Kuben är ett mysterium… för mig i alla fall 😵‍💫🫣

Av Maria Lundmark Hällsten, 29 februari 2024 kl 09:41, 2 kommentarer

Har nånstans ifrån, möjligen nån annons som svävat förbi, sett att det skulle finnas tvättark. Sen har det fastnat i huvudet, och vid nåt senare tillfälle, googlade jag. Ja, det är små tunna ark som man använder istället för flytande eller pulver tvättmedel.

Tyckte att det lät intressant. Plats besparande, lätt att bära och hantera, samt dosera. I måndags, efter att ha läst recensioner på arken, gjorde jag slag i saken och beställde.

Idag ska jag testa en tvätt. Kan så här långt säga att det luktar gott från paketet. Det är dessutom, biologiskt nedbrytbart och utan onödiga kemikalier. Pris… ja det är dyrare än att köpa och bära hem några kilon, fast allt är relativt.

Tror precis som det står skrivet att många lätt överdoserar och använder mer än vad som faktiskt krävs. Jaja, jag provar, så får vi se.

Skottår i år och skottdag idag. Satt och filurade på ord med skott i sig, hm.

Ryggskott, pistolskott, nackskott, nån kan ha skott sig på andra, bambuskott, blomskott. Ja jag vet inte, listan kanske kan göras jättelång. Översatt till engelskan blir skottdagen i alla fall inte shot day, utan leapday. Synd, annars hade vi väl kunnat fira med en eller annan shot.

Apropå skott, läste om nån som fått ryggskott på jobbet, han bad om ursäkt till en kund i butiken som inte kunde svenska, och sa, i got a backshot. Kunden hade tittat fundersamt på honom 😄

P4 i Västerbotten ställer frågan: ”Skottdagen idag! Vad gör du av denna extradag?”

Mja, själv tänkte jag då jag läste extradag, att den borde vara en röd dag, och man skulle inte behöva göra ett jota. Fast jag vet att det inte fungerar i praktiken. Javisst, röd kan den vara, men arbetsbefriad kan ju bara dom vara som har ett sånt jobb. Nu vet jag ju i förhand att jag ska prova tvätta med tvättarket. Åke kommer att fika på Ullas. Och jag ska göra löksoppebiffar med stuvade morötter vid sidan om, till middag. Mer vet jag inte, just nu.

Såg en tjej på TikTok som gör Kuben till musik. Jag blev helt fascinerad av detta. Klicka på bild för att kolla in klippet

Jodå, jag har sett andra göra Kuben på nolltid och dom är minsann lika fascinerande att se på. Jag hade ju velat se vad dom ser. I deras huvuden måste det ju finnas en bild på alla färger och hur man löser det. Jag fattar nada… men visst är det imponerande?

Fick en Kub av Theresé…katastrof. Och hur kan den ens ha en hel sida, och resterande ser ut som pytt i panna

Jag skulle visa att det enda jag faktiskt kan göra är schackrutigt på alla sidor. Men nu går det ju inte… inte utan att jag gör som jag gjort förut. Bryter ut alla delar och klickar in dom igen, på rätt ställe.

Nämen ni får väl ha en fin skottdag allihop och här är vi glad att vi INTE behöver fira så här!

Satte mig själv på pottan…fast med lite stil 😁

Av Maria Lundmark Hällsten, 28 februari 2024 kl 10:01, Bli först att kommentera

Jag åkte upp till mamma i förrgår och drack lite kaffe och lämnade några matlådor. Vi kom in på ämnet kakor och hastbullar. Min mormor gjorde nåt som hon kallade för Rökåtöppa (töppa betyder då toppar). Det var nåt som i konsistens påminde lite om en grövre Kubbe fast utan smak från bittermandel. Här en bild på henne in action. Inte med bakning men vävning.

Nån typ av hastbulle var det. Enligt mamma, så gjorde även farmor nåt liknade fast där gjorde hon degen på ett annat sätt och hennes bullar fick ett mer vulkanaktigt utseende. Nå, recept finns nog i flera tusen olika varianter. Ofta utgår man från ett och justerar själv, efter tycke och smak.

Sen kom vi in på Kungsörnens sockerkaksmix, som finns att köpa lite överallt. Inte alls fel, om man vill ha något lite snabbt. Perfekt att hitta i stugan där man oftast inte har lika många valmöjligheter i skafferiet. Så mindes jag natten, jag och kusin Anna tillbringade i storstugan, uppe i Malå.

