Båtar och vinge

Av , , Bli först att kommentera 3

Min pappa har en viss fascination av vatten och…ja, av luft också. Han köpte en "tuff tuff" båt då jag var kanske runt 10-12 år och den där skulle fram varje sommar. Han ägde den tillsammans med en av sina bröder och alltid var det något som skulle fixas på den.
 
Han hade också dille på att visa alla som åkte med i båten, vart grynnan låg, och han lyckades alltid köra på den också så det var inte utan, att det blev ett litet äventyr, varje gång man satt i båten.
 
Ja, här någonstans ligger storstenen, kunde han säga, och ställde sig upp för att blicka utåt sjön, tjong, så small det till under båten, och se, där var stenen…igen, precis på samma ställe som förra gången. Hm…
 
Han tog också certifikatet för att drakflyga. Han har alltid drömt om att få kasta sig utför Tjamstan i Malå, med en vinge, och vid 50 årsålder så bestämde han sig för att fixa sig certifikatet för detta. Han införskaffade sedan vingen och hela rasket som hör till, men Tjamstan har han inte kastat sig utför och lär nog inte göra det heller. Mig veterligen så ligger vingen med tillbehör, uppe i stugan, orört, eller ja, vi fick testa en gång att bara springa och hålla i den, på backen, den gången höll min andra kusin, inte på att få stopp på farten utan det såg ut som om han dansade balett över potatislandet, såg ju onekligen lite lustigt ut. Men han lyckades hejda ekipaget innan han for ut i sjön.
 
Med facit i hand, kanske det är lika bra att han stannar på backen, inte för att det finns stenbumlingar uppe bland molnen, men på vägen ner kan man ju råka stöta på några stycken. Ha en bra onsdag!

Nyttigt, or not!

Av , , Bli först att kommentera 2

 

Kom hem från jobbet en dag i förra veckan och Jennifer talade om att hon och Saga hade blandat mjölk och oboy i ett glas, nu menade hon inte en blandning som man normalt brukar göra utan dom hade tagit drösvis med pulver och en skvätt med mjölk. Joho, sa jag, JÄTTENYTTIGT.
 
Kom hem nästa dag och det var samma visa, nu fick jag säga att det fick vara slut på detta blandade, gå och ät en skopa socker istället, det är samma sak fast det smakar inte choklad, sa jag. Sen går det ju åt en hel del pulver och jag köper det inte för att det ska ätas upp utan drickas, någon gång emellanåt.
 
Med det sagt kom jag ihåg en av alla somrar som vi vakade in morgondagen, jag och min kusin. Vi rumsterade i ett annat hus än det där mina föräldrar sov så vi var i princip själva. Sena nätter då godis suget kom krypande, kändes tuffa då vi aldrig hade något i skafferiet. Till saken hör att huset vi bodde i, användes då och även nu, till vinterboende, så min mamma flyttar alltid över sakerna från skafferiet till "sommarstugan" och när hösten kommer så bär hon tillbaka allt igen.
 
Mjöl, socker och salt kunde man alltid hitta, men inte så mycket mera, förutom just denna natt då vi ännu en gång gick igenom skafferiet i jakt på något ätbart. Där längst in i skuggan kunde vi skymta ett rött paket, det var ett paket med sockerkakspulver, sånt där som man blandar ut med vatten, ägg och smör för att sedan stoppa in hela alltet i ugnen och simsalabim har man en ätbar sockerkaka.
 
Mm, det lät ju gott men vattnet i denna stuga eller hus, smakar inte gott, det är som att dricka rostvatten, och något annat blött att blanda ut pulvret med, hade vi inte. Och tjurigt sugna som vi var så käkade vi upp pulvret direkt från paketet, det bara dammade ur munnen, men jag tycks komma ihåg att det smakade alldeles utmärkt. Ja, vilka påhitt!
 
Vår farmor fick också utstå vårat sötsug alla jular då vi sov över hos hon och farfar. Jag och kusinen var hopplösa, vi smög alltid ner i källaren på natten och norpade ur knäcken, mandelmassan och nougaten som hon alltid hade därnere för allt julbak som skulle göras. När vi tagit vad vi ville ha så drabbades vi alltid av lite dåligt samvete och skrev en förlåt lapp från dom svarta fåren. Nu listade hon ut att det var vi som gick under det namnet och det fick vi höra även i vuxen ålder, egentligen tyckte hon bara att det var lite humor med det hela så hon skrattade bara. Ha en fin tisdag!

Jag har…

Av , , Bli först att kommentera 4

en JÄTTE…nä, jag har två JÄTTE vaglar i ögat. Inte i, men både uppe på ögonlocket och en under. Och det gör hysteriskt ont i den undre eftersom huden är så tunn där.

Var precis in på apoteket och ville köpa en lapp som jag kan sätta över ögat därför det är så irriterat just nu och det känns bättre när jag blundar eller håller för det. Då säger hon som jobbar där, men den där tycker jag att du ska visa upp för en läkare, den är väl onödigt stor!

Tack tack, vaddå onödigt, stor, jag tycker hela alltihop är onödigt.

Vi hade igång polisradion i lördags och då skulle dom skicka ut en patrull till Bus Stop, för det var en full man/kille där som försökte pinka på toaletten.

Jaha, tänker man, klart att det är onödigt att pinka PÅ toan, man kan ju försöka att pinka i, istället.

Så kan det låta om man verkligen lyssnar. Nu menade dom egentligen, att killen inte fick upp dörren för att göra det han hade tänkt sig där, men det lät onekligen knäppt när dom sa på det viset. Ha det!!!

Söndagen rullade på

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Nu har vi vintrat bussen så nu är det förhoppningsvis ett bekymmer mindre. Fast med vintern i antågande så kommer vi att behöva en plats till camaron istället, och den ska helst vara såpass nära att man kan köra över den till verkstan då det ska mekas med den. Det blir tufft. Hittills har vi haft den i kallgaraget där vi bor men snart behöver Åke den platsen så han får tillgång till motorvärmaren. Hm…
 
Jag fick med mig Jennifer på en promenad runt Ja berget Igår kväll. Jag talade aldrig om för henne hur lång tid det tar att gå runt, för då hade hon nog aldrig hakat på. 1 timme och 5 minuter tog det, fast hon gick inte, hon hade med sig en sparkcykel, modell större. Vi började prata om björnar då vi var därinne i skogen och det var ju inte utan att man började fundera på om det skulle kunna dyka upp en sådan och hur man skulle göra om det hände. Fast jag försäkrade henne om att en frisk björn, aldrig skulle hoppa på oss utan den skulle hålla sig undan. Men vad vet man om friska eller sjuka björnar, no nada! Jaja, hem kom vi med ont i fötterna och kaffesugen. Åke hade en termos färdig så det var bara att spilla upp.
 
Var in en tvärsväng på Preem och frågade efter färgspray, han såg ut som ett frågetecken, ja färg sa jag, som man klottrar med, då fattade han men det var inget dom hade. Vart tusan får man tag i det då? Jennifer ska ha det till sparkcykeln, hade hon tänkt.
 
Idag flyger chefen till staterna, hon blir borta i 12 dagar, hon ringde en sista gång igår kväll och skulle ha hjälp med en del mail, sen frågade hon om det var något vi skulle vilja ha därifrån, ja sa jag, en ny bil kanske. Det lät väl inte som om det skulle kunna bli aktuellt men det var bara att ringa om vi kom på något som dom skulle kunna ta med sig därifrån. Vi får fundera.
 
Dags att få liv i Jennifer och frukost står på tur. Ha en bra dag!

En riktig skit historia

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Vi såg ju i vanlig ordning på AFV:s roliga klipp igår och där visade dom ett klipp där en tjej och en kille står och drar ner brallorna då tåget passerar på 200 meters avstånd, förstod inte riktigt det som skulle vara roligt med det, hur mycket trodde dom att passagerarna skulle se egentligen?
 
Nä annat var det med den stackars lastbilschauffören som Åke berättat om, som hade varit in i Storuman och ätit köttfärslimpa som han tyckte inte smakade riktigt som den skulle men hungrig som han var åt han upp alltihop. Han åker iväg och kommer en bit då det vrider om i magen, han chansar då på att han ska hinna in till macken i Åskilje, mellan Lycksele och Storuman men misstar sig på detta då det börjar på tränga på ordentligt. Han kan inte göra annat än att bromsa fast på närmaste parkeringsplats. Där har han stått förut och på ena sidan går ju då E 79:an och på den andra sidan löper järnvägen jämns med parkeringsfickan.
 
Det har varit mycket vatten i älven då detta var på våren så vattnet gick nästan upp till järnvägen och rälsbussen fick knappt köra framåt på grund av rasrisk osv.
 
Han kommer runt på andra sidan lastbilen, och hinner med nöd och näppe slita av sig byxorna… då kommer rälsbussen. Och inte nog med detta, ALLA passagerare på rälsbussen, sitter på den sidan som ligger närmast parkeringen. Och allt går i snigelfart. Han sa sedan att det kom inte en enda bil på E 79:an, så med facit i hand hade han hellre suttit på E 79:an och skitit för då hade ingen sett honom. Det var väl en riktig blunder, det. Fast jag tror inte att det skulle vara ett klipp jag skulle vilja se heller, jag besparar mig från detta 😀
Maria Lundmark Hällsten