Kategori: Dragracing

Det kommer mera…

Av , , Bli först att kommentera 8

En som hade otur och snurrade några varv… men han klarade sig då utan men, värre blev det för bilen:

Sally skulle sova en stund på dagen, och till slut så:

Sen var det fullt ös igen:

Tur att man kan hålla för…öronen, ehh, hörselkåporna. Jo, bilarna låter illa, säger Sally.

Och ännu mer tur att man kan roa sig med annat också, inte bara titta på bilar:

Äsch, det gick inte att knyta ihop Nicco skor, vi rycker av dom istället och testar dom själv:

Tierp tur och retur

Av , , 6 kommentarer 6

 

Ja jisses hur ska man börja det här inlägget, hm…Åke fick i sista stund veta att han inte fick ledigt på torsdagen, katastrof, för detta innebar att vi skulle missa en dags tävlande i Tierp och rykten sa att dom bara skulle få kvala en enda sväng på fredagen.
Men han fick i alla fall byta körning och därmed sluta några timmar tidigare, men det hjälpte föga, grindarna i Tierp var stängda för natten då vi kom fram och vi frågade vackert om vi kunde få sova därutanför, och jodå, det skulle gå bra. Klockan sju skulle grindarna öppna.
Men ni kan ju backa bakåt en bit, sa funktionären och vi provade…och provade och provade, men tji i h…någonting, bussen rörde sig icket. Handbromsen hade fastnat. Ut och under bussen, slit och dra i spaken och till slut, fick vi den bakåt två meter. Bäddade och somnade rätt så omgående, för att vakna till väckaren halvsju på fredagsmorgonen. Och då hade vi ett gäng bussar och husvagnar bakom oss.
In och hämta papperen i sekretariatet, starta upp bussen och sedan ni…tog det 30-40 minuter innan vi ens passerade den där j-kla grinden. Handbromsen hade låst sig igen och nu var det dessutom bråttom. Dragstern skulle först och främst provstartas då vi inte testat den än, och besiktas, och första start skulle vara vid halvnio, panik!!!
Och nu fick vi se vår ”fina” depåplats ute på en sumpmark med vattenpölar, strategiskt utplacerade så man inte kunde planera att gå torrskodd, en meter utanför presenningarna vi fick lägga ut. Nå, blöta har vi ju varit med om förut så vi ångade på, och det gjorde dragstern också, vid provstartningen, det formligen rann metanol under dragstern och det såg verkligen inte bra ut, men den gick och det rann inget så länge hon gasade.
Iväg på besiktningen, där hon fick klartecken, järnet tillbaka till bussen, omklädning och då hade redan juniorarna börjat lajna upp, så det var bara att åka iväg. Jag och Rickard stod på läktaren och höll tummarna och blev lurade när nästsista paret åkte ut, vi trodde att det var Nicco och jag jublade inombords, allt såg bra ut, men säg den lycka som varar, det var inte Nicco, hon var paret efter och då rullade dom undan henne, med andra ord problem.
Och det var väl den tävlingen det… felsökning, vi fick jätte mycket hjälp av dom kringboende juniorar familjerna som gav tips från höger och vänster. Anders och Sally kom rullandes och en Kurtan, som vi köpt delar av, och han kan det där med juniordragsters och hur dom funkar, dels fick vi veta att förgasaren lutade för mycket och det skulle då vara anledningen till spillet av metanol, det skruvades om och när vi tror att allt är som det ska så formligen sprutar det metanol genom ljuddämparen.
Till slut, och efter många om och men, upptäcks felet, två slangar är felkopplade vilket har gjort att det varit direktinsprutning av bränslet och så funkar det inte. Men för Niccos del är det över i alla fall, i och med att det körs EM klasser den här helgen så får dom gå före allt annat, det blir inget fler kval, och på lördag körs det bara en eliminering och där kommer ju inte Nicco med då hon inte fått kvala in.
Jaja, med facit i hand skulle vi gjort mycket annorlunda, men facit har man ju först efteråt. Då skulle vi aldrig åkt på en tävling med EM klasserna inbokade utan då hade vi satsat på tävlingen dom har i september istället, och då hade det förhoppningsvis blivit fler körningar, men nu vet vi ju det och satsar på maj, nästa år, istället.
Banan i sig, i Tierp. Är absolut något i särklass, jättefina läktare, häftig bana, lite väntetider, allt rullar på, för vår del blir det absolut största minuset vår depåplats, men det är väl som dom säger, EM klasser går först (och ja, dom är väl störst) och då får dom mindre vika plats åt dom. Det är inte kul att ha med sig tre par skor och dom är dyngsura efter några timmar och dom torkar inte upp heller.
Jag sa att vi skulle ha haft med oss en hajfena som vi kunnat placera i någon av vattenpölarna så hade säkert nån trott på det också. Det regnade under natten mot lördagen så jag trodde inte ens att det skulle bli några körningar men där finns resurser till att torka upp och sedan hade dom en väldans tur som slapp mer regn så länge vi var kvar i alla fall. Vi beslutade enhälligt att åka hem, det kändes som om vi gjort och sett det vi kom för, och det är ju alltid bättre i det fallet att ha en extra dag hemma för annat pyssel. Och hemma är vi nu, vi anlände till västerslätt, 23:45 pip, igår, och nu är vi på benen.
Vi fick i alla fall veta vad felet är, vi fick träffa Sally som busade på i vanlig fart och hon om någon, diggade verkligen depåplatsen, haha, med alla pölar man kan hoppa i. Vi fick fira Theresé (ja Anders fick också vara med på ett hörn då även han fyllt år) och vi hade en dag tillsammans, Theresé och Sally sov över i bussen och det gick då bra det med.
Här får ni några bilder därifrån… mera kommer senare. Ha en fin söndag!

