Jag vågade livet och överlevde…puh!!

Så var Robinson över och vinnaren korad. Tänker inte skriva vem det blev, ifall det är nån av mina läsare som inte hunnit dit än. Jag kan inte hjälpa att jag är ett fan av Robinson. Men det handlar inte om tävlandet eller glåpord, back stabbing eller dom där sakerna. Utan hur man beter sig, vad kunde dom gjort annorlunda, hur hade jag gjort, om jag hade varit i samma situation.

Fast egentligen är det inget jag får svar på, för ingen som inte varit där, vet hur man faktiskt skulle ha gjort. Spela spelat, är det man får höra mest. Och jag som från början trodde att Robinson handlade om att kunna överleva på en öde Ö. Men om Ön varit öde, och du hade varit själv, hade du inte behövt spela ett socialt spel.

Inte heller hade du om du haft sällskap, gjort dig av med den starkaste. Den personen hade du nog velat ha med dig hela tiden. För min del var det absolut dom 3 finalisterna jag tycker var värdiga. Vem som helst av dom 3 hade fått vinna, lätt. Så slutet gott, allting gott!

Min historia om kammen, som jag skrev om igår, fick jag återberätta i radion. Dom skrev och frågade ifall dom fick ringa upp. Lika pinsamt som vanligt, att prata. Jag vet ju att dom läst min historia, och fattar aldrig förrän efteråt att dom som lyssnar, behöver inte nödvändigtvis ha gjort det, så hur jag sedan ska berätta om händelsen blir för mig lite förvirrande. Och tiden, förstås, hur lång tid har man, hinner man ta allt eller ska man försöka korta ner och vad ska man i så fall att bort.

Nåja, jag överlevde även denna gång, men brukar inte vilja lyssna på hur jag låter…pinsamt, haha.

Var på en informationsträff på Tegs Bibliotek igår. Den handlade om släktforskning och hur man kan gå tillväga för att hitta människor bakåt i tiden. Om jag ska börja släktforska…nopp, jag är så glad att Theresé är en stjärna på det. Jag skulle slänga bort så många timmar för att leta rätt på en person, som jag sedan skulle glömma bort och inte ens komma ihåg hur jag hittat från början.

Jag är ju kontaktperson och detta var något som den personen som jag har knuten till mig, ville göra. Det var ändå intressant, tänker jag och man förstår vilket otroligt arbete och vilken tid, man lägger ner på att hitta rätt i en djungel av sökfunktioner, sidor, abonnemang på tjänster och faktiskt, ibland kanske du inte kommer undan, utan måste göra en utflykt till Härnösand, där det finns ett jätte arkiv som man kan leta i. Men då krävs det att du åker dit och vet vad du vill ha. Så kan dom plocka fram böcker och vita handskar. Man får ju inte bläddra hur man vill.

Det finns något som är gratis att leta i, och det heter Riksarkivet. Klicka på bilden om du vill komma till deras hemsida och se vad du kan hitta där.

Jag gjorde en tvärrunda inne på sidan, testade att skriva in min morfars namn, Evert Hällsten, och fick träff. Då kan det se ut så här.

Här kan man klicka på hans föräldrar som kommer upp i samma hushåll. Nu är det givet en fördel om man har namn som inte är så vanliga. Värre med Sven Svensson eller Anders Andersson, kan jag tänka.

Apropå släktforskning som kan leda till fina, intressanta stamträd, så såg vi nog allihop, fantastiskt fina träd igår. Dom såg overkliga ut med sina snöklädda, lätt isiga grenar och kvistar. Jag försökte fota men…i halvmörker är det ändå svårt att få till det.

Jag vågade livet nere i lekparken, där det lyser lite lätt på träden. Men det är en massa saker i vägen så för att försöka få en bild utan klätterhuset fick jag trava iväg i djupa fotspår och jag höll på trilla mer än en gång.

Men jag klarade mig. Fast jag vet inte om det var värt det. Däremot vet jag att jag ångrat mig om jag inte försökt.

Idag ska jag iväg och klippa mig. Hur korthårig jag än må upplevas vara så har håret hunnit växa så det hänger flera cm över öronen, och det gjorde det inte då jag var nyklippt. Synd att det inte växer där jag hade ha velat, men det är som vanligt. Man kan inte få allt man vill.

Sen ska jag hämta handblommor som ska lämnas imorgon, då det är begravning på förmiddagen. Sorgligt med avsked men tänker att dom ändå är viktiga. Och efter avsked blir det ett välkomnande, då vi får besök från Renbergsvattnet. Annelie kommer hit och planen är att hon sover över en natt.

Nu ska Winstone ut, minsann och motorvärmaren ska sättas igång. Önskar er alla en fin torsdag!