Etikett: Maria Lundmark Hällsten

En fin dag på många sätt och vis

Av , , 2 kommentarer 10

Skulle vilja säga att det var en fin begravning igår, fast jag tror nog att alla begravningar är fin på sitt sätt. Den ska väl säga något om den som gått vidare. Både i skrift, tal och musik. Det spelades 3 jättefina låtar, en av dom som gick rätt in i hjärtat. Den här har vi lyssnat på, åtskilliga gånger tillsammans. Vill ni höra, klickar ni där det står ”Visa på YouTube

Den här personen är inte en anhörig till mig, utan jag har haft en annan relation till henne. Jag fick så mycket fina ord från hennes släktingar, barn och barnbarn, vad jag betytt och vad jag gjort så bara det gjorde en gråtmild.

Jag la fram den blå (lila) anemonen på kistan, och mina vänner, ett par blå öronmuffar. Jag höll upp dom och sa att förklaring på dom, kommer. Jag var nog tvungen att samla mod, att läsa något högt för personer som jag ändå inte riktigt känner så väl.

Minnesstunden hade vi sedan uppe på Prästgården, vilket fantastiskt fint ställe. Och det är ju den här stunden som är den bästa vid en egentligen sorglig dag. Man pratar roliga minnen och vad man upplevt tillsammans och plötsligt kände jag att det var läge för den där förklaringen. Jag hade med mig en ”fusklapp”, harklade mig och frågade om dom ville höra.

Det kan ni också får göra, fast ni får läsa själva, och om ni inte vill… så skrolla vidare.

”Nalle Puh, kom på tal då vi satt med, xxxxxx, hennes sista dag i detta liv. Han, den lilla gula björnen med den röda tröjan, har vunnit många hjärtan med sina små, underfundiga citat.

Xxxxxx ville oftast ha öronmuffar på, då vi gick ut på våra promenader. Hon sa många gånger: Nu kan man åka skridskor, för det har Nalle Puh, sagt. Det enda man behöver är dom magiska öronmuffarna. Jo det stämmer, det var lille Nasse som inte tordes åka skridskor, men fick till sig att om man hade dom där magiska sakerna, så kunde man faktiskt det.

Det handlar egentligen om tro. Den där tron, som kan försätta berg. Och det är absolut något Xxxxxx har besuttit. Jag har personligen aldrig hört henne säga att hon inte kan… utan hon har alltid sagt…jag ska försöka, eller jag gör så gott jag kan.

Vilket också säger en hel del om vem hon var, och det är väl något vi alla borde ta till oss. Det finns oftast andra vägar man kan ta, ifall den där raka vägen framför oss, plötsligt inte är farbar, för det ligger hinder i vägen.

Sen vet jag att hon hade ett liv innan jag kom in i hennes. Allas liv förändras ju med åren, även vi som personer. Man växer av och med erfarenheter, och sitt sätt att vara förändras. Det gjorde även Xxxxxx, under dom 13 år vi fick tillsammans.

Många skratt har vi delat, och en massa interna skämt har vi dragit. Hon kommer alltid att finnas med i mitt hjärta, vart i välden jag än må hamna. Jag har under dessa år, lärt mig att uppskatta det där lilla i vardagen, som är så viktigt. Söker man tröst i nåt elände brukar man alltid säga att det finns ju dom som har det värre. Det gjorde även Xxxxxx, och jag kontrade alltid med: ”-Ja, och tänk då den stackaren som har det värst, i hela världen!” Och då brukade hon alltid börja skratta och säga: ”-jaaa, tänk på han…oj oj oj!!” Slutcitat

En begravning är ett avslut, men även en början. Man vänder på det där bladet, och ser vad man kan hitta där. Livet tågar vidare, oavsett vad vi går igenom, dagar kommer och går. Så det finaste är väl dom där minnena som alltid består. Jag fick med mig en fin present från hennes syster. Blommor och en kvinna med runda former 🧡😊

Annelie var redan här då jag kom hem. Vi åt en enkel lunch, Pinsabröd grundad med creme fraiche och Åberghs söta chilisås, sedan toppad med cheddar/mozarella ost och skinka

Efter den drog vi iväg. Hon hade ett ärende på Toyota, vi gick på Båsloppisen, där köpte jag bara en sak,…en plastig liten grej. Nämligen denna

Kan man ens låta bli då man har en likadan hemma, fast i annan färg. Här pratar vi retro, typ 60 tal, skulle jag gissa. Hittar baske mig inget på nätet om årtal. Däremot benämns dom både som fruktfat och brödfat. Man väljer väl vad man vill använda dom till. Snygga…mja, det är väl det där om hur vi själva ser på saker. Lite småfräna i alla fall men för mig är det mest för att dom kommer från en annan tid.

