Hur man ger sina husdjur piller

Av , , 1 kommentar 1

Fick denna instruktion via mail från äldsta dottern, Theresé. Och det kändes som att läsa något som skulle kunna inträffa i våran familj, med våra katter. Läs och skratta!

Ibland så krävs det att man går in i närkamp med sina kära husdjur – det kan röra sig om p-piller till katten Snoffsan eller piller mot mask i magen till pudeln Brutus. Nedan följer hur man får

  1. sin katt att svälja ett piller och

  2. sin hund att göra likadant. Hur man ger sin katt ett piller…

    1. Lyft upp katten och håll den i ditt armveck så som du skulle hålla ett spädbarn. Placera höger hands pekfinger och tumme på vardera sidan om kattens mun och tryck försiktigt på kattens kinder, håll samtidigt pillret i handflatan. När katten öppnar sin mun, låt pillret rulla in i munnen. Låt nu katten stänga sin mun så att den kan svälja i lugn och ro.

     

    2. Ta upp pillret från golvet och hämta fram katten bakom soffan. Låt katten ligga i ditt armveck igen, och upprepa proceduren från punkt 1.

     

    3. Hämta tillbaka katten från sovrummet, och släng det uppblötta pillret.

    4. Ta fram ett nytt piller ur folieförpackningen, håll katten i vänster arm och håll i baktassarna hårt med vänster hand. Tvinga upp käkarna och tryck in pillret längst bak i kattens mun med pekfingret. Stäng nu kattens mun och räkna till tio.

    5. Fiska upp pillret ur akvariet och plocka ner katten från bokhyllans översta hylla. Ropa in din make/maka från trädgården.

    6. Ställ dig på knä och håll fast katten mellan dina ben, håll hårt om fram- och bakbenen. Strunta i om katten morrar. Be din make/maka att hålla fast huvudet samtidigt som du kör in en linjal i kattens mun. Låt pillret glida ner längs linjalen och gnid kattens struphuvud kraftigt för att sätta igång sväljreflexerna.

    7. Plocka ner katten från gardinstången. Plocka ur ett nytt piller ur förpackningen. Gör en snabb anteckning om att köpa en ny linjal och att laga gardinerna. Sopa försiktigt upp skärvorna från de krossade porslinsfigurerna som stod i fönstret och lägg dem åt sidan för reparation.

    8. Vira in katten i ett badlakan och be maken/makan att ligga uppe på katten så att dess huvud sticker fram ur armhålan. Lägg pillret i ett sugrör, tvinga upp kattens mun med en penna och blås i sugröret.

    9. Läs på etiketten så att du försäkrar dig om att pillret inte är skadligt för människor. Drick ett glas vatten för att skölja bort den äckliga smaken. Sätt på ett plåster på din makes/makas arm och tvätta bort blodet från mattan med kallt vatten och såpa.

    10. Hämta katten från grannens trädgårdsbod. Hämta ännu ett piller. Stoppa in katten i ett köksskåp och stäng dörren så att endast huvudet sticker ut. Tvinga upp munnen med en matsked och skjut in pillret i kattens mun med ett gummiband.

    11. Hämta en skruvmejsel ur garaget och sätt tillbaka skåpsluckan på sina gångjärn. Sätt på ett skyddsförband på din kind. Ring din husläkare och fråga när du tog din senaste stelkrampsspruta. Släng din nedblodade T-shirt och hämta en ny i garderoben.

    12. Ring brandkåren och be dem plocka ner katten från trädet på andra sidan gatan. Be din granne om ursäkt för det demolerade staketet. Hämta det sista pillret ur foliepaketet.

    13. Surra ihop kattens framben med bakbenen med ståltråd och fäst stadigt till ett ben på matrumsbordet. Hämta dina skinnskodda trädgårdshandskar i verktygsboden. Tryck in pillret i kattens mun och följ upp med en stor bit oxfilé. Håll huvudet vertikalt och spola ner en till två liter vatten för att skölja ner pillret.

