Lyssna på detta samtal och lyssna extra på uttalet av mobiltelefonen
Häst eller dator ägare
Niccolinas dator har havererat…igen, och Theresé kan inte laga den utan den måste nog in på reparation.
Theresé som kan en hel del om datorer tycker att det är kosntigt att vem som helst kan köpa en dator men snudd på ingen, vet hur man underhåller och tar hand om den. Hon liknar det med att vem som helst kan också köpa en häst, man rider den men underhållet kanske man struntar i då man inte vet att den ska ryktas, ha rätt mat och hovarna ska ses efter.
Mja, säkert en del sanning i det men jag tycker också att det är konstigt att det med den utveckling det har varit på dator fronten, så har dom inte kunnat lägga in ett underhållsprogram som sköter om allt detta som vi "vanliga" användare inte duger till att göra.
Eller är det så att dom inte har gjort det för gud bevare, då kanske datorn håller i 3 år till och det tjänar inte dator säljarna/tillverkarna, något på?
Mera *beep* och dåligt lokalsinne
Apropå på ”what the *beep*”, jag skrev ju att jag är duktig på att prata med mig själv, inte alltjämt men ofta i lite mer stressade situationer och då jag tycker att folk inte begriper vad jag eller vad dom själv gör.
Jag har ett ganska dåligt lokalsinne, men får jag veta vart jag ska och kanske kolla in på Eniro så är det inga problem och Umeå har man snurrat runt i så många gånger så här vet jag vart platser ligger.
Problem eller lite stress kan jag däremot känna då man ska upp och tävla. För att ta ett konkret exempel så var ju banan i Fällfors alldeles ny ifjol med en helt annan sträckning än den gamla. Jag ville veta hur retursträckan såg ut innan jag skulle köra, och dom gav en kort beskrivning, rakt fram (Ja det tror jag att alla begriper) sedan typ 800 meter och kör ni för långt hamnar ni i en däcks hög, sen svänger ni ju höger och runt.
Ok, tänkte jag, det är väl bara att köra då. Men här blev det ett litet problem och jag är glad att det var fler än jag som upplevde det, för skulle man ha svängt höger vi den första svängen så hade man hamnat uppe på kullen där brandmännen och ambulansförare stod, så det hade blivit helt fel. Då skulle ni ha hört hur en Maria lät i bilen. Jag sa till Åke sedan, om man hade haft en bandspelare i Camaron så hade den väl brunnit upp av alla svordomar och dumförklaringar. Och varför, kan man inte rita upp en enkel liten karta över området och hänga upp på sekretariatet, då behövde man aldrig undra över såna här små saker. Men nu vet jag hur det ser ut där så det fixar sig.
Kubbe raceway var ett annat problem, där retursträckan var så lång att dom föredrog att köra tillbaka på banan. På morgonen, innan start, så gick jag och Åke banan ner för att jag skulle få se banslutet och hur dom hade tänkt att man skulle vända. Där var det också en del kringeli krokar och körde man vänstra banan skulle man ta svängen i mitten och högra skulle man få välja den högre eller mittersta. Ja, ni hör ju själv, det är inte så lätt alla gånger, eller så är det bara jag som inte begriper. Men som sagt, nu vet jag och det bör inte vara några problem då säsongen kör igång igen.
Jag får försöka *beepa* lite mindre. Och egentligen, varför ens prata för sig själv, det är ju ingen som hör en. Ha en fin söndag!
What the *beep*
Körde runt västerslätt för att visa Theresé avverkningen ned mot tvärån igår och jag sa att jag inte hade sett det där eller att jag inte ens visste om att dom skulle ta bort träden, förrän jag passerade där förra fredagen.
Ja sa Niccolina, då vet jag precis hur du lät, mamma. (Till saken hör att jag satt ensammen i bilen).
-What the *beep* har dom gjort här då???
Haha, vaddå what the *beep, frågade jag, fast egentligen, innerst inne och om jag tänker efter ordentligt så sa jag säkert något liknande, ibland talar jag högt för mig själv, och *beepet* är ju som ni förstår, ett censurerat ord för en svordom.
Surprise…or not
Detta var vad Theresé kom hem till oss med igår.
En hel och fin turbin
Tre stoppade korvar med 12 glas i
Och så här såg dom ut när dom packades upp
Sex glas av tolv var hela, resten var glaskross.
Jag skulle aldrig ha sagt något om att hon skulle krossa dom innan hon packade ner dom. Jaja, sex glas är ju bättre än inga 🙂
Låg och tänkte på en Gösta imorse. Ni vet, spindeln. Jag hade som sagt var spindelfobi för flera år sedan, en panisk skräck för dessa kräk med åtta låååånga ben. I stugan fanns eller finns det fortfarande en sagolik flora av spindel arter så jag tyckte att det var en riktigt plåga att komma dit tidigare. Man hukade då man klev in genom dörren i tron att det skulle hoppa ner något stort och läskigt i skallen.