Kör så det ryker… typ

Av , , 2 kommentarer 12

 

På söndagen hoppade jag upp ur sängen, solen sken in genom takluckan och jag trodde att det var jättefint ute… skenet bedrog men det regnade i alla fall inte. Vi fick köra igång ganska så omgående så det kändes bra, något det var värre med, var fästet på banan.
Emilie Jonsson var ut i första par efter gatbilar och juniorare och jag hann se hur hon fick sladd och kast på den sladden, jag vet att jag undrade om man verkligen skulle kunna ge järnet, men när man sen sitter där, då gör man det ändå 🙂
Fotograf: Niccolina Lundmark Hällsten
Jag hann se att dom rullade bort Nicco från starten, men hann aldrig fråga vad som hänt innan det var min tur. Jag var långt ifrån dial in, men blev kvalsjua av tolv tävlande.
Tillbaka i depån fick jag veta att det small till i junior dragster efter Niccos burnout och sedan noterade Rickard… inte räddningsmanskapet eller någon annan, att det brann i luftfiltret. Rickard påkallade Åkes uppmärksamhet så dom sprang bägge två fram dit och som tur var hade det slutat brinna då. Vilken tur, men så mycket kan jag säga att Nicco INTE var imponerad av räddningspersonalens arbete, det skulle ju ändå ha varit dom som skulle ha varit på hugget och noterat vad som hände.
Sedan var det färdigkört för hennes del, kamaxeln har gått sönder och så här glad kan man vara då:
Får se nu om vi hinner fixa fram en ny innan fredag, då det är sista anmälningsdag till Tierp.
För mig gick andra kvalet ännu bättre, jag hade en reaktion på 6 tusendelar, 0.006 (synd att vi inte kvalade på reaktion) och kom kvaltrea, sedan gick det troll i bilen, tredje och sista kvalomgången han jag ut 200 meter, sedan small det till, bilen vrålade men drog ingenting, så jag fick rulla över mållinjen och bort till dom anda väntande förarna (vi fick köra tillbaka på banan). Snabb check under bilen, kom fram till att det var neutralen som hoppat in så jag körde tillbaka (ingen bärgning här inte).
Eliminering, jag som då hoppat ner till kvalfemma fick möta kvaltian, samma fenomen, jag gasade iväg, slängde in driven efter 200 meter, bilen vrålade till efter en sekund och slutade dra… se guuu´förb—– killen jag mötte svepte förbi någon meter innan målgång (jag trodde han skulle blåst förbi långt tidigare), alla, hade dåligt fäste, många många slirade bort sig och det såg verkligen inte roligt ut.
Vi stod och surrade där borta, i väntan på tillbaka färd och jag sa att om jag skulle vara ärlig så hoppades jag att killen jag mötte skulle få gå vidare, det är inte kul då grejerna inte funkar och man går knappast till final med en bil som har eget liv. Åke var dessutom febrig och absolut inte i topptrim så att fixa till och felsöka, var det inte ens frågan om. Och ja, han gick vidare så vi fick börja packa ihop… då kom regnet. Dom hann bara köra en final i en klass, sedan bröts tävlandet, synd om alla som stod där i startgroparna men vad gör man… man får acceptera att ingen styr över regn och rusk, och det är lika för oss alla.
Inte ens kotten bestämmer, den här väderstationen hade dom satt upp inne i depån:
Älskar i alla fall att dom har depåvärdar där, och alla är på tå och på g, precis som det ska vara, utan just vid det där tillfället då Nicco stod där men hon hade ju en med sig som stod på tå (Rickard) och det var ju bra.
Vi var hemma kvart över nio och innan man somnade var väl klockan snudd på tolv, så i morse då larmet gick igång önskade man att man hade varit ledig… men nä, det är man inte, så nu är det frukostdags för min del. Ha en fin måndag, allihop!

