???

Av , , 2 kommentarer 5

Niccolina undrade hur jag hade tänkt att hon skulle ta sig in källarvägen då jag parkerat Jeepen utanför dörren?

Foto0725

Ja… jag vet inte jag heller, det var ju tur då att det löste sig i alla fall och hon slapp försöka tränga sig emellan 🙂

Annars är ideén med att ställa sig så där att ingen annan heller, ska komma sig in där, smart va, hahaa…

Han var rätt så våldsam

Av , , 4 kommentarer 8

Sista dagen på det här året, och det har kommit, så här långt, typ ½ centimeter snö, men det är fortfarande plusgrader. Nåja, jag tror ju att det kommer att komma snö så vi hinner bli less ändå, så jag är inte oroad.

Jag var ju till tandläkaren igår… förklarade snabbt för honom att dom bägge tillfälliga lagningarna hade lossnat och att en av dom, inte skulle kunna lagas, för det fanns inget att fästa lagningen på.

Han hummade lite, kollade, sen sa han: Ja, då lagar vi då! Nämen vänta nu, sa jag, laga vadå? Bägge hålen, svarade han. Fast dom har ju sagt. Två oberoende tandläkare att det inte går, dessutom har dom vid ett tillfälle, bränt bort av tandköttet för att komma åt, sa jag och började låta lätt orolig. För vem sjutton har lust att ligga där och plågas om det bara är bortkastat.

Jag tror att det går, sa han, för säkert tredje gången, sen började han. Jag fick sitta med öppen mun i 1 timme, och han fick vara rätt så våldsam för att få dit det där jädrans bandet som ska skruvas fast, vilket dom aldrig lyckats med, men han kunde, och jag sa sedan att ingen är ju gladare än jag, att han fixade det där, återstår dock att se då, hur länge det håller. Men jag slipper då dra bort den… den här gången.

Sedan fick jag också veta, att om dom inte svarar på tandakuten, vilket dom inte gör, efter 12 en lördag, så ska man ringa 112, då kommer fram. Nu behövde jag ju inte det, men det kan ju vara bra att veta att man kan få hjälp om det skulle krisa.

Roade mig att kika i arkivet, på våra senaste nyårsfiranden, här kommer lite bilder:

ny2 ny3 untitledskulptur DSC00653ny1

Och med dom så önskar jag er nu, allihop, ett lyckligt, roligt slut, på det gamla året och en fin start och fortsättning på det nya! Ha det gott!

Vi kan inte leva i skyddad verkstad

Av , , Bli först att kommentera 8

En riktig fikardag blev det igår, då vi först gick lös hos Åkes moster, som hade 7 sorter och glasstårta med fruktsallad till det. Brälla ringde precis då vi kom innanför dörren där och då hade dom tänkt bjuda på en kaffe, så vi ändrade på dom planerna och dom kom hem till oss istället, på kvällen, och fikade. Men det får väl gå för den här gången, det är ju bara jul, en gång om året 🙂

Nyår infaller också, enbart en gång på året, och det är imorgon det (till er som missat det). För vår del blir det att fira in det nya året på Lundalogén, tillsammans med Brälla, Lena, Tord, Camilla, Ebba, Mats, Helena, Mats K, Jitte (antar jag) Theresé, Anders, Sally, jag, Åke och Nicco. Maten tas från It´s only rock ´n roll´ https://www.facebook.com/#!/itsonlyrockandroll och vi andra bidrar med lite av varje, som fördrink, förrätt, efterrätt och sallad.

Kvällen brukar avslutas utomhus med korvgrillning och att kika på raketer och annat som flyger omkring.

Som barn, firades det nya året in hemma hos farmor och farfar. Och där stöptes det nyårskronor. Undrar om just det momentet försvunnit helt eller om det fortfarande är dom som sitter och smälter tenn, för att sedan hälla över den i kallvatten och se vad det blir för figur? Sista gången vi gjorde det, var nog 1985, om jag ska gissa, och den nyårskronan ska finnas kvar i våra gömmor.

Jag tycks minnas att jag berättat vad som hände då jag var i 9 årsåldern, och det skulle stöpas kronor. Min farmor trodde inte att jag skulle få ner tennet i vattnet, tillräckligt snabbt, så hon tog tag i tennsmältaren och skulle hjälpa mig att hälla ner det glödheta tennet och vi var inte alls synkade, med den följden att en tennskvätt, stor som en 5 krona, hamnade på min barfota fot, och det fräste till, kan jag säga.

Farmor snabb som vessla, kastade sig över min fot och slet bort tennbiten med sina bara fingrar, skadan hade dock redan skett, men den blev ju givtevis mindre, tack vare hennes snabba agerande.  Ärret finn kvar, än idag, och minnet förstås 🙂

Vet att hon mådde dåligt över händelsen, att det var hennes fel, men det där är ju sånt som händer, till och med den bäste. Man kan aldrig förutspå allt som kan hända, och vi kan heller inte leva i skyddad verkstad. Mina minnen av min farmor, är enbart fina, precis som hon var.

Jag tänker inte avge några nyårslöften, varför skulle jag? Saker som jag vill genomföra, gör jag ändå, utan löften, det var längesedan jag slutade med såna saker. Tror jag fixar det lika bra, utan…

Nu är det snart dags för mig att väcka upp Winstone, ska ut med honom innan det bär iväg till tandläkaren, sen blir det nog en sväng ner på strömpilen, ska handla lite inför morgondagen. Önskar er alla en fin måndag, skrev Maria ”tennfoten” Hällsten.

121

Mjo….ehhh?!? 

Han såg hotfull ut

Av , , 6 kommentarer 10

Vi kom in på ämnet husdjur, i förrgår, vi har ju hunnit haft både fiskar, grodor, katter och hundar, kaniner och 2 hamstrar hade jag i min ungdom. Min kompis, hade både papegojor och vandrande pinnar, dom där pinnarna var inga favoriter hos mig, hurvas.

The big one, var stor och han ställde upp sig på… ehh, bakkvistarna och såg lätt hotfull ut, det såg ut som om han skulle hoppa upp på mig, det var otäckt, jag dessutom, med min dåvarande spindelskräck. Att ha ett djur är ju kul, men det följer alltid med ett ansvar som är rätt stort, och det är aldrig utan ett visst arbete också.

Städningen i källaren har fortsatt och ”nya” saker har poppat upp. Översta raddan på tavellisten inhyser nu 2 objekt som inte stått där förut:

004 003

Fotot på Åkes storebror, Ove och en tavla i trä som Nicco gjort på slöjden… och det är ju Winstone som är modell, den hittades inte i källaren dock, men fick en plats på listen 🙂

En bok om Sörfors har också hittats och i den finns en liten ordlista… och den var ju rolig att gå igenom, här ska ni få ett smakprov.

Glepa = Ofrivillig öppning, en springa hahaa… ofrivillig dessutom, jaja 🙂

Gillrut = Ostadigt

Grillrut = Otydligt, oklart

Hommel = En som skräpar ner … och mina föräldrar sa alltid hommelkuse, och det var någon som inte lyckades med sin uppgift på ett korrekt sätt.

Idag är vi bortbjudna på fika till Åkes moster och ikväll kommer en Anders med tåget. Jag hoppas min tand håller ihop… fyllningen har nämligen farit på bägge tänderna, och jag fick lätt panik igår, eftersom det ilar i den stora tanden, där det är en spricka ner till roten.

Så jag ringde tandakuten, som förövrigt utlovar en tid antingen samma dag, eller dagen efter. Nice tänkte jag och ringde. Får ett inspelat svar att telefontiden är slut och att jag kan återkomma på måndag, hm… då tycker jag inte att deras löfte håller, eller vad? Tur då att jag har en tid hos min tandläkare imorgon och det gör fortfarande inte så ont, så jag klarar mig utan dom.

Annars på västerslätts-fronten intet nytt. Snart är det väl dags för frukost, Sally är på benen och leker för fullt med sina Barbies, Åke tittar på tv och jag sitter här, dom andra två, Theresé och Nicco, sover än. Önskar er alla en fin söndag!

Tatuerad!!!

Av , , 4 kommentarer 9

Igår var jag inte ut genom dörren annat än med Winstone då jag andra gången, halkade på Västerslätts enda isfläck och fick ett litet blodat knä, sen gick jag en tvärsväng på HP:s och införskaffade lite smörgåsmargarin och en eventuell nödlunch… varmkorv.

Kaffebesök fick vi ju också, en gammal (jaja, ett år yngre än jag då) klasskompis, som kom förbi en sväng. Det är inte ofta vi träffas numer men har alltid massor med avhandlingar att gå igenom… ja, vi får nog se till att träffas eller pratas vid, lite oftare i fortsättningen.

Nicco gav Sally ett tatueringsark och visst ville hon ha sig en tatuering med en gång. Sen gick dom ut med Winstone och vi satt kvar i matrummet, vi hörde nåt mystiskt ljud utifrån köket men tänkte inte närmare på det förrän Sussie skulle åka vidare och jag gick ut i köket.

På golvet ligger tatueringsarket… upp och ner, jag går fram till det och ska plocka upp det från golvet, men tji fick jag, det satt fast.

001 003 009

Jag behöver inte vara någon Leif GW Persson för att komma fram till följande slutsats. Nicco har gett Sally 2 tatueringar, sedan lagt arket på bordet. Enya (den lilla katten som finns överallt) hoppar upp på köksbordet (där hon enbart är då vi inte syns till, för hon vet att det är förbjudet), sen stöter hon på arket, och förmodligen smakar det gott, för hon sätter igång att slicka på det (ljudet vi hörde tidigare), och arket närmar sig bordskanten för att sedan virvla ner på golvet, med den blöta sidan nedåt… vad annars!!!

Nåja, vi fick oss ett gott skratt och det är ju tur att det bara var att dränka ner papperet med nåt flytande så löste det upp sig 🙂

Önskar er alla en fin lördag!

022

 

 

 

Flyttas runt i periferin…

Av , , 2 kommentarer 8

Vi åkte upp till mamma och Bosse igår, jag, Theresé och Sally, sen blev det Kvantum på hemvägen. Åke har botaniserat nere i källaren, han hade tänkt få ordning på sin lilla snickarbod, så han kan ordna locken jag vill ha till staketstolparna, och kanhända att jag kan måla dom innan det är dags att få dom på plats.

Tyvärr så har saker och ting en tendens att hamna på hög, därnere, och så länge man inte gör sig av med saker så flyttas dom bara runt i periferin, eller så hamnar dom i mitten på golvet. Men nu håller även Åke på att tänka om… det har tagit 30 år, men nu är han på gång att försöka sig på att slänga iväg någonting av allt därnere, vi får se om det händer 🙂

Sen behöver man inte heller kasta, men det är ju bra att få det sorterat upp och lagt in eller ställt undan på hyllor, annars hittar man lik förbenat ingenting den dagen man ska ha det.

Nu gick även Theresé ner, jakten har varit på en stor resväska, fylld med Barbies och kläder, men den går inte att uppbringa… jag vet inte vart den tagit vägen. Nå, hon gjorde andra små fynd, några böcker, hennes DKW pärm och kolla in den här lilla stickan, ett måste för proffs fotograferna, förr i tiden:

030 031 036

Vilket pusslande för att knäppa ett bra kort!

Jag ögnade igenom Vi i Villa tidningen, och kolla vad som finns:

039

Knarrpulver, haha, tänk vad smidigt om man bara behövde hälla det i sockorna eller skorna, och vilken tur att det heter knarr och inte knall 🙂 Det där visste jag då inte att det fanns, tyvärr finns det inte en chans att få det att funka i vår trappa upp till Nicco, där kommer man inte åt att hälla ut något dylikt.

Idag får vi kaffebesök efter lunchen, men dessförinnan ska vi väl käka frukost och ta hand om Winstone. Önskar er alla en toppen fredag!

Han förser sig själv, numer…

Av , , Bli först att kommentera 9

Idag skulle Theresé och Sally komma men vet ni vad… dom är redan här. Deras planer på att ta in på Höga Kusten hotellet igår, sprack, dom hade nämligen stängt, det var bara att fortsätta, men det gick ju bra, dom var här strax efter åtta.

Då var Nicco borta så det blev ingen julklappsutdelning utan den har vi kvar än, kanske tar den innan lunch idag, om vi får upp Nicco ur sängen, vill säga. Ska iväg på Jysk också, och köpa en tjock bäddmadrass till bäddsoffan, den är tydligen inte så skön att ligga i som den ser ut idag.

Winstone har kommit på hur han kan förse sig själv med diverse godsaker… han hoppar upp på soffan i tv rummet och då får han fri tillgång till allt som står på bordet. Han tömde i förrgår, Åkes skål med Kinapuffar, som tur är var det inte hela påsen i skålen och dom innehåller ju sparsamt med choklad. Jag tyckte det var konstigt att Åke skulle ha rensat skålen så där, och på så kort tid.

Igår var det dags igen, då hade jag en liten burk med mandelskorpor på bordet. Vi gick alla åt olika håll, för att göra klart för Sally att gå i säng. Dom gick upp och jag och Åke gick ner i källaren för att hämta täcke. Jag passerade mellanvåningen och tänkte att det var konstigt att katterna, precis som förra gången, stod och hängde vid köksdörren och stirrade in mot tv rummet (dom gjorde exakt samma sak i förrgår).

Jag tänker att Winstone följde nog med dom upp och jag fortsatte uppför trappan, väl däruppe frågade jag om Winstone var där, nää sa Theresé, jag trodde han följde med er ner i källaren. Aha, sa jag, då är han i kakburken, sen spurtade jag ner och tog han på absolut bar gärning.

Tur att skorporna är knallhårda så han hade nog fått kämpa för att tugga i sig dom, och jag vet inte hur många han hunnit tagit, men kanske en 2-4 stycken. Nu blir det att sluta lämna saker på bordet och det är absolut färdigt för honom att ens vara uppe i soffan, något han börjat med nu då han kan hoppa upp själv. Så får vi se hur det går i fortsättningen.

Nu är det dags att släppa upp och mata katterna och hämta ner Winstone… full fart, med andra ord. Önskar er alla en fin torsdag!

004 009 012

 

En massa döskallar :)

Av , , 6 kommentarer 8

Så var julaftonen över, den kom och gick i en hast, men vi hade nog inte förväntat oss något annat heller. Snudd på hällregn och blåst, vad glad man är att man har tak över huvudet. Bosse och mamma kom hit strax efter 16, och maten var på gång. Katterna fick för andra gången i deras liv och under dom 2½ år vi bott här, vara med oss i matrummet.

Tänkte att dom gör ju förmodligen inga dumheter då vi ändå är där. Och dom höll sig på mattan… nästan, det var Enya som var lite nyfiken på klapparna, eller snarare paketsnörena, men annars var dom lugn och beskedlig.

Vi öppnade paket efter middagen, jag fick, av min käre make, en ny kamera, den jag har håller på att ge upp, och den här nya kameran tar fina bilder, däremot kan det ta sitt lilla tag innan man lärt sig den. Winstone fastnade då på några bilder:

008 010 035

Döskalle örhängen av chefen, döskallesockor och ett fint silverkottljus av Monica, döskalle hänge, en döskalle ask, döskalle necessär och en döing framför datorn (hahaa) av min bloggarkompis i Stockholm, boken Pinocchio, skriven av Leif GW, av Niccolina och en glassmaskin av mamma. Tack allihop, det var fina klappar.

Sen blev det kaffe och en kladdkaka med en touch av pepparkaka och cashewnötter i, med grädde till, den var god. Och den sedvanliga knäcken förstås… och choklad, vad annars.

Jag var ut en sväng med Winstone före 21, tog paraplyet med mig och jag lovar, hade jag inte haft broddarna på mig så hade jag blåst iväg, det var det värsta vilket hundväder. Winstone är dock aldrig brydd över vädret, men han är lika förnöjsam att få vara inne som ute och det är ju tacksamt.

Tina ringde igår kväll också, från soliga Spanien, det kändes som att det var ett tag sedan vi pratade med varandra, nu har man ju blivit som van att vi talas vid, minst en gång varannan dag, så det är klart att det känns konstigt nu, då dom är därborta.

Theresé ringde också, hon och Sallys planer är att börja åka hemifrån idag, sedan stannar dom nog någonstans vid höga kusten och sover över där, till imorgon då dom kommer att dyka upp här hemma. Nu var det längesedan vi träffade Sally, Theresé har ju varit hem en sväng däremellan, med jobbet. Näpp, nu ska jag se om vi kan få oss någon frukost innan dagen börjar ordentligt. Önskar er alla en trevlig juldag!

Nu är det julat…

Av , , Bli först att kommentera 12

Nu har vi varit och julat på gravarna och lämnat en tomte och tänt ett rött ljus:

Foto1173 Foto1176

Sitter just nu i godan ro och tar en kopp kaffe, Åke har dragit iväg och ska vara ambulerande tomte på Lundalogén, schhh, säg inget 🙂

Och nu är nog nästan allt klart, dukning.städning, paketering, så efter Kalles Anka slås potatisen igång och sedan dyker mamma och Bosse in. Ha det gott, allihop!

Dom stöp, alla fyra

Av , , 2 kommentarer 9

Jag och chefen var ute på den sedvanliga svängen igår och på den biten var det fyra personer som stöp framför oss… denna halka, den är inte rolig, och jag var glad att jag hade elstolen att hänga fast vid.

Jag hade planerat att åka ner på strömpilen efter jobbet, och ta det där sista, som prinskorven och kalvsyltan… hade provat att köpa det förra veckan men allt jag hittade då hade ett utgångsdatum den 23/12 och då ville jag inte köpa det då.

Mina planer hade grusats redan på väg till jobbet… jag slängde mig in i bilen och åkte iväg, kom på att jag glömt min väska och rejsade tillbaka hem, väskan hänger inte där den brukar, ligger inte i bilen heller så det är bara att ge upp… vill inte komma försent till jobbet.

Kör en liten bit och då kommer jag ihåg vart jag har den *suck*… i sovrummet av alla ställen. Kvällen innan, då vi skulle gå i säng, kom jag på att jag hade en tandläkartid, någon gång nu i december, men inte när, så därför hamnade väskan bredvid min säng, där jag hade smärre utgrävningar innan jag hittade lappen. Nå, så var det med det, jag fick med andra ord åka hem och hämta väskan, men då tog jag Kvantum istället, det är ju närmare.

Och med facit i hand, var det kanske lika bra… det var rätt så många som var ute och shoppade loss.

Jag köpte två bingolotter till uppesittarkvällen och nu vet vi vad Åke ska göra på nyårsafton, det blir inget firande för hans del… han ska sitta hemma och spela på en ny lott, för det var just vad han vann, hahaa… jaja, det är ju tur att den går att rätta efteråt. Bingolotto är överskattat, numer har vi bara spelat just den här kvällen dom sista åren, och det räcker gott och väl, det är för mycket runt omkring, alltihop, så man ledsnar.

Åke gick ut den sena promenaden med Winstone och tror ni inte tomten lagt ett paket ute på skelettet:

Foto1172

Först trodde jag att tomten, precis som posten, lagt klappen på fel ställe, skulle just säga till Åke som plockade in det att det är ju till fel, det står ju Monica på julklappen, men det var ju till mig, från henne 🙂 Tack Monica!

Och här avslutar jag med kort på Winstone och önskar er alla en fröjdefull jul, med god mat, kanske någon klapp och trevligt sällskap. God Jul, till er alla från oss alla!

007 008 009

Maria Lundmark Hällsten