Inte ens fyllt moppe…

Av , , Bli först att kommentera 5

 

Den här dagen kommer inte tillbaka på fyra år nu, den så kallade skottdagen, fast för mig inföll den igår, då jag gick och drog snösläden fram och tillbaka härute, och retade mig på plogningen som görs på vägen, jojo, det kan man kalla skottdag det 🙂
Åke har en arbetskamrat som fyller år idag… egentligen jämna 40, men eftersom det är på skottdagen så har han bara haft tio födelsedagar än och har med andra ord, inte ens fyllt moppe, som Åke så vackert påpekade. Taskigt värre!
Numer spelas det på radio här hemma, kan ni tänka er, jag som aldrig lyssnar på den annat än om jag är på jobbet och chefen vill ha den på. Här har jag istället använt tv:n som substitut till en ljudkälla, men det behöver jag ju inte längre, nu när jag har en radio som står på lämpligt, lätt tillgängligt ställe.
Hörde en rolig reklamsnutt igår, Mats Åke på Teg, blev uppringd av Leif GW Persson, som var ute efter en luftvärmepump, han lät ju bara för knäpp och när man vet vem han är i verkligheten, så kunde man ju riktigt föreställa sig hans minspel då han pratade, nej, en pump kunde han inte köpa i Stockholm, det var ju bara en massa konstiga gökar därnere och inte var dom tillförlitliga heller … typ, hahaa…
Jag gjorde verkligen ingenting igår… jo en sockerkaka, dagen till ära, och snöskottningen, men annars ingenting. Usch, vad långrandigt det blev, men det tänker jag ta igen idag, tror jag ska ringa till morsan och höra om hon vill haka på till returmarknaden, sen kan man passa på att gå in på Maxi och handla lite, innan man ska iväg och jobba.
Jag önskar er alla en fin onsdag, nu ska jag fundera ut en lämplig bild till dagens ordlösa onsdag, hm…

Ja, JAG VET, Ja, JAG VET…

Av , , 3 kommentarer 8

 

Ja, JAG VET, bor man i hus får man sköta snöskottningen, ja, JAG VET, dom kan ta bort plogkanter i mån av tid, ja, JAG VET allt det där, men hur ligger det till egentligen, vem vet det?
Kolla här, så här ser det ut där vi ska ut med bilen, direkt efter vårt staket kommer cykelbanan, sedan är det ca 2 meter kvar till bilvägen, den snutten på två meter, där hamnar all snö och skit som dom skrapar upp från bilvägen och allt det hamnar där vi ska ut.
Åke hade ju tillfälle i morse, då han åkte på jobbet, att köra ut via cykelbanan, men den ser nu ut så här:
Och inte ens brevbäraren kunde köra fram till postlådan utan han fick handgå.
Nå, vi har knotat och tagit bort den där kanten heeela vintern, förutom vid två tillfällen då traktorn kommit förbi och haft ”tid”. Vad jag tycker är extremt konstigt är att när väghyveln kör förbi och hyvlar upp all dynga hit, så kommer han ALLTID tre gånger, och den tredje gången backar han tillbaka till vår infart, fäller ner bladet och kör sedan in på Blomstervägen, varför kan han då inte ta bladet nån meter längre in, så vi slipper den där JÄ-LA kanten???
Det kanske inte ser mycket ut, men vår snöslunga må var hur ny och stor och stark som helst, men den fixar inte att ta bort den där hårda kompakta snön som dom lägger där, och se nu, medan jag skriver, vem kommer då, jo snöslungan som tar cykelbanan och vart lägger han snön, jo, han fortsätter bygga upp snövallen vid vägen. Ni gissar alldeles rätt om ni nu tror att detta är ett tillfälle då Maria skulle kunna gå ut och slita ut traktorföraren ur fordonet och fråga vad han sysslar med.
Nu kan jag visserligen köra ut, via cykelbanan, en fråga till då, om jag får böter då jag gör detta, får jag skicka den till kommunen då, böteslappen alltså?
Den där biten på två meter tillhör kommunen, och tydligen ids dom inte ta ansvar för den utan skiter i hur mycket snö det ligger där, då undrar jag vad dom säger om vi, då det blir sommar och sol, tippar ner ett helt gruslass, mitt på den plätten, eller alternativt så ställer vi dit våra utemöbler…. Då blev det nog ljud i skällan.
Så, nu har jag fått skriva av mig, jag kommer att kopiera detta och skicka vidare till kommunen, jag ser fram emot deras respons på detta.
 