Tog en fika på Victoria, inte alls ogott, kan jag tillägga

Gick förstås en sväng inne på Victoria Home också, samt en sportaffär en bit bort, sen fortsatte vi kvällen med mycket prat och skratt, kaffedrickande och nån lite likör, bara så där, för att…

Så var dagen till ända, och gissa vad, idag är det en ny dag på gång. Får se vad vi hittar på, men Rosendahls kan nog räkna med ett besök. Hoppas på en fin lördag, för er allihop!

Önskade blå 💙 men älskade lila 💜

Av , , Bli först att kommentera 8

Jag hade 2 saker att göra igår, frissan och hämta handblommorna. Fast jag började med att skotta balkongen däruppe. Och det blev på exakt samma sätt som jag visade att jag gjort för några år sedan. Började med att öppna det stora fönstret för att komma åt att få bort all snö utanför dörren. Åke undrade hur tusan jag fått upp dörren och då jag berättade om fönstret trodde han att jag hoppat över, den vägen.

-Åh nämen aldrig i livet, sa jag. Hade jag gjort det hade jag legat nere på backen. Tur man är smidig och kan jobba med spade och snö trots att man har ett balkongräcke som hinder. Hade vi fått dom balkongdörrar vi velat ha, så hade dom ju gått inåt, men det enda vi fick var 2 som gick utåt samt den där däruppe som var felhängd från början, så man bara tog sig ut för att vända och gå in igen. Men vi är van, sällan vi får det vi önskar 😜😁

Fortsatte ner till Ica Maxi efter klippningen. Handlade, ringde upp Sally på väg hem. Berättar vad jag ska lägga på kistan idag, när jag säger det, kommer jag ihåg att jag förträngt handblommorna.

Får ta en högersväng nere på stan och vända åt andra hållet. Så får jag ett sms om ett paket som ska hämtas ut. Efter middagen, förberedde jag kvällens middag. Kokade potatistärningar, gjorde 1 kebabssås som ska vara till morgondagens lunch, och 1 senapskräm till kvällens middag.

Bakade 2 sorters kakor. En som jag aldrig hört talas om, vet inte vad jag tycker om dom heller, men det kan bero på att jag aldrig kan hålla mig efter recepten Chipskakor, heter dom. Här skulle man smula ner lättsaltade chips i degen.

Jag bytte ut chipsen till salta chips med brynt smör, det lät väl gott. Fast, mjae, jag vet inte… tror att jag smakat en liknande kaka, men godare, och då var det med cornflakes i, inga salta chips. Fast hade jag gått på dom där lövtunna saltade sakerna hade dom kanske blivit godare.

Gjorde även saffrans biscotti. Här bytte jag ut hälften av mjölet till mandelmjöl och körde en blandning av nötter istället för enbart pistage. Dom blev perfekt 👌

En tidig begravning idag så jag ska nu ta min frukost. Och komma ihåg alla små detaljer jag skulle göra innan jag åker, schpännande!! Och avslutningsvis skulle jag då ett kort på handblomman. Det fanns ett önskemål om en viss färg, nämligen blå. Så blå fick det bli. Jag tog en bild i köket

 

Men tog sedan in dom i matrummet för en finare bakgrund och se vad som hände.

Dom blev lila, även fast jag tände lampan i taket. Det som förundrar mig mest, är att personen som blomman tillägnas, valde blå, men älskade faktiskt lila

 

💜

 

Önskar er alla en fin fredag!

Jag vågade livet och överlevde…puh!!

Av , , 4 kommentarer 11

Så var Robinson över och vinnaren korad. Tänker inte skriva vem det blev, ifall det är nån av mina läsare som inte hunnit dit än. Jag kan inte hjälpa att jag är ett fan av Robinson. Men det handlar inte om tävlandet eller glåpord, back stabbing eller dom där sakerna. Utan hur man beter sig, vad kunde dom gjort annorlunda, hur hade jag gjort, om jag hade varit i samma situation.

Fast egentligen är det inget jag får svar på, för ingen som inte varit där, vet hur man faktiskt skulle ha gjort. Spela spelat, är det man får höra mest. Och jag som från början trodde att Robinson handlade om att kunna överleva på en öde Ö. Men om Ön varit öde, och du hade varit själv, hade du inte behövt spela ett socialt spel.

Inte heller hade du om du haft sällskap, gjort dig av med den starkaste. Den personen hade du nog velat ha med dig hela tiden. För min del var det absolut dom 3 finalisterna jag tycker var värdiga. Vem som helst av dom 3 hade fått vinna, lätt. Så slutet gott, allting gott!