Det snöar i Kubbe!!!

Av , , 4 kommentarer 10

 

Nja, inte riktigt sååå illa, (moahahaa) men det regnar och är grått, fast det sjunger man ju att det gör detsamma, eller hur var det nu? Jag tänkte det igår, på vägen hit, undrar just hur man är funtad egentligen, man packar och bär saker, lastar bilar, moppar och dragster, handlar mat och planerar in i minsta detalj och sedan åker man 16-17 mil för att sitta på ett nerlagt flygfält en hel helg… och dessutom visste vi även denna gång att det faktiskt skulle regna, åtminstone idag på morgonen.
Nå, som jag skrev från Fällfors, vi lever alla på hoppet och det brukar funka, än har ju ingen tävling regnat bort, för vår del, och det kan vända som genom ett trollslag.
Nu är i alla fall kaffet kokat, slicksen ska sättas på Camaron, plåtarna ska skruvas fast på dragstern och sedan ska dom besiktas, så det bara är att köra så fort tillfället ges.
När man möts i elimineringarna så försvinner ju alltid hälften av alla tävlande tills två återstår, åker man ut står det bye på papperet, och det där bye hänger ju med till slutet, så en som inte är insatt kan ju tro att detta handlar om namnet på en tävlande. Sally sprang då runt runt i ring i Järlåsa, på taklagsfesten och ropade glatt: Heja Bye, heja Bye, heja Bye! Ja, hade det varit en tävlande hade h*n legat bra till på varenda tävling 🙂
Anders sa också att detta hade kommit upp då en speaker snackade och plötsligt sa: Men vem fan är Bye? Hahaa… han hade tillfälligt hjärnsläpp den gången.
Ja som sagt, holen hiner inte här, Sally, men om du hade varit med oss hade den säkert gjort det i alla fall. Ha det gott allihop!
 

