Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: service

23 fotbollslag kommunikatörer

Av , , Bli först att kommentera 10


Äter senlunch i en grannstad och ser fram emot tredje mötet för dagen kl 14. Fick ögonen på att Göteborgs kommun enligt uppgift har 255 kommunikatörer. Det kan nog behövas ett antal i dagens hårt belastade informationslandskap och förr hette man annat när man informerade. Det var inte heller så många hemsidor som krävde uppdatering i min ungdom.

Och ändå. Offentligheten har viktiga val att göra när vi ska anpassa verksamheten efter behoven, antalet skattebetalare och deras samlade betalningskraft. Balansgången där bra offentliga arbetsgivare ska erbjuda rimlig medborgarservice och god fysisk och psykosocial arbetsmiljö – allt i hållbar ekonomisk balans – det kommer att kräva nytänk. Kanske också mer av ”gammalt tänk”.

Enligt SKL:s ekonomirapport har kommunsektorn ökat med 100 000 anställda sedan 2014. Mycket är säkert motiverat, men utvecklingen totalt sett är inte alls hållbar. Stat, region, kommun och medborgare måste allvarligt tänka över vilka ”bra-att-ha-grejor” vi kan och måste vara utan för att ha råd med det vi inte kan vara utan.
Människorna behövs, men några på andra platser.

Vem ska göra AF:s jobb?

Av , , 2 kommentarer 6


Det drar ihop sig till storm på arbetsmarknadsområdet, efter en tids stiltje på vissa områden.

Vi får fler äldre äldre med ökande behov av vård och omsorg och har litet tillflöde i arbetsföra åldrar. I många kommuner minskar befolkning och arbetskraft. Färre arbetande skattebetalare. En stor del utrikesfödda arbetar, men många i etableringen är på väg in i JOB, andra till försörjningsstöd. Flera kommuner måste minska vux-utbildningen och studerande får läsa på distans. Inte bäst för alla.

M/KD—budgeten drog ner 5 % på AF:s förvaltningsanslag, 10 nästa år, och 50 % drogs ner på AF:s programanslag. Pengar till arbetsmarknadsutbildningar, aktivitetsstöd och lönesubventioner m.m. Regeringsbildningen och Jök:en medförde full privatisering av matchningen av arbetssökande. Allt sker momentant, rakt av. Det finns medarbetare även inom AF som tror att det som helhet är rätt åtgärder, men takten ger svåra problem.

Då ser väl morgondagens AF-aktörer, bolag och folkhögskolor, ljust på framtiden? Inte direkt. Några av bolagen har upphört, dragit ner, slagits ihop eller konkursat. Några försöker lämna igen sina upphandlade uppdrag. De flesta har få deltagare och blöder kraftigt.

Folkhögskolor som på regeringsuppdrag samarbetar med AF i särskilda utbildningar upplever en tvärbromsning. Dels naturligt på grund av lägre inflöde av utrikesfödda, dels för att AF sagt upp viss utbildning och inte orkar/hinner anvisa svensk- och utrikesfödda till arbetsmarknadskurser eller ”kortare reguljära” utbildningar – ofta mot vård och omsorg. Nödvändiga utbildningar som inte kostar kommuner eller AF regionalt några pengar.

Nu bromsar konjunkturen, många kommer tillbaka från extratjänsterna samtidigt som insatser och resurser som kan lindra används inte. Det gläder att det högt i AF förs diskussioner om fler folkhögskoleinsatser, men nu skickar skolorna tillbaka anvisade pengar. Många arbetssökande går istället hemma utan utbildning medan folkhögskolor måste lägga ner arbete och enheter som absolut behövs i morgon. Vem ska då göra jobbet?

Att kommunerna vill bygga ut sin verksamhet och konkurrera med aktörerna om matchningen är förståeligt, men också oroande. Alla kommuner kommer inte att ha aktörer, särskilt inte när de etablerade nu svälts ihjäl. Att vi i kommunerna blir både beställare, utförare och kanske kontrollanter är inte bra. Jag ser växande administration, ökade kommunala kostnader och än förre utförare då få vågar lita på att kommunal verksamhet inte favoriseras.

