Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: människomöten

Näthandla eller närhandla?

Av , , 2 kommentarer 12


Igår språkade jag över nätet med en känd Umeåhandlare om hur det har tunnats ut i hans bransch. Han hade en förtrolig gissning kring vilka butiker som försvinner härnäst. Inom något år.
Jag tycker att butiksdöden är en trist företeelse och tror den kan påverka oss mer och på fler sätt än väntat.

Närhandla eller näthandla? Jag har i stort sett gjort mitt val. Till övervägande delen försöker jag handla i fysiska butiker. Så gott som helt faktiskt. Det ena behöver förstås inte utesluta det andra, men jag handlar hellre mindre och mer sällan än att sitta hemma och göra kap. Allt enligt en trend som i förlängningen ger oss halvdöda centrum, köpcentra, samhällen och stadskärnor. Sen gillar jag ju att klämma på sakerna.

En annan sida av myntet är det här med våra stora köpcentra. Jag fattar inte att så många planeringsansvariga missat signalerna de senaste decenniet och fortfarande förbereder fler. Ursäkta grannar och politikervänner, men jag tror ni bör besinna er. Få saker är så nedslående och ”kommersiellt” avtändande som halvdöda köpcentrum. Något som drar folk till en ort kan snabbt vändas till sin motsats om det börjar utstråla kris. Jag tror att överetablering kan påskynda butiksdöden. Var försiktiga och gör vad ni kan för att hålla uppe intresset för era befintliga butiksområden. Jag tror det är långsiktigt nyttigt och kvalitetsuppehållande med viss lokalbrist.

En god portion närodlat är bra och bidrar till levande landsbygd och bättre beredskap. Jag tror övertänkt och bra fördelning mellan närhandlat och näthandlat också är eftersträvansvärt. Närhandling ger så mycket trevligare samhällen och städer och i förlängningen gissningsvis en sundare samhällsekonomi. De enorma handelshusen långt borta som varken lyser upp, anställer eller skattar här klarar sig nog ändå.

Svartmålning fungerar sällan

Av , , Bli först att kommentera 6


Den här artikeln i UNT tror jag har ett budskap till oss i flera sammanhang. Om man vill få fler kollegor och förbättra status och intresse för ett yrke kan svartmålning verkligen vara ett tveeggat vapen.

Här gällde det läraryrket, men frågan är nog lika aktuell när det gäller vården, vissa praktiska och tekniska yrken m.m.
Jag har hört både lärare och vårdpersonal fundera över varför de egna yrkena beskrivs så negativt av ”de egna”. Oftast handlar det om en vilja att få till stånd förbättringar, men resultatet blir nog inte alltid som man tänkte.

Artikeln i länken överst är tänkvärd. Jag tycker också det låter rätt sunt det jag läste i VK förra månaden. En nysvensk som kom för rätt länge sedan hade resonerat så här vid yrkesvalet. ”Vill jag springa efter jobben, eller vill jag att jobben ska springa efter mig?”. Det blev vården och det hade hon inte ångrat.

Själv bidrog jag kanske lite till svartmålningen igår när jag vidarebefordrade uppgiften att det behövs 43000 lärarstudenter per år för att täcka bristen 2025. Det stämmer tydligen inte riktigt. Fler studenter, dubbelt så många som ibland sagts har också sökt lärarprogrammen ifjol. 24 tusen stycken.

Det är inte så dumt med meningsfulla jobb som springer efter en.

Öst, väst och nära i Vännäs

Av , , Bli först att kommentera 5


För min och mångas del är människomötena det centrala under Vännäsdagarna. Så också i år.

De som stannar till vid politikerstånden kommer från alla håll, inte bara Västerbotten. Igår fick några kvinnor från Österbotten lite solskyddskräm med M-logga hos oss. De sa att de kom från en plats som heter Närpes och jag kunde säga att jag jobbskuggat bildningschefen där, Åsa Snickars, under min tid som skolchef. Kontakterna med svenskfinland är roliga, berikande och viktiga.

Det är också roligt med återkopplingen från Vännäsborna. Kom gärna till oss idag med dina tankar om kommunen. Jag tror många har åsikter och tankar om det läge vi har, vad som måste göras och inte. Kom med Dina tankar, kom och bli medlem om du vill vara med och påverka på längre sikt.

Välkommen!

Människornas Nolia

Av , , Bli först att kommentera 8


Jag har aldrig varit med om att möta så många vänner och bekanta på Nolia (Norrlands största allmänna mässa) som i år. Aldrig hellre att se så lite av sakerna och tingen. De gånger jag varit in har huvudsyftet då förstås varit att bemanna Moderaternas monter, inte att försöka hinna se så mycket som möjligt.

En ung och icke bortskämd eftertänksam släkting i skolåldern förvånade genom att betala in sig och gå två rejäla dagar. På frågan hur det varit svarade han att man skulle ha haft några hundratusen att handla för. Så kan det förstås kännas.

För egen del blev det alltså mer människoorienterade besök. Osedvanligt många vänner och bekanta från yrkes-, affärs-, församlings- och politiklivet (hela färgskalan) har man hunnit träffa. En dag tog det 45 minuter bara att ta sig från ingången till Moderatmontern. Men då hade det blivit många koncentrerade möten med inslag av humor, skratt, möda, sorg och glädje. Till och med några tårar när en pensionerad väns saknad efter ”ungdomens hustru” kom upp till ytan mitt i folkvimlet.

Ett människokoncentrerat Nolia för mig alltså. Och de är ju människorna som räknas här på jorden när allt kommer omkring. Många vänskaper fördjupas, förädlas och består så länge livet varar, medan de trevliga och inte oväsentliga sakerna i regel rostar, oxiderar och går sönder ganska snabbt.