Superlim/magnetisk, hm…

Av , , 2 kommentarer 11

 

Ni som hänger med här vet att jag skrev om min nya upptäckt igår, att jag är magnetisk…mm, nu var jag verkligen det igår kväll, fast med lite hjälp av superlim.
Min ring, hade nämligen gått sönder då denna döskalleplatta hade lossnat från själva ringen:
Den har då legat en skål i väntan på att jag skulle hitta lite superlim vilket jag gjorde igår, då jag egentligen letade efter något annat, men det är ju inget ovanligt.
Nicco satt mitt emot mig i köket då jag pysslade på med den här ringen, den sög fast direkt och kändes som om den fastnat ordentligt. Jag sa till Nicco att jag ville testa lite och prov petade på plattan, till sist satte jag ju på mig ringen, och när jag sedan skulle dra av den… ja då satt den fast.
Jag trodde först att det var justeringen på storleken som blivit hopklämd, Nicco säger, jaha, nu har du väl limmat fast den på fingret och åhhh ja, det var precis vad jag gjort. När jag nöp tag om plattan för att dra av mig den så pös överflödigt lim ut i kanterna och ni som har erfarenhet av just superlim vet att den torkar först vid beröring av material, i detta fall min hud.
Jaja, jag rev av mig den i alla fall och den lossnade om än det syns vart den suttit, hm, skulle inte ha brytt mig om att limma fast den på ringen och kunde ju ha limmat fast den direkt på fingret istället 🙂
Nicco surrade nåt om att jag är som Nalle Puh, han hade tydligen gjort nån typ av katapult och råkade skicka iväg sig själv och det, sa hon, är precis vad jag skulle göra om jag hade en katapult, jag med. Nåja, det kanske är så, men då får jag ju vara glad att jag inte är speciellt intresserade av katapulter.
Idag blev det tvärt schemabyte så jag jobbar förmiddag, Jeepen fick vi lämna in på verkstaden igår, då den har nåt missljud från däcken, eller vad det är, kan vara ett kullager som farit, så Åke ska skjutsa ut mig på jobbet. Där jag förövrigt har en inskolning idag, alltid trevligt att få jobba dubbelt. Sen har jag en fikaträff på stan, halvtre, ska bli roligt. Önskar er alla en fin torsdag!

Jag visste det… I knew it, haha…

Av , , Bli först att kommentera 11

 

Efter mitt bryska uppväckande av att få veta att jag inte besitter några superkrafter så har jag grunnat lite idag, jag skrev ju om mitt energifält, hm… men hallå, jag måste ju i alla fall vara magnetisk av något slag, eller hur?
Så många gånger som jag fastnar i saker då jag passerar något, senast igår morse då jag rusade ner i källaren för att ge katterna mat, vänder och ska rusa upp men så… av någon outgrundlig anledning så öppnas min ficka i jackan upp, så där lagom att den hakar fast på ledstången, och därför blir det ju återigen ett sånt där ofrivilligt stopp. Och innan jag fick loss mig själv därifrån, jamen herre… jag fick , ju lägga in backen och niga ner innan den släppte greppet.
Och inte nog med detta, hur många gånger har inte jag sagt att saker hoppar ut ur våra skåpar, och det är nästan bara då det är jag som öppnar dom… ja jag vet, nu är jag helt övertygad, jag är magnetisk 🙂

Nu fick jag veta

Av , , 10 kommentarer 14

 

