Jag kapitulerade…

Av , , Bli först att kommentera 5

Igår kväll gav jag upp, kapitulerade,  gav efter, gav tapp, föll till föga och grävde fram min gamla kudde… ja jag vet, jag är en luring, jag kastade aldrig bort den utan föste in den i garderoben.

Jag blev så tvärless att alltid vakna mitt i natten av att den nya kudden ligger som ett sjok över mitt ansikte, håret står på ända då jag stiger upp och den är enbart otrevlig. Så nu är den gamla saken tillbaka. Får se om jag någon gång i framtiden… närmare jul eller midsommar, kan hitta ett substitut,men inte idag.

-Kan jag få fimpen?

Av , , Bli först att kommentera 5

 

Så det är idag det är halloween… åtminstone i Amerika, men säkerligen lite här också. Dagen till ära ska jag ha mitt döskalle halsband som jag fick av ”gammbossen”, annars spökar jag väl inte ut mig mer än vanligt.
Det har i alla fall ordnat sig med barnvagnen, hör och häpna, jag blev kontaktad av en som bloggar här, och som kunde låna ut deras barnvagn hela veckan, kunde ju inte bli bättre, tack så mycket för det!
Vi pratade om rökning, här igår, och Nicco undrade varför en som röker, alltid blir tillfrågad om att ”låna” ut cigaretter till andra? Jamen det är ju självklart så, sa jag, att det egentligen inte är någon som har råd att röka, klart att dom vill låna, men dom lämnar nog sällan igen något.
Det där kommer man ju ihåg då man gick i skolan, -Kan jag få röka sista? – Kan jag dra några os? – Kan jag få fimpen? Faktiskt fick jag igen några cigaretter, när jag fyllde 15, då hade ett gäng salat ihop så jag fick en hel limpa, jodå. På gott och ont, måste jag ju säga. Jag är så glad att jag inte röker idag.
Fatta att vi till och med, i början av provrökningen, inte gav oss med att röka en cigg eller två. Nejdå, kusin Anna och jag satsade på dubbelcigg. Då rökte vi en Kent, tillsammans med en mentholsmakande sak som hette Minden, och tyckte att vi var så smarta och det smakade sååå gott. Så satt vi där, kritvit i ansiktet och spyfärdiga, men  röka skulle vi. Nu var det bara jag som fastnade i rökningen, kusin Anna tyckte inte att det var något för henne, och det var ju bra… för henne. Själv fortsatte man ju med detta gissel i 28 år, men men… nu är det ju slut med det. Jag närmar mig 5 års jubileet med stormsteg.
Idag jobbar jag, annars skulle jag inte sitta här nu och plita på. Så nu är det strax frukost och nu återstå bara att önska er alla en fin måndag!
Här kommer förövrigt önskemålet Nicco har, som hon tycker att det ska se ut hemma hos oss, mm… nä jag tror inte det, Nicco, inte i år i alla fall.

 

Är det någon som har…

Av , , Bli först att kommentera 5

Sally skulle ha behövt en barnvagn…

Bättre begagnad, att låna eller köpa, och som hon kan ha då hon är här och hälsar på. Huvudsaken är väl att den går att fälla ner till ryggläge, och att den enkelt kan vikas ihop och gömmas undan.

Mejla gärna om ni har någon till låns eller till salu: [email protected]

Alternativt så lämnar ni en kommentar här. Tackar på förhand!

 

Manlig fototriss

Av , , 22 kommentarer 6

Hm… nu fick man fundera lite, faktiskt inte så lätt att hitta just manliga saker då allt, numer, används och sköts av båda könen. Men jag kunde ju inte hoppa dagens fototriss för det. Här är bild nummer ett:

Och det är ju saker som väl framför allt, används av den manliga delen av befolkningen. Bild nummer två:

Hittade ett gammalt spel nere i källaren och åtminstone framsidan består av enbart män. Bild nummer tre:

Detta är en man… jag lovar, för jag har då aldrig hört talas om liekvinnan 🙂 Mera manliga bilder finns här: fototriss.blogspot.com/

Och med tanke på farsdagen som är i antågande så ska ni idag, även få en länk till en sida med många olika presenttips till far: www.coolstuff.se/tag/Fars-dag-present

 

