Döskallar

Av , , 1 kommentar 1

Maria Lundmark Hällsten

Vi samlar på döskallar, ja eller vi brukar säga att det är Åke som gör det men jag tror att jag införskaffat dom flesta skallarna förutom nåt fåtal som han fått av andra.

Det här började vi med redan på den tiden då triohallen fanns på Mariedal, och det bör väl vara en 20 år sedan. Där köpte vi den första skallen och den hänger med än idag. Det som har blivit lite tråkigt är att dom nu finns precis överallt. På duschdraperier, klistermärken, tygmärken, nappar till barnen and you name it. Dom ser till och med lite snällare ut idag än vad dom gjorde för 20 år sedan.

Nåväl, vi har en stringhylla i teverummet som för 11 år sedan tjänade som den ockulta hyllan, och delen i våran lägenhet. Vi döpte Jennifer i juni 1998 och jag tror att det var i augusti samma år som det ringde på dörren och utanför stod en äldre herre och presenterade sig som Jennifers gudfar.

Vi hade nämligen inte tillfrågat någon om detta då vi trodde att det var förlegat och nu hade då kyrkan (utan vår vetskap) utsett honom till gudfar åt Jennifer. Jag tyckte väl att det kändes lite avigt att inte ha blivit informerad om detta, dessutom visste inte ens jag vem denna man var. Idag vet jag att han bor på våran gård och är omtyckt av grannarna så det är inte för det, utan bara själva grejen att inte veta om eller bli tillfrågad innan dom utser en åt sitt barn.

Han kom i varje fall in i teverummet för att hälsa på Jennifer som låg och roade sig på sin filt på golvet, och jag tänkte inte på döskallarna som satt där på hyllan och ruvade, förrän jag ser honom snegla lite försynt på dom. Men vad gör man, jag tänkte att den här mannen kommer att ringa till bris eller någon myndighet som kommer och tar av oss förmyndarskapet över Jennifer. Vuxet folk har väl inte såna grejer på hyllorna.

Nu har det snart gått 11 år sedan och än har ingen hört av sig i frågan så jag antar att han höll tyst om detta eller så blev han halvt ihjälskrämd och tordes inte yppa ett ord om vad han sett hemma hos oss. Nu får ni ha en trevlig valborgsmässoafton, jag ska nog berätta imorgon om när jag och Åke tände på en raket, man kan inte lyckas jämt, kan jag ju säga. Ha det!

otroligt

Av , , Bli först att kommentera 1

Min chef Annika, fick denna länk i ett mail idag. Kopiera länken, lyssna på vad som sägs och hör hon sjunga. Helt otroligt, tycker alla, det var även min första tanke, men sen kan jag inte hjälpa att jag nästan blir förbannad.

Varför skulle det bara vara ’snygga’ människor förunnat att kunna sjunga och lyckas med saker, varför tror man att en människa med mindre fördelaktigt utseende, skulle vara sämre, kan någon svara på det? Tänk er att hon i panelen/juryn, skulle ha varit den som sjöng, hade alla vrålat då och sagt att det var det absolut bästa dom hört och att dom aldrig blivit så överraskade, nej, jag tror inte det och det är just det som retar mig. Men jag hoppas verkligen att hon blir något stort, och att hennes utseende inte sätter käppar i hjulen.

http://www.youtube.com/watch?v=9lp0IWv8QZY

Jag trodde ju

Av , , 1 kommentar 1

Skrev ju om att rycka lös saker som satt fast som i berget igår. Då jag läste igenom det, kom jag osökt att tänka på en sak som hände mig då jag väntade Jennifer.

Jag hade en tid på mödravårdcentralen här på ridvägen och jag skulle vara där klockan 13.00. Jag kom dit några minuter före och tog tag i dörren för att gå in, men jag fick ta i ordentligt då jag tyckte att den satt som fastlimmad. Nåja, in kom jag. Satt mig i väntrummet för att invänta barnmorskan.

När hon kommer slänger hon ett getöga in i väntrummet och hoppar till då hon får se mig. Men hur kom du in hit, säger hon och står där med vidöppen mun. Genom dörren svarar jag och ser frågande ut. Jamen dörren var låst säger hon. Aha, svarar jag, det var därför den var så jäkla trög att få upp. Hon brast ut i ett skratt och tyckte att man nog skulle passa sig för mig, att kunna gå genom låsta dörrar var ju ett tecken på styrka.

Fast jag tänkte att det är väl som man säger, tron kan försätta berg. Och jag trodde ju verkligen inte att dörren skulle vara låst. Alltså fick jag upp den.