Jag körde för fort, men åkte inte dit :)

Av , , 2 kommentarer 8

 

Elimineringarna körde igång vid elva tiden igår… Niccos klass var först ut, jag sitter vid bussen och håller min tumme och hör på speakern… och där kör dom iväg… men Nicco ser ut att ha problem och verkar bryta.
Jaha, så sitter man där och väntar, ställer sig i depån och ser om hon börjar på komma, ingen Nicco och ingen Åke, till slut kommer Åke på moppen och jag pekar att hon inte kommit än så han sticker iväg till deras retursträcka, då kommer Rickard och han berättar att kedjan på dragstern, hoppade, fem meter efter start, och rullade iväg så pass att en brandman fick koppla fast henne och köra hon bort till retursträckan.
Vilken otur, och om det då inte hade varit för att dom precis diskuterat kedjan med en annan som stod där och Åke berättade att han beställt en ny, men den hann aldrig komma. Nå, nu får vi kolla igenom dragstern, justera och dubbelchecka innan Kubbe.
Själv mötte jag ju Anna Nygaard som jag sopade banan med och gick vidare, och inför sista racet innan finalen, lajnade vi upp, jag hade min tid satt på 13.68, burnade, körde fram och då… började det att regna. *psykbryt*
Vi fick backa tillbaka och vänta, som tur var gick det över rätt så snabbt och vi blev frammatade igen. Jag skulle få starta 1½ sekund före min motståndare, jag gav verkligen järnet, tyvärr, jag var först över mållinjen, vilket alla säger att man ska vara, men man får ju inte köra fortare än den tid man satt och jag körde 0.05 sekunder för fort och gjorde en så kallad break out, så min motståndare gick till final… jojo så kan det gå om man har för bråttom, tur att man inte får böter bara 🙂
Det har varit en hektiskt men kul helg i Fällfors, vi var framme i stugan vid åtta så det blev en sen middag, sedan bjöd syrran och hennes sambo Johan, på kaffe, och då dök kusin André, kusin Robin och deras pappa Sam, upp, så även dom fick kaffe.
Sam berättade då att han sett mig i Norran, så vi ska se om vi får tag i lördagens tidning… kan ju var kul… eller ja, det får vi väl se hur kul det blir 🙂 Lillbrorsan Lars, med familj kom hit sent igår kväll, vi hann gå och lägga oss och morsan och farsan hörs ska komma idag, så då blir vi några stycken här. Fast vi åker ju hem imorgon så det blir inte så länge vi ses, sen drar vi ju ner till Järlåsa på torsdag. Ha det gott, allihop, det ska vi ha nu, i solen!

Idag är en bra dag att dö på…

Av , , 4 kommentarer 8

 

Det bidde en första plats för mig, pokal OCH prispengar, jo man tackar, dom räckte till middag på Byblos i Malå 🙂
Nu blev det inte en final som jag räknat med, Mattias Munther som jag skulle möta, fick stora problem då en packning i vevhuset (tror jag), gick sönder och det började droppa olja på upplajningen. Så jag fick en soloresa i finalen, jättekul med vinst, men ännu roligare om man fått möta en motståndare, så är det bara, och det är väl det som gör att man är en typ av tävlingsmänniska.
Nå, nu laddar jag eller rättare sagt vi, för Fällfors och hoppas att bilen gör lika bra ifrån sig som den gjorde i Piteå. Jag satte några tider på 13.3?? och det är ju personbästa, och dessutom är det ju roligt att det blir något sånär, jämna tider.
Sedan får vi se hur vi tävlar i Fällfors, enligt regelverket så ska inte vi längre kvala in på reaktion utan på dial in, vilket dom tydligen inte visste uppe i Piteå, så vi fick tävla enligt gamla reglerna, men nu vet man ju inte. Dial in, betyder att vi ska skriva på rutan vid första körningen, vad vi tror att vi kommer att köra… skit lätt… eller hur, skrev hon och snörpte, lätt ironiskt, med munnen.
Jädrans tur då att vi får ändra tiderna efter varje race, fast det kommer att bli plottrigt, tycker jag, inte bara för oss, utan även för speakern. Och kan hända för åskådarna också, att förstå vad det går ut på.
Här är det i alla fall soligt idag, men broms till förbannelse, fattar inte vart dom kommer ifrån. Och dum i skallen är dom också, dom tycker förmodligen att idag, är en bra dag att dö på, då dom ger sig på mig. För jag smackar till dom med sandalen eller vevar på med tröjan tills jag får dom. Stor som hus är dom där hästbromsen, och lever om gör dom också.
Enya satt inne på bordet i ”gammstugan” och stirrade på mig med jättestora ögon, då jag jagade runt med sandalen, undrar just vad som rörde sig i hennes huvud just då 🙂 Antingen trodde hon att det slagit över i min skalle eller så ville hon egentligen joina mig, på jakten efter dom.
Nu är det frukost… sent jag vet, men vi tog en riktig sovmorgon. Ha en fin måndag!

