Dimman låg tät över Umeå igår, men man behövde bara komma sig ut till Tjälamark så bröt solen fram.

Vi hade bra väder ända bort till Rusksele, där försvann solen men inte värmen. Regn slapp vi i alla fall och det kändes då bäst av allt. Vi gjorde en tvärrastning på Enebacken

Då vi startat upp igen ringde Åke den potentiella köparen för att fråga om dom börjat röra sig från Skellefteå hållet. Dom var i Lycksele och skulle börja bege sig därifrån på en stund. Så det blev att snabb jobba lite då vi kom fram. Bussen var inte helt tömd på grejer vi skulle ta igen.

Lunch skulle fixas och plank skulle ut från garaget. Mitt i allt kom dom rullandes. Ett jättetrevligt par som tänkt använda bussen att ha skotrar i och kunna dra runt på vintern. Det blev rundvisning, till och med Åke blev varse en lucka på sidan han inte tycks ha sett förut. Dom var upp på taket och tyckte att trädäcket var lite av ett ”extra allt”. Vi drack kaffe och surrade.

Givet blev det också historier om gamla bussminnen vi haft. Att Nicco som vuxit upp med en buss från start och som skrattade då jag visade henne på en Folkabuss som var det vi började kajka runt i. Ansåg att det var minsann en löjlig buss

Eller då Öhman, på vår gata i schtaan, fick göra en utryckning med lastbilen. Året var 2009 och dagen var lördagen den 13 juni. Vi skulle upp till Maltträsk och hänga med Brälla och Lena. Här citerar jag med lite modifikation:

” Lördagens goda intentioner gick upp i rök. Kan ni ge er på en gissning på hur lång tid det tog att ta oss från Umeå till Maltträsk, en sträcka på ca 11,5 mil? Jo från det att vi lämnade västerslätt till vi var framme så hade det gått 6 timmar. Och hur kan man lyckas med det?

Man kan glömma att tanka upp bussen i lagom tid så man åker på soppatorsk efter 3 kilometer i en svacka mellan uppåt och utför. Vi hade tur och kunde rulla in på en parkeringsplats men sen vet alla som har haft ett diesel fordon att man kan inte bara fylla på tanken utan allt ska luftas och dieseln ska handpumpas fram till ventilerna eller vad det nu heter. Och där man nu ska göra detta ligger inte helt öppet. Hela motorhuven som sitter inne i bussen ska lyftas bort och andra saker ska flyttas på innan man kommer åt. Åke luftade och pumpade och jag fick sitta bakom ratten och provstarta 1000 gånger.

Sen startade den helt plötsligt, jag satt och gasade och Åke lade tillbaka allt på plats, jag frågar om jag törs släppa gasen, jo säger Åke, vilket jag gör och sedan hurvas den till och stannar igen. Upp med hela skiten igen och börjar om från början. Sen startar den igen och vi hinner upp för backen och närmar oss rödlysena där man kan svänga in till Media Markt och där dör den av igen. Vet inte hur många gånger vi fick göra om samma sak. Sen lade startmotorn av, den bara klickade. Åke kröp under bussen med hammaren och gav den några smällar så funkade den ett tag till. (jo gamla eller äldre saker kan man ibland fixa med en smäll)

Samma procedur fick göras om med jämna mellanrum. Men vi fick aldrig något liv i bussen. Åke ringer till Öhman, som sitter på Gammlia  vid tillfället, och frågar om han kan komma och bogsera bort oss från vägen och det kunde han.

Det är nu det blir spännande. Vi har nämligen ingenstans att sätta fast en dragstång utan han bogserar oss efter lastbilen med ett spännband. Mm, det skulle väl funka bra men ett annat problem är att vi inte har några bromsar överhuvudtaget och när vi rundat Media Markt så blir det lätt utför.

Vi kommer sååå nära lastbilen att Åke säger att han skulle ha kunnat läsa det finstilta på regskylten. Han sitter med mobilen och pratar med Öhman under hela tiden och när han upptäcker att inga bromsar finns så börjar han lite lätt med att säga till Öhman, -Öka Öhman, sen upprepar han lite högre, -Öka Öhman, och en gång till sedan skriker både jag och Niccolina: GAAASA!!

Och då äntligen blir det lite fart på lastbilen med bara någon decimeter tillgodo. Detta upprepas också vid tre tillfällen. Inte utan att det var halv spännande. Det gick ju inte med nån större hastighet, men ändå…” slutciterat och  modifierat

Nåväl, vad tror ni nu, blev bussen såld eller…Joo, faktiskt så fick den ny ägare och vi kan inte annat än önska dom ett lycka till och vi hoppas att dom får lika många, fina minnen som vi haft av bussen

Då menar jag inte dom där fadäserna som kan uppstå lite nu och då. Men skulle dom hamna i en sån situation är jag rätt säker på att dom löser det. Precis som vi gjort. Dom hade huvudena på skaft och killen kör lastbil och har resurser att både skruva och greja.

Ja just ja, vi tappade ju en navkapsel till bussen då vi körde mellan Maltträsk och Malå i juli. Vi stirrade i dikena på vägen tillbaka efter Musikfesten, men nån navkapsel såg vi inte till. Paret som köpte bussen lämnade den i stugan för att åka hem och hämta en annan bil, som skulle rymmas i garaget. Så vi åt vår lunch…något senarelagd, 18:00, packade ihop och låste för vintern.

Åke tar Winstone en sista prommis och jag gick upp och stängde av vattnet i storstugan. En fantastisk solnedgång men jag är inte tillräckligt nära vattnet för att få med speglingen

Kommer mig iväg och möter Åke och Winstone, på väg tillbaka. Gissa vad Åke bär på…Tadaaa…Navkapsel, den låg och ruvade i diket, 300 meter nedanför vår stuga, haha. Han gick och lutade upp den mot bussen. Rätt sak på rätt plats

Sen kunde vi lämna Udden för denna gång

Tvärsvängde in på Parkeringen vid Solviksbadet men vi var egentligen nån minut för sen och jag hann inte ner till vattnet här heller, fast vackert var det in real, i alla fall

Passerar Malå och Åke ska servera lite nykokt kaffe. Han undrar vart muggarna är. Kan ni gissa? Nu har jag tagit med termosen, och den är fylld med kaffe, fast muggarna står i diskstället i stugan

Det fick bli ett besök på Coop i Norsjö och inköp av plastmuggar. Sen blev det kaffe. Inte roligt körväder hem. Svart som natten och dimma nå så hemskt. Så vi kom hem vid 22:30 igår. Hade en sista kontakt med bussägaren, vid 23 tiden. Då hade dom precis lastat bilen och det hade gått jättebra. Han körde upp bilen, “the Åke way to do it”

Önskar er alla en fin söndag!