina vänner och ”få vara med” på ALLT roligt men att man ändå… när just kvällen och natten kommer kan sakna sin mamma! MEN att det ändå GÅR bra trots längtan!

Det fanns också en oro i lägret att störa MIG. Dom var oroliga att JAG inte skulle få sova, att dom skulle vara till besvär om dom inte kunde somna. Rörande omtanke och jag fick förklara att det var MIN uppgift att finnas där för dom, och att om det inte varit okej hade dom inte fått sova över PUNKT SLUT.

Slutligen tog jag beslutet att lamporna som skulle vara TÄNDA skulle släckas, istället lät jag en lampa i hallen vara tänd och det gjorde susen för pirret. Viskningarna och tisslet och tasslet tystnade och byttes ut mot sovande andetag.

Själv satt jag vaken i mörkret länge (prisa gudarna för WF!) för att vara säker på att alla verkligen sov. Jag var helt redo att sitta uppe hela natten! Det behövdes inte. Samtliga deltagare somnade och nu på morgonen har jag istället undrat om dom tänker vakna någon gång!

Så nu spelar killarna spel tillsammans i väntan på frukost, sedan är det avfärd 1 & 2 och därefter bäddar vi om för nästa gäng som anländer i eftermiddag. Jag ser med förskräckelse att jag missat att vattna blommorna inomhus (som ligger på mitt ansvar)… Bör således få in det också i dagens agenda!

Jag ÄLSKAR att vara TILLSAMMANS!

//a