Vampyrer i släkten

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Apropå den antågande halloween dagen så berättade Nicco igår att hon faktiskt är en vampyr… bara så ni vet. Jamen borde inte vi vara det också i så fall, frågade jag? Nähä, sa hon, hon hade blivit biten en gång för länge längesedan, så längesen att hon inte ens kommer ihåg det. Aha, av massor med mygg då, sa jag. Ja, vet du inte det, myggen är ju mini vampyrer, kontrade hon. Så nu blev man ännu en lärdom rikare 🙂
Det var ju som poppis med såna där vampyrtänder då man var yngre, såna man kunde få i fem kronors automaten, om man hade tur. Det hade jag och min kusin Anna, som på den tiden bodde i Handen, utanför Stockholm.
Jag var där och hälsade på och vi hade gjort oss en tur till kiosken. Vilken lycka att få ett par vampyrtänder att stoppa i munnen, tyckte vi och vandrade iväg med dom, instoppade i truten och redo för uppvisning.
Nu råkade det stå tre barn utanför en trappingång och dom fick inte upp dörren. Dom var väl i åldern 5-6 år, gissar jag. Vi gick fram till dom och frågade artigt om vi skulle hjälpa dom upp med dörren. Dom tittade lite konstigt på oss och smet fort in i trappen då vi höll upp dörren. Vi gick några meter, vände oss om mot ingången, barnen stod med ansiktena tryckt mot rutan och då flinade vi lite så där lagom, så huggtänderna syntes på. Jag glömmer nog aldrig deras ansiktsuttryck… förlåt!
Nu sitter kattluckan på källardörren och det var då ingen sak att få dom till att fatta hur den fungerar. Dom for upp och ner som ingenting, skönt att slippa ha den dörren öppen alltjämt. Dessutom kan man låsa den så dom inte tar sig upp hit, vilket jag gjorde innan vi skulle i säng, och det begrep dom inte. En av katterna stod och klöste i säkert 10 minuter i tron om att luckan skulle öppnas, men inte då. Nå, det kommer väl säkert att bli till en vanesak det med. Dom kommer att höra då man låser luckan och då är det kört, precis som dom brukar höra då man glömt att stänga en dörr, för då är dom snabb som blixten.
Ha en fin söndag!

Grabben uppe i trädet

Av , , 2 kommentarer 6

 

Näpp, det blev ingen tårta igår, det blev en bakelse från Finas istället, och den var ju lika god som något annat. Vi gjorde inget speciellt, chefen och jag, en sväng upp på Ålidhem centrum, sedan skulle det fikas, lagas middag, jag skurade golvet och diskade. Inget mer eller mindre.
Satt och pratade i flera timmar, och hennes f.d. man berättade när han i sin ungdoms dagar, var ute med ett gäng för att palla päron. Detta ståtliga päronträd fanns på Berghem och nådde ändå upp till taket på huset. Det var mörkt ute och han och hans kumpaner i brott, hade smugit sig in på gården.
Chefens man som gillar att vara en höjdare, klättrade högst upp i trädet, så högt att han kunde lägga handen på taket, då….plötsligt, slängdes dörren upp därnere och ut rusar husägaren. Han skrämmer iväg killgänget som var därnere men han som satt längst upp, insåg snabbt att han inte skulle hinna ner, så han kröp ihop bland lövverket och bad en bön.
Gubben hade en ficklampa som han svepte runt med, utmed gräsmattan och upp i trädet, men han såg ingenting, så han sa med hög röst –Jag har ringt polisen, bara så ni vet det, och har ni tänkt komma tillbaka så är det dom ni får träffa! Sedan gick han in. Grabben längst upp i trädet tordes inte röra en fena, han satt tyst som en mus och undrade om han skulle klättra ner.
Han hinner tänka tanken så flyger dörren upp igen och gubben kommer ut och ropar –Haha…jag ser er allt, polisen kommer snart! Detta var nu bara ett skrämskott, han trodde väl att gänget bara stod och lurpassade utanför staketet, men dom hade redan dragit vidare.
Detta päronpallade slutade med att grabben satt kvar uppe i trädet till fem på morgonen, han hade i sin skräck för gubben, frusit fast däruppe och tordes inte komma ner förrän efter flera timmar. Ner kom han ju och detta blev väl straffet för pallandet.
Apropå pallande så kommer ni väl ihåg äppelträdet utanför badhuset, där skulle det alltid pallas äpplen då vi skulle på badet. Det gjorde även Åke och hans klass, på sin tid. En av gångerna så hade det gått hårt till och grenar hade rivits sönder så nu skulle trädet ersättas.
Grejen var den att Åke hade varit hemma och sjuk, just vi detta tillfälle när fröken tog upp detta i klassrummet och att alla skulle betala, så hade hon pekat (med hela handen) på Åke och sagt – Du är inte befriad utan ska också vara med och betala, för hade du varit frisk…så vet jag, att även du hade varit där. Sådeså!
Får se om vi kan fixa fram en kattlucka idag, som ska sättas på källardörren, inte så att katterna ska kunna gå ut, men komma upp hit, och att vi slipper ha dörren dit ner, öppen för jämnan. Nu när Sally kommer kan det ju vara en fördel om den dörren får vara stängd. Önskar er alla en fin lördag!

Vill du heta Lasse???

Av , , Bli först att kommentera 6

Kan inte vara kul att heta Lasse. Tänk er bara: Här kommer hölasse, skrotlasse, snölasse och ännu värre…skitlasse 🙂

Haha…skämt å sidor, vi åkte ju hölass som barn och min kusin trodde att han som körde, hette just hölasse. Vi skrek ju alltid då han kom efter vägen: Nu kommer HÖLASSE! Så det var kanske inte så konstigt.
Det fanns en gubbe i Malå som repade motorer och sånt, han kallades i folkmun för sotu Erik (sotig Erik). Jag hade inte hört annat än detta namn och fick nu det eminenta uppdraget av min pappa, att ringa till honom och höra om jag kunde lämna in moppen till honom. Han svarade och jag frågade –Är det sotu Erik? Det blev alldeles tyst i luren, sedan mumlade han ett ja.
När jag berättade detta för pappa så skrattade han och sa att det var ingen som sa det namnet till honom, utan det var vad andra sa när dom pratade om honom. Jaja, så kan det gå om man inte är uppmärksam.

Kommer aldrig att förglömma…

Av , , 2 kommentarer 7

 

Idag är det precis ett år sedan jag började jobba hos min nuvarande chef. Känns som man känt henne i evigheter men tidsmässigt, skulle jag ha gissat på ett halvår. Roade mig med att gå tillbaka och läsa lite i arkivet.
Jag vet nämligen att jag bara fick några få dagar på förskolan innan jag började min anställning, och att förra årets första snö, var i oktober. Nu hade jag inte skrivit det så jag har inte ett exakt datum, men minnet av den dagen lever kvar och kommer nog så att göra.
Det var nämligen en ”vanlig” utedag på förskolan. Allihop skulle ut och rätt var det är så kom då snön. Bråttom blev det för alla som var kvar inne, det jublades och var sååå roligt med all snö. Eller snö och snö, det kunde nog mer liknas vid snöglopp.
Det som började så fantastiskt roligt vände på några minuter och blev till värsta katastrofen. Vissa barn hade väl inte kläder som höll emot det blöta, vantar tappades, mera snö vräkte ner och som genom ett trollslag, så grinande vartenda barn på hela vår avdelning på förskolan, och skulle in. Snacka om kalabaliken i Bender.
Ja, huvva… det är säkert inte så långt borta, detta med snön, och nej, jag köper inte det där med att det blir så ljust, jag vill ha mörkt, helst hela vintern, jag struntar högaktningsfullt i den ljusa snön, jag hatar snö… eller, mja, det kan vara trevligt det med, nån dag, eller två, till julafton kan det passa.
Chefen utlovade tårta idag, dagen till ära, så man har alltså go ‘fika att se fram emot. Sen ska jag nog upp till mamma innan jobbet och göra en snabbvisit, säkert med kaffe inblandat 🙂  sen var helgen här igen. På tisdag kommer Theresé och busungen Sally hit, dom stannar några dagar så man kanske skulle ta och rydda lite här, i helgen. Jag önskar er alla en fin fredag, och för att skriva det jag skrev den 15/10 ifjol, kom ihåg, all snö som är gul är inte piss, det kan vara öl också, så varför chansa 🙂
Maria Lundmark Hällsten