Men så tokigt det kan gå…eller kunde det?

Av , , 2 kommentarer 4

 

Vi har varit uppe i stugan i några dagar, väldigt få, fina soliga dar har det varit, däremot en hel del regn, som synes. Gräsmattan var så blöt så jag tvivlar på att den ens kommer att ha torkat upp till hösten.
 
I tisdags skulle vi lasta bilen, vilket kan bli ganska så spännande då däcken är blöta, man vill inte få sladd när man är på väg uppför ramperna. Vilket var precis vad som hände då han kom upp med bakdäcken på rampen. Det var inte ens lönt att försöka fortsätta uppåt.
 
Vi stod och kliade oss i huvudena och undrade hur vi skulle göra detta bäst. Då kom jag på den utmärkt goda ideén om att vi skulle lägga presseningen från framdäcken och ut till ramperna, då skulle vi slippa blötan från backen. Presseningen brukar vi ju annars ha på tävlingarna och den kör man ju upp på när man varit och kört sin runda, för eventuella oljefläckar och dylikt.
 
Nå, vi gjorde som jag föreslog, Åke hoppade in i Camaron och startade den. Frrrr, frrrrr, lät det i motorn, ett mycket skumt ljud, stopp stopp sa jag, den drar upp presseningen in i motorn. När han startade bilen så drogs den in i fläkten:
 
Vi hade inte satt fast den så noga, på tävlingarna använder vi ju silvertejp för att fästa den på kortsidorna. Nu satt denna fast så ordentligt att Åke fick ta en såg för att få loss den.
 
Jaja, ytterligare en lärdom. Nu var det dags för vinschen, upp skulle ju bilen. Jag var inne i bussen och hörde hur han började vinscha, jag gick ut från bussen för att kunna assistera, hör en rejäl smäll och ser Camaron komma nedsusande från ramperna och brakar iväg mot ny stugan. Med tjugo centimeter tillgodo så stannar bilen. Vilken resa!!! Och vilken tur att ingen råkade stå bakom bilen. Nu vet vi sedan tidigare att det är inget man gör, står bakom alltså, men man ska aldrig vara säker på något. Tur var det väl också att bilen hade hyfs att stanna innan den brakade in i stugan. Det var inte vajern som gick sönder utan fästet.
 
Igår skruvades det fast järn på ramperna som man har på farstubroar så man inte ska halka, så nu var det inga problem att ta sig upp, men en liten sladd hann han få när han väl kommit upp. Jag tror att vi ska åtgärda plåten som sitter däruppe också. För att eliminera eventuella andra bekymmer.
 
Nu ska vi göra en del små ärenden idag och sedan piper vi iväg vidare, söderut, någon gång under eftermiddagen. Nu ska vi ner till Sally Maria Johanna, som vårat barnbarn ska heta. Mycket fina namn, tycker vi.
 
Ha det gott, några rader lär ni nog få vartefter dagarna går.
 

Fällfors, och det och sånt

Av , , 2 kommentarer 5

 

Jaha så har man provat på att sms blogga…liite, det funkar ju inte så där jättebra när man, dels inte har täckning på mobilen, samt att man glömt bägge mobil laddarna hemma. Nåja, nu har man i alla fall fått bevisat att livet fortsätter att knalla på, mobil eller inte, och jag överlevde i 12 dagar, med några få minuters täckning dom gånger vi åkte in till Malå. Men nu, ligger bägge mobilerna i köket, på laddning, så nu ska jag försöka att komma ihåg att packa ner laddarna, nu när vi åker igen.
 
Fällfors var som vanligt en helt underbar tävling, dom är så trevliga, alla som är där och jobbar, stämningen brukar vara på topp hos nästan alla tävlande så att få till det lite bättre än så, kan bli tufft. Jag missade ju fredagens tre kvalomgångar eftersom Åke jobbade halvdag, så vi kom fram först vid åtta tiden på fredagskväll.
 
Under lördagen fick jag däremot prova på sex kvalomgångar, och efter dom fem första så låg jag ganska så långt ner på listan, en kille från Övik, som låg kvaletta efter fredagens kval, hade fått höra ryktesvägen…av några Lyckselebor, att jag inte skulle vara att leka med, så han undrade om det bara var för att stressa alla andra som vi sa att dom skulle passa sig, lugn bara sa jag, det kommer, dagen är ju inte slut än. Så står jag där, sista kvalet för dagen och just innan hade jag sagt till Åke att nu ska jag ge järnet, en liten, liten stund tidigare, med stor risk att jag rödlyktar, jag väntar på att den andra gula lampan släcks och mitt emellan den och den tredje gula, så ger jag allt. Det var precis vad som behövdes för att peta ner Öviks kvaletta, ett snäpp, han hade 0,007 i reaktion och jag satte 0,004.
 
Tror ni han gjorde evil eye tecknet till mig under söndagen i väntan på eliminerings rundorna 🙂 jag skulle dessutom, precis som han, få en solorunda, vilket innebär att man egentligen kan köra hur som helst, bara man tar sig över startlinjen. Men som ni nu fått veta tidigare, så blev det ingen körning överhuvudtaget på söndagen. Tidtagningen hade pajat. Ja, vad gör man och vad säger man, en fördel för mig att kvalen då räknas och jag fick bli tvåa, men å andra sidan får man aldrig veta om jag hade vunnit.
 
Här kommer några bilder från Fällfors:
Kolla in, gissa vad det är….
 
Svar: En grill, hehehe…
 
Skriver mer sedan, ha det gott!
 
 
Maria Lundmark Hällsten