Som sagt, vi kör vidare på temat GEMENSKAP!
Klart som korvspad att katten vill se mello från absolut första parkett.
//a
PS: var för övrigt bara katten som tog apphaveriet med ro! Vi konstaterade att haveriet var det bästa som hänt! Ty efter det slutade hela sällskapet stirra ner på paddar och phones och tittade i stället på artisternas framträdanden på TV:n
Så -Tack för det SVT!
TJEJKVÄLL
Kapitel 1:
Den ena tjejen uteblev från tjejkvällen! Så var vi bara två.. Dom gamla ruggugglorna som så ofta ho-ho:at tillsammans i ur och skur!
Kapitel 2:
Middagen avlöpte enligt planerna. Det var två plåtar med pizza gjord på riktig botten, med hemkokta tomatsåsen, en härlig relish, finstrimlad kassler och ost. Till det en vitkålsallad med balsamvinägen… När vi ätit så vi blev tvungen att lägga oss i soffan och konstaterade att det var en hel del kvar… Fröken P sa: "- Jag vet vad du tänker, frukost, lunch, middag, frukost …." Det var EXAKT min tanke… Behöver inte laga mat på en hel vecka nu… typ!
Kapitel 3:
Fröken P informerade om att hon numera cyklar. Hon skall ha en stor eloge (vilket hon påtalade själv flera gånger) för att hon cyklar med hjälm och känner sig jättetöntig. Ty det är ju så med cykelhjälmar. Man känner sig försiktig och gammal. Å ful! Nackdelen med att cykla var dock det här med mutt-frossa som otrevlig bieffekt. Jag tackar ödmjukt för att jag fick lära mig ett nytt ord!! För det kan man ju skaffa en sadelvärmare, på ungefär samma fula sätt som jag har min rattmuff 🙂
Kapitel 4:
Underhållningen denna afton gick till att se sista delen i Twilight-sagan. Vi hade båda redan sett den så den fick avverkas snabbt som ögat ty Fröken P satte direkt P för mina planer att slippa se Mello. Istället låg vi båda paralyserad av middagen och skrockade så där som bara kvinnor kan åt allehanda sexistiska skämt! Samtidigt berättade vi horribelt utelämnade detaljer om saker som borde vara privata… Så kan vi kvinnor vara kvällar som denna. Å så lyssnade vi på Pink på väldigt hög volym! Ja å så Mello i bakgrunden givetvis!
Kapitel 5:
Fröken P är också en skalman med sin mat- och sovklocka så hon behövde cykla hem relativt tidigt. Inför aftonen hade jag köpt en påse ostkrokar. Som bidrag till kvällen tog hon med en jättepåse ostkrokar. Vi åt inga. Mitt skafferi ser numera ut som ett OLW lager! Det kommer åka ut med soppåsen! (Vi kommunicerade vidare via sms som att rätt låt vann, det var vi rörande överens om denna afton!)
Kapitel 6:
Efterrätten står också orörd ty vi orkade verkligen inte med något mera efter maten! No vanilla tonight! Helt allvarligt. Något måste ju vara fel?! Förr kunde man ju vräka i sig hur mycket som helst utan problem å nu är det bara stopp! Hon kanske skulle titta förbi imorgon istället och det sista hon sade innan hon hoppade upp på stålhästen var "- För jag vet vad du har i ditt kylskåp!"
Slutord:
Kan bara tacka min enastående fina vän som kom förbi och delade soffa med mig denna afton! Vänner är själar hos vilka man finner glädje och vila hos! Samt nya oerhört fantastiska ord till sin egen vokabulär! 🙂
//a
Som vanligt blev jag ensam med mello!
Jag röstar på Jedward… Dom var bästa piggelin-kicken bland dom andra sömnpillren!
Det e ju stolligt om pausunderhållningen är det bästa i detta läge….
Tror jag ser en film nu!
//a
Asså… jag gillar ju snö och vinter… Förstår inte riktigt varför jag blev på så rysligt dåligt humör av det ikväll…
Kanske att vara ute och försöka ta sig till bilen och halka och skvalpa runt i snön… att få hela hallen med nyskurat golv fullt med snö så strumporna än en gång blev blöta.. att ge sig ut igen… då slog det mig…
Det stör mig något oerhört när det inte är plogat… eller oplogat som vi säger här i norr… Det är DÅ det känns som barnen från frostmofjällen… det är då jag lackar ur! Då blir snö en eländig styggelse som är i vägen!
Nu har sonen gömt sig under en filt i soffan, sitter och ler med en sop i handen och väntar på att jag ska ge mig ut på balkongen och ta in alla översnöade mattor medan han ser Mello på hög volym… 🙂
//a
Alla är fulla av åsikter och synpunkter kring mello! Sociala medier exploderar i kölvattnet av första deltävlingen av… Ja hur många denna gång? Jag har ingen aning.
Själv har jag en vakande skugga vart jag än går. En liten katt som verkar känna av hur jag mår!
Fascinerande, just nu vilar han på mina ben efter att ha följt mig troget hela dagen.
//a
Kommentarer som inkommit