Jag sa: -Titta på din fru, Åke…sen gick jag…

Av , , Bli först att kommentera 20

Det händer inte så mycket här hemma, dagar kommer och dagar går. Svårt att hitta på nåt att skriva om. Brukar rota lite i arkiven, vid såna tillfällen. Detta la jag ut på fejjan, idag, för 7 år sedan.

Jag har gjort något som jag inte gjort på över 5 år…jag har klippt håret. Fast inte som jag brukar, hehee…jag tog ihop allt hår i en snodd, rakt upp på skallen, sedan klippte jag rätt av, cirka 10 cm, och sedan en sväng till, nu 5 cm, och vet ni vad, ingen har märkt nåt, varken Åke eller Nicco, hahaa…coolt, då är jag klippt, och har sparat in flera hundra, eftersom jag gjorde det själv *lycklig* 😃

Hm…nä att klippa sig är inget jag gillar, så lite knepigt att jag igår, satt vid datorn, hade nykokat kaffe i muggen. Åke låg och slumrade i soffan. Så blev jag tvärless på mitt hår.

Det är liksom bad hair day, varannan 1/2 dag…ish.

Snabbgooglade vad frisörsalongen här på Västerslätt heter, den nyöppnade.

Gick in på deras bokningssida och BAAM, dom hade en tid 10 minuter bort. Bocka i den, sa till Åke, titta på din fru, så du kommer ihåg hur hon såg ut. Och sedan gick jag.

Hade en önskan, jag vill inte se ut som Hedvig, och då tänkte jag närmast på hon i barnprogrammet, från A-Ö. Hon som klippte mig, stylade lite, lockade krokiga saker i håret så det såg faktiskt bra ut, där bak.


Fotnot, färgen är min sedan tidigare. Började ju med henna för 10 månader sedan, ungefär. Av nån konstig anledning blir underhåret mörkare, fråga mig inte varför. Däremot har jag alltid haft slingor i håret, alltså naturliga sådana, så det kanske är därför det blir så där. Jag vet inte.

Nu vet jag, att jag aldrig kommer att få till det så där, som frissan. Å andra sidan, man måste ju våga göra saker, vadå, förhoppningsvis växer det ut. Eller, med min tur kanske inte alls, men då är det som det är.

Den här filmsekvensen är inte bara som den är. Här har dom nog övat en timme eller två. Men så fantastiskt, man blir alldeles trollbunden av att se på det.

Nu får ni ha en fin onsdag, allihop!

Det tog emot men det gick… 🚶‍♀️

Av , , Bli först att kommentera 16

Det tog emot lite, att trampa ihop 5 km igår. Det känns lite bättre att gå, om jag får hålla upp armbågen mot högersida då jag rör mig. Fast det blir jobbigt i längden, så jag höll handen i fickan, men det kändes mest konstigt, bara.

Gick och funderade på om en mitella, hade varit lösningen Fast, hm, njae, jag vet inte det heller. Tror inte att det är så skönt att ha som avlastning. Nå, jag delade upp promenaderna i 3 omgångar.

Det noterades inga topprekord i hastighet, men det var väl inte det som var grejen. Första svängen tog jag bort mot Skolgatan, upp till Hartan, förbi Grisbacka kyrkan och sedan genom ko-porten. Ut på Rödäng, över Tvärån till Västerslätt, tillbaka över den andra bron, lite sick sack, och hem.

Jo, jag kom nämligen på det, flera gånger då jag tänkte kapa min väg och gena. Så typiskt vi människor, att vi ska ta den kortaste vägen. Det sitter in nött i generna. Även om jag nu gick för att skrapa ihop längd, så ville hjärnan att jag skulle gå tvärsöver, inte runda alla hörn.

Andra svängen for jag först upp och förbi Circle K, sedan runt Noliafältet, förbi Preem Västerslätt och hem. Det blåste ju tamme den, hela dagen, fy för den lede. Men jag gick stabilt och blåste inte iväg.

Och sista svängen, efter middagen, då fick Winstone följa med. Eftersom jag bara hade 1 km kvar att gå så la jag gångsträckan efter industrivägen, där jag kunde ha honom lös. Det gör fortfarande så jäkla ont i ryggen att min tanke varit, om jag ramlar, så kommer jag att gå sönder på riktigt. Eller om han rycker, så sliter han upp halva sidan.

