1200 på 2 miljoner, det är tufft 🙃

Maskrosorna tar över vår gräsmatta. Var det mycket ifjol, så är det mer i år. Tillfredsställelsen då man får tag i en knippe och faktiskt kan dra upp hela alltet med en lång, morotsliknande rot i slutet, är som att vinna på triss.

Tyvärr är det ungefär lika stor vinstchans på 180 kronor, som att få upp en hel sådan växt. Med andra ord får man upp 1200 stycken på 2 miljoner plantor.

Mja, så där vi satt och drack kaffe och pratade om dessa fina blommor men ack så besvärliga så berättade jag att det finns en speciell maskrosupptagare. Och då kom Åke på att han kunde åka och köpa en sån. Why not!

Visserligen bor vi på Blomstervägen, men det ska ju inte bytas ut, mot Maskrosvägen. Den är effektiv, den där saken, kolla bara.

Ehh, nä, det var inte roten till maskrosen, haha, utan roten från den fällda tallen. Jisses, vad långa dom rötterna är. Det var inte enda stället jag drog i dom rötterna. En av dom, precis vid husknuten.

Jag åkte ju på Blomsterlandet och införskaffade nya blommor där jordgubbsplantorna la ner. Och den här byttan hoppas jag ska växa till sig under sommaren.

Eller med min tur så dör några av dom för att jag säkert har köpt nån som bara står några veckor. Jaja, thats life, i så fall, eller thats my life.

Plingade i alla fall till i min mobil på kvällen, och jag såg att jag fått 500 kronor att handla mer blommor för, på Blomsterlandet. Ehh, bluff, tänkte jag, vilka jädra sätt, nu får alla som varit där idag ett sånt där sms, men det är bara lurendrejerier. Fast innan jag raderade kastade jag iväg en fråga till Nicco, om det kunde ha varit en mors dags present från henne, och japp, det var det.

Så det finns ekonomi att köpa mer, om dom där skulle gå hädan. Tack Nicco 😍

Gårdagen till ära så bjöd vi hit mamma och Bosse på grillmiddag. Vi hamnade i hörnet bakom huset. Det vägrade sluta blåsa, men därbak, gick det att sitta. Och givetvis kan man då inte undvika att spekulera i om det kunde vara värt att göra en liten altan, där med.

Middagssol finns det då, och framförallt lä. Det är inte kul att sitta och äta ute med några större vindar. Man blir ju bara elak…eller ja, kränkt är väl det rätta ordet. Jaja, vi får se, det finns annat vi borde göra innan det kommer upp på ”the to do list”.

Såg finalen på Robinson och det var absolut en värdig vinnare. Satt och var förbannad då man ett tag trodde att han var lost. Men han kom igen och fick vara den som tände facklan. Jag önskar ju, att dom kunde göra om Robinson. Där utröstning, inte var en del i detta tävlande. Utan man åker ut om man kommer sist i tävlingarna, och man vinner utefter prestation, punkt slut.

Då är det inte på taktik och skitsnack, man kan gå vidare på, utan den som faktiskt är bäst av dom som är där (bäst med viss modifikation), är dom som tar sig till slutet. Tur ska man väl också ha.

Nåja, det är som det är, och nu, mina vänner, ska jag ut med vovven, på en prommis.


Sen får vi se om det är tillräckligt varmt och fint ute för att kunna få till lite altanhäng innan jobbet kallar. Ha en fin måndag, allihop!

Nu har vi ordnat mer space…

Fortsatt städning av gården igår och vi blev med en buske mindre. Spirean som stått på kortsidan, ut mot vägen. Den hade gjort sitt. Och tänk, nu blev det öppet space och när…inte om, man ställer upp det omtalade partytältet, så finns inga hinder där, längre.


En och annan finbil körde förbi där man satt och drack kaffet.


Bor vi på bästa platsen eller *nickar*

Idag för 6 år sedan, var vi ute på raggen med vildkatten.


Hade Camaron varit körklar, så hade vi inte varit hemma, hela dagen.

Det blev middag ute på balkongen, och där vi satt fick jag ett meddelande från Theresé, hon ville upplysa mig om att rött vin, ser ut så här.


Jo så långt hade jag fattat, faktiskt, men jag hann ju spilla upp botten på glaset då jag började fundera på om det verkligen var Rosé jag hanterade vid tillfället  🤪

Theresé, Sally och Bob, var på äventyr igår och kollade in runstenar.


