Onaturligt fantarastiskt 🥴

Av Maria Lundmark Hällsten, 30 november 2021 kl 10:36, 2 kommentarer

Har beställt en sak från annat land. Paketet kom till Sverige den 22 november. Det enda jag fått, hittills, är 22 aviseringar från Postnord, om att jag ska välja leveransdag, sen har dom skickat att jag måste ändra dag, det är förseningar, välj ny dag, ny avisering, lalalaa…

I fredags fick jag då en avisering om att paketet skulle levereras mellan, typ, 17-22. Sen var det tyst på mobilen. 22.45 satte Åke på sig Stålmans utstyrseln och gick ut för att dubbelchecka så det inte stod nåt utanför dörren. Nopp!

Jag ringde Postnord igår. Dom kunde inte hitta försändelsen med siffrorna dom skickat ut. Men via mitt mobilnr så hittades den igen. Men.. jag skulle ringa FEDEX och boka en utkörning, sa dom. Jag frågar hur dom kan säga att jag ska boka, utan att ens meddela att det är så man ska gå tillväga. Snacka om urbota dumt

Ringer FEDEX dom kan inte hitta försändelsen vare sig med sändningsnumret eller mitt mobilnummer. Vilket jag tycker är… onaturligt fantarastiskt. Dom säger att jag ska ringa avsändaren, för att få ett sändningsnummer.

Då mejlar jag avsändaren, jag mejlar Postnord, och jag mejlar FEDEX. Postnord svarade igår kväll och skickade ett nummer med 12 siffror, som FEDEX efterfrågat.

Nu har jag pratat med FEDEX, som för det första ifrågasätter om det är jag som ändrat leveransdagarna…haha är dom dum, på riktigt, varför skulle jag gjort det, JÖSSES Nå, det är inga hårda ord, utan han säger att det ser ju ut som det, men jag säger att det är Postnord som skickat att det ska ändras, hela tiden. Kan ju för all del, vara deras app, som inte funkar som den ska, vad vet jag.

Här kommer nu upplösningen. Killen på FEDEX ska nu vara snäll och skicka utkörningsorder till, tadaa…POSTNORD, det är nämligen dom som ska köra ut det. SUCK…

Kusin Anna kom hit på kaffedejt igår, det var trevligt, även om vi inte hann prata så där jättelänge. Mörkret och kylan gjorde sig påmind och hon hade promenerat hit…brrr. På bordet stod denna skål med…Dumlekola, sa jag, och hon förstod inte riktigt vad jag pratade om.

Jo, började jag, jag skulle nämligen köpa Dumlekola, håller i en påse, men får syn på denna påse istället och tänker, jamen det där var några nya Dumle, så dom köper jag. Kommer hem, öppnar påsen för att göra några Dumleknäck, men inser att det är Polly jag köpt.

Du kör väl inte bil, säger Anna. Och jag fattar inte först vad hon menar, men så går ljuset upp. Haha, morfin kan ju påverka en människa. Nej Anna, jag kör faktiskt inte bil, jag skulle inte fixa att ratta, sen är det nog tufft att ta sig in och ut på passagerarsidan.

Ni skulle sett hur det såg ut då vi skulle iväg i söndags. Bara tiden det tog innan jag tog mig in och ner på sätet. Sen når jag inte dörren för att stänga den. Alltså, och sen tittar jag på Åke och inser, att det tar lika lång tid för honom att ta sig ut ur bilen, komma runt och stänga min dörr och gå tillbaka, som det kommer att ta för mig. Här är det verkligen den blinda som leder den blinda, och gör dom det så faller bägge i gropen. Därför fixade jag dörren själv

Sedan kom Nicco en stund efter Anna, drack kaffe och satte upp julgardinerna i matrummet.

Vi fick beskåda hennes senaste bilköp. Den ser riktigt bra ut, och storleksmässigt, en bil i min smak. Det är en Dodge Magnum.