Mina superkrafter togs ifrån mig då jag fick ett mejl från ”Kul-Janne”, han hade hittat följande skrift på en annan blogg, och jag citerar:
Metall i mikrovågsugnar är fascinerande – det glöder i intressanta mönster. Men det behöver inte vara metall. Det går faktiskt lika bra med djupfrysta hallon! Ofta när man tinar djupfrysta hallon i mikro så blixtrar de. Det är som om de innehöll metallpartiklar, för det är samma slags blixtar.
I septembernumret 2007 av Allt om mat så läste jag följande svar på en insändarfråga om hallonblixtar:
Blixtarna beror på hallonkärnornas struktur. Ofta försvinner de om man rör om. Samma typ av blixtar kan man se när man tinar rabarber eller paprika, och ibland om man kokar färska morötter och kärnan i morötterna är torr och lite träig.
 Samma slags blixtar kan man se om man mikrar Magnum med pappret på och osthyvlar, skulle jag säga. Kanske också med paprika, rabarber och morötter, det har jag aldrig ens tänkt tanken på att stoppa i mikron.
Svaret är dock grymt otillfredsställande. Det beror på kärnornas struktur? Det försvinner om man rör om? Kom igen! Slutcitat
Hm, ja, alltid ska man lära sig något nytt, jag har förmodligen aldrig tinat hallon i mikron och därför aldrig heller varit med om något liknande, överraskad blev jag i alla fall 🙂
Igår vart det full dag, jag börjademed att skjutsa Nicco, som försovit sig, sedan hämtade jag upp mamma, tant ”Bibbi”, och Karin, för vidare färd till vaniljdrömmen, där vi käkade lunch, och drack kaffe, vi blev sittandes där i över 2 timmar och surrade om allt mellan himmel och jord.
Skjutsade hem dom, gjorde en snabb vända hem, tillbaka till mamma som skulle ha skjuts upp på lasarettet och medan hon var där så hann jag in hos Ullis dit jag hade ett litet uppdrag, skjutsa hem mamma, hem och laga middag, skjutsa Nicco på praktiken och sedan åkte jag ut och jobbade dom tre sista timmarna på en annans arbetspass, det blev med andra ord en dag full av aktivitet.
Och med dom orden skrivna så hördes ett muller från taket så kanske det sista av snön, åkte nu. Satt härinne i tv rummet i förrgår, och Enya låg på soffan då det mullrade till så jag fick ont i magen innan all snö kom svepandes förbi fönstret, Enya satte sig rätt upp med pälsen ståendes rakt upp, hon blev lika överraskad som jag, en otrevlig upplevelse då det tar en sekund innan man fattar vad ljudet kommer ifrån. Det lät alltså som ett stort, jäkla tåg, som kom farandes, och här finns inga tåg, så mycket vet jag.
Ska ut och handla med mamma idag, sedan vet jag inte vad jag ska göra, vara hemma kanske, och bara ta det lugnt, inte så dumt det heller. Ha en fin onsdag!

Jag besitter superkrafter… eller

Av , , 4 kommentarer 15

 

Vi hade fått en rabatt på MIO möbler, handla för 600:- och få 300:- i rabatt, det heter duga det, så jag åkte dit igår för att kolla om jag skulle hitta något och det gjorde jag. Två hyllor till hallen, där jag egentligen tittat ut en sak på IKEA men som var dubbelt så dyr, så jag gjorde slag i saken och köpte dessa två:
Dom platsade ju direkt i vår nya hall, nu är det bara hallmattan som saknas, och den kommer först i april, enligt Ellos, så det är bara att vänta till dess då. Kan avslöja att den går i både orange och rött 🙂
Jag och Nicco åkte på Djurmagazinet och köpte koppel och halsband till Winstone, efter middagen, nu är det ju bara några få dagar kvar innan vi hämtar hem honom. Och vem tror ni stod före oss i kassakön? Jomen den japanska spetsen som vi träffade sist, och nu hade den vuxit på sig, kul då man får se en likadan ras och i ungefär samma ålder, så man får sig en bättre uppfattning om vad som komma skall.
Annars blev det en lugn kväll, lite hylluppsättning och lamporna skulle upp på andra sidan dit vi flyttat spegeln, och givetvis stod Ullared på tittar schemat över vad vi skulle se på tv. Och jag missade farmen i vanlig ordning men får väl sätta mig och se det avsnittet nu, på datorn.
Nu ska jag även avslöja att det kan hända att jag fått övernaturliga krafter eller annat hokus pokus i mig. Skulle nämligen tina några hallon i mikron, nu för en stund sedan, och det blixtrade om hallonen och dom luktade kabelbrand.
Nicco tyckte inte att jag skulle äta dom och jag blev lite lur, hur sjutton kan det blixtra om hallonen, är dom järnrika på något sätt, eller vad? Jag slängde bort den omgången och tog nya, det gick bra i 10 sekunder, sedan poffade även dom till och började ryka, men den här gången åt jag upp dom, det får bära eller brista men skumt var det, har aldrig hört eller sett något liknade, så man vet aldrig, kanske jag fått någon typ av superkraft nu, eller så var det mitt gamla vanliga jag, som spökade.
Är det inte datorn som lägger av då jag sveper med armen, så kan jag få hallon att blixtra och lukta kabelbrand bara genom att stå i närheten, mm, jag har ett högt energifält runt mig, vad annars kan det nu bero på, hm…
Önskar er alla en fin tisdag!