Jag gissar att jag var runt 12 år och Anna 14. Vi hängde ofta i storstugan för där bodde ingen. Men där fanns teven, telefonen, dusch och toalett. Nå, vi var ofta på jakt efter nåt att äta och där fanns set sällan något gångbart. Men…så hittade vi precis ett sånt där paket med sockerkaksmix. Det var med pepparkakssmak. Vi kastade oss över paketet, stoppade ner matskedar i pulvret och försökte äta det som det var. Gissa att det dammade om oss, där vi stod och försökte få smak på det.

Tror nog att vi provade med lite vatten i också, men jag vet inte, det kommer jag inte ihåg. Mamma sa att hon och Monika (Annas mamma), hade bakat just en sån sockerkaka, plockat fram picknickkorg och laddat den med kaffe och kaka. Plockat fram stegen och klättrat upp på vedboden och där hade dom njutit av fikat, solen och att få vara alldeles för dom själva ett tag.

Det gjorde dom alldeles rätt i. Kan ju tänka mig att som mamma med flera barn så var det mycket ryck och slit i kjolarna och påkallande av uppmärksamhet. Här fick dom en liten fri zon. Fast jag har svårt att tänka mig att vi bara lät dom vara… Nog kan vi väl tro att även vi ville upp på det där taket. Om inte annat för att få klättra på stege och kolla in utsikten.

Apropå recept… Jag stod och kokade palt förra veckan. Medan kastrullen stod på spisplattan skickade min kusin Torgny, ett recept han hittat i sin mammas (min fasters) gömmor. Det var skrivet med snirklig skrivstil, ”Recept Sigrid 1961 Fläskpalt”

Vad glad jag blev, ett faktiskt recept, på min farmors palt. Han undrade dock om det kunde vara korrekta mått, och njae, 6kg mjöl till 4dl vätska, ska nog snarare vara 6hg mjöl haha. Hade blivit nalta torra paltar annars.

Sen stämmer nog inte namnet palt heller. I receptet var det inte rå potatis, utan enbart kokt, fast det spelar ingen roll för mig, jag kommer att göra efter detta och se vart vi landar. Flatpalt´n gjorde hon också, helt underbart goda.

Ja, Torgny hade namnsdag i förrgår och idag står det faktiskt, tadaa…Maria i almanackan. Så Grattis till Sally som har Maria i andranamn 🧡

Grattis till Theresé, även hon heter Maria i andranamn 🧡

Och moi, som faktisk ”bara” heter Maria och inget annat. Eftersom tidigare bilder varit från småbarns tiden, och i olika sittpositioner, så får även min bild bli en sådan, haha. Jag satt då på pottan med stil, tycker jag

Med allt spark prat så sa jag till Åke igår att vi inte har nån bild då vi stått på nån spark. Inte ens min pappa fotade då jag åkte spark, inte vad jag vet i alla fall. Men se, då jag letade fram bilden på Theresé så fanns där 3 bilder på henne med en spark. Och nu undrar jag vart den sparken tagit vägen Eller var det bara nån hon fått låna, månntro 🤔

Jobbet gick bra igår, känns ju knappast som ett jobb utan mer som att man är ett sällskap. Hur bra är inte det, så säg Och mitt Tradera köp hade landat i brevlådan. Jag var ju lätt avis på Elisabeth som har en nyckelring av samma Barbafan… Min är utan nyckelring men den är lika gullig, haha.

Önskar er alla en fin onsdag!

In Norrland, we call it a kick…😁

Av Maria Lundmark Hällsten, 27 februari 2024 kl 06:04, 4 kommentarer

Ja jag vet inte om han som ville veta en massa saker om sparkarna vi annonserat ut, inte hade förstått att det var två sparkar han skulle få på köpet. För han skrev inget om att jag skulle behöva gå ut och prova stå på den för att testa hållbarheten. Han skrev bara att han skulle ta dom. Så det blev ändå affär med dom. Bra, då hade vi 2 saker mindre att härbärgera.

Jerry från Duluth, funderade på sparkarna. Han kommenterade på FB och skrev att han aldrig sett en spark förut. Undrade också om dom var vanliga här. Jag la ut information och bilder på hans FB sida och där startades det upp en diskussion mellan hans fru Mary, och Marys kusin Pattie skrev också nån rad. Tina påpekade att här in Norrland, we call it a kick.

Ett tag var dom inne på att det var något som man använde till hundarna. Alltså att man drar sparken. Ja det var ju ingen dum gissning, hundsläden är väldigt lik, fast den är lägre och medarna är inte i lika smal eller i metall. Med den hastighet en hundspann kan komma upp i vill man inte att den ska skära igenom snön.

Hade min ingifta morbror Sam, varit i livet, hade vi kunnat fråga vad han haft för åsikt om det. Han tog tydligen med sig hunden och sparken en vinter, och larvade iväg mot Tjamstan. Det är en relativt stor skidbacke som ligger nästan mitt i Malå.