Har varit ut med Winstone, och bara för att jag har svårt med att plocka upp saker så ordnar han så jag får öva mer än en gång. Bussiga klubben, tack Winstone jätte schysst.

Tog fram den här julkalendern som måste vara jätte gammal. Man viker ut den så poppar figurerna upp. Men den håller på vara nött och trött.

Och papperstomten med färg som håller på att blekas bort. Undrar om den kan ha stått i nåt skyltfönster en gång i tiden, eller vad kan den ha använts till?

Med den frågan hängande i luften, så avrundar jag dagens inlägg och önskar er alla en toppen tisdag!

Det äldsta du har som du använder…

Av Maria Lundmark Hällsten, 29 november 2021 kl 10:15, Bli först att kommentera

På Facebooks Nostalgisida, ställdes frågan om den äldsta saken man har hemma som man ännu använder. Jag grunnade 1 minut och kom på nåt jag använder varje dag, som är 209 år gammalt. Min bröllopsring.

Jojomensan, men jag ser att gravyren håller på slitas ner så jag undrar om jag ska önska mig en ifyllning av datum och mönstret på utsidan, i julklapp. Vore ju ändå synd om det skulle nötas bort, helt.

Då jag letade efter en sak i bloggarkivet, så fann jag detta. Lagt ut för 7 år sedan och jag och Tina, hade varit och käkat lunch, som vi kallade affärslunch, på Bowlinghallen. Och sedan fortsatte vi till Elkedjan, som det hette på den tiden.

Jag hade fotat dessa lampor.

Och under bilderna skrev jag. Vart ska man ha dessa. Vårt tv rum kanske, jättecool, tycker jag. Tina, däremot…ehhh, nä, min affärskollega, som jag lunchade ihop med. Tycker att lampor inte alls är något för henne, hon fattar inte att folk kan göra så fula saker, hahaa…ja det är inte lätt, och det är tur att smaken är som baken…tudelad. Jag gillade många lampor därinne, men för att köpa dom måste vi först flytta till nåt större ställe och det tror jag inte kommer att hända.

Det roligaste av allt är ju att jag fotade en kottlampa, och det är ju en sån jag har numer, i teverumsfönsret.

Jag visste inte ens att jag sett en sån förut. Fast nu när jag tänker på det, så innebär det väl att jag är helt ute…köpa en sån lampa idag, då dom var på ropet för flera år sedan, ajaj.

Har sakta men säkert julpyntat lite, och igår kväll körde vi adventsfika.

Nicco skulle komma förbi efter jobbet idag och sätta upp ett par julgardiner till mig.

Jag vaknade strax efter 3 i natt, och kunde inte somna om. Jag höll på bli galen. Ont i svanken men då man inte kan vända sig åt nåt håll utan man ligger där man landade…usch, vad less man blir. 4 gav jag upp, tog mina kuddar under armen och gick ut till teverumssoffan. Där somnade jag till slut och fick väl 1 timmes sömn i alla fall.

Har nu hunnit testa mina icebugs, och jag är imponerad, faktiskt. Kändes helt säkra att gå med, så nu har jag beställt skydd som man kan dra på om man ska in på nån affär. Dom är dock krångliga för mig, just idag, att få på, då dom inte har nån dragkedja. Men då min rygg är läkt, ska det inte vara några problem, tänker jag. Såg förmodligen väldigt suspekt ut då jag plockade upp efter Winstone, men, jag fick då upp det i alla fall.

Hann ta 3 bilder här ute också, innan vi gick in igen. Med dom önskar jag er alla en fin måndag!

Inte bara obra, mycket skratt också, ajaj…

Av Maria Lundmark Hällsten, 28 november 2021 kl 10:10, Bli först att kommentera

Kollade minnena på fejjan och idag för 8 år sedan skrev Tina detta.

Haha..ja jag brukar själv stänga av ljudet då vi går och lägger oss. Sen kan det hända att jag, ibland, glömmer att slå igång det. Kan stundom, vara rätt skönt, fast nyfikenheten driver en alltid till att kolla om nån ringt eller smsat, och har nån det så känner man sig piskad att ringa upp.

