Etikett: Åke

Jag sa: -Titta på din fru, Åke…sen gick jag…

Av , , Bli först att kommentera 20

Det händer inte så mycket här hemma, dagar kommer och dagar går. Svårt att hitta på nåt att skriva om. Brukar rota lite i arkiven, vid såna tillfällen. Detta la jag ut på fejjan, idag, för 7 år sedan.

Jag har gjort något som jag inte gjort på över 5 år…jag har klippt håret. Fast inte som jag brukar, hehee…jag tog ihop allt hår i en snodd, rakt upp på skallen, sedan klippte jag rätt av, cirka 10 cm, och sedan en sväng till, nu 5 cm, och vet ni vad, ingen har märkt nåt, varken Åke eller Nicco, hahaa…coolt, då är jag klippt, och har sparat in flera hundra, eftersom jag gjorde det själv *lycklig* 😃

Hm…nä att klippa sig är inget jag gillar, så lite knepigt att jag igår, satt vid datorn, hade nykokat kaffe i muggen. Åke låg och slumrade i soffan. Så blev jag tvärless på mitt hår.

Det är liksom bad hair day, varannan 1/2 dag…ish.

Snabbgooglade vad frisörsalongen här på Västerslätt heter, den nyöppnade.

Gick in på deras bokningssida och BAAM, dom hade en tid 10 minuter bort. Bocka i den, sa till Åke, titta på din fru, så du kommer ihåg hur hon såg ut. Och sedan gick jag.

Hade en önskan, jag vill inte se ut som Hedvig, och då tänkte jag närmast på hon i barnprogrammet, från A-Ö. Hon som klippte mig, stylade lite, lockade krokiga saker i håret så det såg faktiskt bra ut, där bak.


Fotnot, färgen är min sedan tidigare. Började ju med henna för 10 månader sedan, ungefär. Av nån konstig anledning blir underhåret mörkare, fråga mig inte varför. Däremot har jag alltid haft slingor i håret, alltså naturliga sådana, så det kanske är därför det blir så där. Jag vet inte.

Nu vet jag, att jag aldrig kommer att få till det så där, som frissan. Å andra sidan, man måste ju våga göra saker, vadå, förhoppningsvis växer det ut. Eller, med min tur kanske inte alls, men då är det som det är.

Den här filmsekvensen är inte bara som den är. Här har dom nog övat en timme eller två. Men så fantastiskt, man blir alldeles trollbunden av att se på det.

Nu får ni ha en fin onsdag, allihop!

Det tog emot men det gick… 🚶‍♀️

Av , , Bli först att kommentera 16

Det tog emot lite, att trampa ihop 5 km igår. Det känns lite bättre att gå, om jag får hålla upp armbågen mot högersida då jag rör mig. Fast det blir jobbigt i längden, så jag höll handen i fickan, men det kändes mest konstigt, bara.

Gick och funderade på om en mitella, hade varit lösningen Fast, hm, njae, jag vet inte det heller. Tror inte att det är så skönt att ha som avlastning. Nå, jag delade upp promenaderna i 3 omgångar.

Det noterades inga topprekord i hastighet, men det var väl inte det som var grejen. Första svängen tog jag bort mot Skolgatan, upp till Hartan, förbi Grisbacka kyrkan och sedan genom ko-porten. Ut på Rödäng, över Tvärån till Västerslätt, tillbaka över den andra bron, lite sick sack, och hem.

Jo, jag kom nämligen på det, flera gånger då jag tänkte kapa min väg och gena. Så typiskt vi människor, att vi ska ta den kortaste vägen. Det sitter in nött i generna. Även om jag nu gick för att skrapa ihop längd, så ville hjärnan att jag skulle gå tvärsöver, inte runda alla hörn.

Andra svängen for jag först upp och förbi Circle K, sedan runt Noliafältet, förbi Preem Västerslätt och hem. Det blåste ju tamme den, hela dagen, fy för den lede. Men jag gick stabilt och blåste inte iväg.