 

Vissa saker är på samma plats…igen

Av , , 6 kommentarer 4

 

Jaså, man har namnsdag idag, det hade jag glömt bort, men det var väl inte så viktigt egentligen. Eller så fick man ännu en anledning att få fira lite, vi får se 🙂
Apropå namn så pratar dom just nu om ovanliga namn, på nyhetsmorgon, och man skulle twittra eller mejla in om man visste av ett ovanligt namn. Jag har nu gjort det, som många av er vet så hade min mormor ett något annorlunda förnamn, nämligen… tadaaa, Sadura, och en av hennes bröder hette… håll i er, Karner. Det är väl ovanligt så det förslår?
När Åke såg min fototriss undrade han vart jag hittat det där kortet, han tror att det är han eller möjligtvis hans storebror Ove, som står vid cykeln. Han plockade fram lådan där jag grävt fram kortet och där blev han sittande resten av kvällen, det var inte bara ett fåtal kort i den lådan inte.
Jag hittade några stycken och sa, nämen här är Theresé… eller, nja, är det Nicco? Det är Nicco sa Åke, jamen det här är Theresé, nä, det är Nicco, sen kom Nicco ner och jag frågade henne, hon visste, det var hon, men dom var så skrämmande lika varandra då dom var små, så jag måste titta på sakerna runt omkring får att se skillnad.
Sen hittade jag några kort på svärmora då hon fyllde 50 år, och hon satt inne i deras tv rum, som numer är vårt matrum, och gissa om jag blev förvånad, tavlorna som vi hängt upp på varsin sida av Amerika klockan, en på en drottning och Mona-Lisa, hade dom då, 1978, på exakt samma plats, förutom att Mona-Lisa hängde till höger. Ha, vad lustigt egentligen, att dom kommit tillbaka på sin gamla plats utan att vi ens vetat om att dom hängt där.
Vissa möbler har jag också noterat, stod på samma plats som dom gör idag, på några av korten. Och dukar, gardiner och en och annan lampa lever fortfarande kvar.
Näpp frukostdags, sen får vi se vad man gör. Ha en fin tisdag!
 

Cool present

Av , , 10 kommentarer 9

Jag har varit upp till mamma, hon undrade om jag ville ha min födelsedagspresent i förskott, mja, sa jag, det får du bestämma. Ok, då slår jag in det då, sa hon.

När jag kom dit stod det ett schabrak på bordet i matrummet, och inte var det inslaget utan hon hade slängt en duk över. Jaha sa jag och skrattade, du hann inte slå in paketet då, nä, sa hon och bar fram det. Kan du gissa vad det här är, sa hon och höll händerna på handtaget.

Hm… nä, det känns som ett handtag sa jag. Jamen om du föreställer dig att det ska luta lite och gå runt om… ja, sa jag, det känns ju som en ratt, så fick jag avtäcka presenten och kolla vad det var:

Tuff bandspelare va? Och dessutom med jättebra ljud. Och inte bara det, sa mamma, har du tur så glömmer jag ju bort att du redan fått din present, det har ju hänt tidigare, så då får jag ju mer saker sen 🙂

Ögonöppnare

Av , , 4 kommentarer 6

 