Så egentligen hade det ingen betydelse. Eller jo, dom gånger man missat ett samtal men får ett sms som förtäljer att det inte var nåt viktigt utan man kan höras senare.

Apropå Tina så ringde hon igår kväll. Jag går runt i sakta mak, då jag pratar i mobilen. Tror, eller vet rätt säkert, att kroppen må ju läka fortare vid rörelse, och det känns nästan bäst, att göra så. Även om jag, från stund till stund, känner mig som en 80 åring som genomgått höftledsoperation, typ.

Där jag står och går hamnar jag i sovrummet, och tycker att himlen ser så fin ut, trots det gråa, men man skönjer nånting blått, därborta också.

Min värld har ju varit rätt liten dom sista dagarna. Har inte varit utanför dörren sedan i torsdags. Det känns surt, jag längtar och jag gruvar för utgång. Har blivit erbjuden att köpa ett par ice bug, av en vän, så jag tänker att jag ska höra om vi kan köra förbi och plocka upp dom idag.

Åke får ratta bilen, jag kommer inte att klara av det. Även fast jag berättade för mamma igår att jag gör mycket med mina fötter. Har alltid varit halvvass och kunnat plocka upp saker från golvet, genom att nypa fast det med tårna. Så jag kan ge Winstone mat, på det sättet. Nyper fast skålen lyfter benet upp till knäet och där når jag den med handen.

Men att ratta en bil på det sättet, haha, nopp, no way, där krävs det nog att ryggen är med också, så…det får jag testa nån gång i framtiden, eller i ett annat liv.

Inför morgondagen och promenad med Winstone så gruvar jag mest för hur i hela friden, jag ska kunna plocka upp hans nummer två Fast jag kanske ska ta det som det kommer, istället för att måla fan på väggen.

Även om det låter jätte tråkigt med allt, jag kan inte det och nej, och hjälp och hur… så skrattas det en hel del. Och DET, gör ont som f-n. Så skickade Theresé den här bilden via pinterrest, gissa om jag tänkte på Nicco.

Nicco har också testat att ramla utför brotrappen, men hon halkade på ett steg och for ända ner. Jag råkade stå därute då det hände och ja…jag VET, jag agerade inte som jag borde ha gjort. Istället för att ojas och fråga hur det gick så frågade jag vad hon sysslade med. Ojoj, då var man inte värd mycket. Nu skulle jag berätta för Åke om det tillfället och hur bilden symboliserade detta. Och jag skrattade, snyftade, ajaj och skrattade mer. Så Nicco, jag har fått mitt straff, fast jag skrattade i alla fall inte då du ramlade.

Köpte en 10 kronors andel på V75 igår och det gav lite utdelning, liten men in förhållande till utgiften så blev det en bra vinst,

Jag har inga adventsljus i staken, hade jag haft det så hade jag nu lagt ut en bild på den och önskat er alla en fin första advent. Men jag har andra juliga saker, så…ha en fin första advent, mina vänner!

Det gick hett till 🔥

Av Maria Lundmark Hällsten, 27 november 2021 kl 08:00, Bli först att kommentera

Ojoj, nu har Åke fått känna på, hur det kan vara att ha köksansvar, och till middagen, fick han göra det på riktigt. Han brände sig nämligen på handen då han skulle ut med stekpannan jag hade därinne Hur ofta har jag inte gjort det…och ändå har jag inte lärt mig det än,att ugnen är varm om den är påslagen och det innebär att saker därinne, är varm, dom med.

Jag är väldigt begränsad i mina rörelser, för tillfället. Och i förrgår, då jag skulle försöka ge Winstones hans kulor så försökte jag hitta av hans matskål, från höfthöjd.. det gick inte. Dom for ut på golvet och för Åke blev det dubbelarbete. Han tyckte jag skulle ge f-n i att mata hunden. Och jag började skratta och därmed straffade jag mig själv…för det gör ont, det med.