Och sista svängen, efter middagen, då fick Winstone följa med. Eftersom jag bara hade 1 km kvar att gå så la jag gångsträckan efter industrivägen, där jag kunde ha honom lös. Det gör fortfarande så jäkla ont i ryggen att min tanke varit, om jag ramlar, så kommer jag att gå sönder på riktigt. Eller om han rycker, så sliter han upp halva sidan.

Nu vet jag att det är lätt överdrivet, fast det är själva känslan… och det är nog ändå bra att man känner lite på det viset. Då kanske man är mer försiktig.

Nicco och David stod utanför det som ska bli, Västerslätts nya inneställe. Rökstugan BBQ.

Jag fick en rundvisning därinne, röken står inne i den del som tidigare varit pizzeria. Jag tyckte det såg ut att ligga nåt gott därinne…

Själva röken är inte att leka med, tog ingen bild på hela saken, men den har varit med i VK så jag lånar bild därifrån.

Det kommer att bli så bra därinne. Ser större och ljusare ut. Tanken är väl att det till en början, blir ett lunchställe, och sen får vi se. Jag hoppas ju på att det blir vårat nya hängställe. För alla på Västerslätt/Rödäng med omnejd.

Dit man kan gå för både lunch, god middag och få ta nåt gott att dricka till maten. Jaja, det får väl framtiden utvisa. Önska får man ju alltid.


24 september är det öppning, jag lär ju påminna er om det.

Och när jag då sedan kom hem, så hade jag nåt målet på 5 kilometer.Och hade det nu inte varit för min arbetsgivare, God Assistans Norr, så hade jag aldrig hört talas om Glädjeruset och Hugos Stiftelse. Allt handlar om människor och att vi alla är lika värda, oavsett vilken sits vi sitter i eller hur vår vardag ser ut.

Det värsta var att det kändes i benen. Åke har som tagit över prommisarna med Winstone eftersom han varit sjukskriven ett tag nu. Men jag sa i förrgår kväll att jag må ju få återta mina stunder, med Winstone, man får ju inte göra sig för bekväm.

Sen kan ju en viss del av det onda, bero på att man rör sig annorlunda än det man är van vid. Precis som när man går där det är halkigt, man spänner sig av rädsla att ramla.

Ser inte ut som om vi slipper blåsten idag heller, men jag hoppas den är lite mildare än igår. Hade ju lätt kunnat välja vinterjackan och vantarna, på den sista svängen jag gjorde. Och det känns inte helt ok, inte nu, i september, heller.

Hoppas på en fin tisdag, för er allihop!

Det ena leder alltid till nåt annat, trevligt trevligt…

Av , , 2 kommentarer 14

Åke och Ingvar drog iväg till Nordmaling igår, där det gjordes lite möbelaffärer. Inte till oss, utan till deras hem. Fast innan dom åkte hade jag köpt en rullvagn på en annons på fejjan, som Åke fick hämta upp då dom kom tillbaka.

Rullvagnen var lite mörkare och högre än jag trodde, men jag ska se om den funkar ändå.

Blev less på det lilla svarta metallbordet vi har här, bakom soffan.


Passar den inte där så får jag väl göra plats nån annanstans. Worst case, hamnar den nere i tvättstugan och får då fungera som tvättmedelshylla, typ. Nåja, det var inget hemmansköp.

Medan dom var borta dök Nicco, David och hans son Arvid in. Don fick både kaffe och blåbärsbullar. Jag hade letat fram en påse med Duplo som låg nere i en garderob i källaren. Den innehöll även en indian…utan häst.


Och en Karl-Alfred, fortfarande fungerande. Då man drar i snöret börjar han fäkta med armarna. Jag tror att bägge figurerna, kommer från leksaksgrossisten där jag jobbade mellan 1986-1993. Han som startade upp företaget, nån gång tidigt 70 tal, om jag inte missminner mig, hade leksaker som kom som prover, och dom hade han i säckar som bara låg och samlade damm.