Upp mot toppen for han, och tyckte väl att hunden skulle få sig en ordentlig promenad med mycket motion. Värre blev det när han snodde om och skulle nedför. Han började väl lite försiktigt, tyckte att det gick bra men jädrar när det blev fart under medarna, då var han ostoppbar. Jag önskar att man fått se hans färd nerför skidbacken i 120. Lyckligtvis slutade resan bra, inga brutna ben vad jag kommer ihåg men en fasansfull resa i minnet. Han gjorde aldrig om den, heller.

Jerry undrade också ifall sparkarna finns i olika storlekar. Och det vet vi ju allihop, att det finns. Min farfar köpte en typ av byggsats av en spark som han satte ihop och gav till mig. Jag gissar att jag var runt 6-7 år. Kommer ihåg glädjen då jag fick den. Det var även med lyxvarianten där han satt fast den där fjäderliknande saken på meden, som man kunde ställa foten på.

Hjul finns det även idag att köpa till då underlaget sviker. När jag skriver det så glömde jag att skriva till Jerry att det även finns plogar att köpa till sparken. En sån drömde man ju om, ett tag…i alla fall

Såg den här bilden på Insta igår, haha…

Och jag blev naturligtvis påmind om något jag tänkt skriva om förut. Kommer ni ihåg björnen som dök upp i trädgården, där Ola, ”gubbj-veln” stod och kvällspissade. Här kommer en repris på den…helt underbar, haha

Dom har numer fått ett monument av händelsen som spred sig som en löpeld på nätet. Tror väl jag det, den var ju hur kul som helst.

Fast visst fattar man paniken om man hade varit där, mitt i händelsernas centrum. Jag klarar mig utan den upplevelsen, tack så mycket.

Idag ska jag jobba några timmar. Den upplevelsen ser jag fram emot. Nya vyer och andra arbetsuppgifter. Min kommande, huvudsakliga arbetssyssla är på G och förhoppningsvis kör det igång inom nån vecka eller två. Det ska göras schema och anställas nån fler till uppdraget. Det blir roligt att få komma igång, tänker jag.

En fin tisdag, önskar jag er alla, och kom ihåg, vid sladd, frikoppla och styr i vägens riktning! Har du en släp, kan du faktiskt gasa också, för att häva en sladd, det beror sig lite på…minsann.

RING, skrev jag, men folk mejlar?? 😵‍💫

Av Maria Lundmark Hällsten, 26 februari 2024 kl 10:09, Bli först att kommentera

Vi gjorde i princip, absolut nada, igår. Men visst får man ha såna dagar också, tycker jag.

Idag fyller brorsdottern Camilla år, så jag har skummat igenom datorn i jakt på nån bra bild, fast… det var jättesvårt. Har mest bilder där det är fullt med andra människor också. Här sitter hon till höger i bild

Kan lägga till den här bilden också och önskar henne ett stort Grattis på födelsedagen, hipp hipp HURRA!!

I sökande efter bilder så hittade jag den här, som Nicco tagit och lagt till texten på. Those were the days, eller… Åke och Lelle väntar in sommaren som tyvärr ser ut att vara en bit bort 😁

Åke drog fram 2 sparkar i lördags

Den större tror vi är en Orsa spark, och den ser ut att behöva lite omsorg. Har stått ute i väder och vind, men den känns ändå stabil

Och den andra har stått nere i garagekällaren

Slängde ut en annons på Blocket, 600 kronor för bägge två. I annonsen skriver jag, RING och sedan Åkes nummer. Så har jag gjort hundrafemtioarton gånger förut, men vad tror ni folket gör? Mja, dom mejlar och jag måste sitta och skriva och svara på frågor.

Är den ranglig, kan man lasta på den, vad betyder omsorg…ehh. Ja, först undrar jag vad det är som inte framgår av bilderna, fast jag skriver inte det.

Däremot i ett sista mejl igår kväll, frågar jag om personen förstått att man får 2 sparkar på köpet, om han vill, kan jag gå ut och ställa mig på sitsen, vi har ju inte använt sparkarna på flera år, så.. Helst hade jag velat skriva att det är väl bara att komma hit och testköra.

Innan jag la ut annonsen sa jag till Åke, att du borde gå och mäta rubbet. Höjd till sist, mellanrum på medarna, höjd till handtagen. Varför då undrar han. Jaa, därför att folk vill veta allt. Har dom inga frågor så kan du räkna med att dom kommer att sitta och klura ut en fråga i alla fall. Jag kanske skulle ha tillagt att sparken förmodligen bara har 2 mil och 237,3 meter på medarna, fast då får man väl motfråga på det också. Om det följer med en GPS eller vilken apparat vi har som har räknat ut det.

