Det blev en amerikanare, och en…

Av , , 2 kommentarer 10

 

Jag tog med mig en kompis med viss erfarenhet med blommor, träd och buskar, som moraliskt stöd då jag investerade i två blåbärsbuskar, som jag och Åke kollat in för någon vecka sedan.
 
Det blev en amerikan, med vit insida och en ”Oskar” som jag inte vet hur den ser ut, förutom som ett blåbär, utvändigt 🙂 Dessa buskar kommer att bli ca 1½ meter höga och ge många bär… hoppas jag. Jag köpte dessutom jord, bark, mylla, typ… som dom ska planteras i, inget fusk här inte, nu ska detta göras riktigt (så kan ingen skylla på att jag inte gjort vad jag kunnat, och kanske har jag åtminstone en halv, grön fingertopp, vi får se).
 
Efter middagen for vi upp till Sunnanå för att ställa undan Mazdan, för sommaren. Åkes kusin var där, en som han inte träffat på många många år, så vi tog oss en kaffe med tillbehör och satt och pratade en del, innan vi åkte vidare, upp till Hörnsjö, för att hämta ut åbäket… bussen alltså.
 
Det var inga problem, överhuvudtaget (jätte konstigt), den startade med en gång, och även om utfarten såg väldigt lerig och gropig ut så fastnade den inte där, inte heller sjönk den ner i leran (jätte jätte konstigt). Allting gick som på räls och nu står den härute igen *suck* på gräsmattan. Nå, en sak är bra med att ha den nära, det blir enklare att bära ut saker dit och städa upp den då det håller på dra ihop sig till tävling och semester.
 
På vägen till Hörnsjö passerade vi en skylt med texten: Oopp i backen, med andra ord ett litet ställe uppe i backen där någon bor, haha, jag tyckte det lät fränt, vart bor du då? Mjo, Ooopp i backen…. vars annars 🙂
 
Önskar er alla en fin torsdag!

Hon talade med en död

Av , , 2 kommentarer 7

Nicco kan tala med de döda!

Jo, det är sant, hon ringde till sin kille för att förhöra sig om att han skulle skjutsa henne senare idag, och först svarade han inte, och när han väl gjorde det så sa hon – Jag trodde du var död? -Ja, jag är det, svarade han sömndrucken och yrvaken.

Moahaha…

Porrkliniken

 

Jag ska börja med att förklara rubriken. Det är nämligen så… (ska försöka göra det kort) att Buicken inte ville gå som den skulle, vi for då och köpte nya brytare och fördelarlock, så Åke bytte dessa saker igår kväll och för att testa att bilen kändes pigg och rask så åkte vi ett varv på stan.
 
Vi kör västra Norrlandsgatan och då utbrister Åke –PORRKLINIKEN!!! Han vänder på huvudet och plötsligt får han rätt skärpa på ögonen, polarkliniken stod det. Jaja, sa jag, man ska aldrig upphöras att förvånas, det hade inte varit speciellt uppseendeväckande om det faktiskt hade funnits något liknande, seriöst, med tanke på hur det ser ut idag, men det lät lite grovt i alla fall 🙂
 
Jag började gårdagen med ett besök på röntgen. Lite roligt var det att jag gick in södra entrén, jag tycker det är lättast att hitta därifrån. När jag kommer ut i den låååånga korridoren som säkert, snudd på alla umebor gått i någon gång, så kommer det en kvinna och stannar upp i dörröppning där jag kommer och går, och hon ursäktar sig och frågar om jag möjligtvis kan hjälpa henne.
 
Hon undrar om jag vet vart bild och funktionsenheten ligger. Ehhh…(nu snurrar det för fullt i huvudet på Maria, det lät som om hon letade efter något på ett museum), bild och funktion, upprepar jag och ser fundersam ut. Ja, säger hon… röntgen. Aha säger jag, jamen dit är jag på väg, så hon hakade på. Jag i egenskap av patient och hon som arbetssökande, så vi önskade varandra lycka till då våra vägar skiljdes.
 
Jag hade betydligt sämre i ryggen efter röntgentagningen än innan, det var ju ett litet sträck/böj och vrid program man fick gå igenom, innan det var klart. Jag berättade för killen som skötte bildtagningen vad min läkare sagt, att dom skulle inte hitta något och om dom gjorde det så skulle det ändå inte kunna åtgärdas. Då sa han, att jag skulle se det så att om dom inte hittar något så vet jag i alla fall att det inte är fel på skelettet, och då kan man gå vidare med annan undersökning, så det är inte bortkastat. Och det köper jag, rakt av.
 