Det var den helgen det. Efter incheckningen på hotellet så gick vi ner och letade upp en restaurang för att få äta middag. Och vilken tur vi hade, lördagsspecial, oxfilé med sherrysås och pommes, sedan choklad cheesecake till efterrätt och allt detta till priset av 199: -, som klipp och skuret för oss.
Hotellrummet var inte så speciellt, men vad spelade det för roll, vi skulle ju bara sova där och på sjätte våningen hade vi ändå en fin utsikt och man kunde se Skellefteälven, därnere.
Och det var den skönaste sängen jag legat i på länge och vilka täcken… jag vaknade några gånger under natten och tänkte att det kändes som att ligga på ett moln, påslakanen måste ha varit gjorda av nåt speciellt tyg, undrar jag, om det kan vara det där t-shirts tyget jag någon gång hört talas om och som dom gjort påslakan av, ja jag vet inte, som en dröm var det då 🙂
Sedan var det kurs dags, och första passet fram till lunch, handlade mest om bilsportsförbundets uppbyggnad och några regler, gällande protester och bestraffningar. Med alla bilsporter inräknade, såsom till exempel folkrace och rally så är vi idag 20 000 aktiva förare, och det var inte illa det.
Till lunch så traskade vi iväg till en pizzeria och där var det pizzabuffé, dom slicade pizzor på löpande band och man fick ta det man orkade.
Sedan kom JP dit och informerade om säkerheten runt bilsporten, och vissa saker var verkligen en ögonöppnare. Han började visa en filmsekvens från ett formel ett heat (tror jag att det var) som filmats för ca 40 år sedan. Killen kraschar, en annan förare som kommer bakom, stannar och springer ut för att hjälpa honom ur den brinnande bilen, men han får inte ut honom, ingen räddningspersonal kommer dit, för det finns ingen, han använder en brandsläckare som han har i sin bil, men han kan inte rädda föraren.
Sedan visar han en annan filmsekvens, filmat för två år sedan, och jag tänker att nu ni… ska vi få se på räddning och vad som är annorlunda idag. Vad lurad jag blev. Det såg skrämmande likt ut, den första filmen. Visst, räddningspersonal kommer dit, men ingen av dom bryr sig om föraren, dom står och sprutar lite skum eller vad dom nu använder, bakom bilen, teamchefen springer fram och försöker visa att det är på föraren dom ska spruta… snacka om frustration.
Och här fick vi då en lärdom, det är upp till oss, som förare, att se till att vi har dom rätta kläderna och skyddsutrustningen på oss, det är vi som sitter där och det kan dessutom ta ett tag innan vi kommer oss ut, om olyckan skulle vara framme.
Nu är formel ett, och rally, en sport för sig, där kan inte räddningspersonal ta sig fram lika fort som på dragracing, och dom banorna är ju betydligt längre, så jag är inte orolig över det. Men vi fick upp ögonen för annat också, detta med bilbältena.
Hur dom ska sitta, hur dom ska vara justerade, och detta gäller ju faktiskt även i våra privata bilar som vi använder dagligen dags. Man ska sitta gjuten i stolen och höften ska sitta fast, du ska inte kunna glida framåt i sätet då du har bältet på, för gör du det så kommer du att ha bältet uppe på magen vid en smäll och då är det dina inre organ som får ta den stöten, och det är inte bra. Höften är den skelettdel som är starkast i vår kropp och därför ska den ta stöten och inget annat.
Nä, det där var en viktig del av kursen, och fler bör nog gå på den, säkerhet är ju A och O, dessutom stämmer inte riktigt regelboken överens med vad som sker i verkligheten. Man ska tänka logiskt och hur saker som händer kan få allvarliga konsekvenser för att ingen ”tänkte” på det, innan.
Ta bara en sån enkel sak som när dom besiktar våra bilar på tävlingarna, inte en gång har du behövt ha på dig tävlingskläderna eller suttit fastspänd i bilen, för det är ju först då, dom kan se att du sitter rätt och att kläderna faktiskt passar just dig.
En annan kursledare berättade en skräckhistoria om dragracingtävlingen, den sista dom hade inne i Skellefteå, det var en prova på bil som skulle upp, den besiktigades innan och dom noterade att bältet gick ner till baksätet och fortsatte under det. Besiktningsmannen drog i bältet och fick det i handen, killen hade haft så jäkla mycket för sig innan, att han inte hade hunnit fästa bältet. Då kan man ju gissa hur det skulle ha sett ut om han hade fått köra och det hade gått åt skogen.
Nog om detta, vi fick en bra helg och dessutom lära oss något nytt eller åtminstone uppdatera vårat tänk, inte alls dumt 🙂
Jag är ledig idag och imorgon, och kan ni tänka er, Niccolina har slutat på Grubbeskolan, och ska idag ha sin första skoldag på Haga istället, jojomensan, hon såg verkligen fram emot bytet så det går säkert bra. Nu ska jag ha lite frukost, och sen får vi vad det blir. Ha en fin måndag!
 