Då Torsten var på extra gott humör fick jag välja vad jag ville ha. Det var faktiskt jättekul att se vilka saker som fanns därinne. Den här bilen, fick jag vid ett tillfälle.


Tror dock inte att det är något större värde i den. Men roligt ändå, att den bara finns kvar.

Nåja, det ena ledde till det andra igår, och vi blev bjudna på middag hos Anna och Ingvar. Mycket gott tilltugg, och en utsökt lasagne, sedan en smarrig äppelkaka till efterrätt. Vi hade mycket trevligt och det blev många skratt, ajaj…

Kolla in grabben som ser väldigt ledsen ut i ögat, då vi kom hem igen.


Vakthunden, Winstone Warrior. Fast han såg inte alls så ledsen ut då jag låste upp dörren. Nej nej, då var det glada miner, hopp och glädjeskutt.


Hoppas på en fin söndag, för er alla, regnet till trots.

Snabbtänkt som tusan

Av , , 4 kommentarer 13

Så är det plötsligt den årliga, jag vill inte komma ihåg dagen. Och nu är det 9 år sedan, pappa, var med om olyckan som sedan blev hans fall.

Jag tror inte att man nånsin kommer att glömma, det går inte. Det knäppa är att det blir fler än en dag, man påminns om. Men för mig blir detta den dag vi slutade få svar, från honom. Det som är bra, är väl att dom upplevda, negativa saker man är med om, tunnas ut och man fokuserar mer på allt som varit positivt.

Min upplevelse, av min pappa, skiljer sig garanterat, mot mina syskons upplevelser. Vi är alla olika individer och har haft olika förhållanden, gentemot våra föräldrar. Så är det bara, och det vore väldigt konstigt om det ser annorlunda ut, i andra familjekonstellationer.

Jag tror att jag ärvt mitt skratt från min pappa. Kommer faktiskt inte ens ihåg att jag någonsin, sett honom arg eller förbannad. Inte mot mig…aldrig. Visst kan man vara allvarlig och seriös, men det absolut bästa är om man kan skratta åt eländet. Gör man det, så kommer man vidare lite fortare.

Tror också att jag har mitt driv, efter honom. Jag vill väldigt mycket, kan hålla flera bollar i luften, och även om jag inte kan jonglera, så kan jag få ner alla bollar i påsen och knyta ihop den, då allt är klart.

Nu pratar jag om dagliga ting och inte stora projekt. Till dom, anlitar jag hellre folk som förhoppningsvis vet, hur dom ska utföras.

Pappa, var givmild och gav hellre bort saker än tog emot. Jag är likadan. Säger inte att det inte är roligt att bli uppmärksammad med nån present nu och då, fast för mig handlar det mer om att jag VET, att människor jag ger saker, hade gjort exakt samma sak, om dom kunnat. Det handlar om vem man är, i hjärtat.

Man behöver inte ge presenter heller, utan man kan ge av sig själv. Tid eller bara att göra något för nån annan.

Han var också halvgalen och gjorde tokiga saker som vi skrattar gott åt, än idag. Och tänk, jag tror att jag kan vara lika galen ibland och inte så jädrans eftertänksam. Jag önskar att han varit här, även fast jag vet, att han finns med oss, på ett eller annat sätt. För evigt saknad av oss alla, men vi är glada att vi fick ha dig som vår pappa, under dom år du fanns med oss. Denna bild tillägnar jag pappa, som älskade rymden och dess hemligheter.

Med det skrivet, ångrar jag att jag inte anlitade en fönsterputsare igår. Skulle vara duktig och putsa köksfönstret däruppe. Det kommer nämligen en hyresgäst om några veckor. Och då händer detta.

Undrar om jag skulle fixa nån livförsäkring kombinerad med drulle 🤔 Putsade lite fönster och torkade gardinstången. Ska kliva ner och använder givetvis inte den vanliga vägen utan tar den snabbaste, förstås. Jösses vad man hinner tänka på vägen ner, även om det bara tog 3 nanosekundet 🤪😜 Innebär det att jag är snabbtänkt som faan 😏🤣

Nå, jag hasar omkring en stund, gör mig klar och åker iväg till jobbet. Tänker att det ger sig väl, det gör ju ont att ramla. Men efter 2 timmar ger jag upp, det blir värre och värre och jag kan inte använda högerarmen. Svårt då man har det yrke jag har. Så jag ringer 1177, och så här kan jag då summera händelsen.

Summa summarum, av min underbara dag och min snabbtänkthet, blev ett knäckt revben i ryggen. Så går det då det går för fort och man inte hinner ta emot sig, varken med händer eller rumpa. Utan högersidan av ryggen var den som jag körde in i köksinventeringen med dunder och brak.

Och tänk, till och med Åke, hörde från teverummet därnere, ett buller och brak. Men, ska vi nu se det från den ljusa och positiva sidan så hade det kunnat gå, mycket värre.

Skallen hade kunnat få ta smällen, och hade Åke INTE hört det, då hade han haft mer än allvarliga problem med hörseln. Sen var inte jag så smart för jag åkte på jobbet och tänkte att det kanske skulle gå över. Men njae, det blev ett besök på primärsjukvården efter samtal med 1177 och lösande av mitt arbetspass. Och nu är det snarare 7 resor värre, men jag vet i alla fall varför jag har ont. Så de så 🤣

Trodde nog inte att jag skulle kunna ligga i sängen och sova men det gick. 2 Alvedon och utslut, så det gick bra. Då var det värre att komma igång på morgonen, så nu tror jag att det får bli 2 Alvedon till, faktiskt.

Lite roligt då att detta kom som minne, Nicco skickade den här bilden till mig, på dagen för 3 år sedan.


Med den deklarerar jag detta inlägg färdigskrivet och önskar er alla en fin fredag!

Fria drinkar, imorgon 🍸🍹🥃

Av , , 2 kommentarer 13

Vägbiten mellan kajen och upp mot Storgatan, runt hamnmagasinet och förbi skateparken, har varit avstängd, bra nog länge nu. Åke hann läsa nåt på staketet på ovansidan, om 10 dagar. Hahaa…japp, 10 dagar till öppning eller menar dom nåt annat?

Och 10 dagar räknat från när? Man kan komma undan med det mesta om man inte skriver ett datum i början. Likadant med den lilla träskylten som hängde i mina svärföräldrars stuga i Kittelfjäll. ”Fria drinkar imorgon”

Så tänker jag på när man var barn. Då var det halvdåligt med tidsuppfattningen. -När är vi framme? Frågade man 10 minuter efter starten på resa från Umeå till Malå. -Det är långt kvar, fick man till svar.

-Är vi inte framme snart? Frågade man och fick veta att vi var halvvägs, eller så var svaret, snart. Hm, men snart är relativt. För en vuxen kan snart vara en kort tid om det rör sig om att åka bil 30 minuter, men för ett barn, är 30 minuter som en halv dag, jösses 😬

När lär man sig tid, egentligen? När man började skolan och visste att en lektion var 40 minuter, och det var ett roligt ämne, så försvann dom 40 minuterna i ett hafs. Men var det ett tråkigt ämne, så höll man ju på dö av tristess.

Jag kunde starta upp nån uträkning på hur många sekunder det var kvar…ehh, ja, jag är rätt duktig ändå, på att räkna sekunder och kunna komma rätt nära minuterna, haha…

Men det är ju sen gammalt. Har man roligt så går tiden snabbt. Och ju äldre man blir, desto mer krymper världen och i en liten värld går också tiden fortare. Ta bara gympasalen på Mariehemsskolan som exempel. Den var ju enorm, då man var 7 år.

Var in dit för några år sedan, och det var den minsta gympasalen jag har sett. Och där höll man på ta ut sig själv då man sprang runt väggarna för uppvärmningen. Idag skulle jag knappt få upp nån fart innan man sprang in i väggen med dunder och brak.


Kontentan måste ju då bli att världen har krympt och man tar sig fram fortare, haha…egen teori. Inget jag tänker lära ut till någon annan. Vi uppfattar saker på olika sätt. Ska vi säga så?

Träffade Helena på en go´fika igår, det ofikade stället heter Crost, och finns uppe på Tomtebo. Det var ganska najs därinne, och utbudet var det inget fel på, heller.


Men bäst var givetvis sällskapet Vi pratade på om livet, hur man går igenom olika faser. Vad som händer på vägen, och hur man själv förändras av saker man varit med om. Att få barn är inte bara en milstolpe, utan något mycket större.

För dom som väljer att inte skaffa barn, så finns det garanterat annat, som är lika stort, som man kan relatera till. Sammansättningen av människor man umgås med, familj och vänner, förändras ju under ens livstid.

Ingen finns för evigt, och vissa försvinner ute i periferin av olika anledningar. Man kan växa ifrån varandra, och situationer kan göra att man lär känna en människas rätta jag. Och den människan, kanske inte alls var, den du ville ge av din tid. Men jag kan ändå, nästan lova, att du lärde dig nåt, av den personen ändå, på gott och ont.

Önskar er alla en toppen tisdag!

Vissa tar mer stryk än andra

Av , , Bli först att kommentera 14

Skrev för nån dag sedan om att man ska se det positiva i allt. Och det går, om man försöker. Varför plocka fram det negativa och förvänta sig det värsta, för gör du det, hela tiden, så är det du själv, som får lida över det. Kroppen tar stryk. För vissa mer, och för andra, mindre.

Denna lilla historia är ett bra exempel på det, tycker jag…

Benny och Lasse bodde båda två i en håla uppe i Norrland, men hade länge pratat om att dom skulle åka till Stockholm för att där testa, köpa sexuella tjänster som de hade hört talas om att man kunde.

När de äntligen tog sig för och faktiskt åkte till huvudstaden hade de samlat på sig tips och rekommendationer om olika ”massagesalonger” de kunde gå till.

De valde ett ställe och när de kom in på salongen möttes de av en mycket trevlig dam som berättade för Benny och Lasse att allting gick att köpa – och priset varierade mellan 100 och 2000 kronor.

– Svårt att bestämma sig. Vi tar det för 100 spänn, sa männen.

De leddes in i ett rum och beordrades att dra ner sina byxor.

Efter en kort stund kom en ung kvinna in i rummet med en stor piska och började ”bearbeta” de nakna bakarna på Benny och Lasse.

En stund senare stod Benny och Lasse, något besvikna, ute på gatan.

Benny:
– Tur att vi inte tog det där för 2000 spänn. Jävlar vad stryk vi hade fått.

Vi var nere i Järlåsa, för bra precis 6 år sedan. Sally var 5 år och överlycklig då vi kommit fram och skulle duka upp till en medhavd lunch, ute på deras gamla gård. Efter lunch blev det lite tårta.


Sally kramade om Nicco och sa: Du är som en McDonalds affär…jag ÄLSKAR McDonalds affären…och DIG!!! Sen hoppade hon runt på gräsmattan och utförde en kärleks dans. Det var förövrigt deras pommes frites hon gillade hos McDonalds, inget annat.


Bilderna är tagna under samma sväng, dock inte på ett Mc Donalds hak, men det fanns pommes på tallriken. Sally beställde själv det hon ville ha och körde till och med lite engelska för servitrisen. Theresé och Anders var och firade några kompisars bröllop så vi hade gasat iväg till Kungsängen, och käkade middag ihop med Tina och Christian. Den undre bilden knäppte Nicco.

Jag fortsätter vara fascinerad av blåbärsbusken. Plockade in lite mer igår. Dom är ju inte direkt små heller, dom där blå…


Ska bli roligt att se hur länge jag kan plocka bär, innan dom fryser eller faktiskt ramlar ner. Dom är inte bara stor utan även tung, så vissa grenar ligger lågt.

Ha en fin söndag allihop!

Fixat, utan hjärnsläpp 🤯😅

Av , , 2 kommentarer 17

Jag gjorde som jag tänkt igår, och lite till. Tvättade sängkläder, kuddar och täcken inkluderade, så det tog sin lilla tid. Hade bestämt, att varje gång jag gick in i tvättstugan, skulle jag vara tvungen att plocka med mig nåt skräp eller lägga saker där dom ska ligga. Rummet ska tömmas, oavsett.

Tvättade 1 fönster, på insidan, haha, ja, inte mycket men ändå. Där passade jag på att åka på Mio, och införskaffade ett par nya gardiner till tv rummet. Passade på att utnyttja deras 300 kronors rabatt.

Hade beställt en kottlampa, öppnade kartongen för att finna att lampan var något platt. Vad f-n…


Det var en sån där pussel pyssel lampa. Jag som hatar att bygga saker efter beskrivning.

25 april, 2009, satt jag i lägenheten och var förbannad över en lampa jag köpt, även den, en som man skulle sätta ihop själv. Nu citerar jag en del av inlägget jag skrev då, under den här bilden på tingesten.


”Ett jäkla påhitt, det är just vad våran nya hall lampa är. Var på jakt efter en ny lampa då vi hade samma lampa som vi haft i 20 år och den var säkert helt ute på den tiden också, en sån där tak plafond, fyrkantig med rutigt trä mönster. Nu ville jag ha en som hängde ner.

Det hittade vi på en affär på Mariedal. Vi tyckte den såg frän ut, en vit plast sak som var rund som en boll med små snurr grejer på sidorna, en riktig bakelse.
Kom hem och öppnade kartongen bara för att finna att detta var en byggsats, *suck*. Vi satt hela dagen med denna lampa och jag säger bara att den människa som uppfunnit denna lampa måste ha haft otroligt lite att göra. Vi får inte ihop den och nu har den hängt i hallen, utan botten.” slutcitat

Där satt jag då och knåpade på kvällskvisten, läs kvällskotten…

så sa jag till Åke att jag började tänka på Helena Springare. Jo, för jag kom faktiskt ihåg att det inlägget från 2009, var nog bland dom första hon kommenterade. Hon skrev …följde det inte med nån slags bruksanvisning? En lampa ska ju bara va en lampa ju!! 😀 Jag e såå sugen på att hämta ett gäng lampor på ikea..

Jo Helena, det gjorde det säkert, haha. Fast jag är och förblir en obotlig göra tvärsom människa. Gissa vad, jag har redan nu på morgonen, fått plocka ner översta kottlagret för jag hade inte satt dom örnschörnsch, utan ovanpå varandra. Och nej, jag satt inte i bottenringen på den här heller, för då blir det skräck moment då glödlampan ska bytas. Men jag är rätt nöjd med resultatet, och att jag, alldeles själv, kunde bygga ihop den utan att få hjärnsläpp.

Och fem minuter efter att jag nämnt hennes namn, plingade det till i min mobil och jag hade fått ett sms, från, tadaa…Helena. Så det är så man ska göra om man vill få kontakt med nån.


Mitt emellan middag och lamp pyssel, ringde kvällspasset i p4 upp. Jag hade lämnat en kommentar på deras FB sida. Det handlade förstås om ABBA och jag skrev den där historien om Abbas fiskbullar och att jag hade ringt dit. Klicka på bilden om ni ids lyssna, jag är med lite drygt, 42 minuter in i programmet.


Och med det, önskar jag er alla en toppenfin fredag!

Ring och fråga mig 📞

Av , , Bli först att kommentera 15

Dom har slöat till, gräsklipparna som jobbar åt Umeå Kommun. Vi har en markplätt, ca en meter utanför vårt staket, som är gräs. Och den metern tillhör kommunen. Dom har alltid klippt den biten, men inte i sommar, inte ifjol heller, men då var det ju byggnationer här utanför.

Undrar om vi ska skicka faktura på vårt arbete. Eller ska jag skicka dom tagna bilderna och fråga om den där biten inte tillhör kommunen. För om det är meningen att vi ska klippa den delen, så kan vi ju flytta ut staketet den metern, eller hur🤔🤭

Vi, har klippt vid 3 tillfällen, i år, enbart för att det ser för jävligt ut, rent ut sagt, ovårdat och eftersatt. Dont mind the fench, det ska åtgärdas, i framtiden…då vi flyttar ut det till gångbanan 😁

Verkar som om det är dags att tvätta fönster…igen. Tråkigt, men ännu tråkigare då vissa fåglar siktar in sig på fönstren.

Fast jag brukar ändå tänka, att det är efteråt man får belöningen.

Fri sikt, rent och fräscht och oftast nya gardiner uppsatta. Då blir det värt det. Det är bara att man ska komma igång, och jag är lite av en expert, på att hitta på andra saker, som jag kan göra…hehee.

Till exempel, googla fakta. Såg nämligen ett klipp på TikTok igår, där en kille går runt och frågar ungdomar om dom kan räkna upp kontinenterna. Nu trodde dom att han menade konsonanter, vilket gjorde det hela aningens dråpligt.

Jag som har noll koll på världen och vart allt ligger, visste i alla fall av 2, Australien och Afrika. Sen var det lite svajigt, jaja, Amerika, men att det skulle delas i nord och syd, tänkte jag inte ens på.

Förhörde Åke alldeles nyss och han räknade upp 6 kontinenter, missade Antarktis. Jojo… Han var dock inte ute och svävade, som jag gör då jag inte vet. Han sa Europa och Asien, fast där kan man slå ihop dom och säga, Eurasien. Från och med igår, så är jag tvärsäker på att jag alltid komma att kunna räkna upp alla 6, alternativt alla 7, utan problem. Så, se där, man kan alltid lära sig nåt nytt, man blir aldrig för gammal, för det.

Nu skulle jag vilja att nån ringer mig och frågar mig vem som bombade Pearl Harbor och vart det ligger…för det vet jag, det med 😉


Hoppas på en fin onsdag, för er alla!

Detta hade nästan, kunnat vara legitimt

Av , , Bli först att kommentera 18

En liten arbetsdag blev det igår, med både gräsklippning, blåbärsplockning, tvätt av kläder, lite plock ur bussen och siesta, i den varma solen. Jodå, vi cruisade lite också, mitt i alltihop. Tog faktiskt en mjukglass uppe på Kvantum, bara för att vi kunde.

En liten bägare kostar 15 kronor… är det här en liten bägare, sa Åke efter att vi stått och fått både brain freeze och snudd på ont i magen och ändå var inte glassen slut.

Kan ju inflika att sist jag köpte en mjukglass, är några år sedan, men det var lika gott som jag minns. Även om den bästa glassen ever, aldrig mer kommer att gå att få tag i, den där med blåbärssmak man köpte på torget.

Jo jag vet att det finns blåbärssmak idag med, men, nä, det är inte den man kunde köpa då. Vet inte om Åke kommer ihåg rätt, men han gissar att stället hette KB grillen. Rätta honom om han har fel. Det skrev jag men sökte i gruppen Umeå stad-gamla fotografier på Facebook, och den som söker finner, en bild, tadaa. Tyvärr stod det inget om fotografen.

Jag vet i alla fall att 1984, så fick vi köra starten av Lövångersrallyt, förbi KB -Grillen, och i väntan på vår tur att få åka iväg, sprang jag dit och köpte en parisare åt oss var. Jo, på den tiden var parisarna verkligen något att stå efter, inte idag, tyvärr.

Vi åkte ut en till sväng efter middagen. Visst passar det med en bild Mats Alfredsson tagit förut, men som han la ut på Instagram för några dagar sedan. Här har ni även hans namn på Insta, om ni vill följa en kille som lägger ut en massa fina bilder på bilar.

Och en bild han knäppte för 1 år sedan, tror det var Gammlia 2.0, Hissjö rundan, med cruising gänget.


När vi svängde in på järnvägstorget, där det ju är enkelriktat, såg det ut så här.


Lite spännande va. Man blev nästan sugen på att se hur människan tog sig därifrån. Jag vet, in facto, att den personen bor i Arvidsjaur (nyfiken, haha, så jag googlade), och det är nästan, men bara nästan så att då hade detta kunnat vara legitimt.

Hahaa… jag vet nämligen att det kan se ut så här på andra ställen, inåt och uppåt i landet. Här snackar vi egna erfarenheter, och vi brukar hänga mest åt dom hållen. Det kan dock bero på bristen av Poliser, jag vet inte.


Så det kan ju även vara så det ser ut överallt i Sverige, då man kommer till mindre samhällen. Man kör mer efter egna lagar och regler än vad som gäller i verkligheten.

Nu har jag arbetsvecka deluxe, framför mig. Så jag laddar för det. Känns helt ok, solen skiner ju och det ger hopp om liv, eller hur.
Apropå hopp, kolla 👀 hibiskusen lever även fast jag har planterat om den och ställt in den i köksfönstret, snopet 😮 Ha en fin måndag, allihop!

Tur med en detour förbi stugan

Av , , Bli först att kommentera 15

Vilken lycka att vi gjorde oss en detour till stugan igår. Gissa vad jag hittade i stugan, tadaa, min vinterjacka. Jodåsåatt… Men jag vet varför, jag är inte riktigt så disträ som man kan tro.


När vi lämnade stugan, mitt i semester och sommar, så skulle vi tillbaka hit, helt bestämt. Men sommaren tog ju semester och vädret inbjöd inte till några större sug efter att åka upp hit och sitta och stirra på ett strilande regn mot rutorna. Hur mysigt ett regn, nu än må vara. Och när jag var här själv, för att plocka hem saker, var det skafferiet jag koncentrerade mig på, inte hatthyllan, där jackan hängde.

Solen värmde faktiskt här igår, så vi kokade oss en termos kaffe, bredde en macka och satt ute. Det enda störande var faktiskt nåt så litet och eländigt som svidarna. HUR kan nåt så litet, göra så förbannat ont 🤬

Sedan gjordes det i ordning för grillmiddag uppe på backen. Min bror Sivert med frun Ewa, var här. Syrran Emma och sambon Johan var, även dom här, och brorsdotter Camilla med hennes sambo Joel. Sen kom kusin André förbi också.

Vi fick smörja in oss ordentligt med myggmedel och middagen var lite senare än vanligt så när vi käkat klart, hade solen övergått till solnedgång och tjopp, var det bara en rosa himmel.

Katten Benny var också ut. en liten sväng.


Emma och Johan tände upp en eld nere hos dom så där spenderades sedan resten av kvällen och början på natten. Vid tolvslaget var det inte mer än 4 plusgrader och plötsligt blev det faktiskt norrsken. Så snopet, jag tror aldrig jag varit med om det, faktiskt, inte den här årstiden.


Fast jag ska inte svära på det, som barn var man väl knappast ute efter 12 slaget. Vaken javisst, fast då satt man säkert uppe på lon med ett gäng andra och spelade kort eller smidde planer för framtiden.

Här kommer lite bilder, inte tvärenkelt att få till rätt skärpa och ljus, men utan nattläge hade det nog synts väldigt dåligt.


Nu är kaffet kokat, solen skiner och den värmer, även idag. Så jag tänker nog ta stolen och sätta mig på vår altan. Och nu blir det förmodligen. sista gången för det här året. Om vi inte stannar till imorgon förstås. Ha en fin lördag, allihop!