    14. Be din make/maka att köra dig till akuten. Sitt tyst och snällt medan doktorn syr ihop dina fingrar med tolv stygn och plockar ut resterna av pillret ur ditt högra öga. Åk förbi möbelbutiken på vägen hem och beställ ett nytt matsalsbord.

    15. Ring Blå Stjärnan och be dem hämta katten. Kolla med ditt lokala zoo hur mycket en hamster kostar.

    Hur man ger sin hund ett piller…
    Vira in pillret i en skiva bacon… Klart!

Våga vägra betala tv licens

Av , , 4 kommentarer 2

 

Nu är vi less på dom felaktiga väderprognoserna och Åke tyckte därför (och jag håller med)  att någon ska straffas för det så varför inte radiotjänst, som sänder dyngan.
 
Så här såg markisen ut då vi vaknade.
 
Hela lördagens tävlande regnade bort. Vi hann besiktiga bilen och naturligtvis, självklart, inte förvånade nog, så lossnade backspegeln och lämnade ett stort hål i dörren.  
 
Fast det var väl tur att den lossnade där och inte på banan.
 
Åke började skruva loss däcken, bromsoljan försvinner ju av någon anledning och vi upptäcker att bromsen på höger framdäck, tar inte alls. Kul att göra en burn out utan broms….nopp. Han får sitta vid bilen ganska länge men upptäcker till slut ett fel, bultarna eller skruvarna som sitter i bromsskivan är krokiga vilket gör att det slits ojämnt då man bromsar, han tar då en rak skruv från den andra sidan och då funkar det helt plötsligt. Nu ska det bytas ut på bägge sidorna men vi klarade oss på det bytet däruppe.
 
Vi städade bussen istället, på kvällen var det surströmmings ätande för dom som tycker om sånt, inte vi, men vi gick dit efter vi hade ätit vår delikata middag som inte bestod av något i fiskväg. Under Brällas markis var det ett stort gäng surströmmingsälskare som satt och surrade om ditt och datt.
 
Vi blev inte så långvariga, det tar på krafterna att bara sitta och vänta på att allt ska sätta igång och en hel dag i blöta är inte så spännande, man blir dusslun.
 
På söndagen var det utlovat 0% nederbörd, fast det sprack. Vi hann köra fram på plattan, bli framvinkade till burn out gropen då dog bilen. När jag skulle starta för att köra fram så gick aldrig bränslepumpen igång, jag försökte påkalla Åkes uppmärksamhet men han var upptagen med att skynda sig fram till gropen, jag fick igång bilen i alla fall men utan bränsletryck så funkar det inte många sekunder. Det är bara att rulla undan bilen.
 
Hinner gå 2 minuter sedan kommer regnet, det formligen bara öser ner, ET PRO klassen hinner inte köra klart utan Emilie Jonsson blir stående kvar på plattan. Vi blir bort rullade till Brällas buss där det blir felsökning. Åke tar till slut någonting hårt och smäller till pumpen och se, då startar den igen. Kör tillbaka till våran buss i väntan på att regnet ska upphöra.
 
Fortsättning följer imorgon….med bl.a bilder från bilarna som deltog.
 
 

Min åsikt

Av , , Bli först att kommentera 13

 

Jag kan inte låta bli att säga vad jag tycker om högklackade skor. Notera nu att det är min mening och åsikt, inte vad andra också ska behöva tycka.
 
Jag pratar nu inte om "vanliga" klackar, 5-7-8cm utan dom där som är snudd på, högre än fotens längd.
Om man tittar på bilden här ovan så måste man ju vara blind om man inte tycker att vinkeln på foten är lite too much, eller?
 
Och dom som använder dom, går runt med lätt böjda knän och ser ut som om dom gjort något i brallan/trosorna. Fult!!! Är det verkligen meningen att fötterna ska se ut som hovarna på en häst? Dom går på yttersta spetsen på stortån och det ska se snyggt ut. Jaja, det är era fötter. Höll på säga: Slit dom med hälsenan.
 