Åke for på Bo-Lage igår och jag bad honom köpa Blossa -21. Han skulle även in på Ica Maxi och handla lite. Det här skulle då föreställa Blossa -21.

Dom hade inget annat inne på Maxi, sa han. Ja där ser man, fast det var inte på Ica du skulle köpa glöggen, sa jag, fast det var så han uppfattat det. Nå, han hade i alla fall köpt Blossa -21 inne hos Bo-Lage, så det blev ju rätt i alla fall. Denna ska testas om 2 veckor, är det bestämt.

Är med i en matgrupp på FB. Där delar man med sig av sina maträtter och tips. Såg nu på morgonen att det var en som blivit påhoppad i kommentarerna, för att dom åt hallonsylt till pannkaka med fläsk.

Hur störd får man bli, vad angår det andra, varför ids men ens? Helt ok om man är kompisar och kommenterar för att göra sig rolig, men det blir ju en annan sak, eftersom man vet vem man säger det till. Sen kanske man kan prova först, innan man säger nåt.

Jag äter INTE fisk, punkt slut. Och nej, ingen behöver bjuda mig på det heller med repliken om att det kan göras så gott att jag inte ens kommer att veta att det är fisk. För då tänker jag att då måste det vara dåligt på riktigt, eftersom man gör en fisk som inte smakar fisk, eller hur?

Men tänk då om jag börjar kommentera alla inlägg med recept på hur man tillagar fiskrätter. Och jag skriver fy tusan, vad äckligt, hur kan ni Usch, vem vill bjuda på det där. Nämen fy, det där ger man väl till räven… Ja ni fattar, jag fick väl en dumstämpel i pannan.

Kom utsökt att tänka på den gången jag och kusin Anna fick det ärofyllda uppdraget att laga middag till vår farfar Johan. Farmor skulle till Stockholm av någon anledning, och frågade oss om vi kunde tänka oss att fixa hans middag.

Han skulle få köttfärssås och spaghetti, det var väl enkelt att tillaga. Vi tog upp ett paket köttfärs och påbörjade proceduren, men vi tyckte inte att vi fick till den ordentligt. Mera kryddor, mera ketchup, och till slut fick vi servera middagen även om vi inte kände oss hel nöjd med slutresultatet.

Farfar var då nöjd, även om han såg aningens skeptisk ut. Han åt och teg och nickade godkännande. Han var snäll, vår farfar, haha. Inte alls som dom andra vuxna idag, som sitter och kastar skit på dom som serverar hallonsylt till fläskpannkakan.

Det var dessutom ingen vanlig köttfärssås han fick, det talade vår farmor om för oss sedan. Hon hade nämligen infryst pölsa därnere i frysen och det var den vi hade använt som grund i vår delikata köttfärssås…stackars farfar. Fast vi fick oss alla ett gott skratt, i alla fall.

Hoppas på en fin lördag, för er alla!

Noll, zero, cero, 零, нуль

Av Maria Lundmark Hällsten, 26 november 2021 kl 10:49, 6 kommentarer

Med facit i hand skulle jag ALDRIG ha klivit upp igår. Men hur stora hade oddsen varit på det… noll, zero, cero, 零, нуль.

Tar sopen i ena handen, kopplet i den andra och sopar mig nerför brotrappen. Längst ner har vi stenplattor och gissa vad som låg under all snö, is förstås. Och is är förrädisk, ibland går det hur bra som helst, och andra gånger, inte. Igår blev det en, inte gång.

Mina fötter for upp i luften, sopen flög iväg, hunden sprang bort till staketet och jag landade med övre ryggen mot nedersta trappstegs kanten. Tror idag, då jag går igenom hur jag kan ha landat att jag förmodligen hade vänster armen ovanför skallen och därför tog det även på sidan.