Well well, vi får väl se om nån köper dom, annars får dom väl komma sig ner i källaren igen. Man kanske skulle ha slipat till den större sparken och lackat upp den

Önskar er alla en fin måndag med ännu en bild från förr. Winstone satt på sitt favvoställe i soffan!

Söker ni spänning, ring mig, så gör vi affär!

Av Maria Lundmark Hällsten, 25 februari 2024 kl 09:53, Bli först att kommentera

Det var absolut fruktansvärt efter vägarna igår. Jag hämtade både Ingegerd och Birgitta med bilen. Att gå var förenat med livsfara. Fast Monica tog sig dit, men inte utan att det var halv knöligt och blött. Vet inte om det kändes så säkert att köra bil heller. Det var nästan så jag var rädd att vattnet skulle tränga in genom dörrarna då man skulle igenom dom mindre sjöarna som bildats.

Då jag pratade med Annika på morgonen sa hon att Håkan köpt en ny bil. Och nu var det spännande för dom skulle se hur långt dom tog sig på en laddning. Jag replikerade att om det var spänning dom sökte, kunde dom väl köpa av mig min bil. Det vore väl höjden av spänning, kommer man fram överhuvudtaget eller inte alls. Fast det var inte den typen av spänning dom sökte.

Nå, 2 timmar på Ullas gick fort. Vi avhandlade vad som hänt sedan sist och uppdaterade oss till dagsläget. Vi ska väl nu se till att det inte dröjer lika länge innan nästa kaffedejt. Men det är väl ofta det man säger, så kommer det tusen saker emellan.

SHRA:s årsmöte igår, gick av stapeln i Nailheads klubblokal. Här hoppar Jeppe upp och påminner om SHRA som kommer att bli 50 år, nästa år. Och att man kanske redan nu, ska börja planera för att få till en jättefest.

Jag tänker också att man skulle försöka få med yngre förmågor i föreningen, ju fler, desto mer kan man få att hända. Fast svårt att veta hur man ska få med dom. Det ser ju inte likadant ut idag, som det gjorde för 40-50 år sedan. Man gör inte samma saker.

Sen bjöds det på middag. Vi fick sällskap av Ola Åbergh, hans sambo Eva och deras vän Kristina. Ola har jag tävlat mot i Dragracing. Det var även han som tog den här bilden av jag och Åke. Det var nån gång i mitten-slutet av 80 talet.

Vi kom på den goda iden att han skulle ta en bild igår med. Samma bord och samma positioner. Fast bordet var upptaget, tiden gick och vi glömde som bort vad vi hade tänkt.

Jag hade missuppfattat en del av infon om mötet igår. Jag utläste livemusik, som att det skulle vara ett band och spela. Jodå, det spelades och sjöngs men det var ett enmans band. Han var inte alls dålig även om inte all musik kanske föll alla i smaken. Men vi dansade och det var ändå riktigt roligt. Så länge sen man gjorde det.

En trevlig kväll överlag

Och vilken tur att Nicco inte hade hunnit somna, så hon kom faktiskt och körde hem oss. Problem med halka och eller blöta, löst.

Tog en tidig morgon prommis med Winstone. Och självklart var det isigt och ojämnt fast det grusades ju igår, så vi tog oss fram ändå

Avslutar med att dela bild och text som en man jag inte känner, har lagt ut på fejjan. Viktig information om hur man ska bete sig om man möter en hund i arbete. Läs och ta till er av det han skriver och ber om. Med det önskar jag er alla en fin söndag!

Smaken av Lovika vantar i munnen…

Av Maria Lundmark Hällsten, 24 februari 2024 kl 11:32, Bli först att kommentera

Jag for och tränade igår i värsta slaskvädret. Stora insjöar längst med vägarna, översvämningar så pass att man skulle haft vadarbrallorna på sig om man skulle ut och gå.

Tyvärr är det väl allmänt känt, att gummistövlar bör undvikas då det förekommer kombinerat is och vatten där du ska sätta ner fötterna.

Åkte till Myrorna, hade dock inte med mig en påse fylld med sånt vi inte behöver. Kom på att jag redan lämnat en sån på PMU och hade inte förberett en ny. Men det kommer!

Köpte en endaste sak, nånting vi absolut INTE var i behov av, men det är skillnad på villhöver och behöver. Jag fick nämligen den här pepparkaksburken av Mats o Susanne Hedin, för några år sedan.

Jag gillar stuket och den står på kökshyllan. Så föll jag då över den här burken. Aningens nyare och fin invändigt så jag kan faktiskt använda den som pepparkaksburk om jag vill. Matchar dom gula hyllplanen också, haha..