Sen blev det en blixtvisit hemma hos en kompis som bor granne med NUS, hem och hämta katten, iväg till veterinären som sa att nu får vi se hur hon mår om 4-5 månader, och då ska hon kunna gå obehindrat, operationen håller då än så länge, det kändes stabilt, sa hon.
 
Hem med katten, hämta en provtagningspåse (jag är nämligen med i ett forskningsprogram, där även Nicco och Theresé är inblandade), brände iväg till lab, på vårdcentralen, där Nicco satt och väntade. Vi blev aningens blodfattigare efteråt men jag tror vi överlever 🙂 Sen handlade jag på kvantum och åkte hem för att påbörja middagen. Det var den dagen det.
 
Ser nästan ut som om man skulle kunna sitta ute ett tag idag, men man ska inte luras av solen, för inte var det då någon värme igår inte, och jag har ännu inte titta på termometern. Önskar er alla en fin onsdag!

Skit i ögat… jojo

Av , , 2 kommentarer 7

 

Jag blev sjukskriven, veckan ut, sedan går jag på jobbet och ser vad som händer då man kommer tillbaka till verkligheten igen. Jag känner mig ju betydligt bättre än för en vecka sedan, men det är inte bra… än, och därför känns det också väldigt dumt att chansa, och se om det går bra, och om det inte gör det, så kanske man orsakat en ännu längre hemmavistelse.
 
Sedan sa min läkare att dom inte kommer att hitta något fel på röntgenbilderna och även om dom gör det så kommer det inte att åtgärdas… det brukar vara så med ländryggar. Så då vet vi det också, undrar varför dom då överhuvudtaget röntgar en ländrygg, det måste ju vara totalt bortkastat. Jag sa till honom, att det må så vara, men det kan ju vara ”kul” att veta vad det är som är fel, och på det fick jag inget svar, utan bara ett hum.
 
Jag vet inte, men jag litar inte riktigt på min läkare… tyvärr, och det har hänt tidigare, till exempel då jag fick göra en sån där test om benskörhet, och killen som gjorde den gick igenom svaren och sa att på ena höften, var det en början på urkalkning, och han sa att jag skulle ta det med läkaren, för att eventuellt medicinera mot benskörhet.
 
Svaret jag fick från läkaren, brevledes, talade om att allt var normalt. Vem ska man då tro på? Jaja… jag får väl tro på tomten då, så har jag ju någon i alla fall 🙂
 
I bastun igår, blev det bland annat prat om fåglar, Jan B:s syster, hade nämligen oturen att få in en skraka i deras sommarstuga, den hann skita ner en hel del där, och dessutom lägga ett ägg, innan den lade sig ner för att dö, på ett bord. Usch vad hemskt, och sedan att måsta ta reda på all dynga.
 
På lon, där mina föräldrar bor på sommaren, kommer man först till en port, som alltid står öppen, förutom då det stormar eller ösregnar, här har ni en bild på den… eller två:
 
1½ meter ovanför porten finns det ett fyrkantigt hål, där man på den tiden då det var en hölada, slängde in höet. Nå, då jag var liten så var det hålet öppet, och på insidan, om man ville ta sig fram till luckan så fick man balansera på en rätt så bred timmerstock, som gick ända fram, då kunde man sitta där och tjoa åt världen.
 
När man kommer in genom porten så är man i en hall, med vänstra dörren som leder in till min då levendes moster, hennes man och mina två kusiner, i den högra dörren bor mina föräldrar. Dessutom finns det en trapp som leder dit upp och där kommer man fram till två dörrar, den högra dörren ledde in till ett rum som jag och brorsan fick ha som vårat, och våra kusiner hade det andra rummet.
 
Andra halvan av utrymmet däruppe, nyttjas som förråd. Och där spenderades en hel del tid då det regnade, ni fattar ju ljudet som kom på det stora plåttaket då det regnade… mysigt värre.
 
Ännu mysigare tyckte ju svalorna att det var då dom hittade av att flyga in genom luckan och bygga små bon därinne, under taket, jättetrevligt med alla skit som hamnade i trappen och därnere på golvet. Så dom försökte hålla dom undan genom att ta bona som dom höll på med, en gång skulle min mosters man, klättra upp till ett av dom och se om ungarna flyttat, ut, för hade dom det så skulle boet plockas bort.
 
Han hann komma sig en meter ifrån boet, då stack svalan ut ändan och sket honom rätt i ögat… det ni, det är värre än en snigel på ögat det 🙂 Sedemera lades hålet igen, och som ni ser på bilden så hänger det även plastband vid porten för att dom inte ska flyga in där, men ibland så händer det i alla fall.
 
En annan gång satt vi inne hos mina föräldrar då det plötsligt började skramla och krafsa i kaminröret. Jaha sa pappa, nu är det en fågel som trillat ner där. Han tog några sidor tidningspapper och vred ihop det med ett låååångt snöre. Sedan gick han upp på taket, skickade ner papperet genom kaminröret och stod där och såg ut som om han fiskade, och efter ett tag, tro det eller ej, så fick han napp.
 