I final, på en räkmacka

 

Gårdagen var låååång, värsta saneringen i historien då en Jens Eklund, Pro Street, spillde växellådsolja över 200 meter, det tog timmar att ta bort det. Våra kvaltider flyttades fram, vart efter och sedan vid eliminering fortsatte framflyttandet.
När vi så sedan stod upplajnade och klara för start… vad tror ni händer… det sätter igång att regna, igen. Tredje gången den här helgen då vi står i startgroparna, som detta händer, och det är så surt. Man är ju laddad och klar.
Detta innebar nu att Emelie Jonsson, som jag skulle möta inför finalen, var tvungen att packa ihop och åka hem då hennes lillebrorsa skulle konfirmeras idag, och i och med det är Maria Lundmark Hällsten, automatiskt i finalen och en pokal får följa med hem, oavsett om det nu blir som etta eller tvåa, det lär ju visa sig.
Jättekul med en buckla till, men inte ett kul sätt att få den på, man får som alltid fundera på vem som egentligen skulle ha suttit där vid finalkörningen. Det är väl det här som kallas för räkmacka 🙂
Nicco var även hon laddad, hon skulle möta en juniorstock, och det är en betydligt långsammare dragster och Nicco skulle få jaga ikapp henne i 6.2 sekunder… med andra ord spännande. Eftersom Nicco var kvaletta får hon möta den med sämst reaktion.
Nu ville det sig inte, efter burnouten stannade dragstern av och innan dom fått igång den så var det försent, det var bara att dra undan den. Felet… mest troligt en metanolkran som stängdes efter burnen och hon fick för lite metanol. Nu vet vi det och ska sätta fast kranen så den inte går att stänga av, inför Fällfors till helgen.
Dom har planerat första start… med oss, klockan tio, men tillåt mig tvivla, det har regnat rätt så mycket och det är dessutom grått ute, men vi kan ju alltid hålla en tumme.
Vi läste inbjudan hit till tävlingen igår, en gång till för att se vad som stod om prisutdelningen, där hittade jag följande två meningar, och nu måste dom väl ändå ha varit ute och cyklat, jag citerar: Tillåtet för team att campa på banan. Duschmöjligheter finns på banan.
Aha… såvitt jag vet heter det depå, där vi nu står, och banan är väl där vi kör… får i verkligen campa och duscha därute, moahaha… over and out från Pite dragway. Ha en fin dag allihop!

Vilken ljudnivå

Av , , 4 kommentarer 6

Familjen Brändström/Frank, är ju nere i Tierp för årets första dragracing tävling. Har nyss pratat med Theresé som säger att dom ännu inte hunnit köra något för att det nödvändigtvis ska måsta droppa från himlen hela tiden. Men, dom har resurser att torka banan rätt så snabbt och tydligen håller dom på med det just nu.