Jag låg där och ojades och trodde faktiskt att jag inte kunde röra mig. Förbannade mig själv för att jag inte hade mobilen i fickan, för hur skulle jag kunna få Åkes uppmärksamhet. Jag hade inte ens luft att ropa. Jag ser en kille komma gåendes på gång och cykelbanan, och jag ber i huvudet att han inte ska se att jag ligger där. Enbart för att jag tror att Winstone, kanske skulle attackera om han kliver in på gården. Winstone är väldigt vaktig då det gäller mig.

Killen såg mig inte, där Winstone satt i snön var han än mer osynlig Men jag fick i alla fall kraften att ta mig runt och upp, för där kunde jag ju inte ligga. När jag stod upp, var nästa tanke att jaja, jag provar väl gå med hunden, men näää, 2 steg sen fick jag vända om. Fanns inte en chans i humhum att jag skulle fixa det.

Satt och grinade i över en timme, jag fattar inte ens hur eller varför.

Benen skakade, armen, vibrerade, och smärtan på det. Nå, det var nog en kombination av allt som gjorde det. Chocken och sedan luften som tog slut…typ. Och kanske kanske, för att nu skulle min journal utökas med ännu mer onödigheter, jösses, när ska det ta slut.

Fick komma på akuttid på vårdcentralen. Där gjordes en undersökning där han både klämde, tryckte och gick igenom ryggen. Detta gjorde han för att kolla så inget satt löst. Och det gjorde det inte. Så det får jag ju vara glad över. Skulle jag känna av svanskotan idag skulle han skicka upp mig på röntgen av bäckenet, men det trodde jag inte skulle bli aktuellt. Hade jag skadat det så hade det nog känts ännu mer.

Han skrev ut morfin och Alvedon 1g, men ska jag vara krass, så tror jag inte att det hjälpte ett dugg. Eller, så får jag lov att tänka att utan dom, hade det varit ännu värre. Jag har legat på rygg hela natten, inte kunnat röra vänster arm, inte ens kunnat räta till kudden, och nu har jag nackspärr på det. Tack Televerket, verkligen…TACK!!

Träffen på Ullas gick jag av naturliga själ, inte på. Fultomtarnas framfart är nu utom kontroll, ni vet, jag kan inte fota, finns inte en chans att jag tar mig ner på golvnivå. Så det får uppdateras vid senare tillfälle.

Tur i oturen att Åke är hemma. Jag kan inte ens mata hunden. Får inte ner kulorna i skålen, så igår då jag provade släppa dom från stående höjd, så tyckte Åke att jag skulle överlåta matningen till honom. Han ville inte ha dubbelarbete med att nu plocka upp allt som låg på köksgolvet.

Det kom lite snö igår, minsann.

Skulle fota den vackra himlen genom fönstret, vilket jag gjorde nu på morgonen.

Så testade jag att fota från mitten av rummet med 10 förstoring, haha, det funkar det med, fast inte lika bra skärpa.

Nu hoppas jag på en bra dag, för er alla. Min kommer förmodligen att bestå av smärta och snigelgång, men men…det kommer att bli bra.

Nu räcker det, STOPP!! Sa hon och ingen lyssnade.

Av Maria Lundmark Hällsten, 25 november 2021 kl 06:59, Bli först att kommentera

Kollade in väderprognosen för några dagar sedan. Ja det skulle snöa…lite varje dag i typ, 2 veckor. Mm, men det var väl ok, tänkte jag, för det såg ut som om det skulle vara minusgrader, alla dagar, och det skulle absolut inte, komma så mycket snö. Perfekt, då ligger det ju kvar, det som kommer, och det blir inga mängder… PYTT!!

Nu räcker det, STOPP!! Sa hon och ingen lyssnade.

Nå, jag tror jag brukar skriva det varje år, det värsta med snön, är väl om det blir halkigt och om det kommer mycket. För man känner sig nödbedd att hålla efter, och det är inte så roligt arbete. Samt att promenadstråken man har med Winstone, minimeras, och man börjar på hålla sig efter cykelbanorna. Små tråkigt, kan jag tycka.