En sommar så passade Åke på att ta en liten tupplur i soffan, själv pysslade jag väl på med något, gick runt och kikade ut genom fönstren. Kom till ett av alla fönster med sjöutsikt och stod och gluttade då mina ögon fastnade på den absolut största spindel jag någonsin sett. En stor, kraftig, slemmig sak med en svart kropp och bruna slemmiga ben. Jag höll på dö.
ÅKE, ropade jag högt och backade bakåt in i rummet. Han satt sig upp i soffan och undrade vad all uppståndelse kom ifrån. Kolla in spindeln i fönstret sa jag. Han klev upp, gick fram dit, kliade sig i skallen och sa: Ha, den där, det är ju en leksaks spindel.
Han trodde att jag lagt dit en låtsas sak för att skrämma honom, då fattar ni storleken av det djuret. Plötsligt rörde den på sig och då backade även Åke. Han tog en biljardkö som låg närmast till hands och skulle trycka fast den i fönsterposten, spindeln hoppar ner på golvet, gör ett racervarv på parketten, flyger upp på väggen på väg upp mot fönstret igen och tyvärr…för den spindeln slutade livet just där och då. Jag är ledsen men på den tiden fixade jag inte att ens att bära ut en spindel, bara vetskapen om att den skulle kunna komma in igen gjorde mig kallsvettig.
Jag ringde sedan till min allvetande farmor som slog i hennes faktaböcker och hittade där en spindel som stämde in på beskrivningen, vad den nu heter kommer jag inte ihåg men det var Sveriges största spindel art och det var väl så j-ka typiskt att den skulle dyka upp just hemma hos oss. Jag har aldrig mer sett en likadan sådan spindel och lika glad för det är jag men gladast är nog spindeln.
Ha en bra lördag!
Vissla i luren, mm…
Varför envisas företag med att anlita växlar som ringer upp kunder…tio i taget och bara svara på ett samtal?
Det har ju varit så mycket skriverier om detta och jag har än inte hört en enda människa som har haft något positivt att säga om dom samtalen. Man blir ju bara förbannad då ingen svarar i andra luren.
Hur ska företagen tjäna på detta när man är irriterad redan innan man svarar, man vet ju aldrig om det sitter någon där. Nästan så jag får lust att sitta beredd med en visselpipa, nästa gång dom ringer, med viss risk att man blir anmäld för misshandel av spräckt trumhinna hos den som ringer upp.
Gaaaahhhh
Det är många som ringer nu, var god vänta…
Nu har jag inte kvar mitt jobb hos Annika längre, en miss i planeringen visades sig igår då jag fick kassakorten från a-kassan.
Jag har trott att jag startade om på en ny stämplingsperiod då ja återigen blev arbetslös men så var tydligen inte fallet, utan nu är mina 75 dagar då jag har rätt att stämpla upp, förbrukade, vilket innebär att jag inte längre kan jobba hos Annika, för gör jag det så har denna regering bestämt att jag ska klara mig på 1489:-/månad, vilket jag/vi, inte fixar. Nä, så istället för att åtminstone kunna hålla mig sysselsatt 4 dagar/månad så ska jag nu stämpla fullt ut och inte jobba en endaste timme…konstig politik i min mening.
Sen när, blir det bättre av att inte kunna arbeta alls än att kunna gå ut på åtminstone några timmar. Man får eller vill ju jobba dom timmar man blir erbjuden. Detta beslut innebär dessutom att jag inte kan acceptera ett erbjudande om att vara till exempel extra personal eller vikarie vid någons sjukdom (vilket är ett ganska vanligt erbjudande då det gäller, yrket som personlig assistent), jag kan ju inte ens jobba en timme.
Surt sa räven och även Annika och jag håller med.
Vad ska man nu skylla på
Mera sport på tv blev det igår (kan bero på att det inte finns så mycket annat att välja på) damernas stafett, såg vi på och enligt kommentatorerna så gjorde dom en bra insats.
Ja, jag håller med, dom gör säkert allihop, precis allt vad dom förmår just då, sen sitter det nog en stor del i fysiken men också ganska ohjälpligt, en del i det psykiska.
Vad jag förundras över är att det alltid och då menar jag alltid, ska måsta vara något fel om en idrotts/elit människa inte presterar vad alla förutsatt att dom ska göra. Varför kan inte dom bara ha en sämre dag utan att det ska analyseras, stötas och blötas. Kan det vara olyckan dom nyss såg som gör dom nervösa, är det rätt valla, nu måste det vara mjölksyran som sätter in, hon har ingen rutin osv.
Aldrig att dom säger: Ok, det gick inte den här gången.
När vi såg på skicrossen så var det en tjej, Fanny nånting, hette hon, som dom skröt över, hon är bara 17 år och sååå duktig, någon att hålla koll på osv. Hon åkte bland dom första och hamnade på första plats och alla jublade. Men det var ju som sagt var kvar några åkare och hon föll snabbt ner på listan. Hennes andra åk blev inte lika bra, då ändrades genast snacket till att hon hade inga rutiner, hon var ny, hon har inte gjort detta tidigare blablabla.