Vad som är konstigt är att det klankas ner på kineserna som var så grym med sina barn, då fötterna skulle lindas för att dom skulle sluta växa, men det är ok att tränga in fötterna i skor som egentligen inte är gjorda för människofötter.
Weird!
 
Om det nu är som dom säger att man ändrar på anlagen när man t.ex. drar bort visdomständerna (det är därför inte alla människor idag får sina visdomständer) så Kommer då fötterna till slut, att se ut som hovar, kropps håret kommer att försvinna och man föds med hål i både öron, ögonbryn, näsa och gud vet vart? Ja jag vet inte men det kanske någon av er gör?
 
Det var en riktig fundering, så här på lördagsmorgonen. Fast jag ska ju villigt erkänna att jag inte är i närheten av en dator och har inte varit det heller, senaste dygnet. Nä vi är ju som sagt var uppe i Piteå och förhoppningsvis så är Birgitta och Fred på väg dit/hit, för det betyder i så fall, inte bara gott sällskap utan även att det är bra väder. Och bra väder = mycket körning.
 
Önskar er alla en trevlig lördag!

herreguu´

Av , , 1 kommentar 2

 

Ja herregud, hur ska man sammanfatta gårdagen då. En gång då jag sa herregud så frågade Jennifer om jag trodde på Gud. Nä svarade jag, Jamen varför ropar du på honom då, sa hon. Hm, ska sluta med det.
 
Kom hem från jobbet och låste upp dörren så Jennifer skulle ta sig in eftersom vi fortfarande är en nyckel kort, sen gick jag ner till alla grannar som satt ute och drack kaffe, sa att jag var på väg till låssmeden för att få gjort en nyckel, kruxet var att jag inte hade någon rekvisita från vice värden, han är i stugan. Men jag tyckte att det kan ju inte vara några problem, jag tar ju med mig den dåliga nyckeln och den kan han ju få behålla.
 
Nej sa alla i kör, det kommer inte att gå, du måste ha rekan.
 
Jag satt där och laddade upp värsta försvarstalet och hur jag skulle dum förklara låssmeden om jag inte skulle få en ny nyckel och sedan skulle jag ifrågasätta hela systemet. Åkte dit och vifta fram nyckeln framför hans ögon och började med att säga att JAG VET att jag förmodligen INTE kommer att få en ny nyckel utan reka men…
 
Jo sa han det kan du visst få, du lämnar ju in den gamla.
 
Ha, och där rann hela mitt tal ut i sanden. Inga problem, Åke ska få hämta ut den idag, 240:- fattigare men med en fungerande nyckel.
 
Kom hem och samtidigt som jag lastade ur diskmaskinen stod jag och tänkte på det här med otur, när det väl har börjat jäklas då fortsätter det bara, och jag hann tänka att nu vänder det väl eftersom vi fick nyckeln. *tjong* så flög min bästa döskalle kopp i diskbänken och gick i 3,888 bitar. Oturen hade tagit slut, jo pyttsan. Dessutom skar jag mig på fingret då jag skulle ta upp skärvorna.
 
Sen slår jag igång datorn och läser Janne A:s kommentar till gårdagens blogg, att han inte är förvånad att saker går sönder för oss, nähädu, inte jag heller. Fast jag tillät mig att skratta när jag läste det, han slog ju huvudet på spiken.
 
Åke kommer sedan hem till middagen, han hade fått vara kung och körde camaron till jobbet. Du, sa han. Vad bromsarna tar långt ner. Javisst ja säger jag, det hade jag glömt att säga, jag kände ju det igår. Hm…någon som har en fallskärm att låna ut till mig som jag kan fästa baki bilen till helgens tävling…någon…Hallå?
 