En mörk bild? Jag har försökt teckna den som jag ser den, utan alltför mycket partiskhet.
Vad måste göras?

Arbetsförmedlingen lokalt: Mitt i krutröken måste AF ändå fokusera på att flytta sina inskrivna framåt. Människor måste in i utbildning och matchas vidare till jobb där de behövs. Utrikesfödda får inte gå hemma och tappa språk, motivation och fart. De måste aktivt föras vidare i trappan mot arbete och integration. Det finns lämpliga påverkansbara utbildningar, folkhögskolans behöver AF inte betala för.
Förs människor inte vidare knäcks de kommunala ekonomierna då många hamnar i försörjningsstöd istället för förvärvsarbete.

Arbetsförmedlingen centralt: Huvuduppgiften måste få fokus ner genom organisationen. Omorganisation får inte ta all tid. Avtal måste nyttjas, nya måste till. För folkhögskolan måste det snabbt fram kurser med svenska, samhällsinformation och arbetsmarknadsinsatser för dem som gått från etableringsprogrammet till Jobb- och utvecklingsgarantin. Utrikesfödda som varit här några år, men inte kommit längre än de i etableringen. Det behövs även mer aktivering för svenskfödda som av olika anledningar blivit långtidsarbetslösa.
Folkhögskolornas bristyrkesutbildningar måste också komma tillbaka.

Kommunerna: Vi måste bryta ryggmärgsreflexen att vilja göra mest möjligt själva. Vilka samarbeten kan vi få till? Med andra kommuner, folkhögskolor och andra. Ibland behövs delande av kostnader, med folkhögskolor blir utbildningen oftast gratis fast man kan resonera sig fram till utformningen utifrån förutsättningarna. Kanske till och med samarbeta om lärare.
Människor i försörjningsstödet måste kunna studera till vissa kortutbildningsjobb. Personer i svårigheter av olika slag kan få en start mot studier i Studiemotiverande folkhögskolekurs, SMF. Upp till 6 månaders utbildning utan kostnad för kommunen. Till exempel.

Politiken lokalt: Vi måste uppmuntra och initiera samarbeten innan vi ”bygger ut”. Fundera på vad vi ska driva själva och inte.

Politiken centralt: Utan att fastna i vems fel det ena och det andra var och är måste politiken få fram verktygen att få fler av arbetskraftsreserven i arbete. Människor långt ifrån arbetsmarknaden måste komma närmare – få bli behövda och självförsörjande.
”The perfect storm” måste undvikas.

Det är förståeligt att många i myndigheter och verksamheter mår mindre bra idag, men om vi inte får jobbet gjort nu mår vi ännu sämre i morgon.

Ett möte för framtiden

Av , , 7 kommentarer 6


Ikväll är Vännäsmoderaterna samlade för att diskutera budgetförutsättningarna de närmaste åren. Det är ett livaktigt samtal.
Det finns saker politiken skulle vilja prioritera, men kostnadstillväxten är betydande på flera områden, skatteintäkterna bromsar in.

Det är inte lätt att pedagogiskt förklara att kommunen har betydande ekonomiska problem att hantera när överskotten de senaste åren ser stora ut i allmänhetens ögon, även om det inte är mycket i procent. Här ligger t.ex. att vi sålt egendom – intäkter som inte upprepas – och vi har fått en del i oväntade statliga engångsbidrag.

Mycket görs och har gjorts rätt i Vännäs även om vi har ett högt kostnadsläge. Vi har många mycket bra verksamheter och har fonderat överskotten från flyktingmottagandet, har använt möjligheten att bokföringsmässigt sätta undan överskott och har sparat extra till pensionsskulden till personal som arbetade innan 1998. Hade Moderaterna fått bestämma hade vi även fonderat miljonerna vi fick tillbaka på AFA-försäkringarna. Allt för att jämna ut för sämre tider.