När sedan Anna åkte, missade dom totalt att nämna hur bra hon åkte, det lät att vara medelmåttigt medans jag, som aldrig sett denna sporten tidigare, till och med kunde se att hon skulle få en bra tid och hon formligen smekte kullarna hon åkte över. Sen när hon kommer över mållinjen och ligger etta (hon vann förövrigt det åket) så missar dom det också, det går en stund innan dom inser att hon är etta. Jaja, det är väl meningen att man ska se själv och inte sitta och lyssna på dom som pratar hela tiden. Dom kanske inte själva är så laddade hela tiden. Hm…kan det vara för att dom varit uppe för länge, har dom druckit för lite kaffe, kan det vara ett virus som härjar i båset eller vad?
Theresé kommer hem idag och på hennes blogg kan man läsa följande: blogg.vk.se/tezzii
Hon har införskaffat mina glas och med på resan kommer även turbinen som Brälla fixat till oss från staterna och som sedan fick följa med ner till Uppsala med Anders och Theresé då dom var hemma till nyår, för genomgång och nu är den klar att sättas in i Camaron…nice!
Angående glasen så pratade vi igår om hur hon skulle få hit dom utan att dom skulle ta för stor plats, jag föreslog att hon kunde krossa dom, då tar dom liten plats och då behöver inte jag he sönder dom, då är dom redan fix och färdigt. Nä, nu får ni ha en bra fredag, jag ska in till Niccolina, hon har inte stigit upp än….ovanligt!
Herrarnas stafett
Vi blev ju sittandes framför tv:n igår, igen, och kollade på OS och herrarnas stafett.
Det blir som ett gift då man väl har satt sig och man vill se hur det ska sluta.
Vilken insats han gjorde, norrmannen som kom och tog silvret, just innan målgång. Han såg ut som spindelmannen och var verkligen ett hot på tredje varvet, sedan sackade han en bit men kom hur starkt som helst, på slutet.
Jag sa till Åke, om han kommer att ta guldet så är han banne mig värd det också. Jag har aldrig sett en sån skidåkning någon gång och en riktigt tjurskalle måste han vara.
Nu gjorde Sverige ett otroligt bra jobb, dom också, ett riktigt teamarbete och dom är ju värda detta guld, måste ju kännas fantastiskt att glida in till målgången och veta att man vunnit guld.
Niccolina ser inte på sporten och jag frågade henne varför. Ja, varför skulle jag göra det, svarade hon, jag är ju inte med och då är det väl inget att se på. Jamen det är ju Sverige, sa jag, och Sverige är ju vi…eller hur? Nae…hon köpte inte det, hon surfade på nätet istället.
Gösta, den inneboende spindeln
Tror att det var tre eller fyra år sedan och vi hade våran ”gamla” buss, Beverly Hills, som vi var ute och kajkade runt i. Det var innan jag tagit licensen för dragracing fast vi åkte ju till en del tävlingar i alla fall.
Den här gången skulle vi till Fällfors och Theresé följde med oss dit. När vi skulle lämna Umeå så upptäcker vi ett gigantiskt spindelnät i framrutan, man riktigt hurvades av storleken och tanken på hur stor den inneboende skulle vara. Det hade precis fastnat en fluga i nätet som förtvivlat försökte komma sig därifrån men den lyckades inte. Vi lät i alla fall nätet sitta kvar, spindlar ska ju hålla bort andra inkräktare och sen trodde vi väl att den skulle blåsa bort på vägen.
Det gjorde det inte, det satt kvar hela sommaren och spindeln döptes till Gösta. Vi såg honom vid något tillfälle, och den var stor men harmlös för oss. På bussarna finns det ju oftast en sån där skylt längst fram, längst upp, och vi trodde nog att den kröp upp dit bakom och hade sitt tillhåll där. Nätet var ju bara ett fångstverktyg.
På sensommaren åkte vi upp till Lycksele där vi stod ute på gatan och pratade med en kille som vi känner från midsommarfiranden i Maltträsk, han brukar fira midsommar hos en granne till Brälla.
Nåväl, vi stod och pratade om ditt och datt och kom osökt in på Gösta. Till saken hör att det var två killar som cyklade fram och tillbaka på vägen och passerade oss flera gånger. En av dom gångerna var då Åke pekade upp mot skylten och sa, ja han bor däruppe, Gösta. Killarna vände sig om och blickade upp mot busstaket och det såg en kort stund ut, som om dom skulle tippa av cyklarna. Dom kanske trodde att vi stoppat in en liten gubbe där som fick leva sitt liv bakom skylten.
Vi sålde ju så småningom bussen för inköp av den ”nya”, och Niccolina har inte riktigt än, förlåtit oss för att Gösta fick ingå i priset och skulle han eller en kvarleva av honom finnas i livet så bor den förmodligen i Lövånger, numer.
Ett tillägg: Gösta kan ju vara en Hilda det vet vi faktiskt inte men so what.
Önskar er en fin torsdag och imorgon har det äntligen utlovats lite värme så det ser jag fram emot, plus att Theresé kommer hem och vet ni vad? Jag har beställt tolv nya glas från Ikea, ska bli roligt att se hur länge dessa ska hålla.
Senaste kommentarerna