Ska ut och gå med Birgitta nu på morgonen, jag är ju som sagt ledig på fredagarna, sedan blir det till att bära ner lite saker till bussen så vi kan åka efter middagen. Det lär vara becksvart ändå, när vi kommer fram. Ni får ha en trevlig fredag!
 
Ps, Det ordnade sig med bromsarna, det var ju bara att fylla på bromsolja, tänk att ibland är saker så lättlösta. Ds.
 
 

Countdown…

Av , , 3 kommentarer 3

 

Nedräkning…igen. Imorgon åker vi upp till Piteå och för oss, årets sista dragracing tävling. Fred och Birgitta, två av våra grannar har tänkt komma upp om bara vädret ser lovande ut. Ska bli kul att se nu vad bilen kan göra på en 402 meters bana, i Kubbe fick jag ju min tid men då var det bara harta av banan. Spännande!
 
I förrgår då Åke kom hem så hann han precis backa upp sin lilla micra bakom bussen så dog bilen. Förmodligen en kamrem som gått av. Efter middagen så skulle vi åka ut på kallförrådet och hämta lite saker vi ska ha med till Piteå, då upptäcker jag varför det luktar så mycket bensin om min bil, (min och min, egentligen så är det väl Åkes bil men i varje fall) det är hål i bensintanken. Fiiiint, precis vad vi behöver, kom igen bara, är det inga fler som behöver lite pengar, televerket kanske, eller varför inte nåt försäkringsbolag som man kanske glömt bort att betala. Vi har ju hur mycket resurser som helst…not!
 
Jaja, det är väl bara att vara tacksam, det hade ju faktiskt kunnat vara värre, bilarna går ju att laga, vi har dessutom bilar i reserv och buss för all del, så vi sitter inte på backen. Man ska väl inte klaga, det finns ju också dom som inte ens äger en bil eller har råd att skaffa en. Allt beror väl på hur man prioriterar sina tillgångar och sitt liv.
 
Jag fick då i alla fall ta Camaron till jobbet igår, och jag hade uppgiften att plocka upp min chef på flyget, hon tyckte det var skoj att få åka Camaro och satt och tjoade halva vägen tillbaka till kontoret. Den turen är hon absolut värd då hon dessutom är en av sponsorerna.
 
Jag och Kerstin tog en promenad efter middagen och innan ösregnet. Man förväntar sig nästan att det ska vara kallare ute på kvällen, än det faktiskt är. Ifjol på höst tävlingen, så skulle vi snåla och struntade i att ta någon ström. Till saken hör att man får betala 500:- för att ha tillgång till ström under en helg, det är inte lite pengar direkt. Nåja, ett av våra kylskåp går ju på gasol och det finns batteri lampor så vi tänkte minsann klara oss.
 
På lördags morgonen då jag klev upp hade det frusit is på markisen, *brrrrr*, och den enda värmekällan var då jag kokade kaffe och fick ha igång gasolplattan. Nä det var bara att ställa sig i kön till sekretariatet och pynta 500 kronor så vi fick slå igång elementen. Det är ju en lurig tid nu, man vet aldrig vad man ska förvänta sig för gradantal eller väder. Ha en bra dag!

Äppelgubbar och feltolkningar

Av , , Bli först att kommentera 1

 

Igår då jag kom hem från jobbet, satt nästan hela styrkan ute och hade druckit kaffe. Jo det fanns kvar så jag fick mig en kopp, jag med. Det var Kerstin som bjöd den här gången. Sedan sa Birgitta att hon tyckte synd om mig den dagen då jag skulle måsta passa upp alla dom. Jag är nog yngst av allihop med mina 42 år och äldsta kvinnan är 80+. Inga problem sa jag, då lyfter jag tillbaka möblerna i sandlådan, där dom stod för några dagar sedan, för där är det ju som en inhägnad, då vet man ju vart ni är. Dom kanske t.o.m. blir såpass glömsk att det räcker med att jag bjuder på kaffe en dag i veckan men jag säger att jag har gjort det varenda dag. Vad skulle dom veta om det? Dom skrattade och skämt å sidor, visst skulle jag passa upp dom om det skulle behövas, men kanske inte vareviga dag. Det är väl därför vi både är och har goda grannar till.
 