Så kom äntligen dom efterlängtade mandarinerna. Inte en enda som var skämd. Söt och god är dom också. Kan väl dock inte säga det om allihop, vi har ju några att beta av. Winstone formligen älskar apelsiner, clementiner… och mandariner, nu då.

Spelar ingen roll hur mycket vi smyger och försöker skala en apelsin eller clementin, han kan till och med ligga i ett annat rum. Så fort du sätter fingrarna i skalet är han där. Klicka på bild för att se en liten filmsnutt

Pratade med Annika Collén på morgonen. Vi pratade om att vara på fel plats vid fel tillfällen och hon berättade en liten anekdot från en gången tid. Hon var på en Hockeymatch i Skellefteå, och av någon outgrundlig anledning hade hon hamnat på Skellefteåläktaren. Jag kommer inte ihåg vilka dom mötte men antar att det var Björklöven.

Annika som har idrott i ryggmärgen och är en fotbollsmorsa ut i fingerspetsarna, kan låta på matcher, det vet jag av erfarenheterna då jag följt med henne på nån av hennes döttrars matcher. Hon berättade om det fatala misstaget på läktaren och att hon än idag kan känna smaken av Lovika vantar i munnen. Om det var från hennes egna eller om det var AIK anhängarnas, ska jag låta vara osagt. Fast jag gissar att det var hennes egna och hon var tvungen att försöka hålla sin entusiasm väldigt tyst och för sig själv. Att hon satt på fel läktare, var då absolut säkert.

Ikväll blir det utgång för oss. SHRA har årsmöte på Klubben och efter det är avklarat bjuds det på middag för medlemmarna och sen fortsätter kvällen med ett inhyrt band och säkert en eller annan öl, kan jag tänka. Får se hur vi löser logistiken kring hemgången. Att ta oss dit har vi löst, men att ta sig hem…upprätt och utan skrapsår på knäna, hm. Kändes kymigt att boka en Taxi för 500 meter…ish. Sparken är framplockad men nu har dom tydligen sandat, så…

Nåja, det löser sig säkert! Här får alla nykterister och troende hålla för ögonen, men den var för rolig för att strunta i

Jag ska hämta upp några kvinnor om mindre än 2 timmar. Fikat på Ullas hägrar men jag tänkte att vi riskerar inga benbrott så jag skjutsar dom istället. Blir en trevlig fortsättning på morgonen och sedan ökar vi väl bara på med trevligheterna. Ha en fin lördag, allihop!

Kränkt och besviken, 29 juni… fast lite kul ändå

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 februari 2024 kl 11:02, 4 kommentarer

Umeå Tipsgrupp hade ute ett tips igår, om något som det tydligen pratats om på radion. Här citerar jag texten som lades ut i gruppen:

” BESVIKELSEMARSCHEN 2024 lör 29/6 kl.10

Ta chansen att blir årets Främsta Besvikelse!

Ett löparlopp inspirerat av Olof Wretlings Vinterprat 2023.

Sträckan Flarken (start vid bronsspännet) – Kälen – Jomark – Robertsfors – Myggbobacken. Totalt runt 21km (kanske mycket kortare eller längre)

Ordna egen transport till Flarken och från Myggbobacken.

Känns sträckan onödigt lång?

Det går bra att använda valfritt transportsätt eller korta ner sträckan till att passa dina förutsättningar.

Det viktiga är upplevelsen och andan av Robertsforsbesvikelse.

Självklart är även Överklintsilska personer välkomna 🤗” slutcitat

Jepp, jag lämnade en kommentar:

Här kan ni lyssna på Olof Wretling om ni klickar på bilden.

Tycker ändå att det lät kul, fast min andra tanke var…Sally fyller ju år den 29 juni, är det nu hon borde känna sig kränkt

Pratade med Monika igår. Det håller på vara dags för en fika på Ullas. Vi bestämde att det passade bäst att ta det imorgon. Osäker på öppet tiderna och var inte hundra på ifall man kunde lita på infon på nätet. Så jag gick över och förevigade skylten på dörren.

Kaffe kan aldrig bli fel…eller jo, om man köper fel sort, förstås. Åke gjorde samma misstag som jag gjort en gång förut. Gevalias nya design, gör att det är svårt att se skillnaden på E-brygg och kokkaffe. Dom har alldeles för beigea färger. Så läser du inte, är det 50% risk att du tar fel. Dåligt!!

Finns disktrasor med liknande färger, skit tråkiga, jag hade köpt ett 10 pack, typiskt 😵‍💫 Färgen gör att det ser ut som om man använt dom i flera månader. Nästan så man får en unken doft i näsan då man tittar på den även fast man nyss tagit upp en alldeles ny, oanvänd trasa. Här förskönar min mobil den verkliga färgen, men ni som vet, ni vet

Nä mera färg åt folket, sa hon som oftast har svarta kläder. Fast hur var det nu, är svart en färg eller?

