Fototrissens tema är denna gång, många, hm…ja då börjar jag med denna påse, innehållandes många popcorn:
Och denna lilla historia runt påsen. Nicco gav sin pappa 2 påsar popcorn och lite annat, till julklapp, och då han tog fram dom, tyckte hon synd om mig, då hon tittade på påsarna. Jo hon hade ju fått höra om den gången jag och kusin Anna, cyklade 2-3 kilometer, från stugan till Springliden, där vi skulle köpa lördagsgodis, och jag valde en sån där lååång popcornspåse.
Vi hann cykla 300 meter på hemvägen, då påsen åkte in i framdäcket och det sprutade popcorn över hela grusvägen…visst var det en besvikelse, men jag tror ändå att jag, även på den tiden, var rätt så obrydd. Det hade som redan hänt och vad kan man göra åt den saken…skratta 😀
Den andra bilden är på en liten frölös melon, fast jag tycker nog allt att det var lite för många frön, för att räknas som frölös: Och sista bilden, en del saffransskorpor jag bakade inför julen, det blev mer än jag förväntat mig…många 😀
Fler bilder på många…saker kan ni kolla på här: Fototriss
Vädret vi har påverkar inte bara oss, människor och andra levande ting, på jorden. Utan även prylar, tar skada och kan upplevas ha ”rivit staketet, alla hästar är på rymmen och inga nya brädor i närheten”. Till exempel parkeringsapparaterna.
På vissa apparater står det att det kan dröja ett tag, jag tror att dom går på solceller, och ja, det märks tydligt att den ältar och har sig innan den går vidare. Och tänk er då, när det varit minus 20-25 grader, då har man verkligen trott att det varit kört, dubbel så lång tid, så man får ha tålamod.
En av gångerna stod jag uppe på NUS, och skulle betala, ingen av dom två apparaterna fungerade, däremot stod det på en, att den kunde acceptera kontanter, hm…tur att jag hade det då. Näste man som kom, han gick med snabba steg därifrån, utan biljett och utan att ha betalat, men då med stor risk att han får böter. Är man utan slantar får man nog allt gräva fram det ändå. Jag tänker nog ha en näve mynt i bilen, just in case.
En annan kylig dag, hade jag ställt mig vid Östra station, och passerade ett par som stod och skulle betala, då tjejen börjar se upprörd ut, och säger: Jamen jag har ju betalat!!! Hon fick ingen biljett, men vad gör man då, kan man undra?
Jag hade tid på vårdcentralen, där drar man ju kortet då man kommer och sedan då man far. Då jag skulle fara så gjorde jag det, såg biljetten, och stack in fingret, men på nåt konstigt sätt stötte jag till den så den åkte upp dit jag inte fick tag i den. Jaja, jag hade då betalat ut mig, men kan tänka att näste man eller kvinna, fick problem. Och nu sist, då jag använde mig av en sådan tingest, så saknades luckan, och därför var det aningens blött därinne, jo jag fick ut biljetten, men den fick hanteras varsamt så den inte skulle blötas upp till pappersmassa. Jojo, det är tur att vi går mot varmare, mer bekymmerslösa tider 😀
Jag hittade en snygg lampa i källaren och den passade perfekt i vårt matrum, kolla in, tyvärr gör nog inte bilden, lampan rättvisa, men ni fattar 😀
Våra katter gillar ljud…att leva om och låta själv. Kan inte tänka mig annat, eller är det så att dom försöker tala om nåt och tycker att vi är otroligt trögfattade? Vid varje middag, då Nicco kommit ner till köket, så går Enya upp till hennes dörr och sätter sig där och jalmar. Nicco ropar: JAG ÄR INTE DÄR…JAG ÄR HÄRNERE!!! Men ingen reaktion från katten.
Vad vill hon…in, eller vill hon tala om för Nicco att hon inte ska vara härnere, är hon missnöjd över att dörren är stängd, eller vad säger hon? *skakar på huvudet*
Så i förrgår, satte hon igång att skrika, men innan middagen. Och det lät hjärtskärande, så där att jag trodde att hon gjort illa sig, eller satt fast någonstans.
Jag släppte det jag hade för händerna och sprang uppför trappan, enbart för att hitta Enya där, hon stirrade på mig, såg väldigt nöjd ut, och ville ha en klapp på huvudet och smekte sina kinder mot väggen, hmphh!!! Jaja, där ser man vem som gillar uppmärksamhet.
Jag fick anledning att kolla i blogg arkivet igår, och backade till början av 2010, där hade jag också bloggat om katterna, här får ni ett litet utdrag om det: ”Dörren in till teverummet där vi skulle sova gick inte att stänga ordentligt så första och andra natten knöt jag fast dörren med ett sånt där nyckelband man har runt halsen. Öppningen var ändå för stor så jag staplade två ryggdynor, från skinnsoffan, på varandra. Jättebra idé, tyckte jag.
Jag vaknade mitt i natten av ett snärtande ljud, fattade inte först vart det kom ifrån. Ett irriterande, högt ”floooing” ljud, följt av en liten pisksnärt. Det var en av katterna som klöste tag i knappen på dynan, drog ut den och släppte av. Dom har talang dom”. Slutcitat
Ja, det handlade om ljud, då också 😀
Nu kokar frukostäggen, Åke och Winstone är ute på första promenaden och jag ska duka fram på köksbordet. Önskar er alla en fin lördag!
Jag gick trafikskola, då jag var 6 år, och fick där lära mig att man ska gå på vänstersidan och cykla på höger. Därom tvista de lärda…har man ju förstått.
Jag vet att det inte finns någon lag, på detta, men ibland hade jag nästan önskat det. Inte så man skulle få böter eller annat, men bara att det skulle varar kutym, och man fick lära barnen samma sak…inga konstigheter, utan så här är det, typ.
Jag drillade Nicco, då hon var liten, och jag kommer speciellt ihåg en dag då jag gick med henne till förskolan, och naturligtvis, då jag går och berättar om detta med vänster, så möter vi en person som går högersidan.
Klart som tusan att Nicco ifrågasatte detta beteende och väste nåt om att det var fel. Jag förklarade då att det inte var olagligt, men VI, går på vänstersida, och skulle någon, någon gång, säga till dig att du gör fel, då säger du att dom får ringa till din mamma…punkt slut!
Ingen har ringt, så jag antar att det gått bra, genom alla åren. Så skulle då Sally och Nicco gå upp till Dungen, då dom var här till nyår. Och Nicco skulle lära Sally, vilken sida hon skulle gå på. Dom hade haft en lång utläggning och sedan undrade Sally, vad som var vänster och höger.
Vilken hand skriver du med, frågade Nicco, och får ett typisch Sally svar, jag skriver med bägge händerna. Efter ett tag kom dom i alla fall fram till att det var med höger, och då skulle Sally måsta tänka tvärtom. Sedan lovade Nicco att hon skulle visa hur hon hade kommit ihåg rätt sida, och det var genom barnprogrammet, Doris och knäckebröderna, här Sally, har du den:
Nu har jag gjort mig av med hallmattan, efter 3 års mest användande av katterna, så tyckte jag att det var dags för förnyelse. Jag hittade en grå med kopparfärgat mönster…snygg, tycker jag:
Och då fortsatte jag med att byta ut hall lampan, den jag fått av Theresé, orange med flärpar på, började se rätt smutsig ut, så den kommer jag att försöka tvätta upp och lägga undan till ett annat byte, eller så tar jag up den till stugan. Här är den nya lampan:
Passar alldeles utmärkt till mattan 😀
Så till en delikat undran, varför har man gjort en grop i golvet, innanför ytterdörren, där en matta ska passas in?
Om man inte vet om det där, så upplever man en konstig känsla då man först går på sten/marmorgolvet och plötsligt blir det en liten fördjupning, och mjukt under fötterna. Värst är det väl då man kommer uppifrån trappan, och kanske sätter ner halva foten i gropen och den andra står kvar på det hårda.
Nå, den gröna plastmattan som låg där, höll på tappa alla fejkade grässtrån, så den åkte ut, den med, och nu ligger en fin röd matta där, istället…känner mig nöjd 😀
Då jag sa detta vid köksbordet igår, om gropen i golvet, och det har jag aldrig sett i ett hus förut, däremot i trapphus där det är lägenheter, men aldrig i en villa. Så sa Nicco, lite allvetande så där, att det var för att man inte skulle behöva tejpa fast mattorna (som jag gör med hallmattan, annars river katterna undan den, hela tiden), men hallå, vad smart, tyckte jag, då kan man ju alltså gräva ur parketten, så den är anpassad till en längre hallmatta, jobbigt bara, om man inte hittar en matta med exakta måtten 😀
Jag kan inte riktigt släppa Tullverket, kanske inte så konstigt heller, då jag igår, skulle sätta mig och lägga in räkningarna på nätet och jag gick igenom pappershandlingarna. Det var som sagt var, inte bara 1 brev, utan många:
Sen tänker jag lite… att visst, man ska göra rätt för sig, och betala skatt, är väl en av sakerna, samtidigt som jag vet, in facto, att det är väldigt många som testar att göra som jag 😀
Nu tycker jag det är lite lustigt också, och egentligen, skulle jag inte ha betalat en krona, bara låtit allt bero, undrar vad som hade hänt då? Med en händelse, färsk i minnet, så utspelades detta för 9 år och några månader, sedan. Jag var på den tiden, rökare, och hittade en sida på nätet, där man kunde köpa billiga cigaretter, och det gjorde jag också.