Nej, jag har ingen lust att pulsa i en halvmeter snö, snubbla på trädrötter och falla ner i nån å, bara för att jag vill fortsätta välja mina egna vägar. Det finns gränser, så jag faller till föga. Accepterar att det är vinter, och ser fram emot april, maj, då man börjar skönja gräsmattor och annat. Fast ok, det är fint med snö… i december.

Sen var det ju det där berömda ljuset som alla saknar, och som kommer med snön. Jag håller med om att mörker och regn, gör vägarna svart. Asfalten suger upp allt ljus. Men att det skulle bli ljust inne, av snö på backen, det köper jag icket. Och fortsätter hävda att man faktiskt kan tända ljus eller en lampa, så blir det ljust.
Det har jag nu gjort, på morgonen. Min nyinköpta lampa, passar bra där i hörnet på arbetsbänken. Och den kan lysa upp en hel del, finns dimmer på den, minsann. Känner mig nöjd med den

Började rota bland lite julsaker igår. Gjorde plats för vår lilla julgran. Men tyckte att den kanske ska få komma upp en liten bit från golvet. Det var ju inte världens största gran jag införskaffade ifjol. Nästan så jag ångrar att jag snålade på höjden, men…

Jaja, det blir nog bra, och jag tror jag satsar på att ha granen uppe nån av kommande 3 dagar. Inte idag, dock, nopp, idag ska jag göra så lite som möjligt. Och i eftermiddag ska jag träffa granngänget för en fika på Ullas. Så där lämpligt förehavande en ledig dag i slutet av november.

Förresten så noterade jag något, nere i källaren då jag var där och rotade. Fultomtarna rör sig i riktning in mot korridoren, jisses…kan dom vara på väg hit…igen?

Jag som trodde att rivjärnet gjorde ett rätt så bra jobb, ifjol

Har ju min jobbarhelg så därför tänker jag passa på att inte göra så mycket idag. Jo, förresten, det ska upp en bit älgkött från frysen, här vankas det älgskav till middag, det är inte ofta vi äter det. Beror lite på bristen av älgkött, kan ni tänka. Men bland har man den där råturen att ha en vän, som har en man, som jagar. Och som tar med lite som present, då hon hälsade på. Dom kan man kalla gudagoda vänner

Önskar er alla en toppen torsdag!

Det gick inte då, men nu..

Av Maria Lundmark Hällsten, 24 november 2021 kl 09:23, Bli först att kommentera

Under arbetsbänken, hade jag inte bara tidningsurklipp utan även dagboken, som personalen på IVA, och vi, skrev i, då pappa låg där.

Jag provade att läsa i den för några år sedan, men.. jag slog igen den då första bilden dök upp. Jag tänkte då, att för mig räcker det med att veta att den finns, jag behöver den inte för att minnas.

Den här dagboken är något som personalen skriver för att det ska finnas för patienten, om han eller hon, vaknar upp igen. Då får dom åtminstone tillbaka lite, av den tid som dom förlorat. Och dom får luckor i sina liv, utfyllda. Vi fick ju också skriva i den, vilket vi gjorde.

Alldagliga saker, tankar, hejarop, personalen skriver lite om vad dom gjort, och dom tar även bilder som sedan klistras in. Jag läste den, förra veckan, och nu gick det bra. Och jag tänkte vad fint att detta ändå är något som görs…ja, förhoppningsvis, än dag. Vem vet, hinner dom ens, med tanke på hur ansträngt det är inom vården idag.

Den här filmsnutten dök upp som minne på FB, och den här killen är ju underbar, haha. Kom ihåg att ha på ljudet så ni hör allt han säger, och vad duktig han faktiskt är, trots sin ringa ålder.

Vi har ingen Dino hemma men en…tadaa, japansk spets. Nu håller den på vara den årstiden då man inte vet vart han är. Han syns ju knappt.

Ja, förutom hemma i soffan, här är han ju svårt att missa.

