Etikett: skinnsoffan

”floooing” ljud, följt av en liten pisksnärt.

Av , , Bli först att kommentera 4

Dom gjorde ett stambyte här, där vi bor, för 4 eller om det 5 år sedan (tiden går så fort så jag har dålig koll på det). Det skulle ta 6-8 veckor och under den tiden hyrde vi in oss uppe i tvåan hos Åkes pappa. Han bor också här på västerslätt.

Katterna hade vi givetvis med oss och man gruvade väl lite för hur det skulle gå och om dom skulle riva hela det placet också. Nu hör det till saken att jag fixar knappt att sova i samma rum som dom två, eftersom jag inte tycker att det är speciellt roligt att ha en katt på halsen eller i ansiktet. Dörren in till teverummet där vi skulle sova gick inte att stänga ordentligt så första och andra natten knöt jag fast dörren med ett sånt där nyckelband man har runt halsen. Öppningen var ändå för stor så jag staplade två ryggdynor, från skinnsoffan, på varandra. Jättebra idé, tyckte jag.
 
Jag vaknade mitt i natten av ett snärtande ljud, fattade inte först vart det kom ifrån. Ett irriterande, högt ”floooing” ljud, följt av en liten pisksnärt. Det var en av katterna som klöste tag i knappen på dynan, drog ut den och släppte av. Dom har talang dom.
 
Då blev det en flytt av katterna då det var läggdags. Dom blev förvisade till köket, där inte heller den dörren gick att stänga helt, så varje kväll var det samma procedur. Fram med kattgodis, locka in dom i köket, ställa fram ättika i en liten skål vid dörren, och knyta fast den dörren.
 
Ättikan trodde jag i min enfald, skulle hålla dom borta från dörren som nu blivit deras nya klösbräda, men tror ni dom brydde sig om den stickande lukten? Icket, kunde lika gärna ha struntat i den. Dom sticker in klorna under dörren och river för brinnande livet, fruktansvärt retfullt ljud, speciellt nattetid, då alla ljud förstärks med 100 %.
 
Likadant gör dom här hemma, under våran sovrumsdörr, då dom tycker att vi ska stiga upp och ge dom mat. Inte ofta, men när det händer kan man ju hålla sig för skratt. Jag tänker ALDRIG stiga upp klockan 5 för att ge dom någonting. Jag brukar försöka hålla för öronen för att slippa ljudet och ibland har det varit nära att jag skulle ha tagit någonting hårt och kastat på dörren men har ju insett att då vaknar nog fler än bara jag, så jag tyglar mig.
 
Nä, då var det dags att få upp Jennifer…igen och när jag skriver det så kommer jag ihåg att jag sa till henne igår att vi skulle ställa in en väckarklocka i hennes rum så hon fick stiga upp själv, vid första ringningen, men det glömde jag förstås bort, hm. Får bli ett uppdrag till måndagsmorgonen då. Ha en bra fredag och njut av helgen som kommer.
Maria Lundmark Hällsten