Sista beställningen, tror att det var 6 eller 10 limpor, kom inte fram. Utan återigen poppade det upp brev från Tullverket. Jag drog öronen åt mig och gjorde lite som dom gör, som är med i programmet Lyxfällan. Jag blundade för alla papper, låtsades som om jag inte sett röken av dom. Inget som existerade, överhuvudtaget…har jag inte sett dom så finns dom inte, typ.
Vi gled över till ett nytt år, 2007, och jag slutade röka. Cirka 3 veckor efter det, ska jag gå ut, och utanför dörren, i trapphuset, står en kartong med mitt namn på. Det var ciggen! Tack för dom ,televerket…eller kanske man skulle skriva Tullverket istället 😀
Det som var mest knepisch, var väl att dom körde ut dom, jag behövde inte legitimera mig, men det var redan på den tiden, 18 års gräns för att köpa cigg. Lagen infördes 1/1-1997, och denna text har jag hämtat från Tobaksfakta
Åldersgräns
12 § Tobaksvaror får inte säljas eller på annat sätt lämnas ut i näringsverksamhet till den som inte har fyllt 18 år. Den som lämnar ut tobaksvaror skall förvissa sig om att mottagaren har uppnått nämnda ålder. Om det finns särskild anledning att anta att en tobaksvara är avsedd att lämnas över till någon som inte har fyllt 18 år får varan inte lämnas ut. På varje försäljningsställe för tobaksvaror skall det finnas en tydlig och klart synbar skylt med information om förbudet mot att sälja eller lämna ut sådana varor till den som inte har fyllt 18 år. Lag (2005:369).
Jojo, där ser man, och det var lite därför, jag undrar vad som hänt om jag blundat denna gång, rätt var det är, så hade kanske flaskorna, huxflux,dykt upp, som ett paket från posten 😀
Jag avslutar dagens blogg med en nyhet, om svävande blommor, otroligt vad dom kan hitta på. och inte att förglömma, en hälsning till er alla om en fortsatt bra dag!
Nu kan vi snacka skare, vad förvånad jag blev då jag klev ut genom dörren. Nog såg jag sandbilen, och att det visade på plusgrader, men jag missade att det regnar, och all snö, har ett lätt istäcke över sig.
Nä fy, jag som tyckte att det var så bra med underlaget, äntligen kunde man gå utan att halka omkring. Nu blir det nog att gräva fram broddarna igen, innan jag och Winstone går ut på morgon promenaden.
Jag kom ihåg att ringa Tullverket igår och stämde av nästa måndag, då jag kan åka och hämta mitt illegala sprit lager, hehee…fast nu var det ju inte illegalt, jag har minsann betalat så det räcker. Vad som retar mig mest, just nu, är dom där 300:- extra, för transport, fast jag hade ju redan betalat för leverans hem till dörren. Mm, så kan det gå om inte haspen är på.
Kanske man kunde bråka om dom slantarna, men jag ids inte, seriöst. Jag sparar min energi till annat. Och sedan får jag se om man kan få sig en god likör till kaffet, om 2 veckor…kanske.
Vi hamnade vid det rektangulära tebordet igår kväll (läs, köksbordet där det serverades en kopp te). Ämnet gled från benbrott i foten, gymnastiska övningar, och en Lyckseleresa, över till, oinbjudna främlingar i duschen.
Ja, det är Nicco som brukar ha besök där, av…spindlar. Hon tycker dom är jätte läskig, då dom kommer fram och sitter där och glor. Jamen, sa jag, vad är det för typer då. Och nu syftade jag inte på människor, utan typen av spindlar. Dom sexbenta stackarna, eller såna där speedade saker som man knappt hinner se, ludna…stora, vindruveliknande bakkroppar, eller vad.
Nja, hon visste inte exakt, men dom är inte roliga. Det var ju inte heller det där stora fjärils aset, som var härutanför i höstas, men kolla in vad Nicco hittade på FB, alltså, man kan ju smälla av, för mindre, och jag är jätteglad att vi bor här i Sverige, där vi inte behöver ha dom största sakerna:
Hade en sån där suttit på vår sovrumsvägg, så hade jag flyttat, till ”långbortilandetingenstans”, och jag hade stannat där.