Detta gör han varenda morgon. Först lägger han sig på Åkes plats i soffan, där han hinner ligga 2 minuter. Sen kommer han över hit och stirrar på mig, fast jag vet ju vad han vill. Han vill säga god morgon och bli kliad bakom öronen.

Ja just ja…fultomtarnas framfart, fotas förstås. Vi får se vart tusan detta kan sluta

Hoppas på en fin onsdag, för er alla!

Håll i hattarna 🎩👒

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 november 2021 kl 09:47, Bli först att kommentera

Idag är det, tadaa.. internationella hattdagen. Så på med hattarna och håll i dom.

Och 2 bilder på coolaste Sally i hatt, fotad av mamma Theresé Hällsten

Hade faktiskt hatt ett tag i mitt liv. Inte nån sån här tanthatt, precis…

Nä, farfars gamla hatt som han hade då han gifte sig med min farmor. Tyvärr har den sett sina glansdagar, men jag har haft mycket roligt, i den hatten, hahaa…

Jag har lagt ut några annonser under bortskänkes på FB. Tycker det är fantastiskt, att folk är snabba som vesslor, att tinga sakerna. Man kommer överens om när var hur, det ska hämtas, men sen gör dom inte det, ändå.

En av sakerna gav jag vidare till en annan, efter att saken inte blev upphämtad efter 2 uppgjorda dagar. Jag tänker väl mest att om man ger bort, eller säljer något, gör man väl det för att man vill bli av med det. Inom en snar framtid.

Har sett så många korkade kommentarer, om folk som vill ha dom bortskänkta sakerna, hemlevererade, helst uppburna, utan att ens blivit erbjuden en slant för det. Vad tror dom, egentligen

Nå, jag såg att dom annonserade efter en rullstol, till härberget, och vi råkade ju ha en i källaren, så nu tyckte vi att det var dags att den kunde få komma till ett ställe där den kommer till användning. Vi blir av med saker, sakta men säkert.

Hade ett ärende ner till julgarderoben i källaren. Tror ni jag blev överraskad. Fultomtarna hade jag absolut räknat bort, men tydligen har kräken återuppstått. Vad håller dom på med?

To be continued… i guess

Magisk himmel under morgonpromenaden.. ps, inget filter ds

Och på 10-15 minuter, hade det lätt rosa, blivit rött och sedan med inslag av gult och nu, återigen grått.

Ha en fin tisdag, allihop!

Ord bajseri 🚾💩

Av Maria Lundmark Hällsten, 22 november 2021 kl 08:52, Bli först att kommentera

I Transporttidningen kan man läsa följande.

Och jag är i smärre chock. 900 000, för att skriva några rader. Jisses, jag ordbajsar ju varje dag, utan att få en krona för det

Jaja ok, det är inga dikter eller poetiskt övertänkta meningar. Men hade Umeå kommun, gett mig 900 000 i årslön, för att skriva fina vitsiga ord om Umeå, så hade jag gjort det…lätt.

Annat ordbajseri, hade vi i brevlåda för några dagar sedan. Det gick förbi en kille som sa till Åke att han skulle lämna lite information i lådan. Och jadå, vi vet ju att information inte går under reklam, så han fick lägga den däri.
Informationen var denna.

I mina ögon så är detta ingen samhälles information. Sen retar det mig att man använder ord som detta, att det krävs saker, lika laddat ord som måste, om ni frågar mig.

Gissa om påhittet med kontakt under arbetsbänken, resulterade i en hel jäkla arbetsdag.

Jag städade ytorna, kyl och frys var tvungen att tömmas, och sen…oh my lord. Våran kombinerade kyl o frys verkar vara gjuten på plats. Finns inte ens 1 centimeter i flyttmån, det rör sig om millimeter. Vi fick vicka den fram och tillbaka, jag vet inte hur länge, innan vi ens fick loss den.
Men nu är det gjort, och för dagen är jag nöjd.

Kolla vem som inte är med på bild fast som avspeglades i mikron, haha…

Har varit ute med Winstone på morgonen, fast då hade inte solen eller ljuset, kommit fram.

Åke är idag, tillbaka på sitt jobb, men inte till 100% än, utan det får trappas upp och kännas efter. Så det känns verkligen annorlunda, då jag nu sitter här och inte har ett endaste ljud från nån teve eller nåt annat. Och nej,jag slår inte igång nån teve utan jag njuter av tystnaden.

Ha en fin måndag, allihop!

Jodå, det gjorde vi..

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 november 2021 kl 11:45, 2 kommentarer

Jodå, vi for på Västerbottens Museum igår, och tog en fika.

Sen gick vi uppför backen där jag fotade Wallmarks gården, som jag fått berättat för mig, har skänkts hit, av Annelies svärföräldrar som bor i Renbergsvattnet.
Huset är ju jätte pampigt, och kan inte ha varit tvärenkelt att forsla hit.

Åke tog täten ner till bilen och vi begav oss hemåt.

Började med att städa ur hålet under arbetsbänken i köket…ish då. Det sitter en skiva som säkert var dåtidens specialare. Man kan nämligen dra ut den där skivan och flytta den ett steg upp eller ner.

Fast den är alldeles för otymplig och tung för att hålla på att dras ut och in. Nå, vårat kök är inte världens största, det är dåligt om utrymmen att ställa ifrån sig saker då man arbetar med matlagning och bakning. Så jag kom på den utsökt, fina iden att justera hyllan, om det gick att få in ett eluttag där, vilket Åke sa, skulle funka. Och därför kommer nu vår mikro, att landa därnere.

I utrymmet fanns allt möjligt, bland annat tidningsurklipp som min mormor, Sadura, sparat. Det blev lite kul, för att min kusin Torgny, skickade denna bild på min morfar, för nån vecka sedan. Tagen från filmduk,så bilden är lite sned.

Och kolla, i tidningsurklipps högen, poppade detta fram. Samma morfar, samma klädsel och han håller i en jätte abborre, på 3.2 kilo, upptagen i Lainejaursjön. Detta var 21 augusti 1979.

Där, i köksbänkshålan, stod också detta underbart fina porträtt eller foto, på Åke. Och det är ju så fint att det faktiskt förtjänar en riktig tavelram. Får försöka fixa nåt sånt och sedan hänga upp bilden.

Tavlan är inte så liten heller..

Vi strö tittade på teve igår kväll, och då Winstone st så fint i soffan kunde jag inte låta bli att fota. Åke tror minsann att Winstone tillhör en av dom mest fotade hundarna i världen, fast, njaee… men det finns några bilder, det vet jag. Här en bild tagen 2013, då var han bara några månader gammal.

Det är lite skillnad på då och nu..

Jag och Winstone har sett snö, nu på morgonen…

Jodå, dom har nu fixat is borta på Nolia så det var till och med skridskoåkare där. Theresé och Sally är i Värmland, nånstans i närheten av Hagfors, där det är hockeycup i helgen. Dom har några matcher idag med, innan hemresa. Får väl höra hur det gick sedan.

Nu fick Åke lite jobb med listen som hyllan ska ligga på och som skulle flyttas ner. Den tjänade tydligen ett syfte, listen, och hjälper till att hålla upp arbetsbänken… Suck, vart var arge snickaren då man behövde honom

Jaja, det blir säkert bra och hållbart till slut. Nu ska jag bära ner lite grejs i källaren, och lägga ut nån annons under bortskänkes. Ha en fin söndag, allihop!

Onaturligt fantarastiskt 🥴

Det äldsta du har som du använder…

Inte bara obra, mycket skratt också, ajaj…

Det gick hett till 🔥

Noll, zero, cero, 零, нуль

Nu räcker det, STOPP!! Sa hon och ingen lyssnade.

Det gick inte då, men nu..

Håll i hattarna 🎩👒

Ord bajseri 🚾💩

Jodå, det gjorde vi..

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten