Jag överhörde teven igår, vet inte vilken kanal eller i vilket sammanhang, men. Där sa dom att en kontorsarbetare åker hiss, i snitt 8 gånger per dag. Och risken att fastna i den hissen, ligger på 0.01 procent.

Med andra ord är det inte så riskfyllt att åka hiss.

Jag har fastnat otaliga gånger fast vi provocerade ju fram, att hissarna skulle stanna. Och en av dessa gånger satt vi fast ordentligt.

Detta resulterade i att jag slutade åka hiss. Fick väl nån typ av klaustrofobi. Vad jag tycker är anmärkningsvärt, är att under den tiden jag vägrade åka, så blev jag övertalad av min bästis föräldrar, att åka med i hissen, då dom skulle ner.

Dom övertalade mig, och dessutom lockade dom med att jag skulle få åka med dom på deras utlandsresa. Och där… BAAAM, så slog den där 0,01 procenten in, och hissen fastnade.

Det bästa är att jag egentligen inte, är förvånad. Det där är liksom, vardagsmat. Nä, jag fick inte följa med dom. Och vet ni vad, jag är inte speciellt förvånad över det heller. Med tanke på hur liten den risken skulle vara, så kände dom nog att man kunde spela på det.

Idag vet jag inte om min rädsla för att fastna, försvann, i och med den gången. Jag åker hiss utan att fundera. Och ska jag vara lite krass, efter att ha ramlat på farstubron, så är inte trapporna så mycket säkrare.

Bakade semmelkladdkaka igår, och den avnjöt vi till Allt för Sverige.

Kul att dom var i Umeå, fast jag hade gärna sett mer, just härifrån.

Idag har väl ingen missat att det är Alla hjärtans dag. Så jag önskar er alla en fin sådan