Nu vet jag att det är lätt överdrivet, fast det är själva känslan… och det är nog ändå bra att man känner lite på det viset. Då kanske man är mer försiktig.

Nicco och David stod utanför det som ska bli, Västerslätts nya inneställe. Rökstugan BBQ.

Jag fick en rundvisning därinne, röken står inne i den del som tidigare varit pizzeria. Jag tyckte det såg ut att ligga nåt gott därinne…

Själva röken är inte att leka med, tog ingen bild på hela saken, men den har varit med i VK så jag lånar bild därifrån.

Det kommer att bli så bra därinne. Ser större och ljusare ut. Tanken är väl att det till en början, blir ett lunchställe, och sen får vi se. Jag hoppas ju på att det blir vårat nya hängställe. För alla på Västerslätt/Rödäng med omnejd.

Dit man kan gå för både lunch, god middag och få ta nåt gott att dricka till maten. Jaja, det får väl framtiden utvisa. Önska får man ju alltid.


24 september är det öppning, jag lär ju påminna er om det.

Och när jag då sedan kom hem, så hade jag nåt målet på 5 kilometer.Och hade det nu inte varit för min arbetsgivare, God Assistans Norr, så hade jag aldrig hört talas om Glädjeruset och Hugos Stiftelse. Allt handlar om människor och att vi alla är lika värda, oavsett vilken sits vi sitter i eller hur vår vardag ser ut.

Det värsta var att det kändes i benen. Åke har som tagit över prommisarna med Winstone eftersom han varit sjukskriven ett tag nu. Men jag sa i förrgår kväll att jag må ju få återta mina stunder, med Winstone, man får ju inte göra sig för bekväm.

Sen kan ju en viss del av det onda, bero på att man rör sig annorlunda än det man är van vid. Precis som när man går där det är halkigt, man spänner sig av rädsla att ramla.

Ser inte ut som om vi slipper blåsten idag heller, men jag hoppas den är lite mildare än igår. Hade ju lätt kunnat välja vinterjackan och vantarna, på den sista svängen jag gjorde. Och det känns inte helt ok, inte nu, i september, heller.

Hoppas på en fin tisdag, för er allihop!

Älvor 🧝‍♀️ eller häxor 🧟‍♀️

Av , , Bli först att kommentera 11

Det börjar kännas lite småtrist att man blev halvt handikappad. Det är så mycket jag skulle vilja ha gjort…typ nu. Men det går inte, det här är inte kul. Så här långt har jag haft värsta natten och morgonen, fast jag har då haft turen att få lite starkare smärtstillande tabletter att kunna ta då det börjar kännas övermäktigt.

Tror också att en del av smärtan kommer av att man inte har samma rörelsemönster som då man inte har gjort sig illa. Det ena ger det andra och man överkompenserar och använder kroppen på ett sätt man inte är van vid. Och det får man betala för.

Var upp till mamma igår då jag ändå skulle in på Apoteket. Hon visade på häxringen, hon har utanför balkongen. Häxring eller stället där älvorna dansar🧝‍♀️🧙

Jag kanske skulle ha ställt mig där en stund och hokus pokus hade jag varit helad…eller med min tur, flög väl en fågel förbi och sket i skallen på mig. Sedan hade jag i förskräckelsen, halkat och brutit ett annat revben.

När jag googlar häxring och folktro, så tänker jag att jag inte ens ska gå i närheten, då den inte alls helar människor, utan tvärtom. Älvorna som sägs ska ha dansat där, kan slänga sjukdomar på en. Och skulle man lägga sig i en sån ring för att sova, så kommer du att sova i 100 år…jisses 😬

Nå, häxringen är inte en ring, just nu, utan här kan ni se vart den är, eller vart de kommer att vara då ordningen är återställd. Under det gula strecket kan ni ana mönstret.

Mamma berättade att ringen består av svampar, och då gräsmattan är klippt och svamparna är borta så tar det ett tag innan mönstret kommer tillbaka. Och efter ett tag kommer även svampen upp igen. I en absolut rund cirkel.

På Wikipedia kan man läsa följande och jag citerar.

”En häxring (även kallad älvring och älvdans är en cirkel- eller bågformad sammanhängande grupp av svampar. Fruktkropparna växer utmed cirkelns kant och inne i häxringen är växtligheten ibland förtvinad och svag, ibland extra kraftig. Häxringar kan bli mer än 10 meter i diameter, men håller sig vanligen inom ett fåtal meter.

Ringformen beror på att mycelet efter att ha etablerats på ny plats växer radiellt utåt. Den allra vanligaste häxringsbildande svampen, som ofta förekommer i gräsmattor, är nejlikbroskskivlingen, men även andra och giftiga svampar kan förekomma i häxringar.

Orsaken till den förändrade växtligheten i häxringens inre är inte helt klarlagd, men teorier finns om att svampens mycel förändrar jordens genomsläpplighet för vatten. Det är även påvisat att svampen släpper ifrån sig ämnen som är skadliga för gräsets rötter.” slutcitat

Jag anmälde mig till Glädjeruset som God Assistans, årligen anordnar. Det brukar då vanligtvis utföras i Sundsvall, men i dagsläget och som det sett ut så gör man nu detta på egen hand. Jag vann ju att delta gratis ifjol, så det var inte så mycket att fundera på, att även ställa upp i år.

Nu tänkte jag, skadad som man är, att jag kanske skulle skippa detta, men… Att röra på sig är aldrig fel, jag ska ju använda mina ben inte ryggen. Jag tänker lämna Winstone hemma, är lite rädd för att han kanske måste tillrättavisas eller att han tvärrycker, och det vill jag inte. Så det är planen idag, att gå 5 kilometer, är förberedd på att det kommer att ta tid, men då får det väl göra det.

Man får också dela upp längden, så jag kan gå halva nu och halva senare idag, vi får se hur jag löser det. Klicka på bilden för eventuell anmälan eller bara för att ni är nyfikna.

Ha en fin måndag, allihop!

Det ena leder alltid till nåt annat, trevligt trevligt…

Av , , 2 kommentarer 14

Åke och Ingvar drog iväg till Nordmaling igår, där det gjordes lite möbelaffärer. Inte till oss, utan till deras hem. Fast innan dom åkte hade jag köpt en rullvagn på en annons på fejjan, som Åke fick hämta upp då dom kom tillbaka.

Rullvagnen var lite mörkare och högre än jag trodde, men jag ska se om den funkar ändå.

Blev less på det lilla svarta metallbordet vi har här, bakom soffan.


Passar den inte där så får jag väl göra plats nån annanstans. Worst case, hamnar den nere i tvättstugan och får då fungera som tvättmedelshylla, typ. Nåja, det var inget hemmansköp.

Medan dom var borta dök Nicco, David och hans son Arvid in. Don fick både kaffe och blåbärsbullar. Jag hade letat fram en påse med Duplo som låg nere i en garderob i källaren. Den innehöll även en indian…utan häst.


Och en Karl-Alfred, fortfarande fungerande. Då man drar i snöret börjar han fäkta med armarna. Jag tror att bägge figurerna, kommer från leksaksgrossisten där jag jobbade mellan 1986-1993. Han som startade upp företaget, nån gång tidigt 70 tal, om jag inte missminner mig, hade leksaker som kom som prover, och dom hade han i säckar som bara låg och samlade damm.


Då Torsten var på extra gott humör fick jag välja vad jag ville ha. Det var faktiskt jättekul att se vilka saker som fanns därinne. Den här bilen, fick jag vid ett tillfälle.


Tror dock inte att det är något större värde i den. Men roligt ändå, att den bara finns kvar.

Nåja, det ena ledde till det andra igår, och vi blev bjudna på middag hos Anna och Ingvar. Mycket gott tilltugg, och en utsökt lasagne, sedan en smarrig äppelkaka till efterrätt. Vi hade mycket trevligt och det blev många skratt, ajaj…

Kolla in grabben som ser väldigt ledsen ut i ögat, då vi kom hem igen.


Vakthunden, Winstone Warrior. Fast han såg inte alls så ledsen ut då jag låste upp dörren. Nej nej, då var det glada miner, hopp och glädjeskutt.


Hoppas på en fin söndag, för er alla, regnet till trots.

Det fladdrade i öronen 👂

Av , , Bli först att kommentera 16

För 6 år sedan, var jag och mamma på 85 års kalas hos en kvinna som var sambo med en av mina morbröder. Vi var några stycken där, även en karl som heter Ruben.

Där blev det prat om kyla, och att man fryser, det kan ibland ha ett samband med just åldern, lite sämre blodcirkulation, man rör sig kanske inte lika mycket osv. Nå, Ruben berättade att det drog så kallt i lägenheten där dom bor, det kom in kall luft runt balkongdörren, så han hade ringt efter vaktmästaren.

Det var en yngre förmåga, som inte tyckte att det drog nåt speciellt. Jamen, sa Ruben, herre min je, det drar ju som tusan, då jag ligger i soffan så fladdrar det i mina öron. Killen hade tittat lite frågande på Ruben och svarade: Men det kan väl inte stämma?

Nähä, sa Ruben, men du, jag hadd in en sparv här i rummet, den köm sig in, genom håle´ därnere ve listen…å med utfällda vingar!
Ja, skrattade Ruben, man måste som överdriva, så dom ska förstår allvaret i det hela 😀

Visst är det så dom flesta gör. Man överdriver för att andra ska fatta att det verkligen var något utöver det vanliga och ordinära. Jag tittade på blåbärsbuskarna igår. Den ena ger inga bär, konstigt nog. Eller jo, det blev 2 stycken ifjol och igår hängde där faktiskt 5 stycken.

Men jädrar vilken skillnad i storlek. Jag sa då jag pratade med mamma att dom bären är ju för fasen dubbelt så stora som dom andra. Nää, sa Åke där han låg i soffan, inte dubbelt så stora. Jaja, jag överdrev väl då. Men dom var STOR. Här har ni bild på dom vanliga, kontra dom andra. Ni fattar vilka som är vilka.

Har haft en kille som ska fixa golvet nere i källaren. Nu fick jag dock beslutsångest. Jag ville ha golvet rött, och väggen längst ner, svart. Och på det vita kaklet, svart mönstrade dekorgrejer. Fast…hm.


Han påpekade att det kan bli mörkt. Medan jag tyckte att jag ska inte hänga i det rummet mer än nödvändigt, och det finns ju lampor.

Har kollat kakeldekor och undrar om jag kanske istället, väljer detta. Och tar golvet i den ljusare kulören i mönstret och den mörkare på väggen.


Synpunkter på det, eller tips…nån ☺️

Ska även kontakta nån som får komma och ge offert på byte av källardörren. Den har absolut gjort sitt. Och sätter vi in en ny, så slipper vi förhoppningsvis, lägga igen den under vintern, för att slippa elda för kråkorna.


Annars hände det inte så mycket här igår. Ryggen känns 7 resor värre än då det hände. Men det hade jag förstått, att det är väl precis som det sägs vara. Sov inte lika obrydd i natt, fast det gick ändå. Eller, det får ju så lov att gå.

Hoppas på en fin lördag för er alla!

Snabbtänkt som tusan

Av , , 4 kommentarer 13

Så är det plötsligt den årliga, jag vill inte komma ihåg dagen. Och nu är det 9 år sedan, pappa, var med om olyckan som sedan blev hans fall.

Jag tror inte att man nånsin kommer att glömma, det går inte. Det knäppa är att det blir fler än en dag, man påminns om. Men för mig blir detta den dag vi slutade få svar, från honom. Det som är bra, är väl att dom upplevda, negativa saker man är med om, tunnas ut och man fokuserar mer på allt som varit positivt.

Min upplevelse, av min pappa, skiljer sig garanterat, mot mina syskons upplevelser. Vi är alla olika individer och har haft olika förhållanden, gentemot våra föräldrar. Så är det bara, och det vore väldigt konstigt om det ser annorlunda ut, i andra familjekonstellationer.

Jag tror att jag ärvt mitt skratt från min pappa. Kommer faktiskt inte ens ihåg att jag någonsin, sett honom arg eller förbannad. Inte mot mig…aldrig. Visst kan man vara allvarlig och seriös, men det absolut bästa är om man kan skratta åt eländet. Gör man det, så kommer man vidare lite fortare.

Tror också att jag har mitt driv, efter honom. Jag vill väldigt mycket, kan hålla flera bollar i luften, och även om jag inte kan jonglera, så kan jag få ner alla bollar i påsen och knyta ihop den, då allt är klart.

Nu pratar jag om dagliga ting och inte stora projekt. Till dom, anlitar jag hellre folk som förhoppningsvis vet, hur dom ska utföras.

Pappa, var givmild och gav hellre bort saker än tog emot. Jag är likadan. Säger inte att det inte är roligt att bli uppmärksammad med nån present nu och då, fast för mig handlar det mer om att jag VET, att människor jag ger saker, hade gjort exakt samma sak, om dom kunnat. Det handlar om vem man är, i hjärtat.

Man behöver inte ge presenter heller, utan man kan ge av sig själv. Tid eller bara att göra något för nån annan.

Han var också halvgalen och gjorde tokiga saker som vi skrattar gott åt, än idag. Och tänk, jag tror att jag kan vara lika galen ibland och inte så jädrans eftertänksam. Jag önskar att han varit här, även fast jag vet, att han finns med oss, på ett eller annat sätt. För evigt saknad av oss alla, men vi är glada att vi fick ha dig som vår pappa, under dom år du fanns med oss. Denna bild tillägnar jag pappa, som älskade rymden och dess hemligheter.

Med det skrivet, ångrar jag att jag inte anlitade en fönsterputsare igår. Skulle vara duktig och putsa köksfönstret däruppe. Det kommer nämligen en hyresgäst om några veckor. Och då händer detta.

Undrar om jag skulle fixa nån livförsäkring kombinerad med drulle 🤔 Putsade lite fönster och torkade gardinstången. Ska kliva ner och använder givetvis inte den vanliga vägen utan tar den snabbaste, förstås. Jösses vad man hinner tänka på vägen ner, även om det bara tog 3 nanosekundet 🤪😜 Innebär det att jag är snabbtänkt som faan 😏🤣

Nå, jag hasar omkring en stund, gör mig klar och åker iväg till jobbet. Tänker att det ger sig väl, det gör ju ont att ramla. Men efter 2 timmar ger jag upp, det blir värre och värre och jag kan inte använda högerarmen. Svårt då man har det yrke jag har. Så jag ringer 1177, och så här kan jag då summera händelsen.

Summa summarum, av min underbara dag och min snabbtänkthet, blev ett knäckt revben i ryggen. Så går det då det går för fort och man inte hinner ta emot sig, varken med händer eller rumpa. Utan högersidan av ryggen var den som jag körde in i köksinventeringen med dunder och brak.

Och tänk, till och med Åke, hörde från teverummet därnere, ett buller och brak. Men, ska vi nu se det från den ljusa och positiva sidan så hade det kunnat gå, mycket värre.

Skallen hade kunnat få ta smällen, och hade Åke INTE hört det, då hade han haft mer än allvarliga problem med hörseln. Sen var inte jag så smart för jag åkte på jobbet och tänkte att det kanske skulle gå över. Men njae, det blev ett besök på primärsjukvården efter samtal med 1177 och lösande av mitt arbetspass. Och nu är det snarare 7 resor värre, men jag vet i alla fall varför jag har ont. Så de så 🤣

Trodde nog inte att jag skulle kunna ligga i sängen och sova men det gick. 2 Alvedon och utslut, så det gick bra. Då var det värre att komma igång på morgonen, så nu tror jag att det får bli 2 Alvedon till, faktiskt.

Lite roligt då att detta kom som minne, Nicco skickade den här bilden till mig, på dagen för 3 år sedan.


Med den deklarerar jag detta inlägg färdigskrivet och önskar er alla en fin fredag!

Hellvetans…lät bättre än…

Av , , Bli först att kommentera 14

Ja det var inte många som gissade vikten på strykjärnet, hahaa… här har ni en bild på mitt strykjärn samt järnklumpen, för att ni ska få en uppfattning om storleken.


Och låt mig säga att jag vet inte ens om man kan använda järnet som potentiellt mordvapen, det krävs lite armmuskler för det 💪

Vikten är nämligen, modiga…tadaaa…


Fattar ni vilket gympass man måste ha gått igenom för att stryka lakan med det där? Helt obegripligt. Ligger ens tyget still? Jag tycker att tyngden borde göra att man bara knölar ihop det som ska strykas. Eller punktströk man bara, typ, la ner det och lyfte igen… hellvetans också (hellvetans lät bättre än det andra ordet, haha) vilket jobb.

Då kan man relatera till, att ALLT, var faktiskt inte bättre förr. Och nej nej, glöm det ni tänker säga, jag ska inte testa, jag fortsätter gissa hur dom gjorde istället, och besparar mina armar. Åkes farmor Tyra, använde det som motvikt i hennes vävstol, haha, finurligt, tycker jag.

Jag var upp till mamma en sväng efter jobbet igår. Vattentornet är verkligen coolt med belysningen som skiftar.


På nåt konstigt sätt, har ju vattentornet blivit ett riktmärke för hem. Inte konstigt, då man vuxit upp där. Och tornet syns vida omkring. Alla gånger då vi var barn, som vi åkte till stugan, vinter som sommar, då man äntligen skymtade vattentornet, så sa man säkert högt ibland, och andra gånger tyst i huvudet…nu är vi hemma.

Men hem på riktigt, är där man bor, och där man känner att man vill vara. Där hela atmosfären andas trygghet, trivsel och är ett ställe man längtar hem till. Sen är det absolut inte alla förunnat, att ha ett sånt ställe. Men det behöver inte heller betyda, att man inte kan få det.

Jag är då absolut på den plats jag vill vara, både vad det gäller boende, arbete och livet. Och jag är också glad, att vi inte vet ett skvatt om morgondagen. Vi får leva precis här, och nu.

Önskar er alla en fin torsdag!

Kort men förhoppningsvis lyckligt liv

Av , , Bli först att kommentera 15

Fikade med min kusin Anna igår. Hon hade införskaffat en massa växter och blommor. Visst är det kul då man får inreda med grönt och vad mycket en kruka kan göra för helhetsintrycket.

Jag är dock van vid att mina plantor inte brukar vara bestående, utan dom får oftast ett kort, liv, men förhoppningsvis lite lyckligt ändå, haha. Man kan väl låtsas, i alla fall.

Den enda roliga blomman just nu, är fortfarande min hibiskus. Snacka om att se ledsen ut i bladen, men glad i blommorna. Och nu har den två blommor på samma gång.


Fick veta för längesedan att då en blomma blommar, är det egentligen ett skrik på hjälp, den är döende. Om det stämmer så har den där stackaren fått ett långdraget, plågsamt liv. Den har skrikit så högt att rösten har tystnat. Nu försöker den visa, syn-mässigt, att den är i en krissituation.


Fast nej, det stämmer nog inte på alla blommor. Men kan köpa att vissa behöver vila från vattningen för att sätta fart med att blomma.
Pelargonian har inte gett upp helt, den kämpar på, och purjolöken jag har i glaset. Sparade roten och byter vatten en gång per dag, och den växer…från ingenting, knepigt.


Den här är min favorit, både krukan och blomman, som jag inte vet vad den heter.


Trodde att den givit upp, då bladen plötsligt blev väldigt bleka, den genomgick också ett ohyreanfall, som kom med några nya växter jag införskaffade. Men så planterade jag om den och nu börjar färgen återkomma…så jag hoppas den klarar sig.

Slog på stort och bakade bullar fyllda med blåbär och återigen en hemkokad vaniljkräm. Denna var något lättare att koka än den jag gjorde sist, och ja, nu undrar jag varför man ens köper sås man vispar ihop 🤔 Gör den själv istället, vettja.

Nu finns det bullar i frysen, och blir det en Järlåsa resa nästa vecka, så kan det tänkas följa med en påse eller två.

Visste ni, apropå ingenting, varför vi har en lilltå? Jo den är till för att kontrollera att alla möbler i huset, står på rätt plats. Här vill jag tillägga att den även kan kolla, att dörrposter och trösklar, sitter fast som dom ska.

Ha en fin onsdag, allihop!

Fria drinkar, imorgon 🍸🍹🥃

Av , , 2 kommentarer 13

Vägbiten mellan kajen och upp mot Storgatan, runt hamnmagasinet och förbi skateparken, har varit avstängd, bra nog länge nu. Åke hann läsa nåt på staketet på ovansidan, om 10 dagar. Hahaa…japp, 10 dagar till öppning eller menar dom nåt annat?

Och 10 dagar räknat från när? Man kan komma undan med det mesta om man inte skriver ett datum i början. Likadant med den lilla träskylten som hängde i mina svärföräldrars stuga i Kittelfjäll. ”Fria drinkar imorgon”

Så tänker jag på när man var barn. Då var det halvdåligt med tidsuppfattningen. -När är vi framme? Frågade man 10 minuter efter starten på resa från Umeå till Malå. -Det är långt kvar, fick man till svar.