Bob är inte med på bild, han satt i väskan, men han verkar tycka att den är ok. Fast han gillar mest att Theresé, till och från, jobbar hemifrån.


Jag tog en kvällspromenad, utan hunden. Mest för att få känna hur det känns att bara få gå utan att stanna varannan meter. Fin himmel, men ingen sjö som speglade himlen.


Har bjudit hit mamma och Bosse på grillmiddag idag, så vad som ska göras nu, är en potatissallad och marinera kött. Införskaffa grillkol och göra mig en snabbis till Blomsterlandet.
Jordgubbsplantorna ville inte vara med, det är bara 1 som lever…jussepass. Så jag vill ha nåt annat i den jorden. Och jag tror att det kan finnas nåt där. Tror dock inte att jag kommer att vara ensam där. Mors dag idag och det brukar handla om mycket blommor då.

Ha en fin dag allihop, och till alla mammor, som ska uppskattas alla dagar på året, önskar jag en alldeles speciellt fin dag, idag.

 

Stötte på patrull 🚫

Av , , 4 kommentarer 15

Då var bilen, Camaron hämtad från Carglass, vet inte om den ser så bra ut, nu heller.

Dom stötte på patrull, jisses 😬 Tydligen så limmas bilrutor, ofta med silikon, eller limmas, tätas kanske. Silikon i kombo med annat, kan göra att det fräter på lacken och sedan blir det rost.

I det här fallet är det rent ut sagt hål i den så kallade A balken, där rutan har en av sina fästpunkter. Samt runt hela ovansidan. Så det man då bör göra, är ju att svetsa. Och det är väl självklart, annars sitter man med det där berömda skägget i brevlådan om nåt år eller två. Eller så skippar vi skägget och sitter med en ruta i knäet.

Det blir ju som att välja mellan pest eller kolera. Så vi tar det tredje alternativet. Vi anlitar någon som vet hur detta ska göras. Tur man har vänner som har vänner som jobbar med sånt här. Får veta till veckan om just Brällas väns kollegor, har en öppning i schemat.

Annars lär vi få söka vidare efter nån annan. På Carglass är dom jätte trevlig att ha att göra med. Det var absolut ingen panik för deras del, rutan ligger där den ligger, och inte tog dom nåt betalt heller.

Får upp många minnen nu, från tävlingar. 2016 var det Sättna/Sundsvall. för Niccos del.


Konstigt då man tittar på bilder och filmsnuttar, så känner man dofterna, värmen, ibland regnsmatter men det är ju verkligen försommar feeling.

Tina ringde igår kväll och det är samma sak där. Många minnen, mycket vi ändå har gjort tillsammans. Vi kanske var produktiva, och som hon sa, och vi har sagt förut. Vi hade ju tid, våra barn var ju vuxna även då. Eller om inte vuxna som i vuxen, så var då Nicco, självgående.

Fast nu sa ju Tina att man inte fick säga inte, samt aldrig säga att man, inte har tid. Tid finns alltid. Och det är väl en sanning, fast kanske med modifikation. Det beror på hur man tolkar saker.

Tiden är ju nåt du bestämmer över och hur du planerar dina dagar. Eller vad som är det viktigaste för dig. Man väljer förhoppningsvis det man själv känner är det rätta. Även om det är precis det man ska göra, så finns det många som inte tänker på det sättet. Man gör saker för andra, hela tiden. Och då finns plötsligt inte den där tiden över, till det du ville göra.

Jag drömde i alla fall att Tina kom och plockade upp mig i deras husbil och vi var ute på vift. Jag såg en helt underbar vy, en solnedgång som speglades i vattnet och jag bad henne att stanna. Stanna stanna…jag fick lite panik, för att solen försvann snabbt och jag skulle inte hinna fota.

Hahaa…Tina nitade fast i nån skogsdunge och det var stenigt och ingen väg, men hon stannade. Fast fotoögonblicket var över. Men vet ni vad, jag tjyvlånar en av Annelies solnedgångar från deras Rote.


Lite lustigt ändå, för solnedgången i drömmen och att fota den, kommer säkert av dom bilder Annelie lagt ut. Så nu vet ni, ni finns i mina drömmar.


Nicco pysslade på med hennes Van igår kväll, och hon tyckte att hennes mamma kunde gå upp till henne och hämta ett glas Rosé vin. Fattar ni, hon skickar en som inte dricker vin, att hämta ett specifikt vin. Kunde det gå annat än obra.


Roligt ändå, att av 2 sorter hon hade en flaska och en box, så tog jag fel, hahaa… och vilken tid innan jag ens kom på hur man får ut det där från boxen.

Vi satt ute och eldade en stund men det var inte alls skönt i luften även om solen var framme. Som isande vindar, nej, lite mer värme tack. Nicco beklagade sig över att fåglarna skitit på hennes bil. Och mja, det finns ju tydligen åtgärder man kan vidta.


Ni får ha en underbar lördag, allihop, det hade jag tänkt satsa på, i alla fall.

Pappa fixar, lugn bara lugn!

En riktig utedag, igår. Först brohäng (där var det lä och varmt). Tvärtvättade Camaron och städade ur den lite. Sedan middag på altan, kvällskaffe på baksidesbalkongen och avslutningsvis, jobb på gården. Handdrog långgräs, körde med gräsklipparen och avslutade med krattning.

Letade fram ett gammalt, externt minne med bilder, som vi fått av Theresé, long time ago. Och det är ju det dummaste man kan göra då man egentligen skulle ha gått och lagt sig.
Inte kunde jag bara kika på några få bilder, inte. Jag fastnade i gamla minnen. Ett av dom…jisses. Detta var på en camping i Uppsala, där vi campade för att Theresé skulle ta studenten.

Nicco hade ett flygplan hon gick runt och kastade, och givetvis fastnade den uppe i ett träd.

Pappa rättrådig, plockade fram en stege…och ett fiskespö. Nicco ser lite tveksamt på.

Låt oss nu säga att den killen, inte har några direkta spärrar, då det gäller vad kroppen klarar av att göra. Han nådde nämligen inte riktigt, trots fiskespöet. Så han tar ett sista steg uppåt, och här är det ju inget steg kvar, utan han ställer sig på handtaget 😬🥶

 

Här kan nog dom flesta klura ut att det inte är riktigt funkis. Så hela alltet tippade. Inte världens bästa bilder, men minns, det gör man, då man ser dom.

Idag ska jag hämta igen Camaron, förhoppningsvis med bättre utsikt då man kör hem den. Dom sa att dom kunde testa att skära ut den del av rutan där dekalerna sitter, bara som minne. Det är märken från dom besiktningar som gjorts på tävlingar.

Här en något äldre bild, som Theresé tog, och det var i början av tävlandet. 6 stycken, ser jag ut att ha hunnit med.


Fotnot, och det är ju bara på dom märkena man ser att det är en äldre bild…eller hur…visst ska vi säga så… hahaa.

Apropå dom felskickade testerna, så kommer dom att skicka nya adresslappar och om jag ville, kunde dom komma hem hit och hämta upp paketet igen. Eller så tar jag bara med det nästa gång jag ska på Preem, spelar väl ingen roll, tänker jag. Dom fick sig ett gott skratt i alla fall, även jag 😂

Önskar er alla en fin fredag!

Jädrar i Åkes lilla låda!

Åke väntade på en beställning och nu råkade den komma med Schenker, och det är ju där han jobbar så han fick sändningen direkt i handen. Perfekt!

Så gick det nån dag och han fick en avi om ett paket han skulle hämta på Preem. Han slängde den, tog ju för givet att det var paketet han reda fått. I förrgår fick han en påminnelse och slängde bort den.

Han berättade om påminnelsen i förbifarten,och då sa jag att han kanske skulle se om det var nåt annat då, men vet ju aldrig. Så han letade rätt på avin i papperspåsen, och hämtade ut det igår.

Då jag kom hem såg jag en öppnad kartong och sa lätt förvånat, jaha, så det var nåt ändå och vad var det? Naee, han visste inte, det står där på bänken. Hm, jag gick bet av att läsa på kartongen, inte heller det jag höll i, gav mig nåt svar annat än att vi tyckte att det såg ut som nåt jädra test för Covid, eller nåt sånt.


30 stycken, dessutom, haha… Nå, jag är ju lite mer nyfiken än Åke, så jag läste bruksanvisningen och började gapskratta.