Min historia om kammen, som jag skrev om igår, fick jag återberätta i radion. Dom skrev och frågade ifall dom fick ringa upp. Lika pinsamt som vanligt, att prata. Jag vet ju att dom läst min historia, och fattar aldrig förrän efteråt att dom som lyssnar, behöver inte nödvändigtvis ha gjort det, så hur jag sedan ska berätta om händelsen blir för mig lite förvirrande. Och tiden, förstås, hur lång tid har man, hinner man ta allt eller ska man försöka korta ner och vad ska man i så fall att bort.

Nåja, jag överlevde även denna gång, men brukar inte vilja lyssna på hur jag låter…pinsamt, haha.

Var på en informationsträff på Tegs Bibliotek igår. Den handlade om släktforskning och hur man kan gå tillväga för att hitta människor bakåt i tiden. Om jag ska börja släktforska…nopp, jag är så glad att Theresé är en stjärna på det. Jag skulle slänga bort så många timmar för att leta rätt på en person, som jag sedan skulle glömma bort och inte ens komma ihåg hur jag hittat från början.

Jag är ju kontaktperson och detta var något som den personen som jag har knuten till mig, ville göra. Det var ändå intressant, tänker jag och man förstår vilket otroligt arbete och vilken tid, man lägger ner på att hitta rätt i en djungel av sökfunktioner, sidor, abonnemang på tjänster och faktiskt, ibland kanske du inte kommer undan, utan måste göra en utflykt till Härnösand, där det finns ett jätte arkiv som man kan leta i. Men då krävs det att du åker dit och vet vad du vill ha. Så kan dom plocka fram böcker och vita handskar. Man får ju inte bläddra hur man vill.

Det finns något som är gratis att leta i, och det heter Riksarkivet. Klicka på bilden om du vill komma till deras hemsida och se vad du kan hitta där.

 

Jag gjorde en tvärrunda inne på sidan, testade att skriva in min morfars namn, Evert Hällsten, och fick träff. Då kan det se ut så här.

 

 

Här kan man klicka på hans föräldrar som kommer upp i samma hushåll. Nu är det givet en fördel om man har namn som inte är så vanliga. Värre med Sven Svensson eller Anders Andersson, kan jag tänka.

Apropå släktforskning som kan leda till fina, intressanta stamträd, så såg vi nog allihop, fantastiskt fina träd igår. Dom såg overkliga ut med sina snöklädda, lätt isiga grenar och kvistar. Jag försökte fota men…i halvmörker är det ändå svårt att få till det.

Jag vågade livet nere i lekparken, där det lyser lite lätt på träden. Men det är en massa saker i vägen så för att försöka få en bild utan klätterhuset fick jag trava iväg i djupa fotspår och jag höll på trilla mer än en gång.

Men jag klarade mig. Fast jag vet inte om det var värt det. Däremot vet jag att jag ångrat mig om jag inte försökt.

Idag ska jag iväg och klippa mig. Hur korthårig jag än må upplevas vara så har håret hunnit växa så det hänger flera cm över öronen, och det gjorde det inte då jag var nyklippt. Synd att det inte växer där jag hade ha velat, men det är som vanligt. Man kan inte få allt man vill.

Sen ska jag hämta handblommor som ska lämnas imorgon, då det är begravning på förmiddagen. Sorgligt med avsked men tänker att dom ändå är viktiga. Och efter avsked blir det ett välkomnande, då vi får besök från Renbergsvattnet. Annelie kommer hit och planen är att hon sover över en natt.

Nu ska Winstone ut, minsann och motorvärmaren ska sättas igång. Önskar er alla en fin torsdag!

Nu är det bara…”oh noo” eller…

Av , , Bli först att kommentera 12

Finlands självständighetsdag 🇫🇮 idag och Radio P4 i Västerbotten efterlyste det bästa minnet av Finland. Jag har ett, som etsat sig fast. Har garanterat skrivit om det förut men…

Min pappa hyrde rum på Hotell Waskia under en helg, och tog med oss över dit. Min mamma, jag och min storebror Sivert (är osäker om min lillebror Lars följde med). Jag gissar att jag var runt 9-10 år, så det borde ha varit -76 eller -77. Min farbror Matts, skjutsade oss till Finlandsbåten och skämtsamt frågade han mig om jag nu kunde finska, för det var något man borde kunna om man skulle dit. Jag satt och var orolig över att bli hemskickad eftersom jag bara kunde ett yksi och ett kaksi.

Nå, jag flög under den radarn eller så kan det ha varit för att han bara skojade, fast jag fattade inte det just då.

