Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: agendajournalistik

Vi ska värna medias frihet

Av , , Bli först att kommentera 13


Det var länge sen vi blev så amerikaniserade, eller kanske russifierade, att det ofta bara finns plats för ett huvudsakligt budskap åt gången i våra medier. Det är på vissa områden full fart åt ett håll, nåde den som nyanserar, ställer hälsosamma frågor, eller lyfter fram de tvekande rösterna där ”alla” är överens. Istället sker en olycklig polarisering där vi lätt inbillar oss att bästa medicinen mot agendajournalistik är att fläska på ungefär på samma sätt åt motsatt håll. På så sätt vet vi inte alltid vilka krafter vi lånar öronen till. Både Gretas och belackarnas budskap bör granskas, migrationsfrågorna skulle också ha diskuterats nyktrare. Till exempel.

Visst har det smugits in aktivister i intervjuer som säger precis det som en redaktionsledning eller reporter vill trycka på, medan andra röster blockas. Det finns en hel del exempel på desinformation genom det sagda och osagda. I hela politiska skalan av tidningar, stora som små. Kirkegaard, själv präst och journalist, sa några sällsynt salta ord om journalistens effektiva möjligheter att ljuga med stort genomslag. Det som skrivs och sägs bör prövas.

Och ändå. Jag vill vara väldigt långt ifrån Trumpland där Vita huset nu ska blocka några närgånget granskande tidningar som rör i ledarens kända ostädade hörn. Bara de av presidenten godkända blir kvar. Skrämmande.
Det är olyckligt att fördelningen på politisk hemvist i mediasfärens nyhetsredaktioner är så ojämn i Sverige, men tänk om vi bara fick läsa artiklar av dem som håller med och hyllar oss? Tänk om bara de som håller med mig skulle intervjuas? Vad blir det för verklighet, vad skulle det göra med oss i förlängningen? Vilka styr oss i en sådan monokultur, och vart?

Idag har vi starka krafter som utifrån jobbar på att bryta ner tilltron till journalistik och nyhetsförmedling i allmänhet. Man vill fylla tomrummet med något annat när vi stängt av eller börjat lyssna till färdigtuggade enkla budskap istället för att pröva det vi hör. Det kan vara lätt att gå nedbrytarnas ärenden utan att fatta vad vi gör. Gör vi det medvetet är det förfärligt.
Vi måste verkligen vara på vår vakt här. Den journalistiska friheten ska hyllas och värnas, yrket hör till de viktigare för ett demokratiskt samhälle. Det räcker inte med någon sorts kommunikatörer. Inte med bara ”godkända” kanaler.

Vi måste hålla stånd mot filterbubblornas förenklande fördumning.

Tankar om Academedia

Av , , 14 kommentarer 13


Aftonbladet har under några dagar haft artiklar om företag i välfärden. De har blivit rätt många de senaste decennierna och bör förstås granskas och debatteras.

Problemet är felaktigheterna i artiklarna. I en påstod man t.ex. att största utbildningskoncernen Academedia, där också min arbetsgivare Eductus ingår, för ut pengar ur landet. Man har bett om ursäkt för den uppgiften och jag tror det kan bli fler dementier.

Just Academedia ägs till stor del av AP-fonder – nuvarande och blivande pensionärer – och har sina lån och pengar i Nordea. Man har varit extremt öppna med ekonomin. Man har också gett de anställda meddelarfrihet som i kommunen. Med nästan 10 000 anställda i Sverige borde det hagla avslöjanden om missförhållanden vore vanliga.

Drygt 80 000 barn, elever och deltagare tillbringar dagarna i någon av de 330 verksamheter som drivs av Academedia. 2,6 % av Sveriges barn och elever, vilket motsvarar ungefär var fjärde i hela Norrland.
Vid 10 enheter i landet har man haft rejäla problem som man jobbar med.
Det finns kommuner som har svårigheter i betydligt mer än 3 procent av sina skolor och förskolor.

Flera har tävlat om att ge en skev bild. Förra året fanns 4 gymnasieskolor i landet som Skolinspektionen inte hade något alls att anmärka på vid granskning. 2 var Academedias. Otur att Anna Dahlberg på Expressen inte visste om det när hon utifrån den mest problemtyngda skolan tecknade sin starkt negativa bild av Academedias verksamheter.

Och vinst? Nyss mötte jag ett västerbottniskt kommunalråd som berättade att man har ett överskottsmål på 2 % för att verksamheten ska vara sund. För att man ska kunna reinvestera och ersätta det som förbrukas. Academedia har en vinst på 7 %, till stor del genom synergier, gemensamma stödfunktioner och affärsmässighet kring lokaler.
Det egna kapitalet ligger kring 35 %, ungefär som min hemkommun Vännäs.
Både Academedia och vi betalar ränta på lån. Academedias omsättning är 10 gånger större än Vännäs, drygt 5 miljarder. Det är naturligt att det blir en hel del ränta i kronor.
I Vännäs bygger vi en ny skola som vi lånefinansierar – något vissa nu antyder att skolföretagen inte bör få göra. Så skattepengar inte går till ränta. Hur tänker man då, och på vilken grund?

Om verksamheter är kvalitetsinriktade, bidrar positivt för individer och samhälle och har nöjda brukare ser jag inget problem i om de är organiserade som företag. Inte heller i om de gör ett par tjugor i daglig vinst per elev och deltagare under samma ekonomiska villkor som kommunala verksamheter.
Vinsten delas inte ut till ägarna i det här fallet, pensionärerna och andra. AP-fonderna och övriga ägare räknar med värdeökning när verksamheten säljs.

Förra veckan var jag bland annat på internutbildningar kring kollektivavtal och systematiskt arbetsmiljöarbete. Vad jag hunnit se är Academedia en seriös koncern som vill leverera god verksamhet och nytta för människor och vårt gemensamma samhälle.
De människor jag arbetar med och möter i andra delar av koncern är ambitiösa och målinriktade och gör bitvis storverk. Verksamheterna man jobbar i berör många. Har varje barn, elev eller deltagare inom Academedia 5-6 närstående som följer med i det som sker finns kring en halv miljon rätt initierade bedömare där. Jag tror de allra flesta är positiva, det har också verkat så när Aftonbladet bett om utlåtanden.

Det vore dumt, dyrt och förödande att krossa alla de här verksamheterna och vända tillvaron upp och ner för väldigt många. Däremot ska det ställas höga kvalitetskrav. Inifrån och utifrån.