Det närmaste årtiondet har vi som sagt stora kostnadsökningar för tillväxten bland både unga och gamla. Bristen på arbetskraft drar upp kostnaderna och ställer till mycket.
De närmaste åren blir spännande.

Skattehöjning är uteslutet för en kommun som ligger nära pallplats i landet. Något vi bl.a. behöver är fler företag och arbetsplatser som ökar våra skatteintäkter på sunt och hållbart sätt.

Näthandla eller närhandla?

Av , , 2 kommentarer 12


Igår språkade jag över nätet med en känd Umeåhandlare om hur det har tunnats ut i hans bransch. Han hade en förtrolig gissning kring vilka butiker som försvinner härnäst. Inom något år.
Jag tycker att butiksdöden är en trist företeelse och tror den kan påverka oss mer och på fler sätt än väntat.

Närhandla eller näthandla? Jag har i stort sett gjort mitt val. Till övervägande delen försöker jag handla i fysiska butiker. Så gott som helt faktiskt. Det ena behöver förstås inte utesluta det andra, men jag handlar hellre mindre och mer sällan än att sitta hemma och göra kap. Allt enligt en trend som i förlängningen ger oss halvdöda centrum, köpcentra, samhällen och stadskärnor. Sen gillar jag ju att klämma på sakerna.

En annan sida av myntet är det här med våra stora köpcentra. Jag fattar inte att så många planeringsansvariga missat signalerna de senaste decenniet och fortfarande förbereder fler. Ursäkta grannar och politikervänner, men jag tror ni bör besinna er. Få saker är så nedslående och ”kommersiellt” avtändande som halvdöda köpcentrum. Något som drar folk till en ort kan snabbt vändas till sin motsats om det börjar utstråla kris. Jag tror att överetablering kan påskynda butiksdöden. Var försiktiga och gör vad ni kan för att hålla uppe intresset för era befintliga butiksområden. Jag tror det är långsiktigt nyttigt och kvalitetsuppehållande med viss lokalbrist.

En god portion närodlat är bra och bidrar till levande landsbygd och bättre beredskap. Jag tror övertänkt och bra fördelning mellan närhandlat och näthandlat också är eftersträvansvärt. Närhandling ger så mycket trevligare samhällen och städer och i förlängningen gissningsvis en sundare samhällsekonomi. De enorma handelshusen långt borta som varken lyser upp, anställer eller skattar här klarar sig nog ändå.

Vilka skulle annars jobba?

Av , , Bli först att kommentera 7


Har de senaste dagarna läst flera klagomål på att det snart inte finns svenskfödda i serviceyrken. Undertonen har varit främlingsfientlig.

En våldsam överdrift skulle jag först vilja säga, att det snart ”bara” är utrikesfödda i servicen. Därefter, fundera på vilka som skulle ha arbetat i de jobb som utrikesfödda har? Var glad för varje arbetande människa du ser. Det fattas människor och inom en snar framtid har antalet i arbetsför och skattebetalande ålder minskat med 80-100 000 tusen enligt SKL:s beräkningar. Samtidigt som behoven av välfärd ökar.
Det vill jag definitivt kalla ett problem.

Man får inte vara naiv kring hur många Sverige kan ta emot och hjälpa till etablering och integration. Inte heller kring att vi har en del som vill ha ett annat Sverige med andra lagar – men tänk inte att det t.ex. är alla muslimer eller ännu dummare, alla med annan hudfärg.

Man får heller inte vara varken främlingsfientlig eller dum när det gäller Sveriges obalans i befolkningssammansättningen. Vi har inte för många äldre, vi har för få yngre och i den ekvationen får vi vara väldigt glada för dem som kan och vill arbeta. Det behöver bli ännu många fler av de invandrade som kommer i arbete. Inslaget av första, andra och tredje generationens invandrare kommer att öka i arbetslivet. Det finns inga som helst alternativ om vi tänker oss ett fortsatt välfärdssamhälle av liknande snitt som idag.

