På väg mot skolan var jag modig och djärv och valde den läskiga genvägen där jag igår låg och krälade i den skitiga snön.
När vi kom till den lilla stigen tog jag sats och gav mig med raska steg upp på den sladdriga genvägen.
”-DRUTTA DRUTTA DRUTTA” tjöt sonen av skratt så jag själv började garva!
Det var länge sedan jag hörde ordet DRUTTA! Å det var ytterst passande med tanke på gårdagens situation. Tänk att det kan vara värsta äventyret att ta sig iväg mot dagen…
//a
Asså… jag gillar ju snö och vinter… Förstår inte riktigt varför jag blev på så rysligt dåligt humör av det ikväll…
Kanske att vara ute och försöka ta sig till bilen och halka och skvalpa runt i snön… att få hela hallen med nyskurat golv fullt med snö så strumporna än en gång blev blöta.. att ge sig ut igen… då slog det mig…
Det stör mig något oerhört när det inte är plogat… eller oplogat som vi säger här i norr… Det är DÅ det känns som barnen från frostmofjällen… det är då jag lackar ur! Då blir snö en eländig styggelse som är i vägen!
Nu har sonen gömt sig under en filt i soffan, sitter och ler med en sop i handen och väntar på att jag ska ge mig ut på balkongen och ta in alla översnöade mattor medan han ser Mello på hög volym… 🙂
//a
Kommentarer som inkommit