Detta är tester som behörig personal använder för att ta fostervattens prover på gravida kvinnor. Jädrar i Åkes lilla låda!!! Jag undrade tvärt om man kunde kränga dom på Blocket.


Fast njae, jag får väl ringa och fråga om dom saknar nån sändning…nånstans.

Vi som nu har klagat länge över den kalla våren, och frågan om det verkligen kommer att bli en sommar, möts man av varje dag. Jag tror vi kan sitta lugnt i båten. Så här såg det ut för 1 år sedan, (-1 dag).


Och så här såg det då ut igår.


Sommarkänslor får man också av motorljud. Jo, det är sant, det är sällan man hör en 50-60 tals jänk på vintern. Och motorcyklarna hörs då inte alls, under snö perioderna. Men är det nåt man saknar så kan man lyssna på den här killen, haha.

Hoppas på en fin torsdag, för er alla. Själv hoppas jag på lite mer sol än det är just nu. Ska ut och upp med Camaron för glasbytet. Den ser inte så rolig ut, just nu. Åke håller på slipa lite här och där, och nu vill jag ha färg på den. Bilar har man väl inte för att dom ska stå i garaget och bäcka ihop.

Ja just ja, skulle också tipsa om att OPUS på Västerslätt, har frivillig besiktning för veteranbilar, kostar 299kr. Det är väl suveränt bra, för man kan ju ha nåt fel som man själv inte hittar eller kan se. Jag lär nog boka in en sådan, inom en snar framtid. Bättre att få veta ett fel och kunna åtgärda, innan det går för långt och kan bli en dyrare historia.

Redo för äventyr!

Då börjar jag idag med en dementi. Jag skrev ju att Bobby (inte säkert att det är vad han kommer att heta än), han är inte en Bob Cat. Så här kommenterade Theresé igår och sedan mitt svar.

”Bobby” är en Pixie-Bob, ingen Bob cat (Bob cat betyder lodjur) Mamman till den första pixie-bob:en hette Pixie, och därför…

Rackarns, Bob cat, lät nästan som catepillar, haha, han kan heta byggare Bob, tycker jag. Får väl dementera imorgon dagens…” slutcitat

Nu har dom tänkt att ”Bobby”, kan få hänga med ut äventyr. Det ser han ut att vara redo för.


Theresé har köpt en väska som han kan sitta i då dom far ut på hajk.


Ja jag tror att allt man lär dom från början, kommer inte att vara nåt konstigt i framtiden. Dom vänjer sig fort vid nya saker.

Letade i mitt mejlarkiv, sökte efter en specifik adress, och där kom det plötsligt mejl som Nicco skickat för drygt 8 år sedan, innan Winstone flyttade hit. Vi hade en fotosession inför julen. Var tvungen att skratta då jag såg bilden. Våra katter var lite som Winstone, ville vara med överallt. Jag tror att det är Eloise på bägge bilderna.


Och där i botten fanns även denna bild, och det är nog en av dom allra första, på Winstone. Inte vi som fotat, utan förmodligen ägaren till kenneln.


Blir man då nå glad då man ser att väderleksproffesorerna haft fel, det ser inte att det ska regna i 3 veckor längre. Jisses, det såg grått ut ett tag där, kändes som om vi kanske skulle få se sol, då semestern skulle vara till ända.

Men nu är det på gång, den lilla solen. Även gräset, såg jag igår. Eller ja, Nicco påpekade att det höll på vara dags att klippas. Då jag kikade ut så ser det faktiskt ut som om våra järnstolar är rotade i backen.

Nåja, gräset är då grönt i alla fall. Och det är precis som med städningen, det kommer inte att försvinna av sig själv. Så ingen behöver vara rädd att gå miste om lite gräsklippning. Och blir det inte idag, eller imorgon, så kommer det att sitta kvar till den dag vi känner för det.

Här avrundar jag nu inlägget med att önska er alla en fin dag och här får ni en rolig historia att börja dagen med. På återstörande, mina vänner!

Lille Jonny kom in i köket där hans mamma stod och lagade middag. Hans födelsedag var i dagarna och han tyckte att det var ett bra tillfälle att tala om vad han önskade sig.
– Mamma, jag vill ha en cykel när jag fyller år.

Lille Jonny var lite av en bråkstake. Han hade varit i bråk både hemma och i skolan.

Mamman frågade om Jonny trodde att han förtjänade några presenter.

Självklart tyckte Jonny det.