Och Gud bevara oss för vågen av fördummande generell främlingsfientlighet.

Arbete eller försörjningsstöd?

Av , , Bli först att kommentera 10

Det är glädjande att fler hittar arbete. Trenden har jag fått ordentligt bekräftad från ett par arbetsförmedlingar i två län idag. Ändå står många utanför, särskilt vissa unga och utrikesfödda. Och många kommer till. 

Saker måste göras för individer och samhälle, vi kan inte vänta och se eller göra som förr. Inte låtsas som det vore -65, -97 eller ens -14. Det är 2016 och snart 2020.

Mitt i debatten och intressemotsättningarna behöver vi ett hittills osett samförstånd. Mellan fack, näringsliv, offentliga arbetsgivare, myndigheter, politik – och allmänhet. Det finns inga band att backa, inga lätta lösningar som snabbt ”simsalabimmar” bort verkligheten. Och Trumptypernas oneliners är värdelösa när showen är slut och strålkastarna släckta.

Förutsättningarna är förändrade och förändras mer. Nu avgör vi åt vilket håll genom att göra något eller ingenting. Båda är ett val. Målet måste vara att få ett hållbart samhälle genom att så många människor som möjligt blir inkluderade i arbete och så få som möjligt beroende av försörjningsstöd.

Hur får vi det ”pengaskapande” näringslivet och samhällets välfärdskärna att kunna anställa fler i servicejobb och andra ”enkla” jobb? Det tror jag är ödesfråga 1A. Vi är förresten väldigt många som har haft låglönejobb och var glada att vi hade dem. Tänk om man inte fått det första…

Det finns fler frågor. Samtidigt med inflödet av nya människor där många har låg utbildning och långt till fullt användbar svenska har vi arbetskraftsbrist på flera områden. Från hela välfärden till näringslivets teknikområden. Hur får vi ihop dessa utmaningar och möjligheter? Hur kan vi göra jobben möjligare och attraktivare för bristyrkenas medarbetare samtidigt som vi får färre i försörjningsstöd och fler i arbete och ”yrkeskarriär”? Här behövs många innovationer, mycket nytänk, nya – även korta – anpassade utbildningar. Bl.a. till nygamla arbetsuppgifter av typen vårdbiträde eller vårdnära tjänster.

Jag ser baksidor med att sänka nya ingångslöner, och det kan inte ske hur som helst. Jag ser fler problem om ingångströsklarna inte sänks så att fler kan få första jobbet, däremot önskar man flera branscher högre slutlön. Lönespridningen blir större om ingångslöner blir lägre, men jag tror inte på generell lönesänkning som ett resultat. Suget efter utbildad arbetskraft motverkar generell lönesänkning och med fler i arbete stärks samhällsekonomin och löneutrymmet. 

Vad är alternativet? Finns andra hållbara förslag att hantera nuet och morgondagen, då blir jag verkligen glad. De bör komma fram fort. Verkligheten knackar på. 

Reflektioner om jobb

Av , , Bli först att kommentera 4

Torsdagen på Nolia Karriär var intensiv och intressant. Jag tycker många fler skulle ha varit där. Det fanns möjligheter för så många, inte bara unga och inte bara för personer utan arbete. Jag mötte till exempel en i mina ögon ung kvinna som varje morgon vaknade med en önskan att få byta jobb. Är det så  finns fler möjligheter än man tror idag.

Det var mycket som kunde nämnas, men jag tänker speciellt på de praktiska yrkena. Varför väljer så många bort yrkesutbildningar med rätt säkra jobb och löner som ofta kan jämföras med många akademiska jobb? 

En som utbildar finsnickare inom industrivux var bekymrad. Inte för att alla som gick utbildningen landade i jobb, men att så få vill gå den. Inredningar, trappor och annat. Det finns mycket som behöver göras, för hand. Och tänk att få se så konkreta resultat av sitt arbete.

Teknikyrkena över huvud taget håller på att vara bristyrken. Det behövs horder av seriöst lagomutbildade tekniker och gymnasieutbildade ingenjörer. Inte bara civilare.

Framöver fattas människor i många yrken. Hoppas att ännu fler unga tar vara på grund- och gymnasieskolans fantastiska ”gratisgåva” och blir anställningsbara och självförsörjande. Och måtte vi bli bättre och snabbare på att få in de som kommit hit utifrån i arbetsliv och egenförsörjning. De arbetande behöver bli fler och möjligheter finns.

Norrlandsbilden

Av , , 4 kommentarer 4

Befinner mig i Östersund och var i förmiddags med på ett möte med AF. Jag har själv fått revidera bilden av staden och kommunen några rejäla snäpp. 

Hade inte alls trott att det skulle vara ett sådant tryck här. Det byggs ganska friskt för den växande stadens storlek. Många unga flyttar tillbaka hit och man satsar på att få hem fler. Kommunens ledning verkar ha lyckats rätta munnen efter matsäcken och man har gått med rätt fina överskott ett antal år.

Det var inte länge sen jag hörde någon tala om arbetslösheten i Norrlandslänen ”som till exempel Jämtland”. Nu är det bara så att arbetslösheten är lägre här än i landet som helhet. Det är naturligtvis olika i kommunerna. Östersund hyfsar siffrorna ordentligt med sin låga arbetslöshet, men ändå. Det ser bra ut. Kommunen har inte heller satt någon prestige i att hålla privata verksamheter borta, tvärtom. Man tar hjälp av dem, ser till att nyttja den initiativ- och drivkraft som finns och det förlorar man sällan på. Varken individer eller samhälle.

Bilden av Norrlands kommuner, län och landskap bör i många fall revideras ordentligt. Både vår egen och andras. Jag har reviderat min en smula.

Och någon ”surjämte” har jag hittills inte träffat. 🙂

Första jobbet viktigast 

Av , , Bli först att kommentera 3

Ung eller utrikesfödd, det viktigaste är att man hittar och kommer in i det första jobbet. Sen vet man aldrig var livet för en vidare. 

Har i veckan mött några människor med kvalificerade arbeten som båda startade som diskare. 

Det viktiga är att det första jobbet blir av, inte vad det är.

Världens bästa hotell i Umeå?

Av , , Bli först att kommentera 8

Många förhoppningsfulla hotell har velat vinna prestigekampen om ”Gold Key Awards”, USA:s äldsta hotelltävling. 350 tog sig vidare och nu har ett litet antal finalister vaskats fram. Ett av hotellen är Umeås U&ME under Anna Gemrud Mörners ledning som nominerats i kategorierna ”Bästa rum” och ”Bästa hotell”.

Det är väldigt roligt att så många vill komma till Umeå och Västerbotten. Även att arbetsmarknaden utökas med så många jobb i bo- och besöksbranschen. Det sägs att det nu handlar om 900 jobb i Umeåregionen. Inte dåligt.

Det är en fascinerande bransch också för att man fortfarande kan göra spännande ”resor” i den som anställd. Än händer det att hotellstäderskan blir direktör, kanske för världens bästa hotell. Å, vad jag gillar sånt…

Och nu blir det reklam. 😉

Senast torsdag ska man ha sökt till nästa intag på Eductus hotellutbildning i Umeå. En kort och koncentrerad utbildning där man gör 2 utbildningsdagar i veckan på något av Umeåregionens många fina hotell, ett utmärkt sätt att komma in i branschen och visa vem man är. Av dem som började i augusti har några redan börjat jobba extra på sina. 

Man ansöker via sin hemkommun, genom Viva Vägledning om man bor i Umeå. Har man frågor om ansökan  ringer man dit på 090-16 17 20 eller mailar. Man kan också maila Eductus hotellsamordnare tarja.nilsson@eductus.se.

Välkommen in i arbetslivet!