-Är vi inte framme snart? Frågade man och fick veta att vi var halvvägs, eller så var svaret, snart. Hm, men snart är relativt. För en vuxen kan snart vara en kort tid om det rör sig om att åka bil 30 minuter, men för ett barn, är 30 minuter som en halv dag, jösses 😬

När lär man sig tid, egentligen? När man började skolan och visste att en lektion var 40 minuter, och det var ett roligt ämne, så försvann dom 40 minuterna i ett hafs. Men var det ett tråkigt ämne, så höll man ju på dö av tristess.

Jag kunde starta upp nån uträkning på hur många sekunder det var kvar…ehh, ja, jag är rätt duktig ändå, på att räkna sekunder och kunna komma rätt nära minuterna, haha…

Men det är ju sen gammalt. Har man roligt så går tiden snabbt. Och ju äldre man blir, desto mer krymper världen och i en liten värld går också tiden fortare. Ta bara gympasalen på Mariehemsskolan som exempel. Den var ju enorm, då man var 7 år.

Var in dit för några år sedan, och det var den minsta gympasalen jag har sett. Och där höll man på ta ut sig själv då man sprang runt väggarna för uppvärmningen. Idag skulle jag knappt få upp nån fart innan man sprang in i väggen med dunder och brak.


Kontentan måste ju då bli att världen har krympt och man tar sig fram fortare, haha…egen teori. Inget jag tänker lära ut till någon annan. Vi uppfattar saker på olika sätt. Ska vi säga så?

Träffade Helena på en go´fika igår, det ofikade stället heter Crost, och finns uppe på Tomtebo. Det var ganska najs därinne, och utbudet var det inget fel på, heller.


Men bäst var givetvis sällskapet Vi pratade på om livet, hur man går igenom olika faser. Vad som händer på vägen, och hur man själv förändras av saker man varit med om. Att få barn är inte bara en milstolpe, utan något mycket större.

För dom som väljer att inte skaffa barn, så finns det garanterat annat, som är lika stort, som man kan relatera till. Sammansättningen av människor man umgås med, familj och vänner, förändras ju under ens livstid.

Ingen finns för evigt, och vissa försvinner ute i periferin av olika anledningar. Man kan växa ifrån varandra, och situationer kan göra att man lär känna en människas rätta jag. Och den människan, kanske inte alls var, den du ville ge av din tid. Men jag kan ändå, nästan lova, att du lärde dig nåt, av den personen ändå, på gott och ont.

Önskar er alla en toppen tisdag!

Kan ni gissa vikten❓

Av , , Bli först att kommentera 13

För några dagar sedan såg jag ett klipp på ett litet gäng fåglar… nu ljög jag så solen nästan gick ner. Det var inget litet gäng utan ett rätt så stort ett. Kolla här bara.

Jag tror inte att jag hade gått ut ur bilen, på riktigt. Fast jag undrar förstås vad dom gör Känner dom av nåt i luften, är det naturen som skriker tyst, eller vill dom bara visa upp sig, lattja lite 🤔🤡

Nå, morgonen efter blev jag varse rörelse på gräsmattan här utanför. Ett litet mindre gäng än det på filmen, men ändå ett bussigt gäng med fåglar.


Kunde dock inte se vad det var för sort, sidensvansar var det då inte, påminde mer om kajor, fast aningens mindre. Men återigen, varför denna samlade trupp, det är ju inget man ser varje dag, precis. Fast jag är glad, faktiskt, att det inte var i närheten av den mängd fåglar på bilden… 👀

Apropå fåglar, den här är lite grym, på fler än ett sätt, men kunde inte låta bli😬😅

Städade lite i vår så kallade tvättstuga igår, innan jag åkte iväg och jobbade. Städade fram lite strykjärn.

Ehh, mja, jag gissar att den äldsta av dom är denna järnklump, jisses, snacka om fler än ett användningsområde. Skulle kunna användas som träningsredskap, det väger en hel del.

Kan ni gissa en vikt?

Idag vet jag bara ett, och det är att jag ska kaffedejta med Helena på ett alldeles ofikat, nytt ställe. Återkommer med recension på det och kan hända en eller annan bild.

Önskar er alla en fin måndag!