Jonnys mamma som var en kristen kvinna tyckte att han skulle se över sitt beteende det senaste året och sen skriva ett brev till gud och förklara varför han tyckte att han förtjänade en cykel.

Jonny sprang upp för trapporna till sitt rum och satte sig för att skriva ett brev till gud.

“Käre Gud,
Jag har varit en väldigt snäll pojke detta året och skulle vilja ha en cykel när jag fyller år. En röd. Din vän Jonny.”

Jonny visste att han inte varit ärlig, han hade ju inte varit riktigt snäll det senaste året. Så han knycklade ihop brevet och började på ett nytt.

“Kära Gud,
Detta är din vän Jonny.
Jag har varit ganska snäll i år och skulle vilja ha en röd cykel i present när jag fyller år. Tack på förhand Jonny.”

Jonny visste att han fortfarande inte var ärlig så han rev sönder brevet och började om igen:

“Kära Gud,
Jag har varit en hyfsad pojke i år och jag vill verkligen ha en röd cykel på min födelsedag. Din vän Jonny.”
Jonny visste att han inte skulle kunna skicka detta brevet heller till Gud.

Jonny kände sig väldigt upprörd. Han gick tillbaka ner i köket och sa till sin mamma att han skulle gå till kyrkan.
Jonnys mamma trodde att hennes plan hade fungerat för Jonny såg väldigt ledsen ut.
– Kom hem innan middagen bara, sa mamman.

Jonny gick ner för vägen till kyrkan och väl där gick han fram till altaret. Han såg sig omkring för att se om någon var där som kunde se honom.
Han lyfte upp en staty av heliga Maria, lät den snabbt glida ner innanför jackan och sprang sen ut ur kyrkan. Han sprang hela vägen hem och väl hemma så sprang han genast upp på sitt rum där han skrev ett nytt brev till Gud.

“JAG HAR DIN MAMMA. OM DU VILL SE HENNE IGEN SÅ GE MIG DEN SATANS CYKELN!
HÄLSNINGAR… DU VET VEM!!”

Hoppa högt och landa mjukt

Kollade lite statistik över mina inlägg igår, och kolla, 14000 kommentarer. Detta är ju givetvis även med mina svar, inräknade.


Tänkt först, hm, ska man skriva om det idag och se om nån vill bli den som knäcker 14000 strecket, med en ny kommentar. Så sänder jag en tanke till Tina, eller tanke och tanke, hon fanns i huvudet bara.


Och det kan ju ha utlöst en sån där reaktion, man känner det i själen. Det sjätte sinnet! Redan på 300 talet innan Kristus, så påstod den grekiske filosofen och vetenskapsmannen Aristoteles, att människan hade fem sinnen. Syn, hörsel, känsel, lukt och smak.

Begreppet, det sjätte sinnet, har dock följt med länge, även om Aristoteles inte sa något om det. Det sinnet, har framför allt förknippats med intuition, föraningar, förmågan att kunna läsa tankar eller ”se” saker som ingen annan ser.


Visst har väl vi, dom flesta av oss, varit med om såna upplevelser. Man vet bara, eller man tänker på nån och plötsligt ringer dom, eller man stöter på dom, helt oförhappandes då man kommer runt hörnet.

Nå, nu spårade jag lite, Tina var den jag tänkte på, och 1 timme efter jag printat sidan, så skrev Tina en kommentar, haha… hon spräckte 14000 vallen, och det blev 14002 då jag svarade.
Jag går jätte mycket på magkänsla, intuition. Det jag märkt, överlag, är att man ska inte dribbla så mycket, utan gå på den där första känslan. Det faller sig mest naturligt, att den stämmer. Här tänker jag att den borde göra det om detta är nåt som vi levt med under så många år.

För längesedan kanske du var tvungen att reagera jättesnabbt för att komma undan en riskfylld situation. Och då gäller det kanske att välja rätt väg att gå. Blir väl fel att skriva att det var så, för längesen, det gäller i allra högsta grad, även idag. Till och med lite mer, med tanke på hur det ser ut i världen, och hur många faror som kan lura på vägen.

Jaja, jag vet då helt, hundra säkert, (utan att skryta över det) att det finns dom som inte har nån feeling alls, utan dom hoppar från första bästa bro och hoppas på att dom ska landa mjukt.

Apropå mjukt och att landa, så verkar Bobby ha landat på rätt ställe. Han chillar och utforskar nya ställen och platser att hänga på.

Ha en underbar tisdag, allihop!

Är det nån där ☠️😬😅

Av , , 2 kommentarer 15

Bordsdricka, mina vänner, är det något ni vet vad det är? Ofta då läsk kommer upp som samtalsämne, brukar jag säga att bordsdricka, är min absoluta favorit. Om vi snackar dryck till maten.

Aha, nää, det vet jag inte vad det är…eller det är det som är svagdricka, va? Brukar då oftast folk svara. Nopp, det är inte svagdricka, så här ser den ut, i alla fall.


Och Vasa bryggerier brukar ha den i sortimentet, inte alla butiker, med andra ord. Och nu, även nyckelbryggerier. Min farmor, hade alltid Bordsdricka hemma till jul och andra högtider. Den påminner om julmusten, men är inte fullt så kolsyrad, och har en rundare smak.

Söt, mja…precis som alla andra drickor, men den här till en söndagsmiddag, det är något extra. Och nu förstår ni att det var precis vad vi drack igår, till middagen. Jag fascinerades över att jag tyckte den var så god. Men det kan ha sin förklaring till att jag inte dricker läsk, om det inte är light, och har nog egentligen, mest vatten, till maten. Så det var jätte längesedan jag drack nåt sånt här.

Haha, lite som Robinson deltagarna, som dör en smula över att få en potatis eller ett äpple att gnaga på. Nu är inte Robinson som den var från början. Lite synd, om det nu ska anspelas på att man klarar sig själv på en öde Ö.

Årets Robinson deltagare har fått ett litet hugg av programledaren. Han talade om för dom att det gnälls över hur lite mat det finns, men mat finns det…om man letar tillräckligt bra och kanske lämnar lägret för att söka.

Jaja, man ska inte uttala sig om det man inte vet, jag lär ju inte delta i nåt Robinson under detta liv, så vad vet jag hur man skulle gjort. Om jag däremot var strandad på en Ö, mol allena, så skulle jag nog inte bara sitta där och vänta på att maten skulle dimpa ner från himlen.

Och ja, jag vet att det vinklas i teve, så mycket vi inte får se, och händelser som tas ur sitt kontext och plötsligt får vi se nåt annat som egentligen inte alls, hörde till saken. Nå, nu håller det på vara finalvecka så snart är mitt tevetittande på morgonen, över. Och jag kan göra något annat. Då behöver jag inte sitta här och skriva om hur jag ”tror” att det skulle kunnat se ut i verkligheten.

Det här är då verklighet. I fredags, gick Winstone plötsligt fram och luktade på dörrstoppen. Det har jag aldrig sett honom göra förut.


Och sedan går han till springan och tittar in…nedifrån och upp. Alltså, lite scary, på riktigt 😲 Jag visste inte att han kopplar att det borde vara nån som står där bakom, men han luktade ju på foten.


Eller… var det nåt på riktigt, som stod där bakom, och han fattade inte varför foten luktade plast, fast det var nåt annat han kände av 🥶👻 Hehee…

Fotnot, bilderna är arrangerade.

Apropå Winstone, så körde han lite parkour här hemma. Eller så var det ett erbjudande om godis, som drog upp fjädern på honom. Haha, ni måste ha på ljudet.

Önskar er alla en fin måndag!

Vatten i annan form

Av , , 2 kommentarer 14

Sivert skickade en sista bild från stugan innan dom åkte hem igår.


Inte lika fascinerande, som bilden från dagen innan. Men inget som överraskar heller. Så länge man inte behöver plumsa i snön i flera dagar, är det väl bara en annan form av vatten.

Igår for Theresé, Anders och Sally, 30 mil söder om Uppsala och hämtade hem deras Bobby. Namnet kommer från rasen som är en Bob cat. Här, en av bensträckar pauserna efter vägen.


Och här, i hans nya hem.


Tanken igår var att ta ut Camaron och köra ut till Stilservice, för att köpa clips till rutan som ska bytas till veckan. Killen på Carglass, sa att dessa clips är inget dom har, och dom kan saknas eller gå sönder, vid bytet. Därför var det smart drag att få tag i ett gäng så det finns ifall det behövs.

Men… Camaron stod därinne, dammig och övertäck, regnet strilade ute och då försvann mitt sug efter att ta ut den. Vi tog Audin istället, tjopp tjopp, så var det gjort.

Körde en sväng till lill Coop, där jag möblerade om hela deras dryckestrave…Oops!


Det var nämligen så att jag visste att dom eventuellt skulle ha drickor som jag var sugen på, och ja, det hade dom, men dom stod längst ner på golvet med 3 välfyllda backar ovanpå. Ni vet, såna där backar som är för 1½ liters flaskor. Dom rubbar man inte.

Och jag åker inte dit för att åka därifrån, tomhänt. Med en tjej i butiken som sitter i kassan, och ingen annan personal i sikte, så fixade jag fram flaskorna själv, men det kan ha blivit lite oreda i deras backar. Äsch då, det kanske dom skulle ha tänkt på innan, att inte gömma dessa, längst ner.


Saknar en och det är med Åkerbärssmak. Dom tillverkas av nyckelbryggerier i Luleå.

Idag kan det bli en tripp till Holmsund, vi får se. Har ju en gammal kompis, Mats Boström, som äger en firma som han flyttat dit, till nyrenoverade lokaler. Han håller på med robotteknik. Han skulle ringa då han var på plats.

Hoppas på en fin söndag för er alla och här, ett tips, och kom ihåg, allt du läser, är inte sant.

Vad prioriterar du?

Ibland känns det verkligen som om dygnet saknar några timmar. Allt man borde göra, allt man vill göra och allt man gör fast tiden inte riktigt räckte till. Då ska man plötsligt prioritera, vad är viktigast, vad ska man göra för varandra och vad är det man borde göra för sig själv.

Har en vän jag pratade med för ett tag sedan, och denne vän, berättade att vid ett samtal med en psykolog, där det talades, om just saker man inte hinner med och som tynger en. Sånt som blir jobbigt för man inte känner sig tillräcklig då man inte gör det andra förutsätter, att man ska göra.

Då säger psykologen plötsligt, att min vän, ska lägga ner sina planteringar, blommor och grönsaker, för att få tid över till städ och matlagning etc. Och nu ska ni då veta att just växter, ligger min vän, varmt om hjärtat.


Jag blir chockad, på allvar, HUR kan det hoppa nåt sånt ur munnen på en människa som ska hjälpa en som inte ligger på topp? Rycka undan mattan och ta bort det enda som h*n gör som känns som egen terapi.

Det är väl för tusan dom bra, ”feel good” grejerna man ska pyssla på med, för att höja sig själv och för att få den där energin som krävs för att göra andra, mindre roliga grejer. Nej, ursäkta, jag tror att den psykologen bör söka hjälp själv, innan hon ska försöka sig på att hjälpa andra med såna, fruktansvärt dåliga tips.

Det finns en tid för allt, faktiskt. Då jag själv känner att tiden inte räcker till, så vet jag ju, innerst inne, att vi dör inte om jag inte dammsuger idag utan flyttar fram det till imorgon. Tvätten kan ligga kvar i korgen en extra dag, vad spelar det för roll, egentligen. Eller om jag skippar ett, samtal till en av mina vänner och tar igen det nån annan dag. Bättre med kvalitet än kvantitet.

Det är inte sakerna som kanske ska prioriteras utan vad man väljer att lägga sin tid på och hur länge. Och det vet vi väl allihop, att man ska lägga sig överst på prio listan även fast jag vet att det är jättesvårt. Så det är det man borde lära sig först av allt.

Sänker du dig själv, så orkar du inte finnas till för andra heller.

Själv har jag kommit väldigt långt, det fanns en tid då jag inte tänkte som jag gör idag. Jag gör ofta saker för andra, men… det är för att dom ger mig saker/input, tillbaka. Och det är det som gör att jag fortsätter, det är ju mitt bränsle, och det behöver vi alla för att fungera.

Så, nog om detta, det blev en längre förklaring på varför jag inte hade tid att dammtorka fönsterbrädorna härnere, igår, haha, jag hade annat för mig, faktiskt. Och det var nåt jag pratade om, med en av mina vänner, då detta poppade upp, igen, i mitt huvud. Här kände jag att jag ville sätta det på pränt.

Det finns en tid för allt, jag lovar, men den viktigaste tiden är den du ger till dig själv.

Ha en fin lördag, alla mina vänner och alla andra!

Maria Lundmark Hällsten