Mm, tårta i all ära.

Av , , Bli först att kommentera 10

Fråga mig inte varför eller hur… men igår då chefen hade önskelåtar från youtube så kom tårtan fram i ett hörn, jag vet ju att jag tyckte dom var sjukt roliga så här kommer dom. Undrar bara om dom skulle tordas visa dom idag… med cigaretter fulla bordet och allt annat dom pysslade med 🙂

 

Bli först att kommentera

Nä jag vet inte…

Av , , 4 kommentarer 9

 

Det blev lite dramatik igår då jag och chefen skulle upp på centrum och innan vi var framme så noterade vi ett antal brandbilar uppe vid skolan. Vilken tur att det är söndag, sa vi, så ingen går i skolan. Men det var visst barn där, dom hade innebandymatch och det var i gympasalen det brann.
Som tur var, så blev det ju ingen allvarligare incident, men såna här gånger är det svårt att låta bli att tänka… om, om det hade varit si, eller om det hade varit så. Vi är nog bara rätt och slätt konstruerade att få såna tankar, även om vi vet, att det inte hjälper.
Men, om man ser det från en annan synvinkel, så är det kanske en hjälp ändå, man bearbetar själva händelsen, man klurar på vad man själv skulle ha gjort, och tänk om, nästa gång det händer, eller om man någon gång i framtiden, råkar ut för samma sak så kanske man står sig mera rustad, än om man inte sett eller hört detta tidigare, mm, tål att tänkas på.
Och nu över till något helt annat. Det var under väderleksrapporten som Åke frågade om jag var duktig på län och städer (vi har ju bara varit ihop i snart 29 år, så frågan var säkert befogad, eller?), och det frågar du mig, sa jag, hallå, jag vet ju vart Malmö ligger, längst ner, och sedan ligger Göteborg, där borta, sa jag och svepte stort med hela armen, och Umeå, ligger mellan -3 grader och -4. Fast där rättade han mig snabbt och sa att Umeå låg där dom visade -4. Jaja, huvudsaken jag vet vart vi bor, eller hur, så jag hittar hem då jag varit på affären.
Jag fattar inte själv varför jag ska ha så dåligt lokalsinne, och nu snackar vi ju inte bara lokalt utan även globalt. Jag vet, vart Italien ligger, och det är enbart för att landet liknar en sko, och inget annat, och att ”fotbollen” är Sicilien, men det var också allt.
Jag vet inte hur hus ser ut efter vägen, men Åke vet snudd på, vilken lutning vägen har i förhållande till träden som står därefter… seriöst alltså, jamen du vet, brukar han säga, det där gröna huset som står efter kullen då man passerat raksträckan… och där var jag borta, jag vet förmodligen inte ens i vilken by eller samhälle han pratar om. Så då får han ta det från början.
Han är duktig på sånt så då kompenserar vi varandra på det, jag brukar vara rätt så bra på detaljer, inte då det gäller i det stora, utan i små små saker, som emblem någon haft på armen, åt vilket håll han eller hon har svängt sin lugg, om någon har glasögon, hur ögonbrynen ser ut, ja ni vet… sånt där som egentligen ingen annan människa bryr sig om, men det fastnar hos mig… knepigt.

Nåja, jag har levt och klarat mig i 45 år så jag tror mig nog kunna fortsätta lika lång tid utan att ha några större problem… OM, jag nu inte skulle få jobb som guide i Afrika, då ligger man nog risigt till 🙂

Önskar er alla en trevlig måndag!

Gemenskap 2

Av , , 2 kommentarer 8

Fototrissen skulle få fortsätta med samma tema, nämligen gemenskap så jag kör 3 bilder till.

Börjar med en bild i gemenskapens tecken då vi firar en pigg 1 åring:

Fortsätter med samma 1 åring, men nu med en kompis, som gemensamt delar Sallys intresse av skateboarden, och får lite hjälp på vägen också:

Och avslutningsvis, en bild där vi gemensamt utforskar min mammas barndomshem, en gråmulen sommardag uppe i Malå:

Om ni vill se mera så går ni in här: http://fototriss.blogspot.se/

2 kommentarer

Så kan det gå!

Av , , 4 kommentarer 14

Vi, jag och chefen skulle upp på centrum nu på förmiddagen, vi var först ute med hunden, gick hem och lämnade honom, jag gjorde ett svep inne i köket och då…

Blev det tvärnit! Min rem i jackan lindade sig ett varv runt kaveln hon har liggandes under mikron, och den högg tag i mig och tyckte att jag skulle stå kvar där.