Sist jag var på Dollarstore, hittade jag värmeljus, stora eller tjockare än vad som numer, är kutym. Men billigast är inte alltid bäst, och det har jag blivit varse, kolla hur dom ser ut, och då har jag haft dom i en vanlig städskåp i köket:
Jättekul, formen på vissa av dom är så udda att dom inte passar i värmeljus behållarna, och gör dom det så brinner dom väldigt ojämnt, kan ju bero på att veken inte längre är centrerad. Näpp, inga fler såna ljus här.
Vet att jag bloggat om just värmeljus, för x antal år sedan, och det var då dom plötsligt krympt, med typ, hälften, och man kunde inte längre blåsa ut dom och tända på nytt. Nu får man ju välja, om det är såna man vill ha, eller dom som det är lite mer i. Så upptäckte jag en annan typ, som jag har köpt, någonstans i världen, och byttan är lika stor som dom jag vill ha, men…
Nu har dom plötsligt sparat in på stearinet, det når inte upp till kanten, utan håller sig några mm under. Snacka om spariver, och det må ju så vara, men inget blir ju någonsin billigare, vi får allt betala samma pris eller mer, för att egentligen, få mindre.
Jag fixade nya ”gardiner” till Niccos sovrum igår:
Ja, det är ju ett påslakan förstås 😀 Och en liten kul ljusstake, till hon som gillar djur:
Och visst har ni sett, djuret som gillar snö? Kolla in h*n som njuter i fulla drag:
Vi pratade om namn igår, såna som är ovanliga, och såna som godkänts och namn som inte gått igenom. Vi tittade runt lite på olika listor och jag sa att det låter ju som om vissa, bara ansöker för att få ett nej, och kanske gå till historien, eller vad sägs om detta exemel: Brfxxccxxmnpcccclllmmnprxvclmnckssqlbb111163 (uttalas Albin enligt föräldrarna).
Tycker det låter som om pojken får vara glad att det namnet inte godkändes, vem skulle någonsin lära sig att stava till det?
Min mormor…hittade jag inte ens listan över ovanliga namn i hela världen. Ja ni kanske kommer ihåg vad hon hette…Sadura. Och en av hennes bröder…Karner. Jodå, ovanligt så det förslår, men det uttalas då som det skrivs 😀 Nikolina fanns med på den ovanliga listan, men inte med vår Niccos, stavning…2 c, Niccolina.
Kolla in mina monster vantar jag hade igår:
Och jag frös bara lätt om fingertopparna. Fick tips av Jan A och ”gammbossen” Annika, om fingervantar man kan köpa hos Kjell & Company:
Uppladdningsbara värmehandskar, jo det vore nåt. Jag får se om jag tar en sväng ner på stan och gör en investering. Skulle ha gjort det igår men då kom latmasken på besök. Eller nja, egentligen inte, jag städade, och dammtorkade, samt gjorde i ordning vår telefonbänk så katterna fick en extra plats att chilla på:
Perfekt avsats där telefonen skulle stå, så Enya tar sig upp till fönstret och kan kika på uteaktiviteterna.
Jag ringde till Lycksele igår, och ville ändra tiden, men tji fick jag, det fanns inga andra tider, jo, i år, men hon tyckte inte att jag skulle vänta så länge, så det är bara att kliva upp och åka dit. Nåja, det överlever jag säkert, det är ju dessutom på en fredag, så det får bli sovmorgon, dagen efter 😀
Skönt att det är lite varmare idag, jag fattar inte vad som hänt med mina fingrar…åldern…viktnedgången, ja, dom håller i alla fall på att dö, då jag är ute med Winstone. Även fast jag har dubbla vantar, har testat åtskilliga varianter men inget funkar. Fingerdöden är ett faktum.
Det gör ont i säkert en halvtimme efter vi kommit in, usch. Jag får nog lov att köpa en sån där fingervärmare, största problemet är väl att man också ska kunna hålla i kopplet.
Det finns ju en annan lösning…jag har börjat snacka engelska med Winstone, ni vet, i stil med: Do you wanna go out? Take a walk, take a pee, wanna poop? Och då jag gör det är han totalt ointresserad, så egentligen, han kanske är en innehund, man behöver inte gå ut 😀
Viktigt nu, att kanske förklara att jag skämtar, så jag inte får någon elak kommentar om att jag är en djurplågare som borde begripa att det inte finns innehundar. Men man måste ju få skoja…ibland 😀
Då vi gick igenom en del av alla papper mamma hade undanstoppat så låg där, även detta kort, som min kusin Anna målat…fint tycker jag och det föreställer då min mamma, pappa, lillebror och Anna själv, som åkte med dom på en liten sväng:
Önskar er alla en fin lördag!
Presentation
Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.
Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 53
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone
Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier.
Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåtSenast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.
Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok: Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.
Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste kommentarerna