Så var det, sista dagen detta år. Om det låter vemodigt, för att man säger att det är den sista, vilket betyder att den inte kommer tillbaka. Så blir det fel, i den bemärkelsen, att ingen dag som går, kommer ju tillbaka.
Däremot kan man säga, för att vända det till något positivt. Att allting går framåt, och nya överraskningar och händelser väntar oss alla. Sen kan man alltid hoppas, att det är, övervägande, bra saker som händer.
Även dåliga händelser eller upplevelser, kan i slutändan, bli till något positivt. Som kanske aldrig hade blivit det om man inte gått igenom det svåra, innan. Låter säkert löjligt för en del, och klyschigt. Och jag säger absolut inte att detta gäller alla, men man må också tänka efter och fundera lite, vad man gjort och hur det ser ut idag. Något som kan vara svårt om man är jätte kritisk, analyserande och aningens negativ till allt.
Absolut enklast, är att på nåt acceptera att alla har sina olikheter. Energin vi lägger på att fundera på, hur och vad andra gör för fel, kan sänka oss. Det bästa är att låta vissa saker, bara vara. I tanken kan du sätta upp en hand, och tänka att det är den personens problem. Vilket kan vara otroligt svårt om man i botten, är en människa med kontrollbehov. Fast prova nån gång, släpp det bara. Det är, och det kan jag lova, otroligt skönt.
Vilket tråkväder man vaknade upp till. Regnet piskar mot rutorna och himlen är absolut grå.
Men, det kommer att bli en trevlig kväll, vilket som God mat och trevliga människor att hänga med 
Jag slapp förbereda den där potatisen igår, haha. Jag hade förträngt (glömt bort) att jag ångrat det potatisalternativet. Det ska bli en annan potatis som man inte förbereder dagen innan.
Vi gick över till Lundalogén igår kväll.
Ni som vet, ni vet, och till er som inte vet, så har dessa tofflor stått innanför deras dörr i åratal, Men dom är inte bara en del i inredningen, utan dom används flitigt, snudd på, varje dag. Lite coolt ändå.
Där pratades det minnen och annat. En snabb garagevisning innan vi drog oss hemåt.
Idag blir det mest förberedelser, av ätbara saker. I ordningsställande och dukning. Vi brukar enligt sed, tända upp en eld strax innan tolvslaget…får se hur bra det kommer att gå. Men hoppet ska vara det sista som lämnar en, eller hur.
Och med dom orden önskar vi er alla, ett riktigt, sant och ärligt…
Jag som satt och blev instruerad av Theresé igår, hur jag skulle utläsa min pension. Och där brast jag ut i skratt. Jag får lov att jobba till jag är 80 för att få det lite drägligt. När jag såg summan jag får innan skatt, om jag går vid 65, så brast jag ut i ett högt skratt. Theresé blev osäker på om det var ett nervöst skratt eller ett mera hånfullt.
Superfulisen kan ha ett finger med i spelet.
Senaste kommentarerna