Fototriss

Av , , 10 kommentarer 4

Schlager, glitter och glamour, är temat den här gången. Och alla som känner mig vet att schlager och melodifestivaler är så långt ifrån mitt intresse så detta blev lite knepigt, men…

Jag resonerade nu så här. Barnet på detta kort är för mig en total främling… och främling leder mig till schlagerlåten med samma namn, "främling" med Carola Häggkvist som förövrigt var den sista melodifestival som jag följde med i.

Schlager:

Sedan fortsätter jag med bilden på glitter, den var lite lättare, tyvärr fick jag det inte till att glittra lika mycket som det faktiskt gör i verkligenheten men…

Glitter:

Och slutligen glamour, något som kan vara så många olika saker men för mig är det lite lyx, sånt som man kanske inte kostar på sig varje dag och när det kommer till blommor så är det något som jag sällan köper åt mig själv, men nu kunde jag inte låta bli, tyckte dom såg så fina ut.

Glamour:

Följ den här länken om ni vill se mer av schlager, glitter och glamour: http://fototriss.blogspot.com/

Och sedan har ni en länk till, eftersom denna gång är det tävling och hör och häpna, man kan vinna en resa till Stockholm och få se på melodifestivalen… live, och det vore väl kindligt för mig, om jag skulle vinna en sån grej 🙂

Varsågoda: https://svenskaspel.se/?pageid=/bingo

 

Allvarligt synfel!

Av , , 4 kommentarer 6

 