Jag talade om för gänget ute på gården, att man kan ta ett äpple, skala det och sedan karva fram ett ansikte. Om man sedan hänger upp äpplet så det får torka så kommer ansiktet att åldras, få rynkor och detaljerna blir mera markant. Nu har jag tagit ett kort på äpplet som jag karvade ut förr förra lördagen, så här såg den ut då

Ena sidan
Andra sidan
 
och så här ser den ut idag.
 
Något förkrympt och betydligt lättare än för 2½ vecka sedan. Har en likadan i stugan, som jag gjorde för säkert 5-6 år sedan så den är riktigt ihop torkad, men ser frän ut.
 
Tänkte en del på det här med felsägningar eller hur man uttalar vissa saker och kom givetvis ihåg en historia Åke berättade för flera år sedan.
 
Två äldre herrar träffas på ett ute ställe och den ena mannen vill bjuda den andre på en grogg/drink.
 
-Nää tack, säger den tillfrågade mannen, jag tycker inte om sprit
-Nä vem f-n tycker inte om sprit! Säger han som vill bjuda honom på groggen.
 
Det var väl ett bra exempel på hur man uttalar och säger saker som lätt kan missförstås.
 
Själv är jag ganska duktig på att läsa ut saker på fel sätt, som den gången då vi var på väg ner till Uppsala och Mac Donalds hade en reklamsylt uppe där det stod: McDrive. Det betydde en helt annan sak för mig än för Åke och Theresé som genast fattade var det var. Jag sa när jag såg skylten, aha, dom har en motorcykel drive på Mac Donalds, Ja Mc drive. *garv* tyckte Theresé, det betyder ju Mac Donald drive. Jaja, man kanske blir förståndigare med erfarenhet men man kanske inte blir mer lättlärd med åren. Ha det gött!

 

 

Bärplockare…i plast 50:-

Av , , 4 kommentarer 3

 

Nu ska jag visa hur våran nya stuga ser ut. Det har ju bara tagit några år nu, 10, för att vara exakt, för att den ska se ut som den gör nu. Liten men passar vårt ändamål perfekt. Då blir det heller inte så stora underhåll som behöver göras i framtiden. En typ av altan kommer nog att sättas dit också.
Köksdelen
Mitt emot köket
Teverumsdelen
Utsikt från köksfönstret, Åke i arbetartagen, i hörnet syns våran gamla stuga.
Utsikten till höger
Och vad vi ser om vi tittar till vänster
 
Förr om åren brukade jag skriva en liten lapp och sätta på kylskåpet i stugan, där jag skrev ner lite kortfattat vad vi gjort på semestern. I somras hittade jag en gammal lapp där det stod, nu har vi rivit sovstugan så förhoppningsvis kommer vi att ha en ny stuga nästa sommar. Hmpr…det var 10 år sedan det skrevs, och vi har ännu inte flyttat in men till nästa sommar så.
 
Fast det är väl inte så konstigt heller, hur ofta har vi varit där och hur länge. Rom byggdes inte på en dag inte heller vår stuga.
 
På vägen hem från Malå så passerade vi en trottoarpratare där det stod följande: Bärplockare i plast, 50:-. Kan ni gissa vad den första tanken som for genom mitt huvud, var? Nu när det har pratats om bärplockare hit och bärplockare dit, så givetvis föreställde jag mig en liten thailändare i plast som man ska ha som prydnadssak. Nu tror jag inte det var en sån dom menade, utan en sån där sak man plockar bären med och i vissa fall får med sig halva skogen i. Vi noterade också en mamma med utländsk härkomst, när vi var på väg till Malå och hon drog en barnvagn. En bärplockare sa vi innan vi såg barnvagnen. Nä då är det nog ingen bärplockare men barnvagnen skulle man ju faktiskt kunna använda som bär rensaren, om man sätter ett galler under vagnen och häller ut bären där, sedan går man runt på en grusväg och skakar barnvagnen så där lämpligt, då kanske bären är rensade efter en stund.
 