Albin Frank ska köra:

Och Albin, råkade vara ett av samtalsämnena igår kväll 🙂

Nicco visade nämligen detta från youtube, kolla in:

 

Ifjol, satt nämligen Albin och sov i solstolen utanför deras buss, uppe i Piteå, och då Monika Öberg gasade iväg med sin Top Fuel, så skulle ni ha sett hur han reagerade, en syn för gudarna… han ruskade till med hela kroppen och höll på tippa stolen, ni kan ju tänka er in vilken ljudnivå det är på dom bilarna 🙂

Piteå Dragway i ord och bild

Av , , 7 kommentarer 6

 

Oj vilken helg, rolig, spännande och lärorik. Frida Jonsson, som haft bilen innan Nicco, fick vara hennes mentor i helgen och det är vi evigt tacksam för, vilket otroligt bra jobb hon gjorde, lugn, stabil och förklarande, Nicco sög åt sig som en svamp och det betalade sig också.
I junior dragster så är granen densamma som i ET PRO, så där visste hon nog hur det skulle se ut, däremot är ju alla bilar olika i starten så det gäller att känna sig för, när man ska stampa plattan i mattan, man kan inte vänta på grönt ljus, då får man en dålig reaktion.
Nu har i alla fall Nicco provat på det mesta, hon rödlyktade med 0.033, hon deep stagade (innebär att hon rullade liiiite för långt och därmed behövs så lite för att få en jättedålig start, hon står för nära startlinjen, eller hur man ska säga. Och hon har förbättrat sina tider med varje race hon gjort.
110km/timmen var hon uppe i, och på 200 meter så är det rätt så snabbt, och det blev hennes personbästa för helgen, 9.39. Så nu vet hon vad hon har att vänta nästa säsong, vi köpte nämligen dragstern till henne, så den finns nu i bussen 🙂
Vi gratulerar Mats Karlsson som vann finalen över Rhodin, samt Emelie Jonsson som visserligen kom tvåa i Piteå, men som tog hem en av serierna, inte illa jobbat. Grattis till er bägge två!
Nu följer en radda med bilder, och ja, jag är lite jäv, det finns nog mest bilder på Nicco 🙂
Eftersom dragstern går på metanol, och metanolen brinner med osynlig låga, så krävs det speciella kläder, samt att hon måste kunna ta sig ut på 8 sekunder, så denna övning var ett av kraven för att få licensen.
Peptalk innan första körning!
En radda med prova på bilar
Första start!
Victoria Paulsson som kör super comp
Emelie Jonsson
David Jonsson
Niccolina Lundmark Hällsten
Här har hon nu skrivit den tid hon tror att hon ska köra, 9.39, och ska möta Mimi Bergdahl i elimineringen. Mimi får starta en sekund före Nicco och bara det är ett störande moment eftersom granen då blir haltande, Mimis sida börjar alltså nedräkning en sekund före niccos sida. Då är det koncentration på ens egna sida som är A och O.

Tiden räckte inte, Nicco körde på 9.52 men hade hon haft aningens bättre reaktion så skulle hon ha gått vidare.

Här har vi i alla fall en glad licenstagare 🙂

Mats Karlsson

Sen var det dags att packa ihop, jag med en hand behövde bara en högerhandske, men tror ni jag hittade en…njae, men väl, tre vänsterhandskar:

Lastad och klar. Nu hade vi egentligen, om vi ska hårddra det, inte behövt åka till Piteå, för vet ni vad, Bilsportförbundet hade redan skickat en licens till Nicco, innan licenstagningen och inte bara det, dom hade dessutom satt henne på en A4, B4 licens och det betyder att hon hade kunnat köra betydligt värrare bilar som hon inte ens har åldern för. Så jag ska ringa dit idag och fråga vad som hänt, grovt fel var det då, och bör kanske tas upp så det inte händer igen.

Nå, som sagt var, en händelserik och trevlig helg, synd bara att det nu ska dröja evigheter innan nästa säsong, och då, har vi inte bara en bil som ska med, utan två 🙂

Önskar er alla en fin dag!

Maria Lundmark Hällsten