Jag plockade fram mina glasögon, igår kväll, satte på mig dom och min syn blev så snedvriden att jag trodde att jag fått ett allvarligt synfel. Jag tog av mig dom, kollade glasen, för det kunde ju inte vara något annat än skit på dom, men icket, dom var lika blank och fin som ett par nytvättade fönsterrutor.
Jag tog på mig dom igen, samma visa, jag blev till och med yr i skallen, kollade glasen igen, provade igen, blundade med öga och såg som en kratta plockade av mig dom för tredje gången och gick fram till lampan för att skärskåda glasen… och nu upptäckte Maria var det allvarliga synfelet låg någonstans, inte var det i mina ögon i alla fall, ena glaset hade trillat ut 🙂
Det låg dessutom i min väska och skruven satt kvar så det var bara att sätta fast det igen… synfel åtgärdat!
Åke fick åtgärda en annan sak igår också. När jag kom hem från fikat med Helena, låste upp ytterdörren och Enya kom rusande och satt sig i trappen, så förstod jag med en gång att det var nåt fuffens på gång. Klev in i den andra hallen och noterade att vår sovrumsdörr stod vidöppen.
Våra katter är bannlysta därifrån så det var alltså det som Enya försökte rädda sig ifrån. Eloise, kom utspringandes då jag ropade på henne, och det syntes att även hon, visste att det var gjort något förbjudet.
Nå, jag tänkte inte mer på det utan att det förmodligen var mitt fel om jag inte stängt dörren ordentligt då jag åkte iväg. Jag gick över på HP:s för att göra mig av med lite pantflaskor, kom tillbaka efter 10 minuter och dörren står öppen… igen.
*STOR Suck*, jag in och schasar ut katterna därifrån, stänger dörren och ställer dit fy sprayen. Det går en minut så hör jag hur flaskan pyser, en katt har alltså varit fram för att kolla om det verkligen var sant, att dom inte skulle komma sig i närheten av dörren igen. En halvminut senare upprepas samma sak så nu var alltså bägge katterna informerade om den kalla verkligheten.
Nu till åtgärdandet. Dörren klickar aldrig igen och det har katterna alltså noterat, så det räcker att dom lägger sig framför dörren, skjuter in klorna under och klöser litegrann, och då öppnas ju dörren. Nu har Åke fixat det, så nu får dom hitta på något annat.
Och det konstiga är ju att det som går il i vad dom gör, för samma kväll, alltså igår, så ligger Eloise och klöser på tvrumsmattan och samtidigt hörs ett konstigt ljud under soffan. Jomen det är ju Enya som krupit in ditunder, ännu ett ställe som dom inte får vara på, för risken att dom ska klösa sönder botten på soffan, är ju rätt så stor.
Grejen är att soffan är så låg att Eloise inte tar sig in där, och knappt Enya heller, därav det konstiga ljudet, och innan hon tagit sig ut igen *repris suck*.
Nu får vi hoppas att det dröjer ett tag innan nästan il. Nä, frukost tajm, snart dags att dra iväg till jobbet och sedan väntar Skellefteå, ha en fin lördag, allihop!

Vilken linslus

Av , , 2 kommentarer 6

 

Ja det var ju så klart, enda gången man inte satt klistrad vid tv:n då halv åtta hemma hos mig, skulle börja, utan jag missade dom första fem minuterna, då visades ju en kändis upp, eller möjligtvis en linslus 🙂
Jag var ju hem till morsan igår och hon undrade om jag inte sett vem som var med i början på programmet. Nä, sa jag, jag missade början. Ja, Emma ringde då och undrade om du redan hade hunnit ringt, jag var nämligen där… på tv. Men jag vet inte vart det var eller när det skulle ha varit, så jag trodde inte riktigt på henne men Emma var påstridig, du stod där som ett fån, sa hon och du var den enda som hade den där röda jackan på dig. Jojo, det ord och inga visor det.
Sen hade morsan pratat med hennes kusin Eivor, och hon hade också sett henne, hon ville veta vem hon stod där och hängde med, på vasaplan. För det hade dom noterat att det var platsen för brottet. Mamma har fortfarande ingen aning, men så mycket vet hon, hon känner inte dom som stod bredvid, och det var bussen hon väntade på, sen hade hon aldrig sett till någon kamera, men vad gör väl det. Här står hon då, i sin röda jacka:
Jag kollade nämligen på tv4.se och hittade igen henne. Inte kunde man ta miste på att det var hon inte. Texten under var ju lite små lustig, dessutom ser det ut som om hon håller i en systemkasch, men där går hon fri, det vet jag nämligen att hon inte gör 🙂
Idag blir det en liten träff med Helena uppe på centrum… Ålidhem, och då ska jag sedan passa på att köpa vårrulls degen däruppe, min är nämligen förbrukad, och inte bara det, jag fick ju ett nytt tips igår, på vad man kan göra med den. Rulla in potatismos i den och fritera den (steka i olja) och sedan servera den till kött eller dylikt. Kan ju vara kul att prova på något nytt någon gång.
Näpp, nu ska jag ta mig en frukost och sedan får vi se vad det blir, och om det blir något innan jag åker iväg. Önskar er alla en riktigt trevlig fredag!
Maria Lundmark Hällsten