”Vit och svart är i själva verket inte färger utan svart är avsaknaden av alla andra färger och vitt är summan av dem. Något man sällan reflekterar över är att färger kan påverka varandra utan att de blandas. Vi uppfattar samma färg på olika sätt beroende på vilken annan färg som ligger intill.” slutcitat och tack, då vet vi 👌 Här hade det nog i alla fall varit på plats med nån typ av färg eller lättast, ändrat på vinkeln 😂

Ännu mer dåligt, apropå kaffet. Undrar varför det inte finns i 1 kilos paket. Det här är ju löjligt. Man får ju stå där och öppna paket var och varannan dag. Skulle vara för att det blev lite svårare att hantera, fast… sköljmedel som väger flera kilon, kan man köpa och tydligen hantera. Klarar man av dom så borde man väl kunna fixa ett kilo kaffe i ett paket?

Filurar på träning idag, ska återställa mätapparaten jag haft på mig i 2 veckors tid. Det var nåt fel på den så första 3 dagarna fick dom inte in några signaler. Kanske gör ett varv inne på Myrorna, bara för att. Fast då borde jag också fixa ihop en påse som jag kan ta med och lämna in.

Slaskigt ute, så det är inte alls roligt att gå. Men vad har vi för val? Flytta till Karibien, eller håll truten och härda tills vårsolen kommer och tinar bort slasket. Får bli det sistnämnda 😂

Ha en fin fredag, allihop!

Karaktärer kan man hitta lite varstans, det är bara att titta upp

Av Maria Lundmark Hällsten, 22 februari 2024 kl 12:34, Bli först att kommentera

Kusin Anna frågade för några dagar sedan om vi skulle åka till Ålidhems biblioteket. Dit skulle Annika Norlin, författaren till boken Stacken, som vi läste sist.

Så det gjorde vi igår. Det blev fullsatt med en gång, extra stolar fick tas in och slutligen stängdes dörren. Det fick inte plats en till därinne. Cornelia, en av tjejerna som är med i vår bokklubb, var också där.

Annika fick frågor av en kvinna som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på, det står inte heller i inbjudan. Men hon skrev akademiska texter, så hon är en van skrivare fast inte vad det gäller romaner eller noveller. Här lyssnar hon intresserat då Annika svarar på en av hennes frågor

Hon tvekade aldrig i hennes svar, hon fick till exempel berätta om hur hon hittat sina karaktärer, upplägget på boken, tankar på både det ena och det andra.

Hon hämtar mycket av sin inspiration till karaktärer från fikastunder på Espresso house. Haha, det var ju också roligt att hon nämnde det. Jag tycker själv att det är kul att sitta och iaktta andra människor. Rörelsemönster, vilka dom hänger med, och kanske som Annika sa: Varför hänger dom där med varandra. Kan dom där vara ett par, eller är det där kollegor, en mor och son, eller kan det vara en farmor. Hur har ens dom där en connection? Sen kan man utifrån det sitta och spåna och måla upp egna storys. Och är man driven och duktig, kan det hända att dom hamnar på papper i en Roman eller Novell.

Skrivandet har hon redan i sig, då hon är med i ett band och skriver låtar. Fast en låt ska ju inte vara en roman, men orden måste vara kraftfulla om du vill få fram ett budskap under längden på en låt.

Den enda bilden jag fick till med någorlunda skärpa, var denna, då hon förstås blundar 🫣

Tur att jag fick låna en bättre bild av Cornelia Gustavsson 👌

Sedan fick man ställa frågor, och det var det några som ville. Vi sa efteråt att det var ändå roligt att det vi fick höra av Annika, och av frågeställarna, var precis vad vi i bokklubben redan avhandlat. Lite av samma tankar och funderingar. Man kan ju tolka en bok på sitt egna sätt, och man kan ”tro” eller välja att ”tro”, att vissa saker i en historia, kommer sig av en viss persons upplevelser. Vi målar upp egna bilder utifrån berättelsen, fast min bild behöver inte vara samma som den du ser.

Därför var det extra roligt att se och höra att vi ändå var rätt eniga i hur och varför, det såg ut som det gjorde.

Apropå böcker och läsning, hörde på nyheterna i morse att skolelever får öva på att skruva upp läshastigheten. Då man fått upp hastigheten ska det övas på läsförståelse och andra saker. Åke undrade av vilken anledning man måste läsa snabbt. Mja, det undrade jag med, först, men sen mindes jag hur gymnasieeleverna på Nolia eventet, inte ens kunde läsa papperet jag skrivit, om hur man skulle göra för att vara med på tävlingen.