Vi spenderade sedan en hel dag nere i Vasa. Gick i butiker, åt Pizza och jag hittade den största kammen jag någonsin skådat. Ungefär 30cm lång och 8cm höga piggar. Jag fick köpa den och var överlycklig. Tänkte säkert att det skulle bli nåt att skryta över till mina kompisar, då vi kom hem.

Kvällen kom och pappa hade bokat så vi skulle få ha en pool, alldeles för oss själva. Förberedelser inför detta på Hotell rummet, jag studerade kammen och fick för mig att jag skulle testa den på mitt, på den tiden, långa och tjocka hår. Drog kammen längst ner på hår topparna och rullade sedan upp kammen, hela vägen. Gissa om jag ångrade mig bitter. Den satt fast…super hårt och tight mot hårbotten.

Mamma, försökte få loss den, pappa försökte ta ut den, kommer inte ihåg vad min bror gjorde, förmodligen var han irriterad över att vi skulle missa tid i poolen. Nä, sa pappa till slut, nu får du välja, antingen klipper vi av håret eller så bryter jag av kammen.

Ja, det var inte ett roligt val, men håret kunde knappast klippas av så långt in på skalpen så han bröt av den. Och resten av resan gick jag runt och sörjde den där kammen, så blev i två delar. Sedermera ihop limmad men den hade förlorat sin charm.

Vet inte om det platsar in som bästa minnet över en lycklig dag, men definitivt ett minne jag aldrig kommer att glömma, inte heller kunna sluta le åt, då jag tänker på det idag. Det är väl det, minnen är till för, haha.

Fick en bild av den där canvas tavlan jag skrev att en man frågat mig om han fick göra av min bild från Vänortsparken.

Den blev ju jättefin, och jag tycker det är så roligt att nån vill ha en tavla av en bild jag fångat, ”in the moment” 🧡

Vi tog en isande kall promenad över till Nailheads igår kväll. Det var fika kväll, mycket folk kylan till trots. Jag tog några få bilder och sa sedan till Åke, att det där är ju nåt dom skulle kunna göra som en kul grej. Fota detaljer, sätta upp dom på tavlan och sedan får dom som kommer, leta rätt på vart i lokalerna, detaljerna finns. Nånting för eventuellt medföljande barn kanske.

Mats P Karlssons bil kan man knappast ha med som detalj, den syns alltför bra

Här kommer fortsättningen på min spekulation, angående dom saknade Trisslotterna

Vad tror vi, är det så här det har gått till, månntro Eländes eländiga Fultomtar. Kolla bara, hur ful får man bli

Önskar er alla en fin dag, och hoppas på lite mer värme än dom -17 det är just nu.

Minnet kan vara fullt men kan också påverkas av att vara full 😵‍💫😜😏

Av , , Bli först att kommentera 10

I lördags då Åke varit i verkstaden för att fixa bilen, så mötte han ett par som var ute med deras hund. Mannen berättade att dom sett att vi haft besök för 2 veckor sedan. Det var rådjuret som verkade ha velat komma in till oss. Den var uppe på vår bro

 

Winstone är ju spattig och kan reagera på bildörrar som smäller igen utanför kyrkan, eller folk som går förbi och pratar högt. Han skäller inte nödvändigtvis, men markerar att han hör nåt. Ställer sig och boffar eller står bara och tittar på ytterdörren. Det gjorde han garanterat då med. Vi är väl dock inte så säkra på att vi var hemma just då.

Jag och Nicco gick ju på en promenad och Åke hängde i garaget, innan rådjuret faktiskt försvann. Förvånad hade man då blivit om man öppnat dörren och stirrat in i ögonen på ett rådjur.

Åke har ett pussel projekt inne på matrums bordet. Jag hoppade in på tillfälligt besök och la 15-bitar…ish, vid sidan om, som han sedan kunde flytta över till röran av bitar på själva lägg planen/pusselskivan. Han må ju bli färdig med det där innan jul, tänker jag.

Visst är det ändå fascinerande att man från början, då man kikar ner på alla bitar, bara ser bitar i ett virrvarr av mönster. Men efter ett tag, då man fått ihop 4-5 stycken och kollat ner på virrvarret, ett antal gånger, så ser man plötsligt bitar som man vet, ska passa ihop nånstans. Däruppe i hörnet eller där nere, vid dom stojande sjömännen

eller bredvid sjöjungfrun

Ehh, NEJ, där spårade du, Maria, sjöjungfrun på pussel bilden såklart

hm…jomen den här firren har jag sett

Yees, där ska den in 🤘

Eller så är det inte så fascinerande som jag vill påstå, utan handlar mer om in nötning. Precis som då man lyssnar på musik på ett gammalt kassettband. Hur länge sen det än må vara, som du lyssnade på det bandet, så vet du spelordningen.

Att vi sedan har olika längd på minnena, eller hur vi minns, det är ju en annan femma. Såg en kort intervju nånstans (minns inte vart) på en man som kom ihåg ALLT han läste. Hans hjärna kunde inte göra sig av med den informationen, och därför kunde han inte heller läsa, till exempel böcker. Jobbigt!

Min vän Ulla, la ut en bra och intressant länk på FB igår. Här kan du gå in och fylla i hur mycket du druckit, under hur många timmar, ålder, vikt och längd, så får du veta på ett ungefär, när du kan göra saker som kräver att du ska vara nykter.  Klicka på bild för att komma till sidan.

Vill understryka att det ändå må vara högst individuellt, och man kanske inte ska gå efter minuter du har kvar tills du är nykter, utan lägg på lite till för att vara säker. Jag kör den absoluta säkra metoden. Jag kör INTE bil, dagen efter en större fest. Och numer dricker jag inte om det inte är ”fest”, med några få undantag, kan jag tillägga. Alkohol kan dessutom, absolut, påverka ditt minne, det är inga tvivel om det.

Avrundar med en bild som också kan visa, utan att ha kontrollerat nykterheten, att människan inte ska köra bil, och ska nog vänta ett tag med det 😵‍💫

Och en bonusbild, hur det kan se ut efter too much to drink. Fast…haha, här är väl kanske ett bra exempel på förutfattade meningar. Nicco var inte full, hon skulle visa Sally en bra dansposition hon kunde öva på 😁 Och ja, det är sanningen.

Önskar er alla en fin måndag!

 

 

Inte ”bara” 1:advent, ta en öl, klappa en katt…

Av , , 2 kommentarer 10

Det är inte enbart 1:a Advent idag, nähädå.

Det är faktiskt kattens dag

Enya & Eloise chillar i bussen. Enya ligger till höger

Och här, bara Enya

Drick en öl dagen

Samt internationella funktionshinder dagen

 

 

Så då kan vi väl tända ljuset

Öppna en öl (finns alkoholfria sådana om man vill, eller så struntar man i all öl) och klappa en katt…eller hund, eller… samt skänka en tanke på alla som har funktions variationer.

Har man inget som hindrar en att utföra det man vill göra, så kanske man inte tänker på hur svårt det skulle kunna vara. Och hur hade man då velat att det hade sett ut? Frustrerande är det ord som poppar upp i mitt huvud. Denna dagen är till för att uppmärksamma rättigheter som alla med funktions variationer har. Jag  googlade efter en bild som skulle få representera flera olika variationer på hinder man kan ha. Men på nästan alla, finns det en rullstol. Förmodligen för att det är vad dom flesta förknippar med handikapp. 

Fast…nä…det finns otaliga variationer på olika saker som gör att man stöter på patrull. Man kan ha diagnoser som inte syns på utsidan, man kan vara döv, ha jätte dålig syn och en söndervärkt kropp. Men med det sagt, så finns det snudd på, lika många lösningar och hjälpmedel, för att ändå kunna göra det man vill, trots allt man dras med. Låt det aldrig bli ett oöverkomligt hinder! Det största hindret är den vad andra får dig att tro, att du inte klarar av. Och den största kraften att göra det ändå, är din alldeles egna vilja och styrka. Även den, kan finnas med som ett hjälpmedel.

För att uppmärksamma denna dag kan man delta i lokala arrangemang, skänka pengar till organisationer som arbetar med att förbättra livet för människor med funktions variationer. Eller så kan man sprida informationen via sociala medier, eller på annat sätt uppmärksamma dagen.

Apropå frustrerande, så kan jag tala om att det är precis vad det är, då man har Fultomtar på loftet. Picture this…Vår julkalender, den med luckor, var först och främst inte vad jag skrev att den skulle vara. Typ, öppna en lucka och kolla vilken symbol det är. Njae, det förstod vi då Åke öppnade Ettan. Man skulle både skrapa fram summor samt skrapa fram en symbol.

Symbolen ska man sedan få 3 likadana av innan den ger utdelning så man kan kryssa i, längre ner på kalendern, vilka symboler man fått. Omständligt men jaja, det är väl för att man ska hålla hjärnan i trim. Men så ska jag då öppna lucka nummer 2. Igår då, och vad händer eller vad har hänt här. Den är redan skrapad

Vem är boven??

Snacka om att jag får upp bilder i min skalle, på hur det hela har gått till.

Men jag har inga bevis på det…det är bara spekulationer 🤔

Inte var det samma som i lucka 1 heller. Ettan verkar ha varit en lyxvariant, för nu var det bara en symbol 🤯

Åke höll på med Audin hela dagen igår. Det är snudd på, rocket science att byta handbromsvajern. Man måste nämligen bort med mitt konsolen som i sin tur sitter fast med 150 skruvar och grejer.

Han pausade i alla fall under lunch som han till och med bjöd på. Vi kilade över på Ullas. Sen kom han hem till middagen och var sedan borta till halv tio. Jag började nästan bli rädd att bilen ramlat över honom. Han står inte i vårt garage utan har lånat verkstan av Brälla. Vilket var guld värt. Där behöver han ju inte kliva ner i en garage källare varje gång han behöver nåt.

Själv justerade jag bland julpyntet. Vår stjärna i sovrummet fick komma sig upp i tv rummet istället. Kotten tog jag ner, vände upp och ner och satte fast i en lampfot, även den får vara i tv rummet.

Stjärnan som stod i en annan lampfot hängde jag upp i matrummet

Och i vårt sovrum står nu en annan stjärna i en lampfot

Sen kokade jag lite knäck

Tur man kan roa sig, säger jag. Får se vad det blir idag. Åke måste i alla fall tillbaka till verkstaden, men nu är det inte allt kvar att göra. Och tänk, jag kanske kan sova en stund. Somnade strax innan 1 och vaknade 03.35. Klev upp 04.10, då var jag less på vända och vrida. Önskar er alla en fin 1:a Advent, med 6 år gammal bild på Bengan!

 

Absinth Aftershave och chipsen…men hallå 🥶

Av , , 2 kommentarer 12

Det dyker upp reklam på FB hela tiden. Man är väl van, numer att det gör det. Brukar inte fastna i sånt. Det är precis samma sak med reklam på tv, jag tittar INTE. Om jag råkar kolla dit och det är nåt som plötsligt är roligt, och jag säger det, så får jag oftast höra: ”- VA, har du inte sett det förut, den där är ju gammal!!”

Nopp, jag har inte sett dom flesta, eftersom jag inte är intresserad av reklam. Dessutom har jag en specialtalang, att stänga av den delen av hjärnan, så den är i ”myrornas krig läge”.

Nå, sen kan det läget vara precis som med mycket annat, ur funktion ibland, och då kanske jag noterar udda, konstiga grejer istället. Såna där man ser i ögonvrån och måste skrolla tillbaka på, för man undrar vad tusan det var för nåt.

Den här chipsen till exempel

Alltså på riktigt, jag fattar ingenting 🧐

 

Sen dök den här Aftershaven upp

 

Jösses! NEJ, vem vill gå runt och lukta Absinth? Den luktar inte dåligt, men det drar ju åt hostmedicin hållet 🥴

 

Mitt Spotify lyssnande för 2 år sedan, hahaa… förvirrad, ja men det har säkert inte förändrats under 2 år 😁

 

Kontra mitt lyssnade på Spotify det senaste året, wohoo!!

 

Pratade med en nära vän igår. Hon har fått en nyfunnen syster i sitt liv och dom samtalar ofta med varandra. Systern finns nere i Sörmland. Hon är inte så insatt i Västerbottens bondskan och min vän försöker lära henne småord som kan vara gött att finna…kanske, haha.

Nåväl, hon sa ett ord till mig som jag inte hört men ändå visste jag vad det eventuellt kunde betyda. -Smågåvut! Jag sa…små tokig, och det var rätt. Åke sa då smågöjvut. Det är väl ordet vi använder här. Sen började hon gapskratta.

Hennes syster trodde att det betydde…kortvuxen person, fast i den benämning vi inte säger idag. Jag kunde inte annat än skratta, jag med

 

Fast å andra sidan, har man aldrig hört ordet, så blir ju allt en ren gissning. Och ett ord i en mening, kan vara lättare att gissa på, än bara ett ord i luften.

Vi var också stående överens om att orden kan skilja rätt mycket mellan byar, orter och samhällen med. Ni måste ju bara lyssna på killen som hade tänkt bygga Stoorn, älgen som skulle stå och blicka ut från berget Vithatten, söder om Glommersträsk och sydväst om Missenträsk. PÅ gränsen mellan Arvidsjaur kommun och Skellefteå kommun. Bortsett från några få, uttal av ord, så låter han som min farfar, som ju var från Lainejaur, Malå kommun.

Så synd att det inte blivit en fortsättning på den Stora älgen. Den hade ju blivit spektakulär.

Fick upp köks gardinen igår, och nu återstår det att se om jag kan låta bli att ta upp nåt mer

Ska smälla mig på fingrarna varje gång jag börjar klura på en fortsättning av julpynt. Jag kan tillägga att i jakten på gardinen, så fick jag städa i lakan, duk och gardin garderoben. Den blev som tvunget. Typical me!

 

 

Önskar er alla en fin lördag!

💥 BAAM 💥 Jädrar vilken smäll!! 🩻

Av , , Bli först att kommentera 11

Såg en Triss julkalender på Preem för 2 veckor sedan, den ville jag ha. Men…det visade sig att den inte fanns. Även om den sitter på väggen inne på macken. Jag har googlat och sökt men det där verkar vara en gammal kalender.

Så sa Nicco nåt om Triss kalendern, för nån dag sedan. Åke köpte nämligen en, men det är inte samma som jag visualiserat samt sett på riktigt. Den kalender är bara en vanlig med 24 luckor och en bild, ingen skraplott. Så här ser den ut

Nå, så kom jag på den briljanta idéen att göra en Triss kalender med en Trisslott varje dag fram till Jul. Hehe… Jag köpte 8 lotter, Nicco  köpte 8 och…jag köpte 8 till Åke (så gissa att han är skyldig mig stålar nu), sen pysslade jag ihop en kalender. Varnar känsliga personer för mitt pyssel, hahaa. Så här blir det då man gör nånting helt oplanerat, inget material att arbeta med, men känner sig manad, och vill bli klar då man står där 00.30 på natten

Well, Trisslotterna sitter då där klart och tydligt. Jag kommer att skrapa lott nummer 1, sen blir det Åke och Nicco tar 3:an, så gå vi varven runt till Julafton. Fotnot: Bilderna tog jag i morse, om ni funderar på varför vi har så ljust häruppe i Norrland även på vintern 😁

Det hände en hel del igår. Apropå att pyssla och känna sig manad (mer eller mindre tvingad), så ville jag kolla vad Fultomtarna pysslat med. Smög nerför källartrappan, hör ett ljud från proppskåpet. Öppnade det väldigt försiktigt.

 

💥 BAAM 💥 Jädrar vilken smäll!! Har svårt att hålla emot luckan, det känns som en tryckvåg, och blir bländad av ett ljus

 

När svarta molnet lagt sig lite så kommer en stark doft av bränd plast, emot mig. Det brinner för tusan i lampan och en Fultomte ser jag men vart är dom andra.

Nåväl, jag har inte tid utan får ju springa iväg med lampan och sätta den under vattenkranen i tvättstugan. Jädrans ”hittepå” Tomtar

Var upp en sväng till mamma, hon ville att jag skulle handla till henne. Så där hann jag brinna av då jag skulle ut från parkeringen. Jag förstår inte vart vissa har sina huvuden då dom kör. Min upplevelse blir att en del är väldigt ego. Vid vänstersväng behöver man INTE ta upp hela bredden på vägen. Där står jag och hade kunnat köra för flera minuter sedan om människan lagt sig i rätt position 🥸

Jag slängde ihop några konjakskakor med Nonstop på. Av 5dl mjöl och 200 smör skulle man bara ha 2msk socker, så nja, nog behöver man den lilla Nonstop godisen på toppen, och jag hade nog velat ha lite mer smak. Tror dock att det är en sån där kaka som man kan säga som Sam sa om ett gäng mindre goda kakor vi hade köpt för längesen. ”-Mjaa, inte var dom goood, men begäääärlig!! Så tog han några till.

Skjutsade Nicco för att hämta en grej hon köpt. Då vi passerade Vänortsparken, hann jag se några isiga lampor därinne i parken. Efter hämtningen skjutsade jag hem henne och åkte tillbaka. Parkerade på Mimer och tog en liten kvällstur runt parken och fotade.

La ut 3 bilder i gruppen, Umeå i bilder och där har en av dom väckt ett stort intresse. En bild, mer än dom andra, nämligen denna.

En man skrev på messenger och ville betala mig för att få göra en canvastavla av den. Nä, han behöver inte betala mig utan jag har skickat bilden och nu har han lagt in beställning på tavlan. Han skulle sedan visa det färdiga resultatet. En annan kvinna kommenterade och frågade om hon kunde få måla av bilden. Fantastiskt kul, tycker jag.

Och nu ska jag avrunda med nåt annat kul. Vår Camaro fick pryda Larsa Berggrens Hjulkalender i lucka nummer 1, hur fin var inte den och nu fick man dessutom lite sommarfeeling i allt det vita och magiska. Tack Larsa!

Önskar er allihop en trevlig fredag, med min bild på sommar VS vinter.

Min oro är nog befogad 😯😨

Av , , Bli först att kommentera 12

Klart som fasen jag var tvungen att gå ner i källaren igår. Det hjälps ju inte, man blir nervös då man vet att det är Fultomtar i görningen. Tror min oro är befogad 😱

Gissa att jag skriker inombords 🤯

Om vi skulle skrika varje gång det snöar hade vi inte fått göra annat igår. Åke såg inte ut att vara i skrik mode, snarare dags för kaffepaus mode.

Kan vara av allt skottande jag anar viss smärta i armbågarna. Men, vi plogar på och för eller senare kommer det att ge sig. Nicco skickade 2 filmsnuttar från några år tillbaka. Här är en av dom, jag skulle skotta balkongen däruppe, men kom inte ut. Klicka på bilden…

Höll inte på ta mig ut härnere igår heller. Tur man tränat ben ett tag. Så jag pressade och trodde dörren skulle ge vika, haha. Sen gjorde jag mig smal och tog mig ut 🤘

Man må ju tycka vad man vill om snön, men den är ändå magisk, på sitt sätt. Fotade lite på morgon promenaden med Winstone.

Avslutar med att påminna om att idag är det Andersdagen. Jodå…

Den siste november – Andreas eller Andersdagen – var förr en viss bemärkelsedag, som ståtade med epitetet ’mässa’. Med iakttagande av den dagens väderlek trodde man sig kunna förutsäga hur vädret skulle komma att te sig under den stundande julen. Därom hette det i ett gammalt rim: ’När Anders slaskar skall julen braska’. Men det var dock inte endast julens väderlek, som Andersdagen kunde förutvisa; man kunde då även få en inblick i hur året i övrigt skulle bli. I ett rim hette det därom: ’Om stöbben bär hatt Anders-mäss-natt, så blir dä gott år.’ Hatten skulle naturligtvis bestå av snö. Ännu i dag finns det härstädes personer, som lägga märke till nämnda dags väderlek.

Önskar er alla en fin dag!

Känslan kontra sanningen

Av , , 2 kommentarer 11

Ja jag vet att ALLA vet, att vi har fått lite snö. Jag fick börja SKOTTA min väg nerför bron

Locka och pocka på Winstone så han kunde skutta över snövallar och andra hinder

Igår fotade jag vägen vi gick och skrev att det är knepigt med dagens mobilkameror. För hur mycket snön än yr och det blåser, så syns det inte på bilderna.

Innan sängdags kunde jag i alla fall fota så snön syns på köksfönstret.

Men vet ni vad, vilken jädrans tur vi har. Vi äger ju en sån där kombinerad skoskrapa/skosop

Ja jag hade ett litet ironiskt, snett småleende på läpparna då jag skrev det 😏 Kan bero på att man alltid måste börja med att få fram den ur snödrivorna innan man kan använda den.

Har inte kollat ut på balkongen idag men vet att jag ska ut dit så småningom, och skotta av den. Och nu är man glad att vi inte har så stora balkonger. Det går fort att få dom ren. Det är i detta nu -2 grader men real feel, -7. Så även om det känns som mycket snö, så ser det ut så här där det nu inte drevat ihop sig

Men real feel, med andra ord känslan, är denna (bild hittad i FB flödet, tror den var från ett annat land).

Har sedan, apropå att saker ska gå fort. Återigen bestämt att hålla ner julpyntet. Jag vill inte ha julsaker överallt. Sååå, vi börjar där och ser om jag kommer ihåg att jag skrev det. Bytte gardiner till en röd kappa i matrummet. Men vet ni vad, jag bytte tillbaka till den vita. Den var mycket finare där och passade bra med ljusslingan jag köpt.

Det fick bli röda längder i det andra fönstret istället, kotten får hänga kvar

Och i vårt sovrum blev det också nya gardiner, inga julgardiner, men röda i alla fall och julstjärnan passade bra i det fönstret.

Superglad att jag hittade igen den…haha. Visste att jag sett den rätt så nyligen, tänkte då, att jag skulle komma ihåg det. Det gjorde jag inte förrän jag fick ögonen på en liten väska i källaren där jag stod och strök gardinerna.

Kvar är då en ljusstake och köksfönstret… får se om det blir under dagen eller till helgen. Jag har väl fått nog av Tomtar, då det finns en del fula sådana här hemma. Har inte sett till några kryp, fast då har jag inte heller gått dit ner. Jag vill inte… men jag kanske måste 😬🥶

Apropå bilder som inte riktigt visar sanningen så avrundar jag dagens inlägg med detta klipp. En pappa som gjorde fejkade bilder då han hade hand om deras son och hon sms:ade och frågade hur det gick för dom. Hahaa… så roliga bilder, men kanske lätt oroliga, för mamman. Ha en fin onsdag allihop!