Jaha du sa jag till chefen, som skrattade, då skulle du sett mig i morse också, då jag gick ut och satte på motorvärmaren, kommer in genom dörren, slår igen den och har då tänkt fortsätta gå, men samma sak igen, det blev tvärstopp, och denna gången berodde det på att skosnöret klämdes fast i dörren. Jojo, så kan det gå… eller stå stilla 🙂

Bugg för hela slanten

Av , , 2 kommentarer 15

 

Skrev ju om glass igår och kom osökt att tänka på min önskan då jag var i 8-9 årsåldern, om att få en alldeles egen, maräng cup. Ni vet, nästan som en glasstårta, stor sak med choklad och maräng i.
Den kostade enligt dårvarande kurs, 5:-, och det var precis vad jag hade i lördagspeng, så, efter noga planering och beräkningar så gjorde jag slag i saken och brände iväg hela veckopengen på denna glass.
Jag tyckte att det var värt det, för stunden, men som med allting annat så när den var slut, så grämde man sig över att man köpt en glass istället för godis.
En annan gång köpte jag bugg för hela slanten… fick gå och tugga tuggummi hela dagen, och tyckte att jag gjort världens bästa lördagspengs köp, tills jag fick se vad alla andra hade i sina påsar, och så fick jag återigen vänta en heeel vecka innan nästa köp.
På den tiden, bör det ju också tilläggas, så fick man en hel påse full, med godis, för sina 5:-, även buggen jag köpte, blev en full sådan, nu var ju inte påsarna i samma storlek som idag, och det är väl lite synd, för idag uppskattar du ju inte godis på samma sätt som då, nu finns det ju runt omkring hela tiden och det spelar ingen roll om det är lördag, söndag eller onsdag.
Jag då i alla fall varit utan godis nu i 4 veckor… inga problem överhuvudtaget, har tagit 3 choklad bitar av en lchf kaka, som jag köpt på Coop, men är väl inte speciellt impad över den, choklad som choklad.
Näpp, nu måste jag lägga på en rem, börjar ju jobba om 50 minuter och har lite ogjort än. Ha en fin söndag, allihop!

Extremt viktig delning

Av , , 8 kommentarer 15

 

Nicco fick sig lite glass i förrgår, ni vet ett sånt där ½ liters paket som man delar på mitten och käkar direkt ur paketet… eller så är vi ensamma om att göra det, det trodde i alla fall Nicco.
Bild lånad från google
Det kan ju inte finnas några fler än vi som äter glassen så här, sa hon medan hon arbetade med skeden i paketet.
Mjo, sa jag, det är väl klart att det finns fler än vi, så där har då vi käkat glassen ända sedan jag var liten. Och då var delningen av paketet minutiös, allt skulle vara enligt konstens alla regler, där mamma fick vara den som skar, medan jag och brorsan stod med vidöppna ögon och kollade i detalj, hur hon gjorde själva mätningen.
Förts måttade hon med kniven, och gjorde ett märke där hon trodde mitten var, sedan fick hon hålla kvar knivspetsen på märket medan hon vände paketet och då skulle längden vara exakt lika, då var det mitten.
Inte nog med detta, då hon delat paketet skulle dom bägge delarna ställas ihop och noggrant granskas så ingen fick ett snett skuret paket… mycket viktigt!
Ett tillägg bör också göras då det gäller själva ätandet ur paketet, det ska nämligen göra med skaftet på skeden och inte som man ”normalt” använder en sked… fråga mig inte varför, men så ska det vara, prova nästa gång ni har ett sånt glasspaket hemma 🙂
Apropå delning så var det samma sak då vi någon gång skulle få dela på ett bridgepaket, oj vad viktigt det var att vi fick exakt samma godisar i våra högar, och ingen annan än mamma fick dela upp det, hm… måste ju ha berott på att vi inte litade på varandra så där mycket. Alltid misstämde antalet och då fick mamma ta dom bitarna.
Nu ska jag strax iväg och jobba, ska få mig frukost först, såklart, sen får vi se vad det blir idag… kanske vi löser melodikrysset, det brukar ju stå på listan då jag jobbar en lördag, och morotskaka pratade vi om sist, då jag  jobbade, så det kan hända att jag får röra ihop en sån med. Önskar er alla en fin lördag!
Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 53 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.