Även om jag pekade på papperet med stora bokstäver skriven med fetstil och sa läs, så kliade dom sig i huvudet och förstod ingenting. Är det inte så för er också, att då man läser en text så tar man in hela sidan. Man behöver inte läsa bokstav för bokstav, utan man får in en helhet, eller?

Jag förstår ju dock att det kan se annorlunda ut beroende på om man är dyslektiker eller har andra svårigheter att läsa, men då kan ju detta kanske vara ett hjälpmedel. För att få upp hastigheten måste du vänja hjärnan med att se på boksidan på ett speciellt sätt… jaja, jag ska inte skriva mer om det, jag kan hamna ute på djupa vatten, jag gissar ju bara.

Jag var iväg och tränade innan lunch igår. I mina lurar spelade jag musik. Har nyligen börjat lyssna lite på musik med jojk. Det är konstigt ändå hur man rycks med i såna låtar. Dom har en speciell rytm, låter som om naturen talar. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara vad jag känner. Ni kan ju lyssna på en låt själv. Jag rekommenderar högre volym för att både höra och känna.

Och med dom, mina vänner, avrundar jag dagens inlägg och önskar er alla en fin torsdag!

Imponerande skills och en otrolig historia

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 februari 2024 kl 09:42, 2 kommentarer

Pratade med Theresé i förrgår kväll. Hon har nu hittat på att hon ska lära sig att väva… Väva gör hon redan fast med nåt som kallas varp, och den kan man använda för att till exempel väva skoband. Här fotade jag då hon satt uppe i Storstugan/Lainejaurudden en sommar för 4 år sedan.

Nä, nu ska det vävas bredare saker, fast det är inte med en vävstol utan nånting mindre ändå. Hon berättade att hon trätt upp alla trådar men ser att det blev fel. Hon måste då trä om alltihop från början. Då hon sa det, fick jag en bild i mitt huvud hur jag sitter där och gör allt detta.

Sugen på att sätta igång med själva görandet, men måste börja om från början. Sa till Theresé. Om det där hade varit jag hade jag slängt allt på öppen eld och bränt upp det. Skulle aldrig ha det tålamodet.

Jösses, och där sitter hon nu och testar att väva med vit tråd som följde med, bara för att lära sig själva processen, och nu försöker hon klura ut hur man gör mönster. Oh my guard… inget för mig. Fast det kan vara min lätt vinklade hjärna, som gör att jag känner att vissa saker, lämnar jag bara därhän.

Imponerande ändå att ha såna där skills. Vill gärna tro att hon och Nicco, fått sina färdigheter från mig, jaja, och från Åke också då. Han tillhör ju den skaran som kan kolla ett sprängschema och veta vad han ser. Inte jag, jag ser bara en massa streck, huller om buller.

Men så brukar man också säga att ingenting är omöjligt. Nej, inte om man kollar in den här killen, wow!!

Han har ett INSTA gram konto om man vill se fler av hans alster @daya_microart

Jag vill dock tro att vi alla kan göra saker, fast vi gör på olika sätt och vi väljer väl att hålla på med det vi finner intressant. Då vill man ju lära sig och utveckla det man håller på med.

Var och hälsade på en kvinna på ett seniorboende igår. Och till henne ska jag nu en gång i veckan. Vi ska underhålla varandra med prat, kaffedrickande, handla nån gång, promenader och ja, såna där vardagliga saker, som kan ge en extra guldkant. Ser fram emot det. Och längtar givetvis efter att få ett schemalagt arbete så man kan landa i invanda rutiner igen. Men det är på G, så…

Apropå arbete, så hörde jag en historia på TikTok igår. Där var det en man som efterlyste oväntade händelser, man varit med om, som är snudd på för bra, för att kunna vara sann. En annan man berättar då om något han inte varit med om själv, men han hade sett historien på Youtube och det var något han inte kunde släppa.

Detta utspelas på 80 talet och telefonkiosker var vardagsmat. En man som bor och arbetar i England, har tagit ut 2 veckors välförtjänt semester. Han är ute och går på stans gator och passerar en telefonkiosk.

Telefonen ringer (här måste jag tillägga att ja, man kunde ringa till en telefonkiosk, så det var inget trolleri). Han går in och svarar, och på andra sidan luren är en kvinnlig kollega till mannen.

Hon ber om ursäkt men frågar om han har möjlighet att komma in på jobbet. Dom har ett problem som han skulle kunna vara behjälplig med. Mannen står som ett frågetecken och svarar, men hur kunde du veta att jag gick här? Kvinnan förstår inte vad han menar, utan säger att jag har ju bara ringt ditt nummer. Mja, fast jag står i en telefonkiosk, du kan omöjligt ha ringt mitt nummer.

Kvinnan är ihärdig och säger att det är hans hem nummer hon ringt. Mannen insisterar dock, på att det inte stämmer så hon fram löneavin, där hon hittat hans nummer. Och inser att hon slagit in siffrorna som står på dessa avier, och inte hans telefonnummer. Alltså, kan vi få oddsen för den händelsen, tack!!

Mannen som berättade historien på TikTok, säger att han tror att det ska finnas kvar på Youtube. Jag har inte lyckats hitta den men vet inte riktigt vad jag ska använda för sökord. Nå, jag hoppas den är sann, för den var verkligen, snudd på, alldeles för bra. Men också ett bevis i så fall, att dom mest förunderliga saker och ting kan hända.

Ha en fin dag, mina vänner och läsare!

Blir det slarvsylta till middag, månntro 😊😄

Av Maria Lundmark Hällsten, 20 februari 2024 kl 10:04, Bli först att kommentera

Vet ni att idag är det faktiskt…tadaa

En dag då man får unna sig extra mycket slarv. Nånstans läste jag: Städa inte, lek med dammråttorna istället!

Jaja, tänkte jag, det är väl upp till var och en. Själv blir väl ens egna slarv nåt man ändå får ta rätt på och skapar onödigt mycket arbete. Men man gör precis som man vill 😁 Man kan ju slänga ut en annons

Vi kanske allihop, är slarviga lite till mans. Undrar om man ska tillaga Slarvsylta till middag då 😄

Klicka på länk för recept. Jag tror dock att jag gör nåt annat.

Informationen om att det är just den dagen idag, står i vår kalender jag fick av Theresé i julklapp. ”Svåra föremåls snäckfigurs almanacka”

Vi har fler almanackor, en hänger i hallen, hehe. Särskrivningar, det vet jag att Tina ogillar Jag tyckte den var smårolig, haha. Februari bilden kändes väl dock inte som nåt man kanske vill kika extra mycket på

Nånting annat som jag roas av, är då man får svara på frågor som ställs i syfte att göra sammanställningar, föra statistik, och eller i andar forskningssammanhang. Jag är ju med i olika paneler och nu på morgonen plöjde jag igenom ett av alla såna där frågeformulär. Här förstår jag det som att dom vill se hur vi mår, rent allmänt. Och hur vi påverkas av olika saker i samhället.

Det var inga problem att kryssa i, jag mår ju bra, jag oroas inte, vi svälter inte, har vänner jag litar på, lallala…så halkar plötsligt frågorna in ifall man är religiös, vad man tror på, ja sånt. Min tolkning är att dom flesta, som kanske mår bra har en Gud i ryggen. Not me… Men en icke religiös bokklubb, yes!!

Eller som då man i början av frågeformulären ska svara på vilket kön man är. Man, kvinna, eller vet ej Det låter som ett sjukt dumt svarsalternativ, fast jag förstår faktiskt vad dom menar. Man kanske inte kommit fram till vad man faktiskt vill identifieras som. Sen kan man undra varför det ens är intressant, att veta. Ja det ska väl vara då ifall dom kommer fram till att kvinnor överlag, mår bättre eller sämre än andra.

Följde med mamma till syn rehabilitering igår. Hon har ju bekymmer med sina ögon och nu ska vi se ifall det finns hjälpmedel hon kan få. Det finns det givetvis och där kommer hon att få prova sig fram till vad som känns bäst för henne. Det är ju fantastiskt bra. I korridoren hängde lite ovanliga tavlor. Dom är taktila, för att dom som ser dåligt, ska kunna känna hur dom ser ut.

Det här skulle man kunna kalla taktil sameslöjd

En medaljong med utkarvat mönster. Kniv Elis var förövrigt en släkting till mig genom min pappa. Det var Theresé som skickade bilden till mig

Hon skickade även en bild på Sally i backen, som får avrunda dagens inlägg. Hoppas på en fin dag, för er alla!

Kuben är ett mysterium… för mig i alla fall 😵‍💫🫣

Satte mig själv på pottan…fast med lite stil 😁

In Norrland, we call it a kick…😁

RING, skrev jag, men folk mejlar?? 😵‍💫

Söker ni spänning, ring mig, så gör vi affär!

Smaken av Lovika vantar i munnen…

Kränkt och besviken, 29 juni… fast lite kul ändå

Karaktärer kan man hitta lite varstans, det är bara att titta upp

Imponerande skills och en otrolig historia

Blir det slarvsylta till middag, månntro 😊😄

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten