Pratade om olika åkattraktioner, då vi var nere i Järlåsa. Jag och min bästis, back then, Urban, gjorde en heldag på Grönan. Gissar att detta var 1982-83. Vi skrattade oss genom hela lustiga huset, jag kunde ju givetvis inte hålla mig på benen, skulle ha backat redan i den lustiga trappan upp, där jag lyckades tappa min jacka på en stackars kille som stod nedanför mig, haha. Han var dock snäll och tog med den upp.

Efter det föll jag i den snurrande tunneln man ska igenom, och tappar jackan igen. Vem tror ni kommer efter och plockar upp min jacka, samme kille, skämmigt!!

Sen skulle vi prova på något som hette centrifugen. Vi gick, alla in genom en dörr och därinne var det som att stå i ett rör. Det jag minns bäst, var vår reaktion på hur det såg ut…lite skabbigt, halvtrasigt golv. En ur personalen kommer in och bankar lite med en hammare, så säger vi till varandra, -Men tur att vi då har nåt att stå på!

Jojo, trodde vi ja. När det spann på som bäst sänktes golvet och alla hängde kvar som paralyserade flugor på väggen. En man i kavaj, inte nykter, kan jag säga, trasslade in sig i kavajen och hängde precis som om han satt i en stol, med kavajen över ansiktet.

Spikandet med hammaren, tänker jag idag, var förmodligen för att sätta lite skräck i alla som ville åka. Enbart för att göra åkturen mer hiskelig, än den redan var.

Vi skrattade nog efter denna också, och det fanns dom som förmodligen åkt den förut. Vi stod och kollade på andra som åkte, efteråt, och nån tog sig upp i liggande ställning, det såg galet ut. Googlade på centrifugen och hittade en som tydligen finns på Tom Tits experiment. Här försvinner dock inget golv.

Theresé hade hittat en annan bild på centrifugen, som hon skickade till mig. Här ser den dock mer annorlunda ut. Jaja, det finns säkert en hel uppsättning av olika modeller. Jag skulle aldrig sätta min fot i en sån, idag. Skulle inte kunna gå rakt efter nåt sånt. Så för mig räcker det med att snurra ett varv själv, på gräsmattan, så är jag körd.

Var med mamma igår och fick med mig några böcker hem. Bland annat Sibyllas hemlighet. Den väcker också minnen, från en svunnen tid. Min pappa fick denna bok av mamma, och då jag nu ser på framsidan, så fattar jag varför jag gillade den, eller vad tror ni

Jag och kompisen Annica, smygkollade i den, vet inte om mamma, tyckte att det var något för oss barn att läsa. Hahaa, mm, så kan det mycket väl vara. Den innehåller en del lustigheter.

Kommer speciellt ihåg att vi fascinerades över hur man skulle kunna gå på svärd. Tur att vi inte hade ett gäng svärd, tänker jag idag.

Apropå då, och nu, hittade den här bilden i ett flöde, och visst kommer ni ihåg, hur man stod och fipplade vid skivspelaren. Men det gick…

Ikväll är det sista Gammlia, både stillastående och körning för dom som vill. Jag undrar vad vädret vill, jag, och hoppas att vi har en tumme med det, då det hade varit kul att få åka upp en sista gång för i år.

Hoppas på en bra dag, för er alla!