Fågel nöp sig fast i papperet och följde med upp, vilken hissfärd han fick vara med om. Och givetvis, efter det, så lades ett lock dit, som skulle förhindra att fåglar trillade ner.
 
Och med den lilla berättelsen lämnar jag er till allt ni nu tänkt ge er på, själv är det frukost, röntgen, en blixtvisit hos en gammal kompis och sedan veterinären som gäller för mig. Fullt upp, med andra ord, ha det gott!

Jaja, det var det det

Av , , 4 kommentarer 5

 

Vi firade morsdag igår, genom att vara ute hela dagen, förutom en kort sväng till Biltema, Åke installerade en cd spelare i Buicken, nog för att jag diggar att lyssna på gamla kassettband men tyvärr är det inte många band som håller måttet, dom går aningens trögt så nu gjorde han slag i saken och det blev jättebra.
 
Jag var på Granngården i förrgår, och köpte bland annat två stora fågelmats bollar, som jag hängde upp i tallen. Ni kan ju gissa vilka som var där först… kajorna förstås.
 
Så Åke tog ett snöre och släppte ner bollen en bit i tron att dom skulle tycka att det började svänga för mycket, men inte då, och då noterade vi plötsligt att den andra bollen var borta, som uppslukad av jorden, inte ens nätet var kvar. Aha, det var därför det hade varit en samling kajor härute förra dagen, dom hade fest dom rackarna. Släpat iväg den bollen kan inte ha varit det lättaste, men dom fick ju en stor belöning för arbetet.
 
Jag åkte upp på Mariehem och firade min mamma, på kvällssidan, med mig hade jag ett paket som Theresé skickat från Järlåsa och detta var till mig:
 
Ett teskrin, med en fin vers under locket, och givetvis en Sally teckning och ett kort på konstnären. En present värdig en mamma!
 
Jag är hemma idag också, ska ringa till min läkare om en timme och meddela det. Vad som retar mig, är just min husläkare. Jag nämnde ju detta om psoriasis, som kan sätta sig på lederna, och det kan man först kolla genom att man kan ha förhöjd sänka om så är fallet. Min sänka ligger på 27… och enligt vad jag har hört, så är den då förhöjd, men jag kanske är ute och cyklar, någon som vet?
 
Till svar av läkaren fick jag att detta var rätt så normalt, inget konstigt… men det kan vara psoriasis artrit, men det går inte att göra något åt… eller jo, men det vill du inte, för det är cellgiftsbehandling, och sån där artrit får man inte över en natt, var vad han sa.
 
Nämen jag har faktiskt haft psoriasis i över tjugo år, och problem med handleder, armbågar och fötter, till och från, varför skulle nu inte det kunna vara just sån artrit. Jo, sa han, det kan det ju vara, men… det är så svårt att kolla, så vi får se vad som händer… typ. Oj vilket engagemang han visar, eller var Maria lite spydig nu, mja, förmodligen.
 
Nå, ikväll är det bastu, om jag inte misstar mig, och Kerstin är tillbaka i landet igen, vi hejade då på hon och Jan B igår, då dom passerade. Önskar er alla en fin måndag!
 
 

Somrigt

Av , , 26 kommentarer 5

Fototrissen idag handlar om somriga saker, och sommar kan ju vara så mycket. Bland annat den här bilden, den får mig att längta efter semester och stugliv. Bilden är tagen i Maltträsk, mellan Umeå och Malå, ett ställe vi varit ett antal gånger i, och förmodligen kommer det fler gånger också.

Ännu en bild från Maltträsk, den här gången ingen sol, men det skulle väl heller inte vara en riktig sommar utan regn, åska och småskvitter heller. På denna lilla altan har vi druckit många koppar kaffe:

Avslutningsvis, något som drar igång under sommar månaderna, dragracingen, och vad kan bli en bättre bild än den på Camaron, efter andra platsen uppe i Piteå under midnight sun championship:

Mera somriga bilder hittar ni här: http://fototriss.blogspot.com/

Och eftersom denna triss även är en tävling så får ni en länk till Coolstuff också, som har många sommarsaker i sitt sortiment, varsågoda: http://www.coolstuff.se/tag/Sommar

 

Vätskekontroll eller var det loppis, eller …???

 

Den stora hejar dagen idag, mors mors på er alla!!! Eller visst jag, det var morsdag, och inget annat. Lite konstigt är det ju ändå att det ska behövas speciella dagar för att uppmärksamma mammor, pappor, barn etc, vi finns ju här varje dag, och alla ska vi också vara lika mycket värda, fast å andra sidan, det kan ju också vara kul att ha något att fira, även om man kan göra det till vardags med.
 
Jag har då fått ett paket från Järlåsa jag, som inte skulle få öppnas förrän idag och helst i sällskap med min mamma, så jag får väl vänta till ikväll och höra om dom är hemma, innan jag får se vad det är för något.
 
Vi satt ute heeela dagen igår, halv nio gav vi upp och gick in. Samma sak i förrgår, och då såg det verkligen roligt ut då vi flyttat ut ett bord, närmare vägen (för solens skull) klockan var runt åtta på kvällen och vi hade en kaffetermos med två kaffekoppar bredvid, två grogg glas och två snapsglas (huvva då) på bordet. Dessutom satt vi bredvid varandra på långsidan och hade fritt framåt vägen.
 
I tre av bilarna satt passageraren tryckt med näsan mot fönstret då dom passerade, och dom vände sig dessutom om och försökte titta bakåt. Det såg verkligen lustigt ut, jag började garva och sa, att förmodligen undrar dom vad som försiggår här, en loppis kanske, på upphällningen, det är bara några få glas och koppar kvar. Dom kanske tänker att vi misstaget oss på dagen för vårruset och sitter och väntar på dom… förgäves. Eller, dom kanske undrar vad dom missat för något, då det verkar vara upprättat en vätskekontroll inne på gården.
 
Ja, vi lär aldrig få veta vad som rörde sig i deras skallar, dom kan ju till och med ha trott att det brunnit… uppe i skallen på oss 🙂
 
Näpp, nu ska jag göra Åke sällskap, ute på gården med morgonkaffet i hand, önskar er alla en fin söndag, med ett riktigt sommarkort från Järlåsa, med Sally mitt i bilden.
 

Dom hade verkligen gått ut!

Av , , 2 kommentarer 8

 

Vilken varm dag det var igår, synd för alla brännbollsspelare att det inte kunde låta bli att regna litegrann. Jag och morsan satt ute på deras gård och drack kaffe, och man tyckte att det var tur att det då blåste annars hade man väl tuppat av.
 
Hon berättade att hon och pappa planerat att äta inlagd sill, i förrgår, hon hade en burk i kylskåpet som hon tyckte hade stått där, länge och väl, och det hade den, den hade gått ut men hon provade att öppna den i alla fall, och fick då se att den möglat, med andra ord åkte den i soporna.
 
Jaja, då grävde hon fram en ansjovisburk som hon hade liggandes men hör och häpna, även den hade gått ut, redan i november 2011. Nå, hon tänkte att ibland stämmer det ju inte utan mycket klarar sig ändå, när det stått på rätt ställe och varit oöppnat.
 
Du, sa hon, jag öppnade burken och det fanns inte en enda ansjovis i burken??? Inte ens tomatsåsen dom brukar ligga i, det var bara vatten. –Jamen du sa ju att dom hade gått ut, sa jag, moahaha…
 
Nämen det var väl en himla tur då, sa jag, att du inte planerat en vecka i ingemansland, och du hade laddat med 7 burkar ansjovis som du skulle leva på, och väl där, hade du upptäckt att fiskarna var borta, det hade varit tragiskt det 🙂
 
Apropå fiskar så kom en granne förbi, för några dagar sedan, hon jobbar extra på Niccos f.d. förskola. Vi satt härute och surrade på och hon berättade då hennes barn var små och dom hade varit iväg på en fisketur.
 
Pojken stod med kastspöet på en liten platå, och när han fick napp, tvär slet han upp draget med den följden att fisken åkte upp i trädet han hade bakom sig. Han ropade åt mamma, men hon kunde inte hjälpa honom, då ropade han efter pappa men han hörde inget. Nå, mamman gav honom sitt spö istället så han kunde fortsätta fiska tills pappan skulle komma tillbaka.
 
Återigen fick han napp och samma visa, han ryckte i spöet då det nappade och även denna fisk hamnade längst upp i trädet. –PAPPA!!! Ropade han och pappan kom då gåendes. Kan du klättra upp och ta ner fiskarna, undrade sonen. Nä aldrig svarade pappan, inte klättrar jag upp där inte, sedan tog han spöet och slet det han hade, och då gick linan av, samma sak med det andra spöet.
 
Med andra ord satt firrarna kvar, längst upp i trädet… då kom det en båt glidandes med ett par i, gubben ställer sig upp, kisar mot trädet, kliar sig i huvudet och säger: Nåt liknande har jag då aldrig sett! Sprattlande fiskar i ett träd. Ja, ropade dom tillbaka, det är laxforell. Hahaa… vilken syn.
 
Önskar er alla en fin lördag!
Maria Lundmark Hällsten