Andra gången jag höll på rycka lös dörrkarmen var på arbetsförmedlingen. Dom hade byggt om och fått fina kontor med glasväggar och dörrar. Jag hade varit inne på ett möte med handläggaren och skulle ut därifrån, men jag visste inte att det var skjutdörrar, jag ryckte till men inget hände, dra säger han (cocoroten) och jag drar givetvis, fast hårdare, dra säger han igen och jag tar i så alla rutor bågnar, nej dra åt sidan, säger han till slut. Det hade ju varit smartare att han kläckt ur sig det med en gång, som tur var så orsakade jag ingen förstörelse men det var bara ogjort.

Ut och njut av solen nu, alla som kan, men se till att ni är vakna först!

Dragracing

Av , , Bli först att kommentera 1

SHRA logo

Finns det någon som skulle vara sugen på att sponsra dragracingen så finns det skyltar till salu utefter banan i Fällfors. Dessutom, som många av er kanske vet så ligger det idag inga prispengar i att köra dragracing, vilket är väldigt tråkigt, åtminstone för oss tävlande. Så om det finns någon som känner sig manad att bidra med en prispeng så mottages det tacksamt. Pengarna behöver ju inte nödvändigtvis gå till vinnaren i en serie utan kan ju även gå till den som har snabbast reaktion, lottas ut bland alla tävlande och på det viset så har alla en chans att få ta del av dom eller om man har egna förslag på hur dom ska fördelas. Ni kan kontakta mig på mailadress: [email protected] så kan jag vidarebefordra till dom som är mer insatta i detta.

Tackar på förhand 😀

Matte och häftmassa

Av , , Bli först att kommentera 1

Maria Lundmark Hällsten

Helena kommenterade min blogg och skrev om att man kunde behöva hjälp för mellanstadiematten. Det är precis så det är i den här familjen, jag kan ge ett konkret exempel.

Jennifer gick i tredje klass ifjol och vi föräldrar skulle då bistå vid hennes hemläxa i matte. Jag kommer inte ihåg själva talet men det stod om talkamrater. Jaha, och vad i hela – är talkamrater? Jag begrep inte ett smack, vi hade då minsann inga sådana då jag gick i skolan. Jag fick ta hundbenet och bege mig till skolan och fråga fröken. Det är ju nästan så man får skämmas. Men å andra sidan, då hon hade förklarat så var det som givet hur det skulle vara, men fråga mig inte idag vad det betyder. Där ser man också vilket intresse man har av matte, inte ett dugg. Och nu över till kattbilden.

Det kanske inte syns så bra på kortet men katten ligger med huvudet mot ett prydnads päron som vi har stående i fönstret. Om man inte visste bättre så ser det ju ut som trolleri, hur kan det stå kvar där när hon lutar sig emot det? Mjo, svaret är häftmassa.

Jag har varit tvungen att sätta fast massor av saker med just häftmassa, blomkrukor och prydnadsföremål och ibland glömmer man av sig själv och försöker rycka lös saker som sitter fast som i berget.

Ni som har katter vet ju att dom ibland kräks upp hårbollar. Man blir oftast förvarnad eftersom dom ger ifrån sig ett läte. Enya satt en dag på mattan och började låta misstänksamt, Åke stod i hallen och jag sa åt honom att flytta katten från mattan. Han tar tag i hallmattan och ska rycka undan den men det blir tvärnit, jag hade nämligen satt fast mattan med matt tejp. Jag var så less på att alltid måsta dra till mattorna efter katterna som gjort rivare på dom, sen gillar dom ju också att krypa in under dom, med stor risk att man klampar på dom om man inte är uppmärksam. Det kunde ju ha slutat illa, han kunde ha åkt på skallen men lyckades hålla balansen. I alla fall den här gången. Ha en bra dag och ni som inte tycker om regn, kom ihåg att det kommer alltid nya dagar och imorgon har dom lovat sol.

2 stolpskott

Av , , Bli först att kommentera 1

Visst är det konstigt att man på en sträcka på 2 kilometer, så hittar man av att hamna bakom 2 stolpskott som verkar ha festat hela helgen och har för trång keps på sig.

Första betongkepsen hamnade jag bakom efter att ha svängt ut från vår parkering. Han lägger sig i ytterfilen i rondellen, jag i den inre för jag ska runt 3/4 varv, han kör 5 meter sedan kapar in in svängen precis framför mig och lägger sig i innerfilen för att sedan köra ut i yttre igen, skrämmande, jag noterade att du hade backspeglar men tydligen duger du varken till att använda dom och inte heller blinkers spaken, den kanske satt för vrångt till, eller?

Nästa ’nying’ i stan hamnar jag bakom på järnvägstorget, han får plötsligt bråttom ut från parkeringsplatsen, lägger sig i filen för att svänga ut på blåvägen men gör plötsligt en helomvänding och svänger in till höger, för tt köra förbi Mecka och den vägen ner. Han verkar ha lämnat sina glasögon hemma för jag fattar inte hur han kan missa en bil på över 2 ton som ligger några cm bakom hans baklyktor.

Detta var två företagsbilar och jag har stor lust att skriva ut vilka företag dom tillhörde. Snygg reklam va? *morr*

Cykla eller inte

Av , , 2 kommentarer 1

msnVi satt och snackade på fredagskvällen om det här med att bli inlagd på lasarett. Våra barn har haft tur och det är bara Jennifer som lyckats bryta ett ben i foten men hon klarade sig från att behöva ligga inne. Själv började jag med att säga att jag legat inne 2 gånger i mitt liv och bägge gångerna var det en cykel inblandad.

Första gången var jag runt 5-6 år, tror jag, och var imponerad av cyklarna med ballongdäck, själv hade jag en "vanlig" cykel. Övertalade en kille på gården att få provcykla hans cykel och det gick bra, för honom. Värre blev det för mig, jag kraschade in i trottoarkanten och hamnade på skallen. En granne i höghuset hade noterat vad som hände och kom utspringandes, han visste dessutom vart jag bodde så han bar hem mig.

Jag hade en hjärnskakning och blev inlagd. På samma rum som jag låg en tjej som det var betydligt sämre med, hon var förlamad på något sätt. Nu råkade jag tycka att maten som serverades smakade otroligt gott och jag visste inte om man eller hur man fick mera. Tjejen låg lite påpassligt och sov så jag bytte tallrik med henne. När personalen kom och skulle ge henne maten och upptäckte att tallriken var tom så såg dom ut som stora frågtecken. Dom frågade mig vart maten hade tagit vägen. Ja sa jag, den har hon ätit upp. Dom såg väldigt förvånade ut för hon dög ju nämligen inte till att äta själv men dom lät saken passera utan att göra bort mig.

Andra gången var jag 16 år, hade druckit av något som 16 åringar inte ska göra. Jag och en kompis skulle cykla ner på stan men i utförsbacken på Marieberg så veks sig mitt styre och jag flög över det och landade på hakan i asfalten. Den gången blev jag också inlagd på lasarettet med hjärnskakning.

Där tänkte jag att jag aldrig mer legat inne men det har jag, 2 gånger till men dom gångerna var det ingen olyckshändelse som utlöste dom besöken. Men om det vore en tävling om att ha legat inlagd flest gånger så vinner nog Åke, tveklöst. Han kan vara som ett hommel ibland. Min farmors standard fråga då jag ringde till henne förut, då hon var i livet, var, Nåmen hur är det med Åke, vad har han nu brutit?

Jag cyklar inte idag och det var massor av år sedan jag gjorde det, undrar om det är olyckorna som ligger bakom eller om det bara är att jag tycker det är mer motion att gå, sen faller man inte så högt om man snubblar som när man sitter på sadeln. Ha en bra måndag.

Uträknat

Av , , 1 kommentar 1

Jodu Helena, det följde med en beskrivning över lampbyggsatsen men den får bara mina ögon att gå i kors. Jag fixar inte att läsa såna instruktioner. Det var samma sak när jag gick i skolan. På matematik lektionerna gick det bra fram till den dagen då dom helt plötsligt började blanda in bokstäver med siffrorna, då gav jag upp. Jag fattade inte då och gör det inte idag heller, vad fasen bokstäver skulle in bland siffrorna och göra.

Jag vet numer att matematik inte enbart går ut på att räkna ut tal, utan det är ju också att kunna behärska konsten över att räkna ut vad som kan hända om man t.ex. drar bort det understa kortet i ett korthus, eller vad följden blir av att strunta i att betala räkningar, att lista ut såna saker, det är matte det.

Fast nu var det ju det här med instruktionerna över lampan, nä den är alldeles för trasslig, det är inga knäppen, skruvar eller annat som ska fästas, bara, typ, trekantiga plastbitar som ska snurras ihop, usch, men jag låter lampan hänga kvar där, kanske jag helt plötsligt en dag, kommer på hur jag ska göra, precis som med korsord, man lägger bort det och vips så dyker svaret upp, som en blixt från en klarblå himmel.

Nästan klarblå himmel var det igår, varmt var det då i alla fall och vi satt ett helt gäng bakom väggen. Kerstin, Janne, Fred, Birgitta, Laila, Ingrid, Ingrids särbo, Åke och jag. Kerstin bjöd på kaffe och Birgitta o Fred hade fixat fikabröd. Mycket prat (som vanligt) och planering inför sommaren. Det lät som om det var 2 par som skulle komma ut och kolla in då jag kör premiär tävlingen i slutet av Maj. Det kan bli spännande. Ja tävling och tävling, det är väl inte riktigt bestämt än hur dom ska lägga upp det här. Det blir väl som en "test inför säsongen tävling" , kanske.

Vi var upp och lämnade Jennifer på kyrkan efter lunch igår, dom hade scout hajk och har sovit över där så vi hade barnfritt. Fast hon håller på vara i den åldern att hon klarar sig själv ändå och därför känns det inte så speciellt eller rättare sagt, vi behöver inte gå på krogen eller göra såna saker bara för att hon är borta, det kan vi göra ändå. Så det blev en lugn, skön lördagskväll framför teven och med varandra som sällskap. Det kunde knappast bli bättre. Ta det lugnt!

En genial idé, eller?

Av , , 1 kommentar 1

Maria Lundmark HällstenEtt jäkla påhitt, det är just vad våran nya hall lampa är. Var på jakt efter en ny lampa då vi hade samma lampa som vi haft i 20 år och den var säkert helt ute på den tiden också, en sån där tak plafond, fyrkantig med rutigt trä mönster. Nu ville jag ha en som hängde ner.

Det hittade vi på en affär på Mariedal. Vi tyckte den såg frän ut, en vit plast sak som var rund som en boll med små snurr grejer på sidorna, en riktig bakelse.

Kom hem och öppnade kartongen bara för att finna att detta var en byggsats, *suck*. Vi satt hela dagen med denna lampa och jag säger bara att den människa som uppfunnit denna lampa måste ha haft otroligt lite att göra. Vi får inte ihop den och nu har den hängt i hallen, utan botten.

Inte nog med detta. Jag kom också på att om vi någonsin kommer att få ihop den till en boll, vad händer då när glödlampan ryker? Jo då måste man öppna upp hela botten igen och förhoppningsvis få ihop den efteråt. Jag blir ju svettig bara på tanken på detta, tror att jag struntar i att försöka bygga ihop den helt om det nu inte råkar komma förbi något snille som tycker att det är värt mödan att få ihop den och som inte grinar om jag måste plocka isär den en dag.

Vi såg på draknästet i torsdags, apropå uppfinningar, min chef kommer nämligen att få visa upp sig där i något av avsnitten, men jag tyckte att det var riktigt roligt att kolla in vad folk har för innovationer och idéer, det ska bli spännande att få se fortsättningen, vad dom väljer att satsa på och vad som kommer att komma ut på marknaden.

Ser ut att bli ännu en dag i solen så jag önskar er en trevlig lördag.

Äckliga fjärilar

Av , , 2 kommentarer 2

msnJag tycker inte om fjärilar. Ja jag vet, dom som är så vackra. Mm jag har sett det men jag gillar dom ändå inte. Dom fladdrar på, helt okontrollerbart och vet inte vart dom är på väg. Tänk er att få in en sån i håret, huvva.

Jag var tidigare fruktansvärt rädd för spindlar, jag var det under många år och det var jättejobbigt. Nackhåren reste sig så fort jag fick syn på en spindel och då spelade storleken ingen roll. Liten som stor, dom var lika otäcka.

När vi åkte upp till stugan var det absolut värst, för där finns det spindlar så det räcker till och blir över. När stugan dessutom är i det skicket att en fågel skulle kunna köra rätt igenom utan att det skulle märkas (lätt överdrift men ändock) så är det inte konstigt att förstå att det finns levande varelser därinne.

Jag blev bara så tvärless på att vara rädd för dom, så jag slog näven i bordet och sa att nästa spindel som kommer hit, krossar jag. Vilket jag gjorde i ursinne och se, sen var min rädsla som bortblåst, det var allt som behövdes, jag fick se och känna själv att det faktiskt inte var något att vara rädd för. Men något hände efter det, då upptäckte jag fjärilarna. En ny sak att bli vettskrämd över. Det enda som är bättre med dom, är att det finns inte riktigt lika många och dom hoppar inte ner i skallen på en då man sitter vid teven eller någon annanstans. Spindlarna kändes mer som om dom satt och lurpassade på en, medans fjärilar påminner om humlor, noll koll.

Skorvar och skalbaggar är inte heller speciellt roliga men så länge dom håller sig ur vägen för mig så går det bra. Visste ni att timmerkusen kan prata? Vi satt nere vid sjön hos min mammas morbror, för några somrar sedan, och drack kaffe. Jag hör något som piper och tror att det är en mus som står nere vid altanen, jag hör ljudet hela tiden och vänder mig om för att titta ner och på min axel sitter en timmerkuse och låter. Första reaktionen är ju rädsla, det är ingen hit att titta en sån i ögonen då man inte är beredd på det, jag rycker till och den flyger iväg. Men den lät ju sa jag. Min moster sa då att dom kan göra det, dom får väl fram ljudet genom att gnida antennerna mot varandra. Det var dagens insektslektion.

Ha en trevlig fredag.

Maria Lundmark Hällsten