Pratade med Theresé på söndagskvällen och hon berättade om en jobbar kompis som talade om för henne vad som hänt, första gången hon skulle äta ute. Detta var väl för några år sedan.
 
Hon beställde en bit kött och blev tillfrågad hur hon ville ha köttet. Och där tänkte hon lite fel, hon förstod inte vad dom menade med frågan och undrade om man fick välja kött? Ja sa servitrisen, medium eller…jaha, svarade jobbarkompisen, men då tror jag att jag tar large. Hahahaha, det lät ju lite smått roligt, måste jag ju säga, men å andra sidan lät det precis som något som skulle ha kunnat komma från min mun också, ibland kan man snurra till det. Ha det bra!
 
 

Jojkande farmor

Av , , 2 kommentarer 2

 

Jo vi lastade nå skrot och åkte upp till Malå i lördags. Tog en sväng förbi Norum där Åke hade sin kanot liggandes så vi fick med den också upp till stugan. Sedan blev det en annan väg vi åkte än den ”normala”
 
Körde över Burträsk där vi stannade för lunch.
Jennifer passade på att sträcka ut sig i ett pilträd.
Sedan hamnade vi på en loppis i närheten av Boliden, inga fynd direkt förutom en sak som vi ska ge till Theresé i efterskotts present, och risken finns att hon läser detta så jag kan inte skriva vad det är.
 
Denna syn är inte ovanlig däruppe och i stugan har det härjat 3 stycken renar, hela sommaren. Precis utanför stugan.
 
Min farmor var  same. Hon och min farfar bodde i Lainejaur, 1 mil utanför Malå i en västerbottens kåk som min farfars far byggt, i slutet av 1800 talet, han var också vad man kallade då, en storsame med hela 300 renar. Idag är 300 renar säkert vad som kan räknas att vara strö renar, ingen mängd att räknas som rik på.
 
Vi satt en gång hemma hos farfars, jag, storebrorsan Sivert och någon fler, helt plötsligt hörs ett konstigt ljud utifrån. Sivert hyssjar oss och säger, hör, hör ni ljudet, är det en fågel? Han ser helt betagen ut. Jag går fram till köksfönstret och därute står farmor och jojkar, hon håller handen utsträckt och lockar till sig ett gäng med renar som varit ute på turné, när det bara är en noslängd kvar till hennes hand så tvär sliter hon av sig hilkan, som hon haft runt sitt hår, vevar med den runt runt samtidigt som hon skriker och springer efter dom så träskorna flyger av hennes fötter. Jag fattar först ingenting, vad håller hon på med? Jag går ut och frågar vad som händer. Jo, hon är så less på alla renar som kommer och trampar ner hennes blommor, jordgubbsplantor och morotsblasten så hon vill skrämma iväg dom en gång för alla. Tyvärr så brukar dom inte vara så lättskrämda utan det går ett tag sedan är dom tillbaka igen.
 
Jag och Jennifer skulle upp på berget förr förra sommaren och fylla på vattendunkarna med kallkällvatten. När vi svänger av vägen så blir det tvärstopp, vi har en hel renhjord framför oss och dom viker inte en tum. Spelar ingen roll hur jag tutar eller öppnar dörren för att låtsas kliva ur bilen, men helt plötsligt delar sig hjorden precis som när man skär smör med en varm kniv, dom springer åt alla håll och jag undrar i en bråkdelssekund, vilket ljud jag har lyckats åstadkommit som skulle skrämma dom. Men det var inte jag, utan vi möter en liten joggare som kommer springandes efter vägen. En stor tutande bil skrämmer inte renarna, men en liten stackars människa med gympadojor, jojo. Ha en bra